Visar inlägg med etikett kyrkan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kyrkan. Visa alla inlägg

torsdag 6 januari 2011

Söndag? Häng gud!

Ja, det är tydligen söndag idag igen. Det fanns ingen tidning på hallmattan, det var i och för sig inte typiskt en söndag men däremot var det gudstjänst på radion. Jag har sagt det förut, jag ogillar verkligen gudtjänster på radion. Det kanske är ogint men jag tycker att religion ska hållas privat, inte i public service. Även om man någon gång då och gå släpper igenom en eller annan "alternativ" religion är det ju den avskaffade statskyrkan som förhärskar.

Tänk dig att man gjorde samma sak med politiken. Vecka efter vecka pratar moderaterna om sina funderingar och tankar en timma på söndagsförmiddagen. Någon gång då och då får ett av dom andra partierna komma till "för den goda sakens skull". Det skulle så klart bli ett ramaskri utan dess like. Men, när det gäller religion - då är det plötsligt helt okej.

Nej, låt nu en gång för alla religionen vara och förbli en ensak. Om jag vill hålla på med vidskepelse av något slag, ensam eller i grupp, så är det privat. Den enda gången staten ska lägga sig i är om religionen i sig bryter mot de regler som vi gemensamt kommit överens om i lagstiftningen Tvångsgifte, barnmisshandel, kvinnoförtryck, omskärelse - det är sådana saker där samhället har ett ansvar att skydda medborgarna. Om man däremot vill tillbe en sten eller åkalla djävulen, jultomten eller något annat vidskepligt väsen, det får man sköta själv.

tisdag 6 april 2010

Kristna värderingar?

Har slarvat lite med bloggeriet. Det beror på att jag varit på resande fot, inte brist på inspiration. Det som kanske retat upp mig mest den senaste helgen är frågan kring legitimerad barnmisshandel. Om du inte såg dokument inifrån i söndags tycker jag att du ska titta i efterhand, det skulle vara väldigt intressant att höra vad du tycker.

I programmet uttalar sig en domare och försöker förklara varför hon dömt till ringa misshandel i ett ärende där barnet blivit ganska rejält åtgånget. Jo, säger hon, man kan ju inte bara läsa innantill i lagen. Man måste ju tolka och förstå principerna. VÅR LAGSTIFTNING BYGGER JU PÅ KRISTNA VÄRDERINGAR MED 1000-ÅRIGA RÖTTER.

Va? Ursäkta, vad är det för hederskultur? Varför hör man inte kyrkan protestera? "Vi är inte för barnmisshandel" borde prästerna skrika. Helt seriöst, det måste få ett slut nu! Vill vi verkligen återgå till en kultur där barn är auktoritetsbundna? Jag tror att det är farligt, med barn som växer upp i ett samhälle som kräver blind lydnad!

Och som sagt, det vore intressant att höra vad du tycker om programmet.

fredag 12 mars 2010

Hälften kvar?

Läser i tidningen om den så kallade värnskatten och dess hemska inverkan på människors vilja att tjäna lite mer. Alltså, jag fattar inte det där. Det finns väl väldigt få människor som inte har hälften kvar av vad man tjänar? Eller har jag missat något? Det är ju inte på hela inkomsten man betalar dom där extra slantarna.

Jag vet inte om det stämmer men jag såg att det är 200 000 personer i Sverige som tjänar mer än 50 000 i månaden. Om det är korrekt antar jag att en stor del av dom ligger just över 50 000 kronors-strecket. Om man tjänar över 50 000 betalar man både statlig skatt och värnskatt. En person som tjänar 51 000 kronor och bor i en medelskattekommun i Stockholm har ca 33 000 kronor på lönekontot varje månad.

Hälften av 51 000 kronor är 25 500 kronor. Det är alltså långt kvar till 50 % i skatt. Jag förstår mycket väl att det blir marginaleffekter på dom senast intjänade pengarna men vad har det för betydelse. Det är väl ändå helheten som räknas. Inte ens om man lade tillbaka hela jobbskatteavdraget skulle personen med 51 000 kronor behöva betala 50 %. Dessutom har han eller hon säkert andra avdrag.

Som en slutkläm så gnälls det i dagens artikel om att en person för att sänka sin skatt måste lämna kyrkan. Det där fattar jag inte heller. Avgiften till kyrkan är väl helt frivillig och en helt annan femma!

torsdag 22 oktober 2009

Love, love, love

Jag har varit gift, i hela åtta år. Idag tittade jag faktiskt på de gamla ringarna i badrumsskåpet och funderade på om jag ska sälja dom alternativt göra om dom till något fint åt ungarna. Känner ingen särskilt stor sorg över att vara skild men det är klart att de flesta vill nog vara åtminstone tvåsamma egentligen. Det är liksom lite roligare.

När man har ungar saknar man ibland någon att dela bördorna med. När det dyker upp svåra beslut så skulle i alla fall jag gärna ha någon att bolla dom med. Vi som är ensamma med ungar måste bli ännu bättre på att stärka varandra och dela med oss av erfarenheter och bördor. Vi måste också komma ihåg att våra ungar inte är först i världshistorien att gå på minor och grynnor och därmed släppa skammen.

Hur som helst så var det ju det där med giftemål. Idag tar äntligen kyrkomötet beslut om att tillåta även bögar och flator att gifta sig i kyrkan. Själv är jag inte med i kyrkan och förstår väl egentligen inte varför man längtar så efter att bli välsignad av gud men det får vara var och ens ensak. När kyrkan nu har rätt att genomföra dessa kontrakt som faktiskt är juridiskt bindande så ska ju alla kunna ta del av detta. Så just idag säger jag: hurra för kyrkan som äntligen 2000 år senare börjar tillämpa sitt eget kärleksbudskap. Hurra!

onsdag 1 april 2009

Äntligen

Idag klubbar riksdagen beslutet om en könsneutral äktenskapslag. Det är bra. Jag tycker i och för sig att det hade varit ännu bättre om vi hade infört civiläktenskap och att kyrkorna fick hålla på och pyssla med sitt. Det borde vara dags att verkligen skilja kyrkan från staten.

Hur som helst, grattis alla som nu kan gifta sig - glöm inte att bjuda mig på festen bara.