Kongressdags

Idag börjar Vänsterpartiets kongress. Det ska väljas ny/nya ordförande/n och det ska pratas strategi och politik. För första gången sedan år 2000 är jag inte på plats från början. Dom senaste fem kongresserna har jag nämligen antingen jobbat vid eller varit ombud på. Jag har suttit i presidiet som kongressekreterare och jag har stått vid bokbord. Jag har stått i talarstolen och jag har tagit om hand om press.

Jag kommer dock att var på plats även i år. Jag ska nämligen representera mitt nya jobb som gäst. Vi fick en inbjudan och jag fick frågan om jag ville åka. Det ville jag så klart. Kongresser är något speciellt. Det är fest och allvar, det är anspänning och lycka när allt till slut är över. Fast, jag åker dit först i morgon.

Idag är det halvdag på jobbet. Det innebär att jag nu ska åka hem och titta på kongressen på TV. Ser fram mot både öppningen och inte minst Lars Ohlys tal. Ska också bli spännande att följa debatten om stadgar, alltså frågan om det ska vara en eller två ordföranden. Det ska jag tillbringa kvällen med. Och så ska jag hinna springa också. Måste rusa nu, så jag hinner.

Håkan Juholt å jag

Okej, håll i dig nu för här kommer en bekännelse. Jag och Juholt var kompisar när jag var med i SSU. Jepp, det är mitt mörka förflutna. På lägret bodde vi i byn Italien och den dagen vi hade hand om matlag så blev det bränd pasta. Kastrullen fick vi typ gräva ner i skogen.

Vi åkte på kongress också. Vi ingick inte i samma delegation men nästan. Eftersom vi bägge kommer från så kallade traditionalistdistirikt så hade vi subersiva förmöten. Allt för att hindra självförvaltarna från Skåne, Norrbotten, Skaraborg och andra vänsterfästen.

På nätterna uteslöt vi trottar.

För övrigt sitter jag nu och filar på ett förslag om sjävförvaltning av kommunal verksamhet som alternativ till utförsäljningar. Sent ska syndaren vakna och när fan blir gammal och allt sånt där. Nu är det ute i det fria, nu är det sagt.

Håkan och Carin, spännande.

Bekännelser

Igår var jag på Älvsjö-mässan och hälsade på. Där pågår den stora s-kongressen. Stort och pampigt är det när stora partiet ska kongressa. Jag minns min första s-märkta kongress. Det var SSU-kongressen -80 i Stockholms folkets hus. Jag var 14 och vald som ombud. Ja, det är mitt mörka förflutna.

Faktum är att det inte bara var min första kongress, det var också mitt livs första huvudstadsbesök. Som sydlänning var det vanligare att åka till Köpenhamn på den tiden. Stockholm var liksom på fel håll. Jag minns att jag tyckte tunnelbanan var läskig och att jag tog sikte på affären 10:an för att hitta hem till hotellet. Det var lika smart som att idag säga att "hotellet ligger vid seven eleven".

Hur som helst, jag begick kongress och det var en bra skola. Jag minns förberedelserna, konspirationerna, uppgörelserna mellan delegationerna, röstköpen, bjudmiddagarna och allt möjligt. Det var nervöst att som 14:åring gå upp på scenen i Stockholms folkets hus och hålla anförande inför hundratals åhörare och däribland både Gunnar Sträng och Olof Palme. Jag hann med ytterligare en innan min karriär i det stora partiet var över och jag skulle inte vilja ha det ogjort.

Glädjeflickan som försov sig

Egentligen var det aldrig någon tvekan om att "plikten" skulle gå före men det var roligt att få utge sig för att vara en tvivlare en sekund.

Eller, tvivlare är jag - det har väl ändå framgått. Detta till trots sitter jag nu här i den stora kongresshallen. Louise de Geer har blivit kallad industrialismens fader och det är han som gett namn till kongresshallen som ligger intill arbetets museum. Jag har fått lära mig att Louis de Geers största bedrift som industriman var att han byggde snabbare båtar med bättre luft så att inte så många "passagerare" dog på slavskeppen på väg mellan Västafrika och Amerika

Industrialismens fader, pyttsan.

Temat för kongressen jag befinner mig på är förändring och det är precis vad jag är ute efter. Förändring ska bli mitt valspråk. Jag har faktiskt redan börjat eftersom jag för första gången på mååånga år ska jag inte jobba utan jag är här som åhörare/ersättare till ersättarens ersättarombud.

Jag har lånat en lägenhet/våning tvärs över gatan, lagt vinet på kylning och jag har som mål att vara glädjespridare. Jag ska helt enkelt försöka gå runt och vara trevlig och ha trevligt. Självklart ska jag försöka hitta en och en annan smutsig detalj och vem vet, kanske blir dessa rent av publicerade.

På tal om förändring. Du vet ju hur jag har det med sömen men trots detta försov jag mig i morse och landade här i sista stund. Det känns rätt och relevant att glida in i sista stund och inte ha en uppgift att rusa till. Det är verklig förändring - i min lilla värld.

Så medan jag sitter här och har det hyfsat gott önskar jag alla en antinationalistisk dag och vad ni än gör, ha kul!