Sammanfattning

Iår har Bajen åkt ut från allsvenskan. Jag har inte fått något nytt jobb eller ens nya arbetsuppgifter och tillhörande löneförhöjning. Det blev en ganska trist sommar med dåligt väder och inga spännande resor. Mormor bröt lårbenet och är väldigt illa däran. Zlatan dumpade landslaget. Hyran har gått upp och bilens vattenpump pajade. Träningen gick åt skogen på grund av en envis virusinfektion och dessutom dras jag fortfarande med biverkningar av influensavaccinet. Inte har jag blivit sockerfri. Ungarna bråkade med varandra mer än vanligt och den ena av dom med både mig och sig själv. Regeringen avgick inte!

Totto sa det, ett riktigt skitår var det!

Anonyma tonårsföräldrar

Att vara tonårsförälder kan vara en promenad i parken. En resa med en liten sväng och ett gruskorn på backen, inte mer. Men det kan också vara en färd med många hål i vägen och väldigt dåligt vägunderhåll. En sak är nog gemensam oavsett hur väl vägen är preparerad. Tonåringar vet allt. Det finns inget dom inte har svar på och inget som dom inte kan lösa på egen hand.

Hur är det med dig? Har du kommit över tonåren eller kan du fortfarande lösa allt utan hjälp? Det kan inte jag. Jag vet att det finns massor av skuld och skam när det gäller olika typer av problem. Men, vet du vad? Det finns väldigt få människor som inte har några bekymmer alls. Om du börjar fråga i ditt närmaste nätverk efter råd och dåd så ska du se att det finns folk med både erfarenhet och resurser.

Det är okej att gnälla lite, gör du det ska du få se. Kanske är det inte så illa som du trodde. Kanske går andra igenom samma sak. Det finns både vanligt folk och det finns proffs att prata med. Man måste inte vara misslyckad för att ta hjälp. Tvärt om, det finns en styrka i att våga vara svag.

Så, jag börjar så här: hej, jag heter Alla och jag är (anonym) tonårsförälder.

Renoveringsobjekt

Idag ska jag ut och shoppa. Jag ska köpa grejer för att göra sådant som jag egentligen inte ens gillar. Antagligen för att jag är ganska dålig på det. Att köpa garn är lätt liksom att köpa stenmalt mjöl direkt från kvarnen. Det är enkelt att köpa mat för att laga till något partaj för att inte tala om presenter. Jag gillar verkligen att köpa presenter.

Idag ska jag köpa måstesaker. Idag ska jag köpa sådant jag gärna skulle lämna till proffsen. Funderar på om jag kommer att ro det i land. Det är mycket jobb och jag har väntat länge, allt för länge. Lista på saker att köpa:

• spackel
• penslar
• färg
• sandpapper
• tapetborttagare
• bildtapet
• tapetklister
• och säkert något mer som gör det ännu besvärligare

Jepp, där har ni resten av mitt jullov. Trist men sant.

Demokrati och handel

Jag vet inte om du minns OS i Peking. Kraven för att Kina skulle få arrangera OS var att dom mänskliga rättigheterna skulle respekteras. Debatten var skarp. Både en och annan och några till ansåg att idrottsmän och idrottskvinnor och andra borde ta sitt ansvar och stanna hemma eller åtminstånne bojkotta delar av tävlingen. Kina lovade att journalister skulle få verka fritt inför och under OS men hur det blev med det vet både du och jag. Efter OS har debatten tystnat.

Så sålde man då till slut Volvo till ett kinesiskt företag. Det största privata bilföretaget i Kina faktiskt men affären kräver så klart godkännande från den verkliga makten. Det sägs att man ska respektera dom fackliga kollektivavtal som finns och att Volvo ska leva vidare som idag. Det låter väl bra för dom som jobbar på Volvo i Göteborg men hur påverkar det arbetare i Kina?

Hörde på nyheterna i helgen att den kinesiske demokratikämpen Liu Xiaobo blivit dömd till 11 års fängelse. Hans brott sägs vara att han krävt yttrandefrihet, föreningsfrihet och mötesfrihet. Dom kinesiska makthavarna tycker inte om sådant. Jag undrar var alla ni är nu, som krävde att idrottspersonerna skulle ta sitt ansvar? Gäller inte samma krav på stora multinationella företag? Demokrati är ett hot som heter duga. Pengar är en makt som talar!

Vad gör du idag?

Vad gör jag idag?

Var nöjd med allt som livet ger...

Blickar ut genom fönstret. Det är grått, blött och på gränsen till lerigt. Det fnyker (dialekt för småregnar/småsnöar) och idag blir det nog inte ljust överhuvudtaget. Den fina snön som var en ynnest är nästan borta och på väderleksrapporten varnar man för oväder och dåligt väglag. Jag ska dock inte köra hem förrän imorgon. Då ska det bli lite bättre enligt det allsmäktiga SMHI.

Igår var det julafton. Det var fint men samtidigt lite tråkigt. Mormor, som jag skröt om för några dagar sedan, ramlade hemma i sin hall och bröt benet på flera ställen. Ingen rolig julafton för henne och min mamma var så klart extra ledsen. Dock blev hon väl omhändertagen men i skrivande stund har hon ännu inte blivit opererad beroende på alla akutfall på julafton. Vi håller tummarna för att hon ska pigga på sig även om konvalecensen så klart blir lång.

Pratade för övrigt med den där unga mamman som jag berättat om tidigare, du vet hon som blev utslängd av sin pappa när hon blev gravid. Hon var på väg till goda vänner för att fira jul när jag pratade med henne och till råga på allt var hon hembjuden till pappan och hans fru. Inte under själva julhelgen men i mellandagarna. Den unga mamman var glad för det för det innebär att hon får träffa sin lillebror. Glädje är olika saker för olika människor.

God Jul till alla inperfekta

När jag var liten var julen en familjeanjelägenhet. Man samlades med dom närmsta och så körde vi runt mellan farmor och mormor och somnade tillslut uttröttade. Det var fint och varmt och vi var lyckligt lottade. När jag var liten var ALLT stängt på julen. Dom som inte hade familj och några närmsta var hänvisade till Arne Weise om dom hade tur nog att ha en TV. Med en slant över kunde man kanske unna sig en landgång med jultema från Konsum.

Idag är det annorlunda. Man kan fira alternativa jular, många öppnar sina hem för ensamma grannar och andra åker till varma länder och struntar helt i traditionerna Själv gillar jag som sagt julklapparna - mer ge än få - och jag gillar pysslet. Annars är jag faktiskt, tro det eller ej, ganska otraditionell.

Jag vet samtidigt att många vill mer än dom kan och att den där Hollywoodjulen är långt borta. Jag vet att idag försöker många, framför allt kvinnor, leva upp till många myter och mycket lull lull. Andra försöker parera och se till att alla har det så bra att dom glömmer bort sig själva. För att minska julstressen och för att påminna om att vi inte är perfekta och därför inte bör förvänta oss en "perfekt" jul. Eller rättare, vi är just så perfekta som vi kan vara. En något opassande låt men ändå, GOD JUL!

Lägg ner SAAB

I skrivande stund hör jag att affären mellan Volvo och Geely är i hamn. Det var väl fint. Då är det lätt att förledas att tro att samma ska snart händer med SAAB. Jag tror inte det. Även om något företag köper SAAB med dess innehåll måste nog Trollhättan med omnejd förbereda sig på en ordentlig åktur när det gäller arbetstillfällen.

Om SAAB går i putten är det så klart tråkigt för många av dom som jobbar där. Det som dom flesta dock sörjer är nog snarare varumärket SAAB. Det står för ett Sverige som inte riktigt finns längre. Vi var en stormakt med två egna bilmärken. Hur många smånationer kan stoltsera med det. SAAB stod också för det sportiga och frigjorda. Vem förknippar idag en bil med sportighet? Och, är det någon som tror att man kan göra ett bilmärke som gått med förlust i tjugo år lönsamt igen?

Nej, jag tror att det är dags att tänka nytt nu. Det finns gott om folk som tyckt att regeringen ska gå in och rädda SAAB. Det tycker inte jag. Regeringen har dock ändå ett gigantiskt ansvar. När ett företag som sysselsatt en hel byggd läggs ner måste stora insatser till. Utbildning, investeringsstöd, möjligheter till lån, satsningar på välfärden i stort och mycket annat. Det tar säkert tio år att komma igen och ska inte folk falla igenom på vägen så måste regeringen vara uthålliga i sina satsningar. Mitt tips är att fotsätta fokusera på miljövänliga alternativ när det gäller energi. Ja, lägg ner SAAB så ska ni se att det löser sig.

Vit jul?

Det dricks en hel del i juletid, alkohol alltså. Jag har inget emot att folk tar en öl, en snaps eller för den delen några glas vin eller glögg. Det ska erkännas att jag själv gör det och dessutom har jag slagit in en eller annan kluckande klapp och lagt under granen.

Det är okej. I min närmaste familj dricks det väldigt måttligt och jag vet att ingen har problem att hantera sitt drickande. I den utvidgade familjen och bland vänner och bekanta är det annorlunda. Där finns en eller annan som dricker för mycket och där finns flera som faktiskt beslutat sig för att helt torrlägga på den fronten, av nöd tvunget.

Vuxna som dricker för mycket är tungt för ungar som borde fått uppleva en härlig julledighet. Det kan finnas många skäl till varför ungar inte tindrar. Det kan vara ekonomi, oro för olika saker eller för den delen tonårshormoner men vi kan ju hjälpas åt att bespara ungar stressen det innebär att ha föräldrar som tittar för djupt i glasen om vi kan. Folk som dessutom sätter sig bakom ratten när dom druckit - det kan jag bara inte fördra. Spela med ditt eget liv men inte med mitt eller andras!

Så, för alla som vill ha ett alkoholfritt alternativ här kommer ett recept på alkoholfri "glögg" som jag blev bjuden på för ett tag sedan:

Tag en liter starkt rooibos-te, en liter äppeljos, en kanelstång, två kryddnejlikor och en halv stjärnanis. Koka allt i sex minuter. Servera varmt. Himla gott och garanterat okej om du behöver ta bilen senare.

Lika och ändå så olika

Funderar över den gågna hösten och alla "bekymmer" som yngsta dottern ställt till med. Jag ser på henne och förundras över hur hon går igenom exakt samma våndor som jag gjorde när jag var 15. Det kan liksom inte börja fort nog, det där livet som ligger inom räckhåll men samtidigt inte.

Åh, frustrationen och ilskan det innebar och alla dessa människor (vuxna) som bara ville sätta käppar i hjulet för min glädje och utveckling och mitt språng mot vuxenvärden. Suck, det var så jobbigt.

Min dotter tycker inte Stockholm är stort nog för henne. Hon tycker att större städer lockar och att Stockholm är för lantisar. Det är roligt för även den känslan kommer jag ihåg fast i mitt fall handlade det om att byta landsorten mot storstaden. Funderar på vad det var man letade efter. Var det myllret och möjligheterna eller var det anonymiteten? Båda sakerna är defenitivt bristvaror där vi befinner oss just nu, på landet. Men å andra sidan, här finns det utrymme att tänka, det borde man göra oftare.

Hej mitt vinterland

Oj vad det snöar. Inte så mycket att blogga om eftersom det verkar vara samma över hela landet men det är ju så härligt och häftigt att man inte kan låta bli. Eftersom jag är på besök hos mamma och pappa får jag också lov att ta tag i skottandet. Många kubikmeter snö har jag skyfflat undan idag. Puderlätt förvisso men jag tror att det kommer att bli lite träningsvärk ändå.

Tänker på gårdagen när alla "gamlingar" kom för att fira mamma och pappa på 150:års-kalaset. Vi hade trevligt, åt och drack och skrattade. Kollade på en bild av min farmor från hennes 70:års-kalas och förundras över hur gammal hon var om man jämför. Det är inte så svårt att förstå varför vi måste börja fundera över att höja pensionsåldern. Min mormor är 88 och fortfarande pigg (om än lite gaggig).

Nu är det paus i kalasande till julafton vilket betyder tid att sticka, läsa och umgås. Främsta målet är dock att hinna tänka. Sortera tankar och låta dom flöda fritt. Kanske, men bara kanske leder det till att det också blir något genomtänkt skrivet. Vem vet?

Kalas eller Alla goes private

Idag är det kalas. Mamma och pappa fyller 150 år vankar runt och är nervösa. Om några timmar kommer tjocka släkten och snön yr i luften. Det ska bli trevligt men pappa funderar på var alla skor ska få plats. Mamma bakar tårta. Ungarna har just vaknat och äter frukost.

Annars är det så klart en sorglig dag. Att vi inte fått ett nytt klimatavtal med bindande förplikelser är en katastrof. Men, det hänger på dig och mig också. Tillväxt är inte allt och vi måste, verkligen måste sluta konsumera så hysteriskt. Jag vet att det är lätt sagt och svårare gjort men nog är det väl så att västvärlden fått sitt nu.

Nåja, nog om detta idag. Nu är det som sagt party så vi koncentrerar oss på det. Nu ska ni få se.

Kvantiet - kvalitet

För ovanlighetens skull ska jag använda detta blogginlägg till att gnälla på moderaterna. Idag handlar det om Filippa Reinfeldt. Man kan konstatera att vården inte var perfekt innan moderaterna tog över men nu är det riktigt illa. Antalet onödiga besök hos läkare ökar dramatiskt, kostnaderna stiger och vården för dom som verkligen behöver den blir därmed sämre.

Mest allvarligt är det för multisjuka patienter. Har du många och/eller svåra sjukdomar har doktorn inte tid att lyssna på dig för man ska klämma in så många besök som möjligt. Människor som har problem med språket råkar så klart väldigt illa ut när det ska gå så fort som möjligt.

När besöken hos läkare ökar minskar samtidigt antalet besök hos sjuksköterskor och undersköterskor. Det förebyggande arbetet tar stryk och därmed minskar folkhälsan. Jag funderar på hur svårt det kan vara att få till det egentligen. I januari ska "stockholmsmodellen" med fritt vårdval börja gälla i hela landet. Man undrar hur dom tänkte. Dyrare, sämre och i förlängningen antagligen farligt. Hm, dags att välja nytt?

Lyckans mej

Jag är verkligen lyckligt lottad, faktiskt. Jag har förvisso haft ett skitår men dom motgångar jag mött väger otroligt lätt om du jämför med folk som har det dåligt. Idag tänker jag inte på dåliga saker utan istället glädjs jag extra mycket åt att ha en pigg och rask pappa som fyller 80 år idag. Sedan han fick sin nya knäled kan inget stoppa honom.

Jag har inte bloggat om min mammas födelsedag. Hon fyllde nämligen 70 i söndags. Hon är också pigg och glad, lite gaggig ibland men det får väl vara hennes privilegium att vara det när hon nu uppnått en viss ålder.

Ja, alltså - dom flesta av mina vänner har inte den turen som jag har, och för den delen mina ungar har. Att ha bägge föräldrarna/morföräldrarna kvar, pigga och raska. Därför önskar jag både mig och dom grattis.

Nämnde jag att dom firar 50:årig bröllopsdag i april?

Julfest och grundlagen

Hade tänkt skriva ett inlägg om riksdagsledamöters roll när det gäller att skydda grundlagen. Alltså att man ibland måste stå emot tårögda argument som "vi måste skydda barnen" eller "vill du inte stoppa knarket". I dessa två exempel ligger inskränkningar i TF och YGL respektive buggning och avlyssning. Jag skulle önska att riksdagsledamöterna faktiskt funderade över sitt uppdrag lite mer.

Men, eftersom jag var på julfest med jobbet igår är jag lite trött i tanken idag så det får vara. Jag nöjer mig istället med att konstatera att jag faktiskt vann alla Singstarutmaningar (utom en men det var Nirvana så det kan jag leva med)!

Min "miljöbil" och jag

När jag åkte hem med tunnelbanan igår fastnade min blick på en reklamskylt. "Hyr en julbil för 2500 kronor" löd det lockande budskapet. Funderade på min miljöbil som står hemma i garaget med ny vattenpump, nytt oljefilter och så klart ny olja - allt fixat till det facial priset 4000 kronor. Däcken är professionellt bytta också. Garageplatsen kostar för övrigt 450 kronor i månaden.

Anledningen till att jag kallar den miljöbil är att den mest står stilla. Sedan jag köpte den för typ fem år sedan har den inte rullat jättemånga mil, typ 500 om året vilket är väldigt lite. Egentligen finns det inga miljöbilar eftersom bara tillverkningen kostar typ 30 fat olja men det är i alla fall mer miljövänligt att ha en stillastående bensindriven bil än en gasbil som rullar.

Hur som helst, nu har jag alltså börjat fundera på allvar om jag ska sälja bilen. Det är bekvämt men ack så onödigt med bil. Jag skulle spara många tusenlappar på att inte ha den. Min dotter ska ta körkort det kommande året och jag har använt det som argument för att det vore bra med bil men jag inser att jag kan köpa många lektioner åt henne för pengarna istället.

Hm, det tål att funderas på.

Hon kommer med ljus

Vaknade kl 5 i morse efter några få timmars orolig sömn. Det är märkligt det där hur svår det är att sova när man har en tidig tid att passa. Jag vet ju att klockan ringer men ändå måste den kollas gång efter annan. Att vakna kl 5 var faktiskt lite onödigt tidigt men jag fick en del gjort.

Jag hann bland annat skriva en lista över måsten den kommande veckan. Åker nämligen till Blekinge redan på fredag. Väldigt tidigt för att fira jul men innan dess ska jag hinna med och fira min mamma som fyllde 70 igår och min pappa som fyller 80 på torsdag. Oj, oj - det är en del att stå i. Håll tummarna för att vädret inte blir sämre.

Varför var jag då uppe kl 5? Jo, min lilla flicka och stökiga dotter som fått mig att slita mitt hår många gånger denna höst är nämligen skolans egen ljusbärare. Hon blev alltså utsedd till skolans lucia och idag har jag fått torka en och annan tår till julsångerna. Ja, jag vet att jag är tramsig men hon var galet fin i sitt fina hår, sin lussedräkt med röda band och sin ljuskrona. Hon kom med ljus, så himla fint.

Heja röd-gröna

Klart det känns hyfsat att vakna till nyheten att röd-gröna nu har 52 % i opinionen mot borgarnas dryga 40. Inte blir det sämre av att Kd de facto verkar vara på väg ut. Kanske kan verka lite elakt men jag anser verkligen inte att Kd är ett parti som bör sitta i riksdagen eftersom man inte tror på alla människors lika värde.

Men när jag tittat lite på siffrorna kommer det så klart en lite bitter eftersmak. Jag har fortfarande hoppet kvar att Sd inte kommer in, det ska fortfarande en del till. Den bittra smaken kommer också så klart av att mitt parti sackar efter. Med dagens undersökning riskerar vi att få mer högerpolitik fast jag är övertygad om att det är motsatsen vi både behöver och längtar efter.

Kanske är det dags att börja fundera över taktik nu. Tiden går och börjar bli knapp. När jag läser underökningar där människor får tala om sina hjärtefrågor och prioriteringar så står det ju vänstern i den osynliga undertexten. Men detta till trots så går det utför. Det kan ju bero på att vi helt enkelt inte kan paketera och slå in i en förpackning som lockar. Jag vill inte se en tom presskonferens till. Jag vill se action!

Vad gör du idag?

Borde gått ut i solen men det blev inte av eftersom köket kallade. Har bakat en stor omgång knäckebröd som just nu står och eftertorkar i ugnen. Samtidigt har jag två olika mjuka bröd på jäsning. Dinkel/vete med oliver och ost och lantbröd med tomat/örter. Så ska jag testa att koka ketchup. Det är väl en skojig grej. Måste utveckla mig lite och inte bara koka karameller.

Ska gå på 40-årskalas i kväll, därav allt brödbak. Bröden ska bli både present och förtäring. Det finns något väldigt tillfredsställande med att ge bort sådant man gjort själv. Att veta att man bara har justa ingredienser och bra grejer. I ketchupen ska jag ha hemodlad chili och hemodlad basilika, fina grejer. Alla delar av brödet är ekologiskt utom jästen. Jag har aldrig sett ekologisk jäst, undrar varför?

Bara jag

Idag har jag tagit ledigt. Känner ett oundgängligt behov av att inte ha någon tid att passa och att tillbringa lite tid med mig själv. Jag gör det för sällan, åtminstånne i praktiken. Det är inte så att jag alltid har folk omkring mig men oftast har jag något annat i tankarna. Vanligtvis någon logistisk historia med ungar, politik, missad träning, städning och ja du vet.

Eftersom jag har slitit ganska hårt med skolans tillkortakommanden på sista tiden, som du säkert förstått om du följt min blogg har jag dessutom försummat mina vänner. Familjen Slow, och då framför allt fru Slow, har fått agera jourhavande tankesorterare och andra har helt hamnat vid sidan av. Därför blev jag väldigt glad igår när jag ringde en sedan länge försummad vän som genast tackade ja till att tillbringa nyår med mig och några till. Det är så skönt med vänner som faktiskt står kvar där man ställt dom även om man går en sväng.

Vi är några vänner som har en tradition av knytkalas på nyår. Det är trevligt och festligt och massor av mat och goda drycker. Det är olika människor varje gång men stommen är den samma. Förr serverades det kalkon men den traditionen har vi lämnat. Vad det blir iår har jag ingen aning om men det löser sig nog. Detssutom är det ju så att i och med nyår så lämnar vi 2009 som jag utnämnt till det officiella skitåret och går in i 2010 - återkomstens år!

Hotet mot det genuint svenska

Jag är född och uppvuxen på den svenska landsbyggden. I min by fanns det en "samhällsförening". Syftet med den var att ta tag i sådana saker som dom konkurrerande politiska partierna inte skulle behöva träta om, det vill säga sådant som var bra för alla. Och så fixade man dans och party också så klart. Båtklubben byggde bryggor och fotbollsklubben tog hand om ungarna. Vi som inte spelade fotboll bildade olika klubbar efter behag. Vi hade filmklubb och discoklubb och badklubb och vad vet jag.

Sverige är byggt på folkrörelser. Det gäller inte bara dom här små lokala ideella rörelserna där man sluter sig samman för att se film eller bygga bryggor eller för den delen bevara ett badhus eller så. Det handlar också om en konsumentrörelse i form av KF, Folksam och OK, det handlar om sociala rörelser som R-förbunden, det handlar om idrottsrörelsen och inte minst handlar det om fackföreningsrörelsen och resten av arbetarrörelsen. Detta är folkrörelser som faktiskt byggt Sverige tillsammans med schackklubbar och kolloniföreningar.

Därför är det extremt märkligt att det är så tyst när revolutionen ovanifrån nu pågår. Regeringen lägger nu sin tredje proposition på området och det känns som man fullbordar knivhugget. I ett penndrag föreslår man nu att politikområdet "folkrörelsepolitik" byts ut mot det mer slätstrukna "en politik för det civila samhället". Semantik kan tyckas men jag hävdar att det handlar om mer än nyspråk till och med. Organisationerna i det civila samhället ska nämligen "kunna konkurrera på lika villkor om uppdrag i samhället". Det betyder i sak att folkrörelserna ska bli som vilka kommersiella aktörer som helst. Av dom ovan nämnda folkrörelserna är det några som provat den vägen, det gick inte så bra.

Pausmusik

Ett försök att göra dagen lite drägligare.

Människoköpare

Igår läste jag en notis om en liga av människohandlare som sålt kvinnor och barn. Polisen i Stockholm och Malmö gjorde ett gemensamt tillslag och jag antar att man fångade en och annan så kallad människohandlare och befriade en och en annan människa. Ofta beskriver man likande tillslag med uttrycket "slavliknande förhållanden", jag har lite svårt för det där uttrycket slavliknande. Människohandel är per definition slaveri, inget annat.

Det hänger ihop med att det faktiskt finns en köpare som väljer att behandla en människa, oftast en kvinna eller ett barn, som egendom. Något man kan köpa och sälja och behandla som en tingest istället för just en människa. En varelse att utöva makt över, för det är makt det handlar om och inget annat.

Jag tycker att vi bör börja prata om människoköparna nu. I det så kallade Stockholmsprogrammet som ska klubbas i december, EUs nya program för typ justitiefrågor, står det att man ska arbeta för att förebygga människohandel. Det är väl bra men när man konkretiserar det med att man ska se till att kvinnorna stannar i sina hemländer har man inte fattat någonting. Förebyggande arbete är att sätta dit människoköparna hårt. Att förebygga "lusten" att köpa andra människor. Sluta att behandla kvinnor och barn som varor och erkänn att det är slaveri det handlar om.

Restresa

Men varför gjorde jag inte som jag tänkte och planerade in en tripp till solen under julledigheten? Jag är ju mellanålders och borde ha lärt mig vid det här laget. Det blir inte roligare än grått och blött, det är bara att konstatera.

Jag skulle kunna tänka mig en storstadsresa också. En långweekend till London eller Paris. Inte för att det ger så många solpoäng men i alla fall en ursäkt för att göra något annat än att flänga fram och tillbaka mellan möten och disk och vad det nu är.

Kanske ska man ha lite is i magen och vänta på tillfället, kanske finns det någon chans på en restresa efter nyår. Tänk vad skönt det skulle vara. Ryggläge och en bok, i solen, vid havet.

Minareter och lärare

Jag gnäller ju lite på lärare ibland. Jag gnäller en hel del på skolan också. Jag tycker jag har fog för det eftersom det finns få människor som har ett så stort ansvar som lärare och för den delen så stora möjligheter. Jag ser lärare som gör riktigt dåliga jobb och ställer till riktigt stor skada (som till exempel läraren som under två månader inte ens såg min dotter i klassrummet) men jag ser så klart också motsatsen. Det finns massor av fantastiska lärare i vårt avlånga land. En iaktagelse är att skolan verkar generellt sett vara dåligt rustad för inividuella kriser.

Nå, vad ska man då göra. Ja - en fråga är ju så klart resurser. Alltså, det går inte ihop om kravet är att vi ska sänka skatter och samtidigt kunna ha en ordentlig välfärd kvar. Visst kan man skala bort en massa annat som kultur och fritid och gatuunderhåll och vad det nu kan vara men av någon anledning gnälls det så fort något sådant händer. Att biblioteket har böcker, att fritidsgården håller öppet och att någon sandar gångvägen på vintern tas liksom för givet.

Resurser är dock inte allt, det krävs organisation, kompetens och vilja från skolan också. När jag pratar med rektor eller någon lärare om vad jag uppmärksammat som en utifrån betraktare sluter man sig samman precis som det där gänget som ställer till problem och alltid blir syndabockar. Nu är inte det något unikt drag för skolan utan det finns verkligen fler (yrkes)grupper som skulle gynnas av mer öppenhet.

I min äldsta dotters skola läste man om andra världskriget nyligen. Det var i samband med senaste folkomröstningen i Schweiz. Dottern kom hem och berättade om att läraren brutit den vanliga undervisningen för att tala om folkomröstningen och för att visa eleverna på de paralleller man kan dra när det gäller normalisering av hat mot det okända. I min yngsta dotters skola viskade en lärare på föräldramötet när förberedelseklasserna kom på tal att om man fått välja skulle dom inte fått komma till just denna skola.

Funderar på om jag ska bli skolpolitiker eller kanske gå tillbaka till förskolan och bli lärare - det bästa jobb jag någonsin haft.

Mea culpa

Idag har jag pendlat mellan skam och skuld och självförankt och annat elände. Landar i systerskap och hopp. Tack Bitterfittan airlines för en fantastisk tripp till den ljuvliga spanska solkusten.

Gå i fängelse

Har varit i fängelse idag. Ett av alla mina nedslag i verkligheten. Jag blev väldigt glad eftersom personalen berättade om dom lyckade utslussningsalternativen som dom har tillgång till. Eftersom jag själv varit med och "ritat" på dom så känns det ju kalas att dom funkar i praktiken.

När jag lyssnar på kriminalvårdarnas berättelse om sitt tålamod och sitt lirkande så känner jag igen mig. Den utbildning som kriminalvårdarna har borde alla tonårsföräldrar också ha. Beröm, skäll, tjat, kärlek och så lite straff - hitta den perfekta blandningen så har du en laglydig medborgare och en glad tonåring.

Nåja, idag är det fredag och jag har avtjänat min jobbvecka. Imorgon ska jag på teater men i övrigt är det fullt fokus på jul. Det ska bakas och bullas och packas och så blir det lite shopping. Samlas krafter helt enkelt, hoppas du får det lika trivsamt som jag tänker ha det. Fast, vi hörs säkert under helgen.

Lediga lärare

I min dotters skola råder det inte alltid ordning och reda. Ett exempel är att mitt barn gick på matteundervisning i två månader men skolan hade missat att anteckna vilken grupp hon skulle gå i så hon blev oförskylt rapporterad som frånvarande. Detta innebär samtidigt att hon gått på lektioner och läraren har inte märkt att hon är där. Det är kränkande att osynliggöra ett barn på ett sådant vis.

Varannan vecka får jag en rapport om mitt barns frånvaro. (Matten har inte varit rapporterad där). På denna rapport kan jag läsa om mitt barn skolkat eller slarvat eller inte varit ombytt på idrotten eller glömt pennan eller kommit försent. Det är väl bra. Vad som däremot inte framgår är huruvida läraren varit frånvarande eller ersatts med vikarie. Det är mindre bra.

Jag har nämligen räknat ut att mitt barn, som varit sjuk en del denna höst, har missat mer undervisning på grund av frånvarande lärare än på grund av egen frånvaro. Detta till trots är det barnets frånvaro man fokuserar på. Är inte det lite märkligt. Frågan är, är skolan till för barnen eller barnen för skolan?

Våra mest utsatta

Var på studiebesök i verkligheten igår. Besökte socialpsykiatrin i en förort där en grupp besjälade människor har till yrke att till en allt för låg lön ta hand om våra allra mest utsatta. Du vet, dom där som vi förut låste in på institution men som vi i vår godhet sedan beslöt skulle få vandra bland oss andra. Det är kanske jättebra men vi glömde bort att vi också borde väva skyddsnätet därefter.

Nå, vid besöket igår fick jag lära mig ett och annat. Till exempel så har Stockholm valt att upphandla tjänsten personligt ombud. Gott och väl, det personliga ombudet ska ju vara frisrående från den övriga verksamheten så det kanske är bra. Det är bara det att den organisation som vann upphandlingen har placerat ombudet i centrala stan och dom personer i förorten som behöver hjälp lär knappast söka den i stan. Man undrar lite hur dom tänkte där.

Jag fick också lära mig att till daglig verksamhet står man inte i kö utan man "har anmält intresse". Så använder man nyspråk för att trolla bort köerna. En annan finess som den borgerliga majoriteten ordnat är att nu ska klienterna få välja utförare. Alltså, dessa människor som verkligen inte kan välja mellan aftonbladet och expressen ska nu ta ansvar för att dom får rätt hjälp. Men det är klart, dom kan ju alltid fråga sitt personliga ombud om hjälp.

Att räkna upp alla kortsiktiga dumheter som dessa stackars människor råkar ut för skulle ta många långa stycken i denna blogg. Jag nöjer mig med att konstatera att ett samhälle som inte tar hand om sina allra minsta är ett ovärdigt samhälle. Jag önskar att alla skattesänkarivrare förstod det. Förr eller senare blir vi varse, det vet jag.

Oj då

Upptäckte att jag bara inte hinner blogga idag för jag har så många möten och så tänkte jag hinna äta lunch. Om du också är stressad som jag och liksom jag också "tvingas" försumma din träning. Stäng då dörren, dra upp volymen och kör i fyra minuter. Det hinner vi!

Skicka vidare

I onsdags förra veckan smet jag iväg lite tidigare från jobbet. Jag skulle nämligen äntligen komma iväg för att få den där massagen som jag fått i julklapp förra året. Min dotter hade slagit på stort och givit mig ett presentkort. Väl tänkt kan man tycka med tanke på att det tog nästan ett år att komma iväg.

Nå, jag tog bussen och strax innan jag skulle stiga av upptäcktes en väska som någon uppenbarligen tappat. Det var en enkel, blommig tygväska. Ingen ville riktigt kännas vid den så jag gick fram och tog väskan. Jag kollade om det fanns någonting i väskan som skulle kunna identifiera ägaren men det fanns bara nycklar, barnteckningar och en plånbok med några hundralappar och lite växel. Ingen legitimation eller liknande.

Skam den som ger sig, stressad var jag till min behandling men jag om någon vet hur det känns att bli av med en väska. Jag klev av på nästa hållplats och gick tillbaka för att se om det fanns någon som såg ut att leta efter en väska. Det gjorde det inte. Istället gick jag in i en affär just bredvid där väskan hittats och bad att få lämna väskan. Jag skrev en lapp och hängde upp vid hållplatsen.

Efter behandlingen gick jag åter tillbaka och till min glädje var lappen borta. I affären där jag lämnat väskan fick jag också bekräftat att en dam som faktiskt dessutom var "stammis" i affären i fråga varit den olyckliga. Som tack fick jag en blomma, det var inte nödvändigt.

Idag tappade jag mitt busskort, en tjej såg det och sprang efter mig.

Ta det lugnt - du hinner

Vaknar med ett ryck och genast börjar tankarna rusa. Hur ska jag hinna, hur ska jag hinna? Idag ska jag baka, både knäcke och lussebullar. Jag ska tomta och så ska jag på adventsglögg till några goda vänner. Att storhandla är ett måste och så ska jag hjälpa dottern med franskan inför tisdagens avgörande prov.

Måste hinna fixa däcken på bilen också, det är hög tid och om sanningen ska fram så svämmar tvättskåpet över. Slängde ut den gamla vardagsrumsmattan igår och planerar att hinna köpa en ny. Träna? Jo, det var ett tag sedan kan man lugnt säga.

Solen skiner och himlen är blå. Det är söndag. Kanske men bara kanske kan jag lägga band på mig och luta mig tillbaka en stund till. Eller, så tar jag till ett av mina specialkort. Logistik, och liksom klarar av alltihop. Oavsett vilket så slutar dagen framför TVn och den klassiska matchen. Ha en skön söndag.

Tomtar på loftet

Eller egentligen i källaren. Men, nu knackar dom på - dom står på rad och liksom bara väntar på att förgylla min helg och vardag. Stämningen vill inte riktigt infinna sig men imorgon ska dom upp. Du vet ju att jag ALDRIG bryter denna tradition. Först ska det dock städas, sådär så det luktar såpa.

För övrigt så letade jag efter receptet till min "berömda" kola när jag kokade godis förra helgen men det var helt omöjligt att hitta det. Då kom jag på ett osvikligt ställe där jag inte hade letat.

Slutligen, när man skriver om Piratpartiet går besöksfrekvensen upp nästan lika mycket som när man skriver om Sverigedemokraterna. Det är lite intressant.

(Minst) 24 år kvar till pension

Hörde ett reportage på ekot i morse om pensioner och pensionsplaceringar. Tydligen var det så att vi som inte gjort aktiva val nu ligger på samma nivå som dom som spelat på egen hand med sina pengar. Det, tänkte jag, måste ju innebära att det är hyfsat meningslöst att lägga tid på att sätta sig in i olika fonder för att berika sig på äldre dar.

Men se där hade jag fel.

Det finns nämligen dom som planerat och placerat på egen hand och gjort sig rejäla vinster. Alltså, pensionsstrateger som satsat rätt och kommer att få rejält mycket mer än vad jag får när jag blir gammal.

Hm, det är något lurt här.

Om medianen ligger hos dom som inte valt, det vill säga vi har varken vunnit eller förlorat, men det ändå finns dom som lyckats väsentligt bättre, vad har då hänt med dom andra? Jo, logiken säger att det då också måste finnas förlorare. Människor som satsat sitt pensionskapital på börsen och förlorat. Kanske förlorat så pass att guldkanten på äldre dagar är borta eller i värsta fall så att grundtryggheten är i fara. Trots detta tycker chefen för PPM att vi ska fortsätta välja för att "alla inte ska hamna på genomsnittet".

Nej, vet du. Jag tror jag väljer att inte välja för det där med valfrihet verkar mest vara ett luftslott som skulle behöva sprängas.

Piratpartiet gör om och gör fel!

Jepp, det får bli lite politik idag för trenden fortsätter. Piratpartiet verkar ha förlorat fotfästet direkt. Någon sa till mig att piratpartiet inte är "våra" främsta motståndare och det stämmer väl i och för sig men lite konsumentupplysning är på sin plats.

Vet inte hur mycket du känner till om det så kallade Stockholmsprogrammet? För att sammanfatta det hela kort så handlar det om ett EU-program om rättsliga frågor (även asyl). Programmet är en fortsättning på Haag-programmet som var en fortsättning på Tammerfors. Det handlar bland annat om samverkan mellan polis och domstolar och det är väl bra. Det bärande är dock "kampen mot terrorismen" och i det gäller så klart uppbyggandet av GIGANTISKA register över medborgare (och motborgare). Det handlar om yrkesförbud och det handlar om kontroll av hur man reser över gränser.

Jag blev inte förvånad över att dom som ska vara våra huvudmotsåndare röstade för förslaget i EU-parlamentet. Alltså att M, C, Fp och Kd är för mer register och övervakning är ju vida känt. Att S tror att man kan förhindra brottslighet och kontrollera människor på olika sätt genom att registrera är inte något nytt. Mp röstar emot och det är gott och väl men jag måste fråga varför, varför gör inte Piratpartiet det? I somras lät det annorlunda. Jag tycker mig se ett mönster här, först röstar man för telekompaketet och nu lägger man ner sin röst när det gäller Stockholmsprogrammet.

Vart är ni på väg pirater? Jag tycker det är dags nu att ni gör om och gör rätt eller åtminstånne det ni gick till val på!

Morgonmöten

Åkte tunnelbana till jobbet i morse. Fick sällskap med min bekante "Statssekreteraren". Vi hängde på universitetet samtidigt för ett antal år sedan. Han var amanuens för folkrätt och jag var student med ett brinnande intresse för samma ämne. Vi snackade om gemensamma erfarenheter från regeringskansliet och skojade lite om rött och blått.

Just utanför Rosenbad mötte jag en vän, ja faktiskt en saknad bloggkamrat. Vi bytte några ord om arbetsgivares tillkortakommanden, inspiration och längtan efter att gå vidare till nya utmaningar som förenar oss.

Landade på jobbet, i mitt nya fina rum. Satt en stund och tittade ut över trafiken på broarna och Stadshusets torn. Tog tag i dagens frågor, barnpornografilagstftning och så lite integritet i brottsbekämpningen på si så där en 450 sidor text. Tittar en stund till ut mot bron med bilar och tåg som skulle kunna ta en bort.

Dom oståndaktiga piraterna

Idag var det äntligen dags. Omröstning i parlamentet om det så omtalade telekompaketet. Jag har skrivit om uthållighet och integritetsfrågor förr men dagens knapptryckning kom ändå som en stor överraskning för mig som inte varit med dagligdags i förhandlingsarbetet.

Alltså, den stora farhågan har hela tiden varit att man ska ge möjlighet till stater att stänga av annars icke frihetsberövade människor från internet. Det är ju galet. Att stänga av personer från ett visst sätt att kommunicera. Jag undrar vad som skulle hända om det kom ett förslag om att en person som tidigare begått ett bedrägeri per telefon skulle förvägras rätten att ringa eller för den delen om någon skickat ett hotbrev för all framtid dömdes att vara förbjuden att köpa frimärken.

Nåja, att vi som gillar frihet, ogillar övervakning, inte har glömt historien och tror på den enskildes rätt till privatliv skulle vinna var väl för mycket begärt. Vi har kämpat i motvind i många år. Men, att det bara skulle vara vänstergruppen som till slut stod upp när det blåste mörkervindar, det är förvånande. Att piratpartiet i den första heta frågan vek ner sig tillsammans med miljöpartisterna gör mig orolig. Kommer dom att orka stå upp någon mer gång eller är dom mätta nu?

Stängt för ombyggnad

Inte riktigt men idag flyttar jag. Kånkar böcker och pärmar från ett rum till ett annat. Det blir tillfälle att slänga och slänga lite till. Det där med det papperslösa samhället är helt klart inte bara väsentligen överdrivet utan faktiskt en modern myt! Jag har inte suttit på mitt nuvarande rum särskilt länge, bara så där två år men jag har både onödigt och dessutom dubbletter Samlarmani.

Nåja, mitt nya rum är som jag tidigare berättat ett större rum och dessutom ett rum med utsikt. Från mitt fönster ser jag både Stockholms stadshus och Rosenbad. Därutöver har jag så klart sjöglimt och ett ständigt trafikflöde i ögonvrån. Trevligt tycker jag.

Det sägs att mitt rum varit statsministerrum, det är lite spännande. Dock är det inte så flott att man skulle kunna tro det. Jag ska luska lite i historien. Kraven var väl i och för sig annorlunda när huset jag sitter i var kanslihus. Hur som helst är det 299 dagar kvar till valet.

Inspiration?

Hade familjen Slow på middag igår. Som vanligt när vi ses snackades det en del. Vi åt också, god mat och till det slank det ner ett och annat glas vin. Trevligt! Men, idag har jag drabbats av eftertankens kranka blekhet. Borde ha avstått att öppna den där sista flaskan kanske.

Ja, ja - det är inte så ofta det händer så jag får väl leva med den lilla ruelsen. Idag vill jag bara sitta här och lata mig och inte göra någonting. Det är okej. Jag ska förvisso diska och kanske damsuga och slänga i en maskin tvätt men annars ska jag bara lata mig. Eller jag kanske borde gå i genom lite papper och för all del ta en promenad. Borde skicka några mail och ta tag i en del surdegar som legat och jäst.

Jaha, så var det igång - lika bra att sätta fart och få det gjort.

En dag bland andra

Utanför fönstret ser jag blå himmel och solen skiner. Det är verkligen dags att tanka lite d-vitamin. Jag har som du vet inte något emot november eftersom det är transportsträckan fram till ljusmånaden. Fast, även om jag skulle vilja hinner jag inte tillbringa hela dagen utomhus. Jag ska nämligen, för andra och sista gången, besöka gymnasiemässan.

Min yngsta går i nian och ska nu göra sitt val. När min äldsta sökte fanns det över 1500 olika valmöjligheter, jag tror inte det är så mycket färre nu. Svårigheten att välja rätt har dock ökat eftersom kullarna av barn har blivit mindre och det därmed finns risk att alla skolor inte fylls på. En gymnasiefriskola som lägger ner eller går i konkurs är en katastrof för barnen eftersom dom då måste börja om. Tänk att ha gått två år i gymnasiet och stå där utan skola.

Nåja, gymnasiemässa först men lite tid till promenad kan det nog bli. Om inte annat måste jag ju shoppa till kvällens aktiviteter. Då ska jag koka karameller och dricka vin och lyssna på musik, det ska bli trevligt.

Har du slutat slå ditt barn?

Vet inte om du hört talas om ÖPP. Förkortningen står för Örebro preventions projekt och är ett program som syftar till att stärka föräldrar i sitt ansvar mot sina (och andras) barn. Det handlar om att man skriver ett kontrakt mellan föräldrar i en klass där man lovar att följa vissa gemensamma regler. Vilka regler det handlar om bestämmer man tillsammans.

I min yngsta dotters klass har vi använt ÖPP i några år. Våra regler handlar om att vi ringer varandra när ungarna ska sova över och vi har också lovat att vi hör av oss om vi ser någon röka och att vi inte lämnar ett barn som vi ser har druckit. Det kan tyckas självklart men så är det inte för tonårsföräldrar.

Jag funderar på varför vi inte använder samma metod när det gäller våld. Jag vet att många tvekar när det gäller att anmäla om man misstänker både hedersrelaterad utsatthet och "vanligt" våld. Jag tänker att om man någon gång tog upp denna fråga på föräldramöten skulle vi kanske komma någon vart. Det skulle också bli en slags försäkring för dom utsatta barnen. Gör vi en sådan överenskommelse kan vi ju inte smita undan.

Tills det händer kan vi väl lova varandra att vi inte accepterar att barn far illa - bara du och jag?

Inköpslista

Snart är det helg och i helgen ska jag på gymnasiemässa med min dotter. Det ska bli spännande och förhoppningsvis en inspiration. Bortsett från en liten tur till mässan ska mina ungar vara hos sin pappa och jag ska ha en "ledig" helg. Jag ska använda den till att koka kola och tänka. Det är en bra kombo.

• Grädde
• Olika sorters (osaltade) nötter
• Vin eller någon riktigt god öl (att smutta på under tiden)
• Glasburkar
• Torkade jordgubbar och andra frukter
• Lingon
• Smörgåspapper
• klisterdekaler
• Vit choklad
• Mörk choklad
• Smör (inte margarin)
• Kents nya platta (att lyssna på till jobbet)
• Glykos
• Mashmalows

Ja, det är en del av vad som behövs inför helgen för nu jädrar ska det fixas julpraliner och kolor och snask i långa banor.

Utan ord

Barnets århundrade

På fredag fyller barnkonventionen 20 år. Sverige var ett av de första länderna att underteckna konventionen, som vanligt bäst i klassen - på pappret. För något avtryck i svensk lag ger liksom inte barnkonventionen. Ja, det är klart att vi säger att barnets bästa ska komma i främsta rummet och vi hävdar bestämt att barn inte får agas.

Samtidigt ser vuxna barn bli slagna varje dag utan att göra något åt det. Det gäller inte minst personal i skolan som VET vad som händer i hemmet och väljer att titta bort. Samtidigt sanktionerar svenska myndigheter att apatiska barn utvisas. Samtidigt förvägras barn i Sverige både vård och utbildning. I andra änden av tråden finns nanny-jourer och "ett fall för Louise". Ingen vetenskap och ingen beprövad erfarenhet där inte.

Efter Nürnberg-rättegångarna startade en rörelse för att se till att de hemskheter som utspelades under andra världskriget inte skulle kunna ske igen. En del av detta handlade om att se till att barn respekterades som människor och fick möjlighet att utvecklas till självständiga individer Att inte bara lära sig att lyda order. Idag hörde jag någon som sa, ni vuxna är inte intresserade av oss barn utan bara hur ni ska göra oss till lyckade vuxna i framtiden. Det är värt att fundera över.

För övrigt är det dags att göra barnkonventionen till svensk lag!

Let´s dance

Det är populärt att dansa. Folk går på danskurs överallt och hela tiden och man skyller på att det är bra motion men jag tror att det handlar om annat. Ett av skälen till att dans är så poppis är så klart alla dansprogram som går på TV. Det är Americas top dancer (eller vad det heter) och det är Let´s dance om vart annat.

Min dotter dansar. Jag har berättat om det förut. Hon gick från mer konventionell idrott till dans och trivs utmärkt med det. Hon tränar och tränar och man kan verkligen inte ifrågasätta om man kan hålla sig i form med dans när man ser på henne. Men, det är otroligt dyrt. I snitt handlar det om en hundring per tillfälle. Dottern vill helst dansa minst tre gånger i veckan, gärna mer. Hm, ja - du kan ju räkna själv. Som väl är har vi några ställen i vår närhet som är mer ideella eller subventionerade och det är vår räddning.

Hur som helst kanske det finns en ljusning framöver. Uppställningen till den kommande säsongen av "Let´s dance" börjar nämligen utkristalisera sig. Tidigare har vi hört att Gudrun Schyman och Anna Anka är två av deltagarna men när nu också Marcus Birro verkar vara kontrakterad så är väl ändå klockan slagen för det programmet.

Helt ärligt, är inte Let´s dance lite fel koncept för detta gäng?

Regeringskris?

Jag tycker att Maud Olofsson borde avgå. Jaha tänker du, det var ju ingen överraskning Förvisso eftersom jag gärna såg att hela regeringen avgick men nu är det ändå bara 308 dagar kvar av mandatperioden. När det gäller Maud Olofsson finns det andra skäl än att hon är höger.

Om det finns något som jag avskyr med politiker så är det sådana som inte tar ansvar. Att sitta högst upp på gödselstacken innebär att man ska ha överblicken. Självklart kan man inte känna till alla detaljer och det är därför en av de viktigaste kompetenserna hos en höjdare är att kunna välja rätt medarbetare. Deras viktigaste egenskaper är att veta när man ska "tynga" sin ledare med just detaljerna. Om man valt fel medarbetare är det inte medarbetarnas fel.

Att man i Tyskland kräver obegränsat skadeståndsansvar av kärnkraftsägare beror på att det är jävligt farlig verksamhet, inte något annat. I Sverige är vi på väg att införa samma ansvar och vi har redan så kallat strikt skadeståndsansvar. Strikt skadeståndsansvar betyder på juridiska att man inte kan komma undan just ansvar. Det borde (vi) politiker också ha.

Goda människor - och onda

Fast vi tar det i omvänd ordning. Först dom onda. Jag vet inte om jag berättat om min dotters före detta klasskamrat men om jag har det kan du väl hoppa över detta första stycket. Alltså, kompisen är något år äldre än min dotter men dom gick i alla fall i samma klass. Tjejen i fråga har inte haft det lätt i livet. Hennes pappa - som är hennes enda nära anhöriga - har inte direkt behandlat henne väl. Det är en lång historia men du kan tänka Askungen så är du nära.

Hur som helst, för en tid sedan blev flickan gravid. Ja, det är ju inte första gången i världshistorien en 18:årig tjej blir mamma men "morfar" såg sin chans och slängde helt enkelt ut sin dotter på gatan. Ja, jag vet att det är 2009 men det händer. Män tar sig rättigheter och flickor blir elakt behandlade.

Hur som helst, nu har bebisen kommit. En liten jättesöt pojke och lilla mamma är så duktig och glad. Så klart finns det en pappa till barnet och tillsammans är dom en liten familj. Samtidigt är det inte så lätt att starta sin familj utan hjälp från en äldre generation. Det saknas både pengar och praktiskt stöd.

Det är nu dom goda krafterna kommer in. På facebook finns en grupp där man kan ge bort/byta/önska saker. Aktiviteten är hög. Jag lade ut en önskan om stöd där och nu har jag en bil full med kläder, täcken, leksaker, overaller, åkpåse, hoppgunga, badbalja och allt vad en ny liten bebis behöver. Idag ska jag och dottern få träffa den nya lilla bebisen och det ska bli såååå mysigt. Jag hoppas verkligen "morfar" skäms och någon dag får sota för sitt ovärdiga beteende.

Shall we overcome?

Det är som jag tror jag gnällt om tidigare väldigt jobbigt att vara tonårsmamma. Det handlar om att sätta sig själv i sista rummet men också om att ständigt våga omvärdera både åsikter och regler. Jag är ganska dålig på det och dessutom både ensam och rädd. Ja, alltså, jag har ett nätverk av människor att prata med men i besluten står man väldigt ensam.

Ibland funderar jag på att skärpa mig och släppa taget lite grann. Kanske vore det bra för alla inblandade men just då i den tanken händer det något som gör att jag omvärderar hela idén. Tänk om man kunde förklara det där med att förtjäna förtroenden på något sätt. Tänk om det vore lite enklare, varmare och gladare. Herre gud, fatta vilket ansvar man har. Kanske bygger jag just nu upp en potentiell försörjning för halva terapisverige.

Men snart ska jag bli bättre. Jag ska avläsa situationer i lugn och ro. Jag ska vara en cool mamma och jag ska klara av att vara både närvarande och lyssnande vid behov. Utan vare sig oro eller pekpinnar. Det enda jag ber om i utbyte är ett tryck på svarsknappen på mobilen när jag ringer.

Varför göra det lätt för sig?

I Vellinge vill man inte ta emot flyktingbarn. Det behöver man heller inte. I Vellinge vill man inte ens hyra ut ett tomt hus till ett företag som vill låta barn som flytt ifrån krig och konflikt få lite lugn och ro. I Vellinge gillar man inte politik men man undersöker nu möjligheterna att stoppa "cirkusen". I Vellinge funderar man på att köpa vandrarhemmet som ska hyras ut för att slippa dessa ensamma barn.

Jag har suttit på ett seminarium idag och lyssnat på vittnesmål om vardagsrasism. Jag har lyssnat till Peter som jobbar inom vården. Han berättar om strukturer och fikarumsskitsnack som leder till att personer med invandrarbakgrund får sämre vård. Personer som inte får relevant smärtlindring för "man vet ju att såna där bara gnäller". Vad är det med människor?

Jag lyssnade på Fryshusets personal som är modiga, kunniga och relevanta. Vi måste lyssna, bygga relationer och finnas närvarande. Vi måste våga låta människor berätta. Och vet du - jag tror att det finns hopp. När mina barn växer upp så kommer det att vara annorlunda.

Då kommer alla att få samma sjukvård oavsett etniskt ursprung, vi kommer alla att orka lyssna på varandra och moderaterna kommer att ha uteslutit idioterna i Vellinge.

Och korven den har två

Idag är det en sån där dag du vet när det inte finns något slut på saker och ting. Har en lista med saker att göra som verkar oändlig. En bra sak är dock att ett planerat två-timmarsmöte som jag stressat för att hinna med i verkligheten går av stapeln först nästa vecka, inte idag. Jag fick liksom två timmar till godo, gratis.

Hemma är det likadant, småsaker att fixa och ordna. Lyckas stoppa in fler och fler sådana och både träning och vänner får stryka på foten allt för ofta. Tiden går hysteriskt fort när man hela tiden är på väg till nästa sak, och snart är det jul.

I morse var jag och äldsta dottern väldigt överens om att både radio och tidning var ovanligt nyhetsfattiga. Därför blir det ingen direkt nyhetsanalys idag. Däremot blev jag väldigt glad när jag såg att även Vellinge äntligen insett att det inte är anständigt att lämpa sin del av vårt gemensamma ansvar på andra. Å andra sidan blev jag beklämd när jag läste detta.

Uppdatering: är ni helt jävla dumma i huvudet?

Tar en mellandag

Fågel till frukost

En sak som jag gillar väldigt mycket med hösten/vintern är att jag får äta frukost med ett gäng fåglar varje dag. Köksbordet är placerat med utsikt över balkongen och det är där dom hänger. Det brukar vara blåmesar och talgoxar. Det är väldigt trevliga och trogna fåglar. Ibland kommer en eller annan skata förbi men dom är ganska lättskrämda och flyger iväg så fort man vänder blad i morgontidningen.

Sedan jag hängde ut första talgbollen i år har vi dock gjort nya bekantskaper Det handlar om en vitbröstad nötväcka som kommer på dagligt besök. Jag har aldrig sett denna på balkongen tidigare men den är så välkommen. Den är väldigt vackert tecknad och det är kul att se den på nära håll. Hur teckningen lurar oss att tro att den har en jättevass och lång näbb.

Idag var jag dock väldigt ledsen att jag inte hade en kamera i högsta hugg för då fick vi nämligen riktigt fint besök. Det var en hackspett som tittade in. Inte vilken hackspett som helst heller utan en stor hackspett, den där klassiska varianten som är riktigt vit, svart och röd. Det är ett trevligt frukostsällskap att ha naturen på knuten, även här i "storstan".

Tankeverksamhet

Det känns väldigt trångt ibland, som om det inte finns plats att tänka en egen tanke eller fullfölja en enda idé. Just nu är jag inne i en period av beslutsfattande och i detta ingår att man borde satsa mer på att just tänka. Istället har jag jobbat som en idiot och dessutom haft fullt upp med tonårsliv och allt drama det innebär på hemmaplan. Känslan av att bara springa från uppgift till uppgift är kvävande. Så fort man sätter sig ner är det något som pockar på uppmärksamhet.

Ibland blir det rent löjligt. Jag behöver verkligen ett par nya jeans och en del andra småsaker men jag hinner inte. Värst är det med träningen som verkligen fått ta stryk på sista tiden. Det samma gäller den nyttiga maten och resultatet av detta blir sämre mående och sämre förmåga att både tänka och fatta beslut. Ond cirkel, jepp!

Egentligen borde jag satsa allt på ett kort och åka på semester. Långt från måsten och krav. Ja - det behöver inte vara långt bort rent fysiskt även om det vore skönt med sol och värme men det behöver finnas hav och horisont Det är märkligt det där att vidder faktiskt hjälper när det gäller att låta tanken flöda. Jag måste till havet - det är så det är! Egentligen borde jag....

Förlåt

Alltså, jag visst inte utan jag typ "lydde order". Jag har verkligen inte propsat själv utan jag blev inbjuden. Om jag hade vetat hade jag självklart agerat annorlunda och jag är uppriktigt ledsen och har sjukt dåligt samvete. Rapporterna om kaoset har kommit senare, efter det att det redan var gjort. Jag visste verkligen inte.

Dessutom har jag ont. Jag har alltså inte bara ont i samvetet utan också i armen. Det är bättre i resten av kroppen nu men i armen gör det duktigt ont. Värre är det för ungarna men dom behöver inte brottas med det där andra - alltså samvetet.

Ja, det är lika bra jag säger det. Trots att jag inte tillhör någon som helst riskgrupp eller på något annat sätt borde prioriteteras är jag vaccinerad mot H1N1 eller som den populärt kallas, svininfluensan. Jepp, jag är alltså en av dom som slunkit före i kön. Men, det var inte meningen. Jag var på vårdcentralen med ungarna som är prioriterade för att dom är barn men framför allt för att dom är astmatiker. När vi kom till kön frågade jag "och när blir det dags för mig?". "Äsch" svarade personalen " vi tar alla nu".

Då hör det till saken att vi inte gick vecka 44, när ungarna egentligen skulle gå i kraft av att dom tillhör riskgrupp, utan veckan efter - men ändå. Hur som helst är jag glad för att ha blivit vaccinerad för jag tar graden av biverkningar som en indikation på hur jävligt det skulle kunna bli. Jag tappade känseln i fingrarna (några timmar), har sjukt ont i armen och dessutom fick jag feber. Min yngsta fick över 39,5 och den äldsta jätteont i lymforna. Nu är det gjort och jag har nu också lättat mitt dåliga samvetet. Förlåt, jag visste verkligen inte.

Svaret!

Ja, som sagt - jag har fått brev från Göran Hägglund. Detta är svar på ett brev som jag skrev till socialministern i september. Som jag skrev igår är jag ytterst besviken på att svaret kom från KDs partiexp och inte från socialministern men visst, nu är det bevisat - jag tillhör verklighetens folk! Samtidigt kan jag konstatera att dom verkligen inte fattat någonting! Jag har markerat några passager som jag tycker är lite spännande.

********************************************************************************

Bästa Alla,

Jag vill börja med att tacka för Ditt brev, och be om ursäkt för att svaret har dröjt.

Under året har jag initierat en diskussion som att döma av det stora gensvaret efterfrågats av en stor del av befolkningen. Främst har diskussionen handlat om gränslandet för politikens förmåga att lösa problem och att styra folks vardag. Bland dem som anser sig ha mandat att styra upp folks vanor och ovanor har reaktionen varit högljudd och många gånger väldigt upprörd. De upprörda rösterna har företrädelsevis kommit från vänster, men hörs från flera håll där politiken anses vara utgångspunkten för ett gott samhälle. Jag har vid ett flertal tillfällen i media sagt; retstickorna är uppretade och provokatörerna är provocerade.

Du är nu upprörd över att jag ”så brutalt vänder ryggen till” dig med de problem du och dina döttrar möter i er vardag. Jag vill uppriktigt beklaga. Min intention har varit det motsatta, att en ensam småbarnsförälder med två tonårsdöttrar för en gångs skull ska få vara det centrala i den politiska debatten. Det är just min drivkraft för att initiera debatten om verklighetens folk. För människor som du, som du själv så pricksäkert beskriver det – ”med verklighetens problem”.

Gällande fortsatt arbete för att nå jämställdhet mellan könen har vi ett gediget arbete framför oss. Ett mycket viktigt sådant arbete! Min kritik går ut på att debatten kring jämställdhet är för politisk styrd och snäv. Jag menar att det finns flera olika metoder och sätt att förbättra jämställdheten i vårt land – inte en metod, ett sätt – definierad av en liten klick människor. De bekymmer som begränsar ditt liv xxx är varken intellektuellt trams eller något att skratta åt, tvärt om en viktig utgångspunkt för oss politiker att utgå ifrån.

Som kristdemokrat har jag också fått vara självprövande. Istället för att nya lagar och förbud ska lösa samhällets alla utmaningar bör även kristdemokrater i högre grad tillåta de naturliga gemenskaperna i det civila samhället till att själva få agera förändringsagenter. Istället för piska vill vi sporra till fler morötter, detta gäller jämställdhetsarbete såväl som politik i allmänhet. Därav jämställdhetsbonus och barnbidrag, uppmuntran och morot.

När jag i somras kommenterade en kultursyn där kulturens uppgift tycks reduceras till att provocera och utmana, var det som att stoppa in en pinne i ett getingbo. Jag exemplifierade med de uppmärksammade fall där man inför skräckslagna medpassagerare vandaliserade en tunnelbanevagn och där människor lurades ingripa i ett fejkat självmordsförsök. Jag tar upp den här diskussionen av samma anledning som jag diskuterar etiken i samhället, kulturen riskerar att förlora sitt begrepp om kvalitet om det bara handlar om att utmana och brutalisera. Vi riskerar med en reducerad kultursyn också att mista kulturens värdefulla roll som inspiratör till det goda samhället, en kultur som hjälper oss att se oss själva i andra och genom andras ögon så att vi kan vidga den egna verkligheten och fantasin.

I den kulturella sektorn finns ett myller av aktörer, alltifrån fria teatergrupper, tonårstjejen i Skarpnäck som precis upptäckt att någon vill betala för det hon målar och vill skaffa F-skattesedel, eller Nornäs hembygdsförenings vävstuga. De bidrar alla till den kulturella myllan i Sverige och levandehåller en omistlig skaparkraft vi måste behålla för att fortsätta utvecklas som samhälle. För den som menar att kulturella uttryck måste förmedla politisk ideologi och upprörs över att en impressionistisk målning ”kanske bara” innebär en målad hink blåbär, är stora delar av kultursverige något man ser ner på och ifrågasätter.

Som kristdemokrat ogillar jag starkt tanken att bara ett synsätt eller uttryck för livsval skulle vara riktigt, att vi alla måste passa in i mallen för att duga. Vi tycker i kristdemokraterna till exempel att olika former av barnomsorg ska stödjas och att föräldraförsäkringen inte ska kvoteras. Två exempel på den viktiga hållningen att politiken ska stödja - inte styra – människors livsval.

Att döma av de samlade reaktionerna kring den här debatten, har många människor känt igen sig i det vi säger och håller med oss. Jag tänker därför fortsätta det här samtalet och välkomnar dig att även fortsättningsvis delta.

Stockholm i oktober 2009

Med vänliga hälsningar
KRISTDEMOKRATERNA

Göran Hägglund
Partiordförande

Jag har fått brev från kristdemokraterna

Det snöar ute och det känns verkligen som att det är dags att parkera cykeln för året. Har lagt idéerna om dubbdäck på hyllan och bestämt mig för att lägga pengarna på ett SL-kort istället. Trist men bekvämt.

Igår fick jag brev från Göran Hägglund. Ett långt tvåsidigt brev som svar på mitt öppna brev som jag skrev till socialdepartementet i september. Dock fick jag inget svar från departementet eller från socialministern utan jag fick ett svar från partiledare Hägglund. Trist tycker jag för sanningen är att jag skiter i hans åsikter som partiledare, jag ville ju veta hur han som socialminister kunde uttrycka sig som han gjorde.

Jag kommer inte att publicera svaret idag, kanske imorgon men helt säkert inom kort. Håller på med lite rättshaveristiska undersökningar först. I avvaktan på att du får läsa svaret här kan du åter studera brevet som jag skrev till departementet Vad tycker du? Borde Hägglund svarat som minister eller partiledare?

Forza Assyriska

Idag fortsätter det allsvenska dramat med kval mellan Djurgården och Assyriska. För att fullända den allsvenska katastrofen hoppas jag verkligen att Djurgården åker ut. Det skulle i sak innebära att dom hetaste derbymatcherna i fortsättningen skulle spelas i superettan. Publiksnittet kommer hur som helst att sjunka dramatiskt redan utan Bajen. Lite tråkigt och jag hoppas att detta inte drabbar barn- och ungdomsidrotten vilket alltid är en risk.

Annars är det 318 dagar kvar till valet idag och ytterligare en katastrofmätning för mitt parti har publicerats. Jag förstår verkligen inte. Jag tycker vi har bäst politik och jag tycker att vi har sjukt duktiga företrädare. Människor jag möter på gatan verkar gilla solidaritet och i största allmänhet är folk beredda att bidra till välfärd.

Eller, är det läpparnas bekännelser? När det väl kommer till kritan kanske man hellre satsar på kortsiktiga plånboksvinster och skiter i dom som halkar emellan. Att blunda för att det kan vara en själv eller någon nära nästa gång känns kanske enklare. Nej, det kan inte vara så. Snarare är det väl så att man frågar fel människor. När vi kommer till valet så blir det nog annorlunda. Hoppas jag.

Aktivera dig

När jag växte upp hade jag en klasskompis som brukade komma hem till mig och smygtitta på TV. I hans hem fanns nämligen ingen TV. Jag brukade å andra sidan gärna komma hem till honom för där hände alltid någonting eftersom det inte fanns någon TV.

Så där är det nog, man kan se fördelarna i det som man själv inte har tillgång till. Själv är jag sjukt trött på TV. Jag zappar och zappar men det händer liksom ingenting. Radio däremot, det är grejer. När man lyssnar på radio finns det utrymme både att tänka och att göra andra saker samtidigt.

Alltså, inte så att jag tänker slänga ut TV:n.......

Motståndets minsta lag

Oj vad det tog emot i morse. Först att kliva ur sängen. Trött, trött. Sedan att komma ur den varma sköna duschen. Frukostkaffet lockade till liiiite längre sittning än nödvändigt vid frukostbordet. Så till det där, hur ta sig till jobbet? Blåsigt är det och det såg ganska kallt ut.

Nå, jag är inte den som ger mig. På med underställ och överställ och på det en jacka. Upp, upp och iväg på gröna faran. Jag kan berätta att det blåser. Jag kan berätta att man i princip får stå upp på cykeln och cykla i nedförsbackarna i motvinden. Jag kan också berätta att jag klädde mig väldigt mycket för varmt för faktum är att det inte alls är kallt ute.

Men, det är den 2:a november och det är fortfarande helt okej att cykla den där milen till jobbet. Jag funderar fortfarande på dubbdäck, vet inte om det är värt besväret. Förresten, gäller dubbdäcksförbudet på söder även cyklar?

Bekännelser

Igår var jag på Älvsjö-mässan och hälsade på. Där pågår den stora s-kongressen. Stort och pampigt är det när stora partiet ska kongressa. Jag minns min första s-märkta kongress. Det var SSU-kongressen -80 i Stockholms folkets hus. Jag var 14 och vald som ombud. Ja, det är mitt mörka förflutna.

Faktum är att det inte bara var min första kongress, det var också mitt livs första huvudstadsbesök. Som sydlänning var det vanligare att åka till Köpenhamn på den tiden. Stockholm var liksom på fel håll. Jag minns att jag tyckte tunnelbanan var läskig och att jag tog sikte på affären 10:an för att hitta hem till hotellet. Det var lika smart som att idag säga att "hotellet ligger vid seven eleven".

Hur som helst, jag begick kongress och det var en bra skola. Jag minns förberedelserna, konspirationerna, uppgörelserna mellan delegationerna, röstköpen, bjudmiddagarna och allt möjligt. Det var nervöst att som 14:åring gå upp på scenen i Stockholms folkets hus och hålla anförande inför hundratals åhörare och däribland både Gunnar Sträng och Olof Palme. Jag hann med ytterligare en innan min karriär i det stora partiet var över och jag skulle inte vilja ha det ogjort.

Glögg

Ja, om du hade missat det så är jag väldigt förtjust i jul. Jag har köpt ett par julklappar och börjat planera för godis-tillverkningen. Men, igår slog det till ordentligt när det gäller känslan av att det närmar sig. Jag är ju nämligen inte bara förtjust i jul - jag är ju också Bajare.

Klockan 19 i går kväll korkades termosarna upp och en doft av glögg spred sig över södermalm. Samtidigt avlossades fyrverkerier och nästa säsong av nagelbitande öppnades. Äntligen är bandysäsongen igång. Trivseln och glädjen och gubbarna i keps - det är fantastiskt och lite dämpar det sorgen över fotbollsdebaklet. Imorgon är det avsked på Söderstadion, ett sorgligt avsked.

Jag gillar som sagt jul och då inte minst julklappar. Här kommer min önskelista för julen 2009. Jag önskar mig en ordförande/vd, en sportchef och en tränare. Får jag bara det så blir jag så nöjd.

Är ni helt jävla skogstokiga?

Hör på radion att det nu är dags att börja bygga en (eller flera) nya kärnkraftsreaktorer. Va? Har ni inte fattat någonting? Jorden håller på att brinna upp och klimatkrisen förvärras dag för dag. Snart är det dags för klimatmötet i Köpenhamn och fortfarande finns det farhågor att det inte blir något nytt avtal. Vad gör vi då? Jo, vi utökar beroendet av icke förnyelsebar energi.

Man kan ju fundera på var man ska gräva upp uranet. När alla svenska kommuner utnyttjat sitt veto, då får vi ge oss ut och våldföra oss på andra länder. För att inte tala om det utbrända kärnbränslet. Vet du att man FORTFARANDE inte löst slutförvaringen. Ja, skiten ska ju grävas ner i urberget men nu oroar man sig för att kopparinkapslingen inte kommer att hålla i dom hundratusentals år som krävs.

Hur ska vi någonsin bli fria från smutsig energi? Ska denna jorden som vi ärvde kunna gå vidare till våra barn och barnbarn måste vi skärpa oss nu. Det får vara slut på tramset. Det första vi ska göra är att spara. Att göra av med mindre energi är det viktigaste målet och ska det till mer energi så får det faktiskt vara fråga om REN energi! Nu räcker det!

Ur mörkret stiga vi mot ljuset

Det tog emot att öppna tidningen i morse. Det är smärtsamt att lyssna på sportradion och sportnyheterna undvek jag nogsamt igår. Faktum är att jag inte ens lyssnade på matchen på radion. Hade det liksom på känn.

Men vet du, någonstans hade jag redan vant mig vid tanken på att tillbringa ett år med självsanering. Det är nu vi har chansen att bevisa vår kärlek. Det är i prövningens stund vi står som starkast. I DN stod det idag att vi som hänger med nu kommer att få lön för mödan när det lyfter igen, jag hoppas innerligt att dom har rätt och jag är beredd att ta risken.

Vi protesterar

Idag när jag cyklade förbi Rosenbad blev jag lite glad. I flaggstängerna där det normalt vajar flaggor från olika länder vars potentater är på statsbesök hängde idag Greenpeace-aktivister. Utanför entrén till Rosenbad hade samma aktivister dumpat ett rejält lass med kol. Det hela var så klart en uppmaning till Reinfeldt att ta upp kolkraftsfrågan på dagordningen inför Köpenhamnsmötet.

Det är något uppfriskande med protester som man liksom kan ta på. Det känns mer på riktigt med ett lass kol än med en protestgrupp på facebook eller namninsamling.nu. Det får mig att längta tillbaka till dom handfasta protesternas ungdom. Det var nämnligen så då. Jag och kanske du också var mer benägen att gå till handling. Nu är man liksom för lat och för bekväm för att låta sig hissas upp i en flaggstång eller ockupera ett hus så istället blir det en bloggpost och en politisk diskussion över ett glas vin.

Men jag applåderar er - ni som ännu orkar!

Återföreningen

För många år sedan var jag aktiv i en organisation som heter Återföreningen. I föreningen arbetade vi för bättre villkor för just återförening av familjer som splittrats på grund av regler för uppehållstillstånd i Sverige. Det kunde handla om ett par som under tiden en av parterna väntade på asyl träffats och fått barn eller för den delen två personer som träffats under en semester i något annat land.

Då som nu är och var reglerna sådana att även om paret i fråga hade barn ihop så måste den utländske parten åka till sitt hemland för att söka uppehållstillstånd från en ambassad. Jag vet inte hur många personer jag pratat med som förtvivlat försökt förklara för migrationsmyndigheterna att det inte finns någon ambassad på platsen som partnern kommer ifrån. Ofta har väntertiderna varit över ett år och när det finns barn med i bilden är det väldigt lång tid.

Nu har regeringen lagt ett nytt förslag där man säger sig lösa problemet. Det är något som efterfrågats lång tid, bland annat av migrationsverket. Två tredjedelar av remissinstanserna är djupt negativa till förslaget. Då kan man fundera över om man verkligen hittat en lösning. Jag hörde migrationsministern på radion idag, han sa: men om det bara tar en vecka eller så kan man väl åka hem? Men då undrar jag, tror ministern att det finns ambassader som har så lite att göra att det bara skulle ta en vecka? Samtidigt, varför ska vi tvinga folk att lämna landet och sin familj när det enligt ministern kan lösas på en vecka? Det verkar både onödigt och dåligt på alla sätt och vis. Nej regeringen, jag säger som jag brukar - riv upp, gör om, gör rätt!

Imse

Jag ska byta rum på mitt jobb. Jag ska flytta från ett dubbelrum mot gården till en enkelkuppe med utsikt. Fina grejer. Jag kommer att ha utsikt över Stockholms stadshus, strömmen och framför allt - för att stärka moralen - mot Rosenbad! Det enda bekymret med flytten är att det nya rummet sägs vara mer utsatt för spindelterror än det rummet jag befinner mig i nu och med tanke på att spindlarna i fråga inte får dödas är det ju ett problem för mig.

På tal om spindlar så har man hittat ytterligare en ny sort av jättespindlar. Ja, inte på mitt jobb utan i Afrika. Ja, inte i hela Afrika utan i Sydafrika och på Madagaskar. Enligt artikeln i Aftonbladet är honorna gigantiska, hanarna ganska små och näten jättestora. Honorna är faktiskt fyra gånger så stora som hanarna. Lite lustigt egentligen. Hittills har man bara hittat fyra (4) spindlar av denna art, så det är fantastiskt hur mycket man vet på denna lilla information.

Nåja, för mig räcker det att veta att spindlarna i fråga äter både fåglar och fladdermöss som annars är spindlarnas naturliga fiender. Det är ett tecken på att dessa hemska varelser är listigare än du trodde. Inte listigare än vad jag trodde - jag har vetat hela tiden!

Sjuk vård

hörde ett reportage på radion i morse, det handlade om hur vården gör människor sjuka. Ja, jag vet det låter knasigt men det är sant. Vi får piller mot grejer och undersöker saker i sådan omfattning att vi blir mer sjuka på kuppen. Mindre åkommor som vi inte skulle behöva känna till upptäcks i undersökningar som kanske inte var nödvändiga från början men framför allt medicinerar vi för saker som vi inte är säkra på att vi behöver medicinera för. Slentrian och många sköna slantar i läkemedelsbolagens fickor.

I reportaget på radion beskrevs en kamp mellan allmänläkare och "organspecialister". En hjärtläkare ser till vad som är bäst för hjärtat men kanske inte bäst för hela människan. I en screening upptäcks småsaker som man aldrig skulle behövt veta och som man skulle kunna levt utmärkt med utan vare sig oro eller medicin.

I Stockholm innebär vårdvalet att man gynnar piller och pulver-utvecklingen. Ett snabbt besök hos doktorn och ett recept i handen på patienten ger sju gånger så stor vinst för vårdgivaren som ett hälsosamtal med en distriktssköterska. Lustigt det där att så kallade livsstilssjukdomar ska botas med piller. Ska vi öka livskvaliten för människor är det kanske livsstilsvård - inte diagnoser som borde vara melodin?

45 sekunder

Ja, jag vet att det inte låter så mycket men faktum är att det inte behövs mer än 45 sekunder. just 45 sekunder är faktiskt ganska lagom för att man ska få ut max av det hela. Tror du mig inte? Då uppmanar jag dig att testa själv.

Var på ett nytt cirkelfys-pass igår. Cirkelfys är funktionell stationsträning till musik i grupp. Gårdagens ledare var en käck kille som till vardags jobbar som PT - tufft. När du kör ett cirkelfys-pass kör du 9-11 stationer i 3 varv med 45 sekunder på varje. Rekrytvila, knäböj, utfall, bosu, plankan, skålen, helikoptern, tre-punktsplankan, sitt-ups av olika slag - listan kan göras lång.

När man typ får träningsvärk mitt under passet - det är då man vet att 45 sekunder är fullständigt tillräckligt. Men, det kunde varit mer inspirerande musik! Det ska vara hårt och det ska vara rytm - då vill man ha 45 sekunder och lite till.

Smått och gott

Om allt går vägen får jag en ny cykel idag. Alltså, jag hade ju en cykel som jag köpte i våras men den blev ju stulen för två veckor sedan. Till slut är nu allt under kontroll och jag får väl tacka storebror för att cykelaffären lyckades återskapa kvittot på mitt köp. Jag fattar inte riktigt hur det gick till men det lyckades.

Helgen inleder jag annars ikväll på friskis och svettis. Även friskiskortet försvann när jag blev bestulen vilket fick till följd att jag inte kunde boka pass vilket fick till följd att jag inte gick och tränade för det är ju så hopplöst att komma dit och inte få plats... Så, lite nystart är det. Cirkelfys i en timma sedan är jag redo.

Annars har jag nu för tiden en besöksräknare på min blogg nu för tiden. Den är inte synlig utåt men jag kollar den då och då. Det är intressant att se att vissa ord bland etiketterna verkar locka fler läsare än annars. Jag gör ett försök idag och se om min teori stämmer.

Så för att kunna göra det utan att bluffa ska jag berätta att jag är särskilt glad för detta idag.

Love, love, love

Jag har varit gift, i hela åtta år. Idag tittade jag faktiskt på de gamla ringarna i badrumsskåpet och funderade på om jag ska sälja dom alternativt göra om dom till något fint åt ungarna. Känner ingen särskilt stor sorg över att vara skild men det är klart att de flesta vill nog vara åtminstone tvåsamma egentligen. Det är liksom lite roligare.

När man har ungar saknar man ibland någon att dela bördorna med. När det dyker upp svåra beslut så skulle i alla fall jag gärna ha någon att bolla dom med. Vi som är ensamma med ungar måste bli ännu bättre på att stärka varandra och dela med oss av erfarenheter och bördor. Vi måste också komma ihåg att våra ungar inte är först i världshistorien att gå på minor och grynnor och därmed släppa skammen.

Hur som helst så var det ju det där med giftemål. Idag tar äntligen kyrkomötet beslut om att tillåta även bögar och flator att gifta sig i kyrkan. Själv är jag inte med i kyrkan och förstår väl egentligen inte varför man längtar så efter att bli välsignad av gud men det får vara var och ens ensak. När kyrkan nu har rätt att genomföra dessa kontrakt som faktiskt är juridiskt bindande så ska ju alla kunna ta del av detta. Så just idag säger jag: hurra för kyrkan som äntligen 2000 år senare börjar tillämpa sitt eget kärleksbudskap. Hurra!

Skitsnack

Det är mycket skitsnack nu och jag vill på en gång säga att oavsett hur det är förpackat så är det just skitsnack. Det är SD i tidningen med deras tramsiga rassepropaganda. Hallå, vi går inte på det. Det räcker nu! Så är det på jobbet med förfrågningar om mer intressanta uppgifter som det aldrig blir något av.

Det är mycket skitsnack på TV också. Det är Svennis hit och ensamma mammor dit. På debattprogrammen får ingen tala till punkt och nyheterna skrapar bara på ytan. Djupet flyr undan och den färdiglagade mikro-måltiden tar över.

Sitter i sörjan och kommer liksom ingen vart. Sitter fast i skitsnacket helt enkelt.

Nå, vad gör man då? Jo man får väl ta saken i egna händer eller vad man nu brukar säga. Kanske finns det något mer intressant där ute? Kanske kan man fylla livet med något annat än jobb? Kanske kan man hitta ett nytt jobb? Men, å andra sidan - ska man inte ge det en chans? Kanske blir det bättre...

Nä, gå inte på den - det har du gjort förrut!

Fast, det är klart - det är inte särskilt synd om mig egentligen. Jag har hem och barn och snart en ny cykel och fritid och vänner. Det är märkligt hur mycket jobbet betyder för hur man mår faktiskt. Funkar det inte där så funkar det inte på andra håll heller. Kanske kunde det hända något kul nu. Till exempel att Bajen slår AIK på söndag. Snälla, snälla, det är väl inte för mycket begärt? För om det blir så står jag ut en vecka till.