Kvinnor - en särskild sort

Ofta orkar jag inte ta mig igenom DN:s ledare på morgonen. Ofta tappar jag intresset redan efter ingress och inledningen. Hoppar till sista stycket och konstaterar att deras slutsats inte är min slutsats. Idag är vi dock överens, DN och jag. Kvinnors asylskäl måste tas på allvar, eller rättare måste tas upp överhuvud taget.

I ledaren åberopas en tjänsteman från migrationsverket. Han säger att "könsskäl" är ovanliga som asylskäl, om dom existerar är det fråga om könsstympning. Alltså, det är nu sju år sedan jag hoppade av utlänningsnämnden och detta var ett av skälen. Tänk att man inte kommit längre. Jag vet inte hur många utbildningar om kvinnors asylskäl man påstår sig ha genomfört. Vad är det som gör det så svårt?

I ledaren tar man upp asylskäl som kringskär kvinnors frihet. Det handlar om könsstympning och förtryck av olika slag. Det är så klart viktiga frågor. Jag skulle vilja lägga till att kvinnor som kommer till Sverige faktiskt inte sällan har egen politisk verksamhet som skäl. Det kan vara så att vare sig kvinnan eller myndigheten upptäcker detta. Kvinnor är så vana att behandlas som bihang till sina män att det fortsätter in i den svenska myndighetssfären. Att kvinnan är den som ser till att partisanerna har mat eller är den som smugglar dokumenten till tryckeriet är liksom bara något som sker, det är enligt miggan inga skäl. Hade inte varit för mannens "riktiga" politiska verksamhet hade ju inte kvinnan heller varit utsatt för fara.

Nej, så ser det ut i världens mest jämställda land. Visst erkänner man kvinnor som folkgrupp, men som en mindre värd sådan och att kvinnor är egna politiska varelser, nä fy - någon måtta får det vara.

Transportabel?

Vet inte om du minns Utlänningsnämnden? Du vet, det var dit man kunde överklaga avvisnings- och utvisningsärenden som beslutats av invandrarverket (senare migrationsverket). Det var en hatad myndighet. Besluten kritiserades och nagelfors och det med rätta. Det handlade om människors överlevnad - liv och död.

Jag var ledamot av utlänningsnämnden under fyra år. Det betyder att jag en till två gånger i månaden fattade beslut i olika ärenden om huruvida människor skulle få stanna eller skulle bli hemskickade. På en dag kunde jag vara med och fatta beslut om tio ärenden innehållande mellan en och åtta personer. Det är det svåraste uppdrag jag någonsin haft. Det var svårt av olika skäl. Dels på grund av människoöden man var tvungen att ta del av, tortyr, död, våld - ja det finns inga gränser, men också på grund av den asylpolitik som förs i vårt land. Jag skrev nog 100 reservationer till beslut under de fyra år jag satt med. Mina protester till trots skickades folk till vad jag tror ond bråd död.

I "branschen" fanns några uttryck som blev jargong. Det var till exempel uttrycket "tjänligt självmordsförsök". Alltså, om en person var i så dåligt psykiskt skick att han eller hon inte längre ville leva så var det upp till bevis! Ett annat uttryck som myntades och som används än idag är "transportabel". Alltså, så länge du kan fösas ombord på ett flygplan (även om du måste bäras på bår) är du enligt myndigheterna i sådant skick att du kan utvisas. Om du är döende, vad spelar det för roll.

Jag lämnade utlänningsnämnden och jag gjorde det med buller och bång. Senare lades nämnden ner. Nu har vi istället ett domstolsförfarande men vad hjälper det. När politiken och politikens signaler ljuder så högt att man knappast hör sig själv tänka så kan det bara bli fel.

(Är du intresserad av språk och språkbruk rekommenderar jag en lyssning på det här, lyssna på läkaren i början på inslaget och översätt vad han säger).