måndag 2 november 2009

Motståndets minsta lag

Oj vad det tog emot i morse. Först att kliva ur sängen. Trött, trött. Sedan att komma ur den varma sköna duschen. Frukostkaffet lockade till liiiite längre sittning än nödvändigt vid frukostbordet. Så till det där, hur ta sig till jobbet? Blåsigt är det och det såg ganska kallt ut.

Nå, jag är inte den som ger mig. På med underställ och överställ och på det en jacka. Upp, upp och iväg på gröna faran. Jag kan berätta att det blåser. Jag kan berätta att man i princip får stå upp på cykeln och cykla i nedförsbackarna i motvinden. Jag kan också berätta att jag klädde mig väldigt mycket för varmt för faktum är att det inte alls är kallt ute.

Men, det är den 2:a november och det är fortfarande helt okej att cykla den där milen till jobbet. Jag funderar fortfarande på dubbdäck, vet inte om det är värt besväret. Förresten, gäller dubbdäcksförbudet på söder även cyklar?

1 kommentar:

Eva Nygren sa...

Du har väl hjälm, ASD? Jag har tjatat om det här och där men du som är en vuxen kvinna vet väl hur viktigt det är. Skulle önska att mina barn kunde fatta att det är så viktigt.

Nu kommer några svåra månader i trafiken. Det är mörkt och blött, och en lite åldrad syn som min klarar svårligen av körning i sådana förhållanden. I Lund kör cyklisterna helt anarkistiskt (jo, det är sant, de är kända för det!) och jag blir så rädd när de kommer farande över övergånsställena och så har jag knappt sett dem! Tänk om man kör på dem. Det gäller att krypa fram! Längtar tillbaks till ljusa Lissabon. Kul att läsa om din tid där. Det var verkligen en fin stad.