Människoköpare

Igår läste jag en notis om en liga av människohandlare som sålt kvinnor och barn. Polisen i Stockholm och Malmö gjorde ett gemensamt tillslag och jag antar att man fångade en och annan så kallad människohandlare och befriade en och en annan människa. Ofta beskriver man likande tillslag med uttrycket "slavliknande förhållanden", jag har lite svårt för det där uttrycket slavliknande. Människohandel är per definition slaveri, inget annat.

Det hänger ihop med att det faktiskt finns en köpare som väljer att behandla en människa, oftast en kvinna eller ett barn, som egendom. Något man kan köpa och sälja och behandla som en tingest istället för just en människa. En varelse att utöva makt över, för det är makt det handlar om och inget annat.

Jag tycker att vi bör börja prata om människoköparna nu. I det så kallade Stockholmsprogrammet som ska klubbas i december, EUs nya program för typ justitiefrågor, står det att man ska arbeta för att förebygga människohandel. Det är väl bra men när man konkretiserar det med att man ska se till att kvinnorna stannar i sina hemländer har man inte fattat någonting. Förebyggande arbete är att sätta dit människoköparna hårt. Att förebygga "lusten" att köpa andra människor. Sluta att behandla kvinnor och barn som varor och erkänn att det är slaveri det handlar om.