Bättre sent än aldrig

I helgen har jag genomlidit en prövning.. Jag har nämligen befunnit mig på landet utan uppkoppling. Det är ju okej om det bara är en helg och man är förberedd så det gick an. Det var dessutom kräftskiva med tillbehör. Tillbehören bestod av goda vänner, luncher, frukost, fika och inte minst skogspromenader och en eller annan nubbe.

Vi har plockat si så där 12 liter kantareller. Och det i en skog där det normalt inte växer särskilt mycket kantareller. Det borde väl tyda på att det är ett svampår om något så om du inte varit ute och plockat svamp ännu så är det dags.

Nåja, nu är det kväll. Jag har landat hemma, varit ute och sprungit och slängt i en maskin tvätt. År fortfarande mätt efter helgens exesser så nu lutar jag mig tillbaka, slänger ett öga på TV:n och ser morgondagen an.

Firandet fortsätter

Fyllde ju år i veckan. Det blev lite lugnt firande men när det nu är födelsedagstider så tycker jag att man kan passa på att dra ut lite på det. Idag kommer vännerna över och käkar och det blir säkert som vanligt roligt. Extra roligt är det när äldsta dotterns pojkvän liksom blivit en del av gänget. Kretsen utvidgas.

Det påminner mig om hur lyckligt lottad jag är som har en stor familj bestående av både släkt och vänner. Det är tryggt och varmt. Det har inte alla så ett tips så här på lördagen är, utvidga din familj - det finns alltid någon som behöver det.

Kvällens meny:

Sparris med citronsmör

Laxfilé med ört- och romsås
Pressad potatis
Sallad

Efterrättsbuffé med
Vaniljpannacotta
Chokladmousse och
Små jordgubbsbakelser

Vitt vin genom hela menyn, förutom något sött till deserten!

Hepp!

Jag, jag, jag

Jag funderar ibland på det där med "anonymt" bloggeri. Alltså, dom flesta som läser min blogg vet ju vem jag är. Någon har jag faktiskt lärt känna genom bloggen och andra tittar ju bara in och då spelar det ingen roll. Från början tänkte jag att jag skulle vara mycket mer personlig när jag skrev och att det verkligen skulle bli "Smutsiga detaljer" men så blev det inte och det hänger så klart ihop med att det var för svårt att förbli anonoym.

För, jag är inte modig nog att vara så öppen med det mest privata. Inte så att jag döljer något särskilt men en del saker "passar sig inte". Så istället har det blivit politik, musik, idrott och ibland en och annan liten personlig berättelse men inte alls så utnämnande som det skulle kunna varit. Jag vet inte om jag kommer att ändra mig och försöka ta mig tillbaka till den ursprungliga idéen men tills jag vet så tänkte jag att jag lägger ut en bild, på mig själv och några av mina vänner.

Värna vården med din röst

När det är valrörelse har man inte tid med normalt umgänge med vänner och bekanta. Det är okej för dom förstår, säger dom i alla fall. Arbetsdagarna kan ibland bli 12-13 timmar och det är inte ovanligt att man glömmer äta. Att leva på valstugegodis är ingen bra diet. Att inte hinna med att träna gör det inte lättare.

Det som är tyngst just nu är dock att min pappa verkligen blir sämre och sämre för varje dag som går och att dom är så långt borta. Om tre veckor är jag där och det ska bli väldigt skönt. Samtidigt är det bra att mamma och pappa äntligen bestämt sig för att ta del av den hjälp som finns att få.

Vi har nämligen en fantastisk vård i Sverige. Även i livets slutskede. Vi bekostar den gemensamt och alla som bor i vårt land kan få del av den. Ännu så länge. I Stockholm fick faktiskt en privat cancerklinik lägga ner för det fanns ingen efterfrågan eftersom den allmänna vården är så bra som den är. Det är detta vi måste värna, det är därför jag kör 12-13 timmar till. Det är därför varje människa som låter bli att gå och rösta är ett misslyckande. Vänder vi det inte nu så vänder vi det aldrig.

Matlagning, män, musslor och ale

Idag är det fredag och jag har träningsvärk. Det är trevligt. Nu har äntligen träningsbehovet infunnit sig och det känns inte längre som ett tvång att ge sig ut. När man väl kommit igång så känns energin tätare, dagarna blir längre och sömnen godare. Eller, just nu är det ju fullmåne men om vi bortser från det. Hur som helst ska jag få besök ikväll. Några vänner kommer över på middag. Det ska bli fiskarhustruns musslor och en eller annan riktigt god öl till det.

Det där med musslor är lite speciellt. Jag har ju berättat förut om min tonårstid när jag mest levde hemma hos min vän i grannstan. Han var (redan då) en fena på att laga mat. Jag var både ointresserad och kass. Vi var ju fattiga ungdomar och pengarna skulle ju räcka till så mycket onyttiga saker också så musslor var en hit - för alla utom mig. Jag hatade verkligen musslor så mycket att jag gick i verklig barndom och tvingade min vän som lagat maten att peta bort dom smulor som hamnade på min tallrik.

Nåja, det gick några år och jag flyttade till Stockholm. Jag fortsatte med konsten att inte kunna laga mat. Men, plötsligt träffade jag då Mannen i mitt liv C. Portugis som han är stod han tillslut inte ut med min kokkonst. En dag kom han hem som en annan jägare med en stort stycke kött som han slängde på bordet. "Nej, nu måste jag ha mat". Självklart fick jag panik och undrade vad gör man med det här?

Nåja, det var bara att hugga in. Laga mat är ju roligt och inte minst när maten uppskattas av dom som äter den. Jag började också uppskatta att prova mat. Musslor på riktigt, inte på burk, visade sig vara något helt annat. När man besöker Portugal har man heller inte så mycket val än att hugga in på fantastiska anrättningar av skaldjur. Vi hängde ihop några år, C och jag, så jag fick lära mig både det ena och det andra. Så, ikväll är det jag som ska laga musslor till min gamla kompis från förr och några till.

Till musslorna och alen blir det musik också och du kan räkna med nostalgi. Jag kokar musslorna och min kompis har gjort spellistorna. Det är tradition. Vi kommer söderifrån så jag hoppas på:

Intima samtal

När jag var yngre hade jag en förmåga att prata väldigt mycket för mycket. Du vet, berätta allt och inte lämna något åt vare sig mystiken eller för den delen åt mig själv. Det fanns en period när jag verkligen kände det som om jag var en öppen bok men jag kunde inte sluta babbla. Det var en ångestfylld tid men med tiden har jag lärt mig. Det känns bra att inte längre behöva berätta allt. Ibland träffar man dock på människor som besitter nyckeln till låset som gör att samtalen blir mer och intima.

Förra sommaren träffade jag på någon som jag på en gång kände var en sådan person. Vi har inte setts på väldigt länge. Igår blev det dock av igen. Planen var att gå en långpromenad men regnet satte effektivt stopp för det. Istället blev vi sittande vid hans köksbord och vi hann med både mat och vin och en massa snack. Vi är faktiskt främlingar men trots det pratade vi om saker som jag sällan pratar om. Det är trevligt att träffa på människor som inbjuder till sådana samtal och det är bra att sätta ord på saker man tänker men aldrig uttalar. Det blev ett bra och intimt samtal om relationer och sånt.

På tal om intima samtal. För några dagar sedan hörde jag ett fantastiskt radioprogram, "På jakt efter kvinnan" av och med den fantastiska Lo Kauppi. Programmet handlar om kvinnor och hur vi tar hand om oss själva och det är inte alltid så bra. Avsnittet i fråga hade underrubriken "På jakt efter orgasmen" och jag kan verkligen rekommendera det. Tonårstjejer borde lyssna liksom deras mammor. Kvinnor och män i vuxen ålder likaså. Du hittar programmet här.

ASD goes Byggare Bob

Idag ska jag vara Byggare Bob, i alla fall nästan. Planen är att bygga ihop fem stora platta paket till en fin garderob. New York-tapeten är på plats och målningen nästan klar och dotterns rum artar sig fint. Får jag bara till lite fysik-plugg med henne också så har helgen varit verkligen lyckad.

Hade några vänner över igår för att hjälpa till med tapeten. Jag är som jag sagt tidigare inge vidare på att tapetsera så jag lämnade med varm hand över det till dom som kan. Själv lagade jag porterstek och serverade vin. Det är jag bättre på.

Lite roligt faktiskt med kompisarna som var förbi. Vi har umgåtts länge, typ 25 år eller mer! Vi har ätit många middag ihop och firat nyår och kräftskivor och allt möjligt. Vi bor alla inom en km från varandra. Detta till trots har vi aldrig träffats hemma hos någon av dom andra, alltid hemma hos mig när vi varit allihop. Märkligt.

Bara jag

Idag har jag tagit ledigt. Känner ett oundgängligt behov av att inte ha någon tid att passa och att tillbringa lite tid med mig själv. Jag gör det för sällan, åtminstånne i praktiken. Det är inte så att jag alltid har folk omkring mig men oftast har jag något annat i tankarna. Vanligtvis någon logistisk historia med ungar, politik, missad träning, städning och ja du vet.

Eftersom jag har slitit ganska hårt med skolans tillkortakommanden på sista tiden, som du säkert förstått om du följt min blogg har jag dessutom försummat mina vänner. Familjen Slow, och då framför allt fru Slow, har fått agera jourhavande tankesorterare och andra har helt hamnat vid sidan av. Därför blev jag väldigt glad igår när jag ringde en sedan länge försummad vän som genast tackade ja till att tillbringa nyår med mig och några till. Det är så skönt med vänner som faktiskt står kvar där man ställt dom även om man går en sväng.

Vi är några vänner som har en tradition av knytkalas på nyår. Det är trevligt och festligt och massor av mat och goda drycker. Det är olika människor varje gång men stommen är den samma. Förr serverades det kalkon men den traditionen har vi lämnat. Vad det blir iår har jag ingen aning om men det löser sig nog. Detssutom är det ju så att i och med nyår så lämnar vi 2009 som jag utnämnt till det officiella skitåret och går in i 2010 - återkomstens år!

Och korven den har två

Idag är det en sån där dag du vet när det inte finns något slut på saker och ting. Har en lista med saker att göra som verkar oändlig. En bra sak är dock att ett planerat två-timmarsmöte som jag stressat för att hinna med i verkligheten går av stapeln först nästa vecka, inte idag. Jag fick liksom två timmar till godo, gratis.

Hemma är det likadant, småsaker att fixa och ordna. Lyckas stoppa in fler och fler sådana och både träning och vänner får stryka på foten allt för ofta. Tiden går hysteriskt fort när man hela tiden är på väg till nästa sak, och snart är det jul.

I morse var jag och äldsta dottern väldigt överens om att både radio och tidning var ovanligt nyhetsfattiga. Därför blir det ingen direkt nyhetsanalys idag. Däremot blev jag väldigt glad när jag såg att även Vellinge äntligen insett att det inte är anständigt att lämpa sin del av vårt gemensamma ansvar på andra. Å andra sidan blev jag beklämd när jag läste detta.

Uppdatering: är ni helt jävla dumma i huvudet?

Sömnlös i Visby

Det är svårt att sova i Visby. Jag vet inte vad det beror på för jag är väldigt trött när jag går och lägger mig. Kanske är det alla intryck, både intellektuella och andra. Igår besökte jag tre seminarier förutom allt mingel. Det var som vanligt. I panelerna var det sammanlagt 14 män och 4 kvinnor. Bara polisförbundet får godkänt med 2-2. Annars var det en sexist (Computor sweden) och en rasist (LO-seminariet).

Jaja, dagen som ligger framför mig är knappast ett oskrivet blad. Om en timma börjar det med ett frukostmöte med VM-staden Sundbyberg. Jag som sitter i kommunledningen blev mäkta förvånad igår när jag upptäckte att vi bjöd in till ett sådant så det är väl att pallra sig iväg. Annars är det idrottsseminarium, etik i småföretag, kanske något om upphovsrätt men jag vet inte - jag har lovat mig själv att ta det lite lugnt idag.

Kanske blir det där doppet av istället. Regnet hänger visserligen i luften men det brukar vara skönt med regnbad också. Jag har hittat en badkompis som jag har utmanat och det är väl det som krävs. Vi ska inte bara bada, vi ska också bygga ett hus som vi ska ha sommarkollektiv i. Vi behöver nog fler deltagare så är du sugen på kollektivliv så hör av dig. Det var en väldigt trevlig kväll igår när jag tänker efter en gång till.

Sommarångest och lite politik

Borde så klart göra en analys av valresultatet eftersom jag tjatat så mycket om att gå och rösta. Struntar dock i det för det görs så många ändå. Kan väl konstatera att det gick "så där" men det är bara att ta nya tag. Är man Bajare så är man van att slå från underläge.

Annars fortsätter regnet att ösa ner. Man undrar hur sommaren ska bli. Jag har faktiskt inte bokat någonting vilket inte är så smart kanske. Jag skulle verkligen både vilja och behöva umgås med mina ungar och göra något tillsammans med dom. Första utmaningen är midsommar. Har ingen aning om vad vi ska hitta på. Planen var att bjuda in oss till någon av ALLA vänner med lantställe i närområdet men alla är tydligen antingen "fullbokade" eller så bygger dom om. Funderar just nu på en båtresa, vi får se.

Funderar vidare på politik. Ser att skolan i Stockholm får sämre och sämre resultat. Elever är mer otrygga, känner sig mindre sedda och mindre inspirerade i skolan. Skolborgarrådet säger att det mest handlar om skolmat och med den är eleverna alltid missnöjda. Läser vidare om den katastrofala matupphandlingen till sjukhusen och läkarnas bonussystem för korta patientbesök. Arbetslösheten stiger och socialbidragskostnaderna likaså. Alliansen går upp i opinionsmätningar i Stockholm. Herregud, fattar folk inte sambanden mellan politiska åtgärder och resultat? Vakna.

Sträckbänk

Idag skulle jag behöva en sträckbänk. Min kropp är trött efter att ha varit på fötterna många timmar per dygn de senaste veckorna. Trots att jag jobbat så mycket att jag knappt hunnit se mina barn är det massor av saker jag inte hunnit med, ja rent av försummat. Jag inser att om jag ska hinna med måste jag städa bort en del av mina åtaganden. Det är nödvändigt för att "överleva".

Som väl var fick jag med mina goda vänner herr och fru Slow för att dricka en öl (eller två) i går kväll. Det behövde jag verkligen. Ibland måste man bara lufta sina tankar och prata lite strunt för att orka vidare. Vår lilla stad har en väldig massa krogar där man kan slösa bort en timma eller två. Det är trevligt. Enligt uppgift är vår stad faktiskt sveriges krogtätaste stad per capita. Jag vet inte om det är sant men det är inte osannolikt. På bilden nedan syns en av dessa krogar och dessutom skymtar två av mina fönster bakom grönskan.



Nå, nog om detta. Idag ska jag inte valarbeta. Jag ska inte dela ut en enda pamflett eller försöka övertyga dig om vad du ska rösta på. Vad jag däremot ska göra är att tipsa dig om hur du inte ska rösta. Men, vad du än gör - rösta!