Alla är bäst i uppförsbacke

För första gången på evigheter har jag varit ute och sprungit. Sitter just och njuter av den där efterkänslan i magen. Underbart att det inte gjorde ont någonstans under tiden. Inga hälsenor eller vader eller någonstans. Detta trots fyra rejäla uppförslut, två terräng och två asfalt - jag gillar verkligen att springa uppför. Det blev förvisso inte så långt men ändå. Mest nöjd är jag faktiskt med pulsnivån. Inte illa för en mellanålders kvinna i mitt skick. Kanske är jag tillbaka på banan innan du vet ordet av. Känner mig oerhört motiverad!

Motivationen kommer av flera skäl. Det ena är så klart den där känslan som jag nämner ovan. När man sprungit och duschat och sätter sig i ro, det är som att blodet i kroppen rusar snabbare än annars. Det andra är att man blir så jädra slö i alla situationer om man inte kan träna ordentligt. Det viktigaste är kanske dock att jag upptäckt mig själv lite grann i sommar, eftersom ungarna inte vill leka med mig längre. För att inte missa den värld av spännande möten som finns där ute är det bra att vara lite mer i form :)

Så något helt annat, lite politik slutligen då. Billström utvisar romer med hänvisning till att tiggeri inte är en "hederlig" försörjning. Hm, jag förstår inte riktigt. Vad är det för ohederligt med det? Att det är förfärligt att en folkgrupp behandlas som romerna gör i 2000-talets Europa är en sak. Det är Billström medskyldig till men att påstå att det är ohederligt, jag håller inte med. Vi är väl många som far illa av att se människor leva på tiggeri men det hjälper knappast att skyffla undan problemet.

Återföreningen

För många år sedan var jag aktiv i en organisation som heter Återföreningen. I föreningen arbetade vi för bättre villkor för just återförening av familjer som splittrats på grund av regler för uppehållstillstånd i Sverige. Det kunde handla om ett par som under tiden en av parterna väntade på asyl träffats och fått barn eller för den delen två personer som träffats under en semester i något annat land.

Då som nu är och var reglerna sådana att även om paret i fråga hade barn ihop så måste den utländske parten åka till sitt hemland för att söka uppehållstillstånd från en ambassad. Jag vet inte hur många personer jag pratat med som förtvivlat försökt förklara för migrationsmyndigheterna att det inte finns någon ambassad på platsen som partnern kommer ifrån. Ofta har väntertiderna varit över ett år och när det finns barn med i bilden är det väldigt lång tid.

Nu har regeringen lagt ett nytt förslag där man säger sig lösa problemet. Det är något som efterfrågats lång tid, bland annat av migrationsverket. Två tredjedelar av remissinstanserna är djupt negativa till förslaget. Då kan man fundera över om man verkligen hittat en lösning. Jag hörde migrationsministern på radion idag, han sa: men om det bara tar en vecka eller så kan man väl åka hem? Men då undrar jag, tror ministern att det finns ambassader som har så lite att göra att det bara skulle ta en vecka? Samtidigt, varför ska vi tvinga folk att lämna landet och sin familj när det enligt ministern kan lösas på en vecka? Det verkar både onödigt och dåligt på alla sätt och vis. Nej regeringen, jag säger som jag brukar - riv upp, gör om, gör rätt!