lördag 31 juli 2010

Det regnar inte på min parad

Idag är det Prideparad i Stockholm. Vädret är så där. Jag hoppas det klarnar upp om ett tag, det brukar vara trevligt med parad. Jag tänkte gå med en bit men i år ska jag kolla lite också så jag hoppar väl in efter hand. Det blir den rödgröna sektionen för mig.

Igår var jag på det traditionsenliga cavapartyt, fredagen på pride är liksom vikt för det. Lika roligt varje år. 45 personer på en terrass och en himla massa rosa bubbel. Träffade trevligt folk och som vanligt och drack för många glas (som vanligt).

Ja ja, kvällen slutade inte i Prideparken som planerat utan istället på en krog på söder. Det var inte meningen men det där med intima samtal som liksom bara flyter på och som det inte finns någon ände på. Det är roligt och spännande, man vet liksom aldrig vart det slutar. .. Nåja, diskretion är en hederssak!

fredag 30 juli 2010

Kreditvärdighet

Idag finns det mycket att blogga om. Man kan snacka personligt om hur jävla jobbigt det är att vara ensamstående tonårsförälder. Man kan snacka sport, både friidrott och fotboll och dom tappade poängen i Sundsvall. Man kan snacka kriminalpolitik och diskutera Lindbergs straff för alla sexövergrepp. Jag tänker välja att snacka ekonomi, det är det nog få andra som väljer idag.

Läste i DN (pappersupplagan, artikeln finns ännu inte på nätet) att Stockholms stad tänkte stämma ett kerditvärderingsföretag för att man gett Stockholm för låg poäng. Märkligt. Det måste väl ändå vara upp till företaget att mäta som man tycker är rimligt?

Företaget i fråga hade givit Stockholm riktigt låga poäng eftersom man säljer ut värdefull egendom och lever upp pengarna. Det är alltså samma sak som regeringen gör med Sverige. Anledningen till att statsskulden minskar är ju att vi sålt av en massa egendom och därmed äger mindre gemensamt. Det borde i rimlighetens namn betyda att vi de facto är fattigare. Det har det aktuella kreditvärderingsföretaget fattat.

I det långa loppet är den gemensamma egendomen mer värdefull än alla sänkta skatter och förmögenhetsöverföringar till privata intressen. Insikten om detta är en av skillnaderna mellan höger och vänster. Att tömma sina fickor för kortsiktiga intressen har aldrig riktigt fungerat. Jag hoppas svenska folket förstår att vi är mindre rika nu än vi var.

onsdag 28 juli 2010

Alla goes queer?

Jag vet inte om det är en "synvilla" eller bara en förhoppning men min känsla är att dagens ungdom är bra mycket mer tolerant mot minoritetsuttryck än vad man varit förr. Det är klart att det alltid finns extremister och trångsynta människor men det känns väldigt omodernt att vara tillexempel homofob eller för den delen rasist. När det gäller just frågan om sexuell läggning så tycker jag att fler och fler unga helt enkelt bara utgår från människor.

Det där var inte möjligt när jag var tonåring. Alltså, man var homo eller hetro och helst det senare. En homokompis var väl lite hett att ha om man umgicks i rätt kretsar men där var det stopp. Därför förstod jag nog inte vad det var fråga om första gången det hände mig.

Jag var väl 19-20 år och jag var på krogen med en tjejkompis som jag ofta hängde med. Det fanns en snubbe i baren som uppenbart tyckte det vore väldigt spännande att umgås med oss. Vi drev det där ganska långt, min kompis och jag, och lät honom tro att han faktiskt hade en chans. Han blev mer och mer patetisk i sina försök och till slut tyckte vi väl synd om honom och lät honom förstå att vi hade nog av varandra och inte var intresserade. Det där var ju inte sant för vi hade ju inte ens tänkt tanken. Först när vi stod på trappan utanför krogen blev det allvar och vi visste inte alls vad vi skulle göra med det.

Det blev så klart inget av men långt och länge efter fanns den där spänningen kvar. Vi umgicks och hade det trevligt och vi pratade om det då och då. Lika osäkra båda två. Jag måste nog erkänna att jag fortfarande ångrar mig lite grann.

Idag kan jag konstatera att jag nog är en ganska trist hetro men å andra sidan är jag en mellanålders singelkvinna med tonårsbarn så egentligen har jag inte längre råd att vara kinkig. Idag ska jag gå på VIP-invigningen av Pridepark - även om jag inte hittat min +1 som det står på inbjudningskortet.

tisdag 27 juli 2010

Alla kryssar på Östersjön

Tog en liten båttur med I, du vet en sån där 23-timmars kryssning. Hytt, smörgåsbord och lunch för 125 kronor. Man förstår att dom måste tjäna pengar på något annat än på biljetterna och maten. Försäljningen i tax-free går förstås som smort. Ett ganska stort gäng åker fram och tillbaka och köper cigaretter och snus i stora partier. Det är professionell hantering, i alla fall näst intill. Och köparna väljer inte lyxbiljetter för 125 kronor utan de bor i 4-bäddshytter för 75 kronor med mat.

På båten kostar två limpor cigaretter 530 kronor. Vad jag förstår så är det billigt. Handlar du för 1000 kronor får du köpa en flaska whiskey för 40 kronor. För en nyckel till hytten deponerar du 40 kronor. När du ska lämna igen nyckeln kan du välja på att antingen få igen dina pengar eller få en flaska kryddat brännvin (50 cl). Pengarna eller flaskan frågade kassörskan, jag tror de flesta valde flaskan.

Efter att ha tillbringat en dag på däck i solen är jag nu tillbaka på fast mark. En liten kryssning om året är precis lagom. Nu väntar jag ivrigt på torsdagens förströelse. Säger som jag brukar, jag kan knappast vänta.

måndag 26 juli 2010

Krig

Hade tänkt skriva om krig idag. Om det faktum att Sverige är i krig och att trots att de flesta länder nu verkar vara på gång att dra tillbaka sina militära styrkor så vägrar den svenska regeringen ens prata om att det. Så var det det där med Wikileaks. Strategin har fullständigt krashat.

Sedan vaknade jag till nyheten att Mona Sahlin befinner sig på besök i Afghanistan och tappade lite styrfart. Jag har diskuterat med mig själv om vad jag tycker om det och kommit fram till att jag förstår varför hon gör det och hoppas att hon kommer hem med det beskedet som de flesta förutom vår egen bombhöger nu verkar ha insett. Vi kan inte med militärmakt tvinga fram demokrati i något land, inte heller i Afghanistan.

Nåja, då får jag väl blogga om något annat. Funderade ett tag, eftersom det är Pridevecka, att prata ännu mera sex. Det ger i alla fall många träffar på bloggen. Sedan rann tiden iväg så jag lämnar en cliff-hanger. Senare i veckan kommer Alla ut. Jag lovar.

söndag 25 juli 2010

Intima samtal

När jag var yngre hade jag en förmåga att prata väldigt mycket för mycket. Du vet, berätta allt och inte lämna något åt vare sig mystiken eller för den delen åt mig själv. Det fanns en period när jag verkligen kände det som om jag var en öppen bok men jag kunde inte sluta babbla. Det var en ångestfylld tid men med tiden har jag lärt mig. Det känns bra att inte längre behöva berätta allt. Ibland träffar man dock på människor som besitter nyckeln till låset som gör att samtalen blir mer och intima.

Förra sommaren träffade jag på någon som jag på en gång kände var en sådan person. Vi har inte setts på väldigt länge. Igår blev det dock av igen. Planen var att gå en långpromenad men regnet satte effektivt stopp för det. Istället blev vi sittande vid hans köksbord och vi hann med både mat och vin och en massa snack. Vi är faktiskt främlingar men trots det pratade vi om saker som jag sällan pratar om. Det är trevligt att träffa på människor som inbjuder till sådana samtal och det är bra att sätta ord på saker man tänker men aldrig uttalar. Det blev ett bra och intimt samtal om relationer och sånt.

På tal om intima samtal. För några dagar sedan hörde jag ett fantastiskt radioprogram, "På jakt efter kvinnan" av och med den fantastiska Lo Kauppi. Programmet handlar om kvinnor och hur vi tar hand om oss själva och det är inte alltid så bra. Avsnittet i fråga hade underrubriken "På jakt efter orgasmen" och jag kan verkligen rekommendera det. Tonårstjejer borde lyssna liksom deras mammor. Kvinnor och män i vuxen ålder likaså. Du hittar programmet här.

lördag 24 juli 2010

Fattig blir rik - utan politik

Det är 56 dagar kvar till valet. 56 dagar tills vi förhoppningsvis har en ny majoritet i landet. 56 dagar kvar av grabbgängets styre. Idag skriver Lena Sommerstad på DN debatt om den ändrade definitionen av fattigdom som vår högerregering tillsammans med andra högerregeringar drivit igenom i Europa. I ett penndrag är folk plötsligt inte fattiga längre. Jag tycker det är värt att läsa den artikeln.

Det börjar bli en vanlig metod, att ändra definitioner på ord för att dom ska passa retoriken eller den verklighet man vill beskriva. Kontroll är frihet, krig är fred - ja du fattar.

Det kommande valet är ett ödesval. Vi väljer inte bara blå eller röd-grön politik. Vi väljer om vi ska göra Sverige till ett ännu kallare land där fattigdom utrotas med definitioner, inte bättre levnadsförhållanden. Det är 56 dagar kvar till valet och det är 56 dagar kvar tills vi förhoppningsvis får vår första kvinnliga statsminister. 56 dagar och jag kan knappast vänta!

fredag 23 juli 2010

Verklighetens folk - det är jag

Nä, nu blir jag förbannad igen. För det första kan ni sluta tjafsa om det överhuvudtaget och till KD; lägg av det där med att "skydda" begreppet verklighetens folk. Ni har inte frågat mig och därmed är det utom alla möjligheter att ni skulle kunna få det skyddat. Det är nämligen så att jag har bevis på att det är jag som är verklighetens folk.

Hur kan jag vara så säker på det då? Jo, Göran Hägglund har själv sagt det. Det innebär samtidigt att han själv borde lägga av att använda begreppet som han gör för jag vill för allt smör i Småland inte bli förknippad med det knaspartiet.

Jag vet inte om du minns att jag var skitförbannad efter Hägglunds utspel förra året. Jag var kränkt och gjorde slag i saken och skrev ett upprört brev. I svaret som är underskrivet av Hägglund själv framgår det tydligt att jag borde få avgöra striden om vem som ska få använda begreppet eftersom det är jag som är verklighetens folk.

För att spara tid och pengar så tänker jag så här. Alla utom KD (och typ SD) borde få använda begreppet verklighetens folk. Om jag ändå måste välja i tvisten går segern hit.

torsdag 22 juli 2010

När vi kommer, kommer vi tillsammans

Fortsätter även idag på gårdagens spår om fotboll som kärlek, nästan sex. Jag har många vänner som inte förstår fotboll. Jag har fört många diskussioner med människor som verkligen tror att det handlar om 22 personer på planen som jagar en boll och så en massa läskiga fövuxna människor som brölar på läktaren och häller öl över varandra. Det är fel! Det är känslor, väldigt starka känslor.

Igår såg jag cupmatchen mellan Bajen och BP. Som vanligt bubblade känslorna när vi samlades runt Söderstadion. Förväntan och glada men lite nervösa tillrop. Ritualerna som vissa måste gå igenom. Kolla, vilka är där och vilka sviker på grund av en eller annan orsak typ semester, att man har en annan familj som man måste ta hand om eller något annat trams. Jag kallar det vanlig hederlig otrohet!

Å fanan vår, är grön och vit, och ni ska passa er för vi är Hammarby....

Pirret kommer redan i början av matchen. Den där känslan av att det kan bli något. Sedan kastas man mellan hopp och förtvivlan. Vi gnuggas närmre varandra i frustrationen. Vi vill ju bara ha den där njutningen. Vi vill ju bara skrika ut vår glädje.

Hammarby är dom bästa...

Ramsorna gungar oss fram och tillbaka. Vi hittar en rytm. Vi är som en kropp som är på väg framåt. Men så händer det. Efter att ha varit så nära. Efter att nästan ha varit där, på toppen, slits vi brutalt tillbaka av feldomslut efter feldomslut. Den febriga känslan byts mot frustration. Vi skriker ut vår förtvivlan över att inte få komma till slutet. Publiken böljar plötsligt på ett annat sätt.

Vi hatar BP.... Skandal, skandal en domarskandal....

Har du småbarn så vet du vad jag pratar om. Just när det är som mysigast kommer en unge in i sovrummet och pockar på uppmärksamhet. Smärtsamt. Det är inte rättvist. När nätet framför läktaren slits sönder får jag en känsla av att vad som helst kan hända. Men, vi samlar ihop oss. Vi vill ha mer. Vi vill tillbaka till den där känslan vi hade nyss. Vi sluter oss samman och försöker hitta takten igen.

Åh, heja Bajen, heja heja heja heja Hammarby....

Jodå, vi gungar vidare. Vi når små höjdpunkter på vägen. Vi skriker av glädje när vi gör mål. Vi gnyr av frustration när vi missar. Vi gungar och gungar och gungar och tillslut kommer den. Den underbara känslan av förlösning. När vi tillsammans får skrika ut vår njutning. När vi når toppen på vågen och aldrig, aldrig vill komma ner igen. När vi kastar oss i famnen på varandra och kramar okända människor och njuter. När vi kommer, kommer vi tillsammans - så är det bara.

Efteråt ser vi varandra djupt i ögonen och vet att vi snart ska göra det igen och vi längtar redan.

onsdag 21 juli 2010

Besöksstatistik och Bajen

Numera har jag ju en besöksräknare på min blogg. Jag vet inte riktigt varför men det kan vara kul att kolla ibland. Förra veckan skrev jag lite om sommar och bus och så lade jag till ordet sex bland etiketterna. Jag skrev lite om sommar och bus och så lade jag till ordet sex bland etiketterna Oj vad besöken gick upp. Över 100 % på några timmar.

Igår skrev jag om Andres Lokko, hans sommarprat och om rasism. Hoppla, det var farliga grejer. Plötsligt slog alla staplar i taket. Besöken rusade i höjden med över 500 %. Jag fattar inte hur ni gör det. Hur orkar ni scanna och leta. Ni kommer aldrig att övertyga mig. Aldrig.

Nåja, nog om detta. Idag är det fotboll och ibland är fotboll kärlek och ja - nästan sex. Jag hoppas trenden vänder ikväll och att vi får uppleva den där känslan från Bajen Aid och matcherna därefter. Jag kan bara säga Jag ber dig!

tisdag 20 juli 2010

Nu blev jag lite kär igen

Jag gillar människor som säger sanningen och är tydliga. Blir det lite provokativt och därmed en diskussion så går jag igång ordentligt. Att knäcka argument fram och tillbaka är livsluft. En intellektuell utmaning och kampen om sista ordet - det är sånt jag gillar. Det är dock inte så ofta man får chansen för det blir gärna yta och lite tyst om man vill gå vidare. Vad är det som gör att folk tror att en (gärna högljudd) diskussion är det samma som bråk?

Idag ska jag lyssna på sommar i P1. Jag har inte lyssnat på jättemånga program iår och dom jag hört har inte varit mycket att skriva hem om. jag gillade i och för sig Christin Meltzer igår. Hon var härligt ärlig och det är ju hoppfullt för en flicka att man kan träffa sitt livs kärlek kl kvart i fem på krogen - om det nu är det man är ute efter. Eller för den delen om man lyckas hålla sig vaken. Hon pratade också om mer allvarliga saker som sin pappas död i cancer. Det är jobbigt men nyttigt att lyssna på.

Nåväl, detta för mig till dagens rubrik. Jag är nämligen lite kär i Andres Lokko idag. Jag ska med stort intresse lyssna på hans sommar och med tanke på hur det har plussats för detta program så blir det nog i min smak. Hur beter sig utlandssvenskar och är Bert Karlsson skydlig till att vi har rassepartier i Sverige idag? Lyssna du också så kan vi snacka om det sen.

måndag 19 juli 2010

Sömnbrist och krav och längtan

Man kan konstatera att efedrin och en god natts sömn är en svår kombination. Man kan konstatera att efedrin är en dålig kombo med det mesta faktiskt. Och så är det dom där fågeljävlarna som sjunger hela nätterna, åtminstone tills byggjobbarna kommer och avlöser det där tjutande billarmet..

Jag borde ju öppna min mail och kolla på alla frågor som ligger där. Jag borde slänga iväg några mail om valrörelsen och om lite annat. Jag borde städa, fixa, planera och en massa saker. Jag borde åka och fixa ett pass till dottern. Vore det inte för den här förbannade förkylningen från helvetet så borde jag ut och springa. Det borde jag verkligen.

Känner mig destruktiv men ändå nyfiken. Ibland vill jag bara resa mig upp och gå, inte ta mer ansvar för vad jag borde. Äh, jag tar Olle med mig och låter honom lösa spänningarna

söndag 18 juli 2010

Upplopp och urspårade fester

Tydligare än i dagens expressen blir det knappast. Du vet, att upplopp bara kan ske i så kallade mindre bemedlade områden som Rinkeby och Rosengård. I Båstad, Vellinge och Visby "spårar festen ur".

Förstanyheten på dagens expressen.se berättar om ett våldsamt upplopp i Rosengård. Ett trettiotal ungdomar attackerade tydligen ambulanspersonal igår. Av någon anledning blev ambulansen eskorterad av polis. Självklart är det ett oacceptabelt beteende att attackera såväl polis som ambulans men vad som föregick "upploppet" har jag ingen aning om, det förtäljer inte historien. Rubriken är dock tydlig. "Ambulanspersonal attackerad av ungdomsgäng".

Jag slöskrollar ner på sidan och långt, långt ner hittar jag en liten notis. "Fest i Skanör spårade ut". Läser texten och blir mer och mer förvånad. "Hundratals ungdomar löpte amok i hamnen". Det var fylla och ett antal flaskor kastade. Ordningsvakterna klarade inte av att hålla koll på de uppåt 500 ungdomar som gick bärsärk utan fick tillkalla polis som konstaterar att "dom var lite underbemannade".

Men va fan. Hur tydligt kan det bli. När uppåt 500 (antagligen) svenskättade ungdomar super skallen av sig i Skanör och går bärsärk så är det en "fest som spårat ut" men i Rosengård begår 30 ungdomar ett upplopp. Vi har ett samhälle på glid.

lördag 17 juli 2010

Historien i superspeedfart

Det blev en märklig kväll igår, en sån där som man behöver ibland för att komma ihåg och för att inte bara se den gamla tiden i ett rosa skimmer. Jag cyklade in till stan för att köpa biljetter till cupmatchen på onsdag. Väl i stan slog jag en signal till en gammal kompis från förr som liksom jag var sugen på en sväng.

Vi sågs över ett utebord på Half way inn på söder. Dom första personerna jag möter är den för dagen ledige barmannen och hans flickvän. Jag har skrivit om dom förrut för det är ett så galet möte. Hon som är från samma småstad som jag och syster till min tonårskärlek, du vet en sån där som man ritar ett hjärta runt i skolkatalogen men som är långt ifrån möjlig. Han som är "gammal" punkare vilket hon absolut inte är. Där sitter dom i alla fall tillsammans med en kvinna som jag också känner fast i ett helt annat sammanhang. En mamma från mina ungars skola. Dom är jättekompisar och jag känner att denna staden börjar bli allt för liten.

Nåja, dom tre kamraterna går och min aftonkompis och jag sitter kvar. Tyvärr slinker både vinet och cidern ner allt för lätt. Vi snackar och snackar och det är trevligt. Det är gamla kompisar och händelser från förr och det är jobb och kärlek och uppbrott och spänning och en massa annat. Jag frågar honom om han vet var som hände med M som bodde i min lägenhet på Wolmar? Ja, säger han - sitter man i detta hörnet tillräckligt länge så kommer han förbi.

Mycket riktigt, en stund senare kommer han glidande på sin cykel. Jag känner inte igen M. Det är lite konstigt för vi har ju trots allt delat lägenhet. Vi snackar och han drar sitt liv i superspeedfart. Och jag menar verkligen superspeed.

"Ja, efter jag hade tagit livet av mig så fick jag några barn och så har jag gått i en massa terapi och så har jag flyttat och gift mig och skilt mig och haft några vårdnadstvister och så har jag slutat droga och så kör jag buss och så har jag köpt hus och sålt och köpt lägenhet så har jag en studio som jag aldrig hinner använda och nu är jag så där bra som jag ville vara på gitarr och...."

Pust. Sedan blev det lite hur jag uppfattade dig och hur du uppfattade mig och lite förändrade bilder av den verklighet vi trodde fanns. Framför allt mellan de bägge herrarna i sällskapet. Spännande att höra om hur killarna i gruppen uppfattade varandra, det får vi tjejer sällan insyn i.

"Ska du inte hänga med hem sa M, jag bor runt hörnet. Vi kan ha lite kul och jag skulle behöva det. Det var liksom aldrig aktuellt förra gången vi kände varandra".

"Nä, jag skulle inte tro det, skulle nog inte hinna med i tempot även om jag hade varit intresserad".

Det blev en dyr nota efter allt för mycket dryckesjom.

Det blev en sakta och lugn cykeltur hem, utan olyckor.

fredag 16 juli 2010

Goda nyheter?

Goda nyheter är en relativ sak. När man lever med cancer i familjen är man inte så kräsen. Sedan man beslöt att avbryta min pappas behandling har det inte varit så gott om roliga stunder. Den palliativa vården är det som gäller och i den ingår inte så mycket goda nyheter.

I den stunden som läkaren berättade för pappa att man skulle avbryta all behandling så blev han så att säga utslängd från vården. Han skulle inte längre ha den fasta punkten som det innebar att ta prover och hoppas på det bästa. Det bästa som till slut innebar att inget blivit sämre. Eftersom han ingår i en forskningsstudie får han ändå fortsätta ha lite kontakt med sjukhuset, det är bra för honom.

Nu har man för första gången sedan behandlingen avbröts kollat pappas värden. Mamma var sprudlande glad när hon berättade om resultaten. Ingen infektion, hyfsade blodvärden och okej näringsvärden. Det är goda nyheter det. När man lever med cancer.

torsdag 15 juli 2010

Sömnlös i Sumpan

Alltså, att det ska vara så svårt att komma i säng! Och sedan så jädra svårt att lägga ifrån sig det man för tillfället håller på med när man väl hamnat i bingen. Att därefter kunna somna är ju en dröm att drömma om. Så vaknar man allt för tidigt, det är varmt och kladdigt och inte mysigt alls.

Jag behöver sova! Känner redan att denna semester inte kommer att ge den behövliga vilan.

Nå, då får det väl bli något annat roligt än sömn då. Kämpar för tillfället med flera frågor för att komma dithän.

Den första frågan är; släppa kontrollen om 15åringen - hur gör man? Jag skulle så gärna vilja ha min egen tid men så himla mycket tid går åt till kontroller och tjafs. Hur får man en 15åring att samarbeta? Hur får man en 15åring att förstå att om man vill bli vuxet behandlad så får man bete sig som en? Hur får man en 15åring att faktiskt förstå att det inte bara ligger hos mamma längre utan faktiskt lite grann hos henne själv? Att klura ut dessa frågor är en förutsättning för nästa.

Den andra frågan är; hur förvalta den där eventuella egna tiden som man skulle kunna snika till sig? Ringa eller avvakta? Eller för den delen inget av dessa? Kanske istället ge sig ut på stan och vara "40 something and fucking fabulus"!

Fast, jag är nyfiken - det kan jag erkänna, men tillräckligt cool för att avvakta.

onsdag 14 juli 2010

Jävla bredbandsbolaget

I april beslöt jag att mig för att byta bredbandsleverantör. Tanken var att jag skulle gå från mobila bredband till en fast lina hemma. Efter vederbörlig undersökning bestämde jag mig för Bredbandsbolaget.

Misstake, big misstake!

Vilka jävla klåpare. Visst är dom snabba att skicka ut både bekräftelse och router men att sedan få själva bredbandet att fungera det verkar vara svårare. Över en månad och flera samtal senare fick jag äntligen lite fart i linan.

Då kommer första fakturan och jo då, trots att man misslyckats med leverensen så ska jag vackert betala. Nu har jag tillbringat snart två timmar i telefon för att korrigera felet. Min timtaxa är hyfsat hög....

tisdag 13 juli 2010

Bortamatch

Så dåligt som Bajen spelade igår har jag nog faktiskt aldrig sett dom spela. Och, då ska du veta att jag sett Bajen spela många (skit)matcher. Man skulle kunna tro att det var bortamatch och att dom inte hittat fram till arenan förrän tre minuter före matchstart och att fansen stannat hemma. Riktigt dåligt.

Då får man kompensera på egen hand. Man kan fira och man kan sörja.

Jag vet inte om jag ska skylla på värmen eller på en riktig skitmatch på Söderstadion. Kanske kan jag skylla på att det var första dagen på semestern. Jag vet inte om jag behöver skylla på något. Jag vet bara att det blev allt för sent och att jag bröt min vana att vara inkognito i Blåsut.

Det hade varit förutbestämt ett tag, att det skulle hända och då är det bäst att agera när tillfället ges.

Tänk vad skönt det är att vara vuxen ändå. Helt ångestbefriat.

Idag ska jag åka och bada.

måndag 12 juli 2010

Att välja sina vänner

Såpan i Rosenbad fortsätter. Läste en artikel i Aftonbladet idag om alla kompisar till Reinfelt och "dom nya moderaterna" som av olika skäl tvingats avgå. Det är intressant att Billström klarade sig kvar trots att han blev polisanmäld han också. Han smet iväg på en liten timeout, det hade jag nästan glömt.

Hur som helst, jag tycker att en skandal kommit lite väl i skymundan i detta och det är Carl Bildt-affären. Jag vill påminna om att han faktiskt är under utredning för krigsbrott. Det får man liksom inte glömma bort.

Ibland får jag känslan av att regeringsmakten bara är taktiserande. Det är lite obehagligt. Kan man plötsligt bara vända ryggen till och glömma är det något som inte står rätt till. Jag undrar också varför Carl Bildt är untochable? Vad handlar det om om inte taktik?

söndag 11 juli 2010

Semestersjuk

Vaknade på morgonen och fick inte fram ett ljud. Ont i bröstet, feber (tror jag) och allmänt kass. Imorgon börjar semestern på riktigt. Jag vill bara sova. Trist, trist. Försökte gå ut och lägga mig under ett träd men kunde inte koppla av. Blev sugen på salt och mådde lite bätre efter en bit pizza med sardeller.

Det känns inte skoj att börja semestern med att vara sjuk. Inte alls vad jag hade tänkt mig och ännu mindre vad jag behöver. Vila, vila, vila - jag måste vila. Imorgon ska jag på fotboll, det ska jag för då kommer jag må bättre!

Vägen tillbaka till allsvenskan är lång....

lördag 10 juli 2010

Semester på riktigt

Tillbaka på fastlandet efter en vecka i Visby behöver jag verkligen semester. Jag behöver sola ikapp lite och så behöver jag umgås med både ungar och vänner. Nu ligger tre veckor orörda framför mig och imorgon ska jag börja springa. Jag minns förra sommaren, innan den där förhatliga skadan, när jag sprang och sprang och sprang och kände mig så stark.

Jag har alltså tillbringat en vecka på politikerkollo i Almedalen och jag har verkligen inte hunnit med att blogga. Istället har jag bloggat på http://www.almedalen.v-blog.se/. Denna Almedalsvecka var helt annorlunda mot förra årets. Då var det en drömvecka, denna gången var det en hysterisk jobbvecka och även om det ska bli skönt att ha semester ser jag verkligen fram mot valrörelsen.

Under Almedalen avgick som du vet Sven-Otto Littorin. Enligt uppgift har han köpt sex "för att han hade jobbigt hemma". Spekulationerna har varit många och många har träffat rätt i sina misstankar. Enligt aftonbladet finns det, liksom i fallet med Göran Lindberg, fler "höga samhällsföreträdare" i materialet. Jag undrar när man ska plocka fram och visa dom korten?

När valrörelsen börjar på riktigt efter dom tre veckor som jag tror alla som sysslar med politik ska ha så hoppas jag dessutom att Carl Bildt antingen lämnat sitt uppdrag eller fått sparken.

lördag 3 juli 2010

Spela fotboll bonnjävlar

Som du säkert vet så gillar jag fotboll och jag älskar Bajen. Dom senaste matcherna har varit en i det närmaste religiös upplevelse. Efter cupvinsten mot Elfsborg i veckan gick jag och min kompis till Gullmarsplan för att ta en öl efter matchen och det var en stämning som nästan inte går att beskriva. Eller jo. Kommer du ihåg den där sången I natt jag drömde? Strofen som lyder "På gatorna gick folk omkring - dom drog från krog till krog, och alla drack varandra till och dansade och log", den känslan var det. Folk sjöng och kramades och pratade med främlingar för vi var ju samlade kring en gemensam sak.

Min kompis sa då till mig " det är detta som saknas i samhället". Hon syftade på samhörigheten och känslan av att vi jobbar mot ett gemensamt mål.

Nåja, nu var det inte alls detta jag skulle skriva om utan om en av dom ramsor som brukar skanderas på arenan. När en fotbollsmördare beter sig illa på plan, typ satsar med dobbarna före med avsikt att skada istället för att ta bollen, brukar publiken skrika just "spela fotboll bonnjävlar". Av någon anledning kom jag att tänka på den ramsan när jag läste denna artikel, som jag för övrigt också ställer mig bakom även om jag inte är sosse. Jag vill nämligen att Mona Sahlin ska bli statsminister efter valet i september och om vi får prata politik med varandra tror jag att det blir så.

Polisen igen!

Läste på text-TV att polisen inte längre ska utreda sig själv. Rubriken lyder till och med "Polisbrott ska utredas externt". Men, va tänkte jag - ska det äntligen bli av? Läser vidare. "Poliser som misstänks för brott ska inte längre utredas av den egna myndigheten". "Utredningarna flyttas istället till en fristående del inom Rikspolisstyrelsen".

Okej, det betyder i klartext at utredningsansvaret när det gäller poliser som misstänks för brott ligger hos? Ja, just det! Polismyndigheten!

Jag undrar verkligen vad det är som gör att det är så omöjligt för statsmakterna att fatta att det enda sättet att få ett verkligt förtroende för dessa utredningar är att lägga dom utanför polismyndigheten. Alltså, det enda sättet!

fredag 2 juli 2010

Semesterklienten inkopplad

Ja, då tror du så klart att jag ska gå på semester men det ska jag inte. Jag har en vecka kvar att jobba, och jobba hårt ska jag. Det blir en vecka i Almedalen - politikens eget Peace and Love eller kanske mera Roskilde när jag tänker efter. Däremot hade jag inte tänkt komma tillbaka till kontoret efter det och då kom jag på att jag redan idag måste ställa in semesterklienten.

När jag funderade över det kom jag att tänka på att jag faktiskt har en adress där ute i cyberrymden som har haft just semesterklienten inkopplad ganska länge nu. Eller inte semester utan frånvaro.

Efter valförlusten 2006 busade nämligen jag och några av mina kompisar till det lite. Det sista vi gjorde när vi lämnade Rosenbad var att vi kopplade in just frånvaroklienten på våra mailkonton. Om datakontot finns kvar och du får för dig att maila mig så torde du få svaret:

Tillfälligt ute, åter den 20 september 2010!