Söndag? Häng gud!

Ja, det är tydligen söndag idag igen. Det fanns ingen tidning på hallmattan, det var i och för sig inte typiskt en söndag men däremot var det gudstjänst på radion. Jag har sagt det förut, jag ogillar verkligen gudtjänster på radion. Det kanske är ogint men jag tycker att religion ska hållas privat, inte i public service. Även om man någon gång då och gå släpper igenom en eller annan "alternativ" religion är det ju den avskaffade statskyrkan som förhärskar.

Tänk dig att man gjorde samma sak med politiken. Vecka efter vecka pratar moderaterna om sina funderingar och tankar en timma på söndagsförmiddagen. Någon gång då och då får ett av dom andra partierna komma till "för den goda sakens skull". Det skulle så klart bli ett ramaskri utan dess like. Men, när det gäller religion - då är det plötsligt helt okej.

Nej, låt nu en gång för alla religionen vara och förbli en ensak. Om jag vill hålla på med vidskepelse av något slag, ensam eller i grupp, så är det privat. Den enda gången staten ska lägga sig i är om religionen i sig bryter mot de regler som vi gemensamt kommit överens om i lagstiftningen Tvångsgifte, barnmisshandel, kvinnoförtryck, omskärelse - det är sådana saker där samhället har ett ansvar att skydda medborgarna. Om man däremot vill tillbe en sten eller åkalla djävulen, jultomten eller något annat vidskepligt väsen, det får man sköta själv.

Antirasister

Ametist Azordegan och Mikael Tonvig har blivit avstängda från sina publicservice-jobb för att dom medverkat i en antirasistisk kampanj. En kampanj som går ut på att inte få in rassar i riksdagen. Ametist säger själv att visst men eftersom dom får kalla SD för främlingsfientliga i radion trodde hon det var ok.

Jag tycker det är märligt, särskillt när det gäller Ametist som inte jobbar med valbevaknig. Stå på er Mikael och Ametist som båda för övrigt verar tycka att det var värt avstängningen att sjunga ut. Heja!

Lev idag

Sommar innebär ofta tid och då inte minst tid att lyssna på radio. Jag gillar ju verkligen pratradio och lyssnar gärna på det mesta förutom gudstjänster och dylikt som jag tycker borde hållas i någon annan kanal än public service. Nå, just på sommaren brukar programmet "Sommar" ofta leda till eftertanke. Någon för mig okänd eller för den delen känd person pratar ostört i en och en halv timma och det blir ofta ganska bra.

I år har dock programmet Sommar varit ovanligt platt. Det har tidigare kommenterats av bloggkamrat Jah Hollis. Jag är enig med honom. Men, så igår fick jag omvärdera denna tanke. Eftersom vädret var lite halvtaskigt (underdrift) så bestämde jag mig för att städa. Min vana trogen pluggade jag in hörlurarna och satte på radion. Som sällskap fick jag P-O Enkvist som sommarvärd. Det var ett väldigt spännande program.

Vad Enkvist pratade om egentligen är svårt att redogöra för. Musiken var kanske heller inte direkt mitt förstaval men han fångade mitt intresse. Dessutom har han en förträfflig radioröst. Inte minst gillade jag hans slutsats om meningen med livet; vi ska alla dö en dag men alla andra dagar ska vi leva. Det är värt att tänka på.

Kompromissernas mästare

Jag pysslar väldigt mycket med förhandlingar. Jag gör det på jobbet, jag gör det på fritiden och jag gör det hemma. Självklart är det olika spel som spelas på de olika arenorna men det kan konstateras att jag genom att ta med mig olika knep (och ibland att låta bli att ta med mig olika knep) från de olika spelplanerna faktiskt kommer längre och längre. Jag skulle till och med kunna drista mig till att påstå att jag är ganska bra på det.

Att vara en bra förhandlare kräver skinn på näsan. Det gäller att veta vad man vill och hur stort ens mandat är. Det handlar om att syna motpartens kort och att aldrig visa osäkerhet. Jag har märkt genom åren att om man håller ryggen fri genom att hela tiden kolla av sitt stöd kommer man mycket längre.

På mitt jobb pågår just nu positionsmarkeringar, tuppfäktningar och svansviftande om vart annat. Jag har gjort det här så länge så det är väldigt mycket rutin. För mig som inte tillhör Det Stora Partiet krävs det mycket tålamod för att inte flyga i taket. Det är villkoren för public service blandat med förtursförklaring till domstol samtidigt som man ska bevaka positioner och navigera mellan ilskna medspelare och motspelare. Processer, processer, processer. Förankring, förankring, förankring. Det kan kännas lite tjatigt ibland.

På min fritid förhandlar jag med samma Parti om att "rädda hyresrätten". Det är ett styvt jobb eftersom mina motparter har mycket mindre kompetens när det gäller kompromisser och samarbete än på riksplanet. Är man van att ratta själv blir det väldigt jobbigt med dubbelkomando. Jag har fortfarande hoppet om att "vinna" något.

På hemmaplan däremot förlorar jag ständigt. Där är det tonåringarnas lag som gäller. Samtidigt som jag försöker vara tydlig är jag alldeles för "soft on crime". Nä, förhandla kan jag men att vinna över tonåringarna är stört omöjligt!

Tomma tunnor

Så har då regeringen aviserat att man avser tömma en skattkista till. Redan idag är det så att man är på vippen att helt ha tömt alla reserver i socialförsäkringsstystemen. Det beror inte på finanskrisen utan helt enkelt på att inbetalningarna är mindre. Genom att sänka de sociala avgifterna som betalas in dränerar man systemen och stoppar pengarna i någon annans fickor.

Nu gör man samma sak med public service. Idag har regeringen aviserat att man tänker räkna upp anslaget med en procent (från 2-3 vilket ger 200 miljoner) men utan att höja avgifterna för oss dödliga. Det låter väl bra. Det finns pengar på det så kallade rundradiokontot men när dom är slut står vi vackert där. Jag tycker att pengarna ska användas men jag tycker inte att kontot för den sakens skull ska tömmas.

Public service är allt för viktigt för att användas som ett populistiskt slagträ och våra gemensamma tillgångar är på väg att ta slut. Det är inte ansvarsfull ekonomisk politik. Nog nu!

BBC

Jag har inte så stort behov av en massa tv-kanaler. Jag har väl si så där 12-15 kanaler i mitt så kallade grundutbud och oftast är det fullt tillräckligt för att det ska bli bråk om fjärrkontrollen med tonåringarna. Jag vill så klart titta på dokumentärer, nyheter och ibland en eller annan film medans yngsta hellre väljer MTV eller komediserier på 5.an.

Förr hade jag digitalbox med massor av kanaler. Det var filmkanaler och sportkanaler och det ena med det andra. Sedan jag sade upp abonnemanget har jag inte saknat det en sekund. Eller föresten, det finns en kanal som jag skulle vilja ha i min TV nämligen BBC prime. Det är public service när det är som bäst. Ibland sänder SVT eller någon av de kommersiella kanalerna ett eller annat BBC-program och det är alltid en njutning.

Igår kväll såg jag så klart melodifestivalen, af Ugglas sopade banan med motståndet. Annars var det "ingenting på TV". Då hände det, min 14:åring utmanade mig på sällskapsspel. Vi satte oss i köket och hon spelade skjortan av mig i backpacker. Det blev en riktigt trevlig kväll.

Gud och public service

Jag gillar söndagar. I alla fall när de inte föregåtts av en allt för vild lördagskväll, och vilda lördagskvällar inträffar (tyvärr) inte så ofta.

- Å andra sidan hade jag en himla trevlig lördagseftermiddag.

Nå, tillbaka till nuet, till söndagsmorgonen/förmiddagen.

Gott om tid för morgonkaffe, tidningsläsande, funderande och p1-lyssnande. Ganska ofta bakar jag, så att ungarna får nybakat när de vaknar. Brödet kräver några timmar så i det perspektivet är det bra att de sjusover så som tonåringar ska så hinner jag ta en löprunda också. Dock inte idag - det får vänta till kvällen.

Jag gillar pratradio. I mitt kök står radion ständigt på och kanalen är allt som oftast p1 (eller sportradio). Jag lyssnar på allt från Språket till trädgårdsprogram och Teologiska rummet. Alltid snappar jag upp något värt att veta.

Något som jag däremot inte gillar är söndagens direktsända gudstjänst. Jag förstår inte varför vi i vårt sekulariserade samhälle ska behöva ha dessa påprackande gudstjänster, vecka ut och vecka in.

Jag betalar licens och jag gör det gärna för jag gillar public service. Nä, inte bara gillar föresten - jag är övertygad om nödvändigheten av public service. Självklart finns det en uppsjö av program som jag undviker - Nordegren i p1 till exempel tycker jag är riktigt dåligt - men jag kan fördra att det sänds.

Det är annorlunda med gudstjänster!!! Inget av de andra programmen jag lyssnar på försöker pracka på mig en åsikt eller tro. Jag blir lika arg varje söndag. Nu sitter jag här och väntar på att bli upprörd igen. Visst jag skulle kunna stänga av radion men det räcker liksom inte.

Dags att starta en proteströrelse kanske!

Är du med?