Sömnlös i Visby

Det är svårt att sova i Visby. Jag vet inte vad det beror på för jag är väldigt trött när jag går och lägger mig. Kanske är det alla intryck, både intellektuella och andra. Igår besökte jag tre seminarier förutom allt mingel. Det var som vanligt. I panelerna var det sammanlagt 14 män och 4 kvinnor. Bara polisförbundet får godkänt med 2-2. Annars var det en sexist (Computor sweden) och en rasist (LO-seminariet).

Jaja, dagen som ligger framför mig är knappast ett oskrivet blad. Om en timma börjar det med ett frukostmöte med VM-staden Sundbyberg. Jag som sitter i kommunledningen blev mäkta förvånad igår när jag upptäckte att vi bjöd in till ett sådant så det är väl att pallra sig iväg. Annars är det idrottsseminarium, etik i småföretag, kanske något om upphovsrätt men jag vet inte - jag har lovat mig själv att ta det lite lugnt idag.

Kanske blir det där doppet av istället. Regnet hänger visserligen i luften men det brukar vara skönt med regnbad också. Jag har hittat en badkompis som jag har utmanat och det är väl det som krävs. Vi ska inte bara bada, vi ska också bygga ett hus som vi ska ha sommarkollektiv i. Vi behöver nog fler deltagare så är du sugen på kollektivliv så hör av dig. Det var en väldigt trevlig kväll igår när jag tänker efter en gång till.

Dags för feminism

Till det första morgonkaffet läser jag i tidningen om föräldrar som reagerat på den unkna människosyn som presenteras i en lärobok i svenska för barn 6-7 år gamla. Barnen får bilder av att tjejer är dåliga i matte och att det faktum att den lille pojken med tjocka glasögon är ensam förklaras i boken med att han är jude.

Vafalls?

Samtidigt tas frågan upp på radions P1 där läromedelsförlaget får försvara sig. Kvinnan från förlaget säger att boken är till för att barnen ska ifrågasätta givna föreställningar och att det är upp till lärarna att se till att det görs.

Jag fick för mig att boken var till för att barnen skulle lära sig läsa.

Jag fick mitt stora feministiska uppvaknande när jag var på besök hos mina döttrar i skolan när de var 6 respektive 8 år. De hade båda kvinnliga pedagoger som jag tyckte var både duktiga och jämställda. Den ena av de två var dessutom helt nyexad. När jag såg hur de behandlade tjejer och killar olika i den dagliga situationen och hur killar bredde ut sig på tjejers bekostnad blev jag verkligen övertygad om att vi måste hitta redskap för att förändra situationen. Det är skrämmande att läromedelsförfattare tillåts ha så liten kunskap om barn och barns situation så att sexism och rasism får frodas i läromedlen.

Observera att det var föräldrar som reagerade, inte pedagogerna. Vad betyder det?