Skicka vidare

I onsdags förra veckan smet jag iväg lite tidigare från jobbet. Jag skulle nämligen äntligen komma iväg för att få den där massagen som jag fått i julklapp förra året. Min dotter hade slagit på stort och givit mig ett presentkort. Väl tänkt kan man tycka med tanke på att det tog nästan ett år att komma iväg.

Nå, jag tog bussen och strax innan jag skulle stiga av upptäcktes en väska som någon uppenbarligen tappat. Det var en enkel, blommig tygväska. Ingen ville riktigt kännas vid den så jag gick fram och tog väskan. Jag kollade om det fanns någonting i väskan som skulle kunna identifiera ägaren men det fanns bara nycklar, barnteckningar och en plånbok med några hundralappar och lite växel. Ingen legitimation eller liknande.

Skam den som ger sig, stressad var jag till min behandling men jag om någon vet hur det känns att bli av med en väska. Jag klev av på nästa hållplats och gick tillbaka för att se om det fanns någon som såg ut att leta efter en väska. Det gjorde det inte. Istället gick jag in i en affär just bredvid där väskan hittats och bad att få lämna väskan. Jag skrev en lapp och hängde upp vid hållplatsen.

Efter behandlingen gick jag åter tillbaka och till min glädje var lappen borta. I affären där jag lämnat väskan fick jag också bekräftat att en dam som faktiskt dessutom var "stammis" i affären i fråga varit den olyckliga. Som tack fick jag en blomma, det var inte nödvändigt.

Idag tappade jag mitt busskort, en tjej såg det och sprang efter mig.