Jag är född och uppvuxen på den svenska landsbyggden. I min by fanns det en "samhällsförening". Syftet med den var att ta tag i sådana saker som dom konkurrerande politiska partierna inte skulle behöva träta om, det vill säga sådant som var bra för alla. Och så fixade man dans och party också så klart. Båtklubben byggde bryggor och fotbollsklubben tog hand om ungarna. Vi som inte spelade fotboll bildade olika klubbar efter behag. Vi hade filmklubb och discoklubb och badklubb och vad vet jag.
Sverige är byggt på folkrörelser. Det gäller inte bara dom här små lokala ideella rörelserna där man sluter sig samman för att se film eller bygga bryggor eller för den delen bevara ett badhus eller så. Det handlar också om en konsumentrörelse i form av KF, Folksam och OK, det handlar om sociala rörelser som R-förbunden, det handlar om idrottsrörelsen och inte minst handlar det om fackföreningsrörelsen och resten av arbetarrörelsen. Detta är folkrörelser som faktiskt byggt Sverige tillsammans med schackklubbar och kolloniföreningar.
Därför är det extremt märkligt att det är så tyst när revolutionen ovanifrån nu pågår. Regeringen lägger nu sin tredje proposition på området och det känns som man fullbordar knivhugget. I ett penndrag föreslår man nu att politikområdet "folkrörelsepolitik" byts ut mot det mer slätstrukna "en politik för det civila samhället". Semantik kan tyckas men jag hävdar att det handlar om mer än nyspråk till och med. Organisationerna i det civila samhället ska nämligen "kunna konkurrera på lika villkor om uppdrag i samhället". Det betyder i sak att folkrörelserna ska bli som vilka kommersiella aktörer som helst. Av dom ovan nämnda folkrörelserna är det några som provat den vägen, det gick inte så bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar