De senaste somrarna har min och mina ungars semesterplanering kretsat kring diverse idrottstävlingar som vi kuskat runt till i vårt avlånga land. Gävle, Karlshamn, Uppsala, Örebro, Göteborg - jo då vi har sett några svenska städer. Så har det blivit en vecka med någon polare någonstans utan kidsen - en sån där galen vecka.
I år blir det inte en sådan sommar.
Ungarna har blivit tonåringar och lite till och känner inte längre för att "satsa" på idrottande. Barnens pappa är inte särskillt intresserad av planering, i synnerhet inte semesterplanering. Kidsen vill bara hänga med polarna.
Plötsligt är jag en "överbliven" tonårsmamma utan planer. Tjejerna är för små för att lämnas ensamma - enligt mig - och för stora för att hänga med morsan - enligt dom. Så då uppstår frågan; vad göra nu?
Är det dags att släppa taget?
Herre gud, när jag var i deras ålder var jag långt från mammas trygga famn. För all del, det blev ju folk av mig också - även om det tog lite tid.
Jag är nog inte riktigt redo ännu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar