Visar inlägg med etikett bistånd. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bistånd. Visa alla inlägg

söndag 26 juli 2009

Poliser, poliser, poliser och lite bistånd

För en gångs skull är jag och DN:s Peter Wolodarski överens om åtminstone en sak. Moderaternas mål idé om att vi absolut ska ha 20 000 poliser är galet. Ett mål om 19 000 eller 28 000 likaså. I dagens DN (finns inte på nätet ännu) kommer Peter ut och håller med om vänsterns kritik mot tramset. Det är ju roligt. Målet måste väl vara att ha så många poliser som behövs och att poliserna ska göra polisarbete, inte annat.

Samtidigt jämför Wolodarski målet om 20 000 poliser med en-procents målet när det gäller bistånd. Han kallar det planekonomi och hävdar att biståndsmålet hindrar ett verkligt arbete för att minska fattigdomen. Det är helt oförståligt. En-procents målet handlar om att vi i den rika värden ska avstå en del av vår rikedom till förmån för fattiga länder. Det handlar om symboler och ett sätt att komma vidare. Det handlar om praktisk solidaritet och att betala tillbaka lite. Det är självklart inget tak men ett mål.

Nej, att blanda äpplen och päron må vara bra i mos och saft men när det kommer till politik och politiska mål blir det tokigt. Fast, det är lite roligt att moderaterna utsett Alice Åström (v) till skuggjustitieminister - kanske för att skrämmas. Ett av argumenten är att hon motsätter sig målet om 20 000 poliser. Det är inte ofta vänstern har DN på sin sida.

torsdag 5 mars 2009

Skoskav? Jo vars, pt 2!

Så släpade jag mig då än en gång iväg till tant doktorn med mina fötter. Funnes det reservdelar vore fötterna det första jag bytte ut. Antar att det inte finns någon organdonationskö för fötter? Eller, fötter är väl inget organ föresten...

Nå, hur som helst kände jag mig lite fånig. "Jo, doktorn - jag har sån väldig skoskav". Seriöst, kan man verkligen söka vård för sådant när barn i Angola dör av mäslingen och vi just firar att bistånd från USA även kan gå till reproduktiv hälsa. Alla jag pratar med lugnar mig och säger att det faktiskt kan vara ganska allvarligt och att man kan få blodförgiftning och kallbrand. Ok, då säger vi väl det.

Tant doktorn höll faktiskt med och tyckte att det hela var värt en ordentlig penicilinkur så det var väl ganska illa då. Vet inte om detta betyder att min träningsbragd förra veckan med detta blir större eftersom jag sprang på ganska trasiga fötter eller om jag bara kan ses som en korkskalle som inte fattar när det är dags att lägga av.

Nu till en liten gissningstävling; det lite mörkare långa strecket som går längs med gräskanten, vad är det? I verkligheten är det cirka 8 meter långt. Svar får du i morgon.