torsdag 30 september 2010

Ner, ner, ner - nerför backen ner

När jag var tonåring var skateboarden ny i Sverige. Den stora hjälten var Tony Alva, en av de första som fick ett eget märke och kunde leva på att åka bräda. Det var tider det. Att åka skateboard var rebelliskt och hängde ihop med frihet. Jag kan känna samma känsla idag också, särskilt när jag ser människor åka longboard. Jag minns hur det kändes att hoppa upp på brädan och dra iväg.

För ett tag sedan mötte jag en pappa till en skateboardunge på krogen. Vi satt och snacka om ditt och datt. Han var upprörd över att kommunen inte satsade på att bygga en ordentlig skateboardpark. "Det är ju massor av ungar som åker". Visst, men jag undrar varför allt måste vara så förbannat tillrättalagt. Utan att hemfalla till "det var bättre förr" så funderar jag på var ungars entreprenörsanda tagit vägen. Vi snodde lite plank och snickrade ihop en ramp eller ett hinder. Det var ju en del av grejen. Skateboard ska väl åkas överallt, inte på inhägnande områden?

Varför då detta utfall idag? Jo, när jag läste tidningen i morse fanns det en bilaga med för en stor sportkedja som just öppnat i mitt närområde. Det var ett sammelsurium av grejer. Det fanns skor och kläder så klart. Extrapris på gevärsfodral var något oväntat för mig. Snabbtorkande handdukar för trekkingen fanns det också. Men, det som fångade mitt öga var en hopfällbar skateboardramp. Alltså, en färdigproducerad, utvikbar skateboardramp som också kunde användas som halfpipe.

Seriöst, vad är det för fel på en snodd plywoodskiva och lite plank???

onsdag 29 september 2010

Idag är det Radiodagen

Snart 900 inlägg senare är det lätt att bli tjatig och upprepa sig. Men å andra sidan känns det som vi börjar känna varandra lite bättre du och jag och då kanske du kan acceptera det. Ibland får man ändå tänka sig för och försöka hitta på något nytt, idag är inte en sådan dag.

Idag är det nämligen Radiodagen och jag har ju berättat några gånger om min kärlek till detta media. Jag gillar talad radio framför allt, både i dokumentär form och så kallad babbelradio. Det ska så klart vara någon som har något att säga för att det ska bli intressant men å andra sidan, lyssnar man tillräckligt länge och ofta blir det intressant förr eller senare.

I helgen träffade jag på en människa med en fantastisk röst. Tänk vad sådant kan göra. En ton, en klang - sånt är viktigt. Han borde läsa in böcker eller jobba just på radio.

Radiobranchen firar alltså sin stora firmafest med seminarier på dagen och med utdelning av Stora Radiopriset på kvällen. En vän till mig är nominerad. Jag har berättat om det också förut. Det är en väldigt bra dokumentär han är nominerad för och den är faktiskt, enligt mig som connaiseur, värd ett pris.

tisdag 28 september 2010

Nya tider

Snart är det packat och klart. Jag vill lova att ett val innebär en flyttruljans av stora mått. Det ska bli vansinnigt spännande på torsdag för då ska det gå en mängd flyttlass runt om på min arbetsplats som består av många olika hus. Jag kan lova att bagagehanteringen på Charles de Gaulle kommer att verka som en västanfläkt.

Det blir nog bra när det blir klart.

Annars ska jag fylla almanackan idag. Jag ska fylla på med massor av roligheter. Det ska bli bandy, träning, handboll, fotboll, träning och en och annan partykväll som redan är inplanerad. Det behöver man när det börjar dra ihop sig till höst. Har du fler idéer? Jag är öppen för förslag.

Jag tror det blir en spännande höst.

måndag 27 september 2010

Tråkigheter

Kan konstatera att det där timglaset rinner fortare och fortare för min lilla pappa. För några veckor sedan konstaterades ju att han drabbats av diabetes och nu börjar smärtan sätta in ordentligt.

Cancer är en smärtsam sjukdom. Den är inte bara dödlig och ångestbringande utan också just smärtsam. Jag har sett det på nära håll när jag jobbade inom vården för många år sedan. Nu ser jag det på närmre håll än så.

Ännu så länge har vi en mycket väl fungerande vård i vårt land. Jag ringer och pratar med sköterskan som genast ordnar med smärtstillande och vad som nu behövs. Det är en fantastiskt att jag som sitter 55 mil bort ändå har möjlighet att vara delaktig. Det är jag oändligt tacksam för. Nästa vecka åker jag och hjälper till på nära håll, det ger oss lite andrum.

söndag 26 september 2010

Äppelsöndag

Fick en kasse äpplen igår, av en granne. Han hade hela lägenheten full av äpplen och fullt med äppelkok på spisen. Doften spred sig i hela huset och nu när han är klar får väl jag ta vid. Det är en doft av höst.

På tal om höst. Jag behöver nya höstskor och nya träningsskor och en höstjacka. Tror jag sagt det förut. Jag är verkligen kass på shopping. Jag försökte lite igår och kom hem med ett par jeans och en tunika. Det var en stor seger. Gör ett nytt försök idag med hopp om bättring.

När jag kommer hem från min förhoppningsvis lyckade tur hoppas jag valmyndigheten räknat dom sista personrösterna i kommunalvalet. Det är trots allt lite kul att klia sitt ego, det går inte att komma ifrån. Därefter ska jag slipa mina knivar och fortsätta ta debatten, även mot rasisterna.

lördag 25 september 2010

Note to myself

Det är bra att påminna sig om att efter en hård arbetsvecka efter en lång valrörelse är det bra att gå hem efter jobbet på fredagen. Det är framför allt inte smart att hamna på en bartömning med helt fantastisk musik. Det blir senare än vad man tänkt sig, kom ihåg det.

Fast, å andra sidan. Det är väl okej att unna sig lite tokerier? Att släppa loss och skoja till det. Härligt, härligt men farligt, farligt. Visst så är det men utan lite fara blir det ganska tråkigt.

Det blev en trevlig kväll igår helt enkelt. Djupa samtal och lust och skratt. Träffade på en person som ska cykla till Portugal nästa vecka. Det var spännande. Tanken på att cykla genom Europa låter lockande men än mer lockande låter Portugal, mitt favvoland. Nu måste jag dock samla ihop skärvorna av mig själv och använda en del av helgen till nyttigheter, även om det tar emot. Du vet - rastar man...

fredag 24 september 2010

Pussel och bananrepublik

Läser tidningarna som är fulla av spekulationer om hur man ska hålla SD utanför utskott och valsedlar som kommit bort och räknats fel. Det är fusk och bananrepublik och vad vet jag. Samtidigt går livet vidare och kontakter tas och diskussioner om vem som ska styra var tar vid. Det är ett pussel och ett spel och det är lätt att glömma bort politiken mitt i allt ihop.

Samtidigt ska det packas för jodå, rassarna ska inte bara ta plats i riksdagen. Dom ska sitta i just mitt rum. Ja, inte allihop men någon av dom. Egentligen gör det inte mig så mycket för det är ju bara ett kontor och kampen är inte beroende av fyra väggar, tak och golv. Ser istället fram mot att utforska en ny del av huset.

För att ge mig själv styrka så spelar jag hög musik när jag packar. Dom stryker dessutom runt i korridorerna här för att kolla på sina blivande kontor och då känns det extra viktigt att markera. Barnsligt, javisst men lite skönt också. Detta är vad dom får höra idag:



Samtidigt är det fredag, det är lönehelg och en ocean av tid utan planerade möten. Watch out!

torsdag 23 september 2010

Säg det i toner

På väg till jobbet idag tänkte jag på att det snart är helg. Nynnade på en gammal dänga och kände mig trots allt ganska glad.



Sedan närmade jag mig jobbet. På radion startade samtidigt ett reportage om framväxten av ett högerextremt parti i Tyskland. I DN läser jag detta. Det går fort när det går utför om inte någon sätter klackarna i backen.

Är idag dagen då jag ska stöta ihop med någon av dom?

onsdag 22 september 2010

Ett vardagsliv

Det är en något absurd känsla på jobbet just nu. Som ett resultat av valet ska vårt kansli flytta och man diskuterar fram och tillbaka var vi ska placeras. Det är inget märkligt i sig utan det är något som sker efter varje val. Det som är märkligt är att vi nu diskuterar säkerhetsaspekter när det gäller oss som är inne i huset. Jag menar hot utifrån är en sak, nu handlar det om hot inifrån. Galet.

Det är så klart fortfarande mycket kvar att göra. Vi ska förhandla i kommunen och det är utvärderingar. Några ska sluta och organisationen ska samtidigt fungera. Trots allt detta ska jag ta ledigt i helgen. Helledigt. Ungarna ska vara hos sin pappa och jag ska bara vara hemma. Eller inte hemma men jag har inget planerat. Förhoppningsvis hinner jag med att handla och städa och sånt innan för i helgen vill jag slippa. En helg att njuta av helt enkelt.

Snart är det också dags att dra söderut. Min lilla pappa som bara blir mindre och ynkligare har dragit på sig diabetes och legat på sjukhus. Det är en vanlig komplikation av cancern men ändå. Jag behöver träffa honom och måste helt enkelt planera in det i schemat. Nu måste vardagen bli en del av livet igen.

måndag 20 september 2010

Makt åt dom maktlösa

Det sägs att dom etablerade partierna har duckat i "integrationsfrågan" eller ännu värre "invandrarfrågan". Vad är det för jävla fråga? Det vi i hela samhället misslyckats med är att få folk att känna sig delaktiga. Att få folk att ta makt över sitt eget liv.

Trenden är väldigt tydlig. I dom mer besuttna områdena runt om i landet vandrar folk ur huse för att rösta fram utförsäljaralliansen. Allt för att berika sig själva. Sverigedemokraterna aktar man sig för eftersom man vet att ett läge som det vi har nu kommer att riskera börsfall, höjda räntor och svagare krona.

I medelklassområdena, där man sneglar mot villan över fältet och är rädd för sitt jobb och sina ungars skola, där stoppar man en rasiströst i kuvertet.

Sen finns det områden där dom helt maktlösa bor. Det finns områden i Sverige där vi misslyckats så kapitalt att få människor att känna sig delaktiga att man inte ens känner sig lockad av att gå och rösta. Det finns områden där mindre än 40% av dom röstberättigade lagt sin röst.

Det är dom etablerade partiernas misslyckande. Att vi i Sverige 2010 har ett sådant brutalt klassamhälle att människor inte ser att deras röst mot klassamhället, rasism och främlingsfientlighet spelar någon roll. Nu finns det för mig bara en väg framåt. Att organisera dom som detta berör allra mest måste vara överordnat.

Det finns ingen tid att slicka sår. Det finns ingen tid att gråta. Det finns bara tid att kämpa, mot rasism och främlingsfientlighet och därmed mot klassamhällets alla bojor!

söndag 19 september 2010

Så var vi igång

Har tillbringat några timmar med att dela valsedlar utanför vallokalen. Varje år diskuteras det huruvida denna utdelning fyller någon funktion eller inte. Själv tror jag att den viktigaste funktionen är för oss som kampanjat i veckor. Vi tar hand om varandra och peppar oss själva. Lite smågnabb är det också.

Ibland kommer det en eller annan som har en sistaminutenfråga. Det är svårare eftersom vi inte får eller åtminstone inte bör kampanja utanför vallokalerna. En del drar det där till absurdum och tittar snett om man säger bu eller bä. Det tycker jag är lite tramsigt eftersom vi faktiskt också ska serva folket.

Nåja, nu är valet hur som helst i folkets händer. Jag önskar mig bara tre små saker. Eller nej, fyra.

Jag önskar mig en rödgrön valseger både i Sverige och i min kommun.
Jag önskar att det går bra för mitt parti så vi verkligen kan påverka när vi vunnit.
Jag önskar mig ett riktigt högt valdeltagande och till sist
Jag önskar att SD inte kommer in.

Det ska väl inte vara så svårt?

lördag 18 september 2010

Tack till dig

Idag fick jag lite samma känsla som jag hade hösten 2001.

Då var det väl inget val tänker du?

Nej, men det var en höst av känslor och bergodalbana och kärlek och lust. Precis som nustod mycket på spel och tillslut tog Bajen det efterlängtade guldet. Passionen finns i många delar av livet och jag är väldigt glad att jag kan leva i den känslan.

Efter valet?

Ja, då ska jag förhoppningsvis förvalta väljarnas förtroende. Men, inte minst ska jag med liv och lust skrika ut min passion för fotbollen och Hammarby. När man slår ur underläge blir det som bäst så jag ser verkligen fram mot cup-semin mot Kalmar.

Det blir en härlig höst.

fredag 17 september 2010

sälj inte ut

Har varit hos tandläkaren idag. En ny. Jag har varit trogen min folktandvård i många år. Min tandläkare kände mig och jag honom. Vi skojade och hade kul trots att tandis inte alltid är så roligt. Nu är han såld.

Eller, det är så klart inte han som är såld men däremot hela den lokala folktandvården. Tio folktandvårdsanläggningar i Stockholm såldes ut samtidigt till två IT-killar från Norrtälje som ville utvidga sin verksamhet. (Det var min förra tandläkare som beskrev köparna på det sättet). I princip alla tandläkare flydde fältet tillsammans med den andra erfarna och duktiga personalen.

Min nya tandläkare är jättebra. Jag tror både hon och hennes tansköterska röstar rödgrönt. Det är svårt att föra politiska samtal hos tandis men skam den som ger sig. På söndag kan det vara slut med utförsäljningarna.

torsdag 16 september 2010

Antirasister

Ametist Azordegan och Mikael Tonvig har blivit avstängda från sina publicservice-jobb för att dom medverkat i en antirasistisk kampanj. En kampanj som går ut på att inte få in rassar i riksdagen. Ametist säger själv att visst men eftersom dom får kalla SD för främlingsfientliga i radion trodde hon det var ok.

Jag tycker det är märligt, särskillt när det gäller Ametist som inte jobbar med valbevaknig. Stå på er Mikael och Ametist som båda för övrigt verar tycka att det var värt avstängningen att sjunga ut. Heja!

onsdag 15 september 2010

Det är lite körigt nu

Oj vad det är få timmar kvar. Oj vad det är körigt. Oj vad det finns många saker kvar att göra. Oj vad jag önskar alla rasister åt fanders.

Idag lyssnade jag på den gamle gode Göran Persson som höll tal på Stockholms Central. Han var ideologisk, tydlig och lite arg. Det var riktigt bra. Han sa; "vi sanerade ju inte finanserna på 90-talet för att det överskott vi byggt upp skulle gå till skattesänkningar till dom rikaste. Vi gjorde det heller inte för att vi skulle få europas högsta ungdomsarbetslöshet".

Uppdaterat - här kan du också få se talet:



Nog nu, du kan också hjälpa till. Du kan värva din granne, övertala en kompis eller påminna en bekant om hur viktigt det är att rösta.

Nog nu!

måndag 13 september 2010

500 spänn hit eller dit

Moderaternas sista kampanjvecka verkar gå ut på att köpa röster. I morse fick jag ett flygblad i min hand. Texten lyder som följer: "500 kronor i sänkt skatt med Alliansen. Eller 500 kronor i höjd skatt med Sahlin". Hm, betyder det 1000 kronors skillnad?

Jag gick tillbaka för att fråga flygbladsutdelaren men han skakade bara på huvudet och svarade "fråga inte mig, jag har ingen aning om vad dom menar". Eh, nähä.

En vän till mig som är arbetslös sa igår "500 spänn, det är vad han vill köpa er som har jobb för - oss andra skiter han i, det har han alltid gjort". Och det sammanfattar kanske vad sista veckan måste handla om. Det finns inga gratisluncher, den där 500-lappen måste tas någonstans. Och, inte är det dom redan rika som kommer att få betala!

söndag 12 september 2010

Solidaritet för fan

Igår kom det en kvinna till valstugan med tårar i ögonen. Hon berättade att hon är 63 år, grafiker och arbetslös sedan två år. Sliten och ledsen vädjade hon att vi måste byta regering. Hon beskrev sin vardag i "åtgärder" som innebar att hon och några andra tvingas plocka skräp på gator och torg för att få en a-kassa som är så liten att hon måste söka socialbidrag. Hon jobbar alltså heltid men får ingen lön. "Jag orkar inte fyra år till", sa hon. Och jag är rädd att hon menade det.

Det måste bli ändring på det här.

Idag gör den högborgerliga tidningen DN den klassiska genomgången av vad olika familjetyper tjänar på en Rödgrön- eller Alliansseger i valet. Självklart handlar det bara om kronor och ören och inte svårberäknade saker som trygghet, jämställdhet, bättre miljö och välfärd med mera. Detta till trots kan man konstatera att ALLA VINNER OM DOM RÖDGRÖNA VINNER.

Jag säger som Verklighetens folk: Solidaritet för fan!

lördag 11 september 2010

Slut

Var ute på krogen igår. För sent. Det blir lätt så och det får jag betala för nu. Jag har varit valarbetare hela dagen och dessutom debatterat skolan. Nu är jag slut. Sitter i fåtöljen och slöbloggar. Borde tvätta, borde städa men istället får jag lida för gårdagens utsvävningar.

Nej, det är bara att konstatera, det kommer inte att bli några mer kloka formuleringar idag. Helt enkelt.

fredag 10 september 2010

Sur och arg

Vaknade på fel sida idag. Fullständigt. Gav mig ut i morgonrusningen för att dela festinbjudningar till söndagens fest i Kungsträdgården. Dom gick åt fort. Det var förvisso bra men jag lider fortfarande av morgonens irritation. Idag vill jag bara prata med snälla människor.

torsdag 9 september 2010

Utan ord

Med tanke på den turbulens som varit kring Bajen på sistone så värmer det så klart en sliten suporters hjärta att höra en av sponsorerna uttala att "vi står bakom Bajen i med- och motgång". Probobably the best tröjsponsor in the world helt eneklt.

Samtidigt så landar Hammarby ett nytt huvudsponsorkontrakt med Kappa. Det är väldigt viktigt eftersom Bajen sedan 2005 varit på väg in i en tvist med samma bolag som skulle kunnat kosta massor av pengar som inte finns. Att lyckas vända detta under nuvarande kris är nästan värt en bragdmedalj i sig.

Varför blir det då så här? Det uttrycks bäst i bild och ljud som får mig att rysa varje gång! Dom kallar det passion och antingen förstår man eller inte.

onsdag 8 september 2010

Brev till Maud

Kära Maud,

ditt parti har under decennier stått på barrikaderna för att avveckla kärnkraften. Det finns många skäl till varför det bör göras. Det är en smutsig energikälla och avfallet är farligt, inte bara i 100 000 år utan just nu. Maud, ditt parti gjorde tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet en energiöverenskommelse som ledde till att vi kunnat påbörja en avveckling. Barsebäckreaktorerna är ett bra exempel. Nu säger du att det är okej till att bygga nya eftersom du misslyckats med att lägga ner dom gamla. Jag förstår inte hur du tänker där. Är det som med vargarna? Om man skjuter några så blir dom fler?

Maud, under 90-talet var det ekonomisk kris. Den svenska ekonomin var bland annat efter den borgerliga skattesänkarperioden i moras. Då krävdes svåra och drastiska beslut. Det var Centern, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som fick ta dom besluten. Tillsammans sanerade dessa tre partier ekonomin. Detta är två exempel på när Centern och Vänstern faktiskt har samarbetat för att uppnå resultat. I närtid skulle man kunna nämna bordläggningen av buggningspropositionen och FRA-lagen - innan ni släppte även den ideologiska tråden.

Du säger nu att du inte kan tänka dig ett samarbete med Socialdemokraterna om SD får en vågmästarroll i riksdagen. Detta beror enligt dig på att Mona samarbetar med Vänsterpartiet. I Karlskrona och andra städer runt om i landet samarbetar Centern med Sverigedemokraterna. I Karlskrona säger dessutom dina regeringspartners Kristdemokraterna att man föredrar SD framför Socialdemokraterna. Jag förstår inte riktigt dina prioriteringar Maud. Jag förstår verkligen inte. Jag vill inte sjunka så lågt att jag hänvisar till Centerns bruna historia men ibland blir man sugen.

Slutligen Maud, du är ju väldigt intresserad av arbetsrätt. Ja, att försämra den alltså. Inte bara för unga utan för alla löntagare. Jag tänker på det ibland när jag ser en valaffisch där det står "Utan företagare stannar Sverige". Det är så klart sant men vad händer utan arbetare? Har du funderat på det Maud? Här kommer ett lästips, en av dom bästa texterna jag läst på länge.

Med vänlig hälsning

tisdag 7 september 2010

Det måste vara radion

Jag har berättat flera gånger om min kärlek till radio. Jag gillar både pratradio och i viss mån skvalradio men mest av allt gillar jag radiodokumentärer. På riktigt. För några veckor sedan hörde jag av en händelse en helt fantastisk dokumentär om tjej-gäng i Los Angeles när jag cyklade hem en sen kväll. En reporter hade följt en ung tjejs kamp för att lämna gänget och det destruktiva liv hon levde. Den och många andra dokumentärer är värda att lyssna på, du hittar en uppsjö här.

Nåja, igår fick jag höra att en vän är nominerad till stora radiopriset för sin dokumentär om Sturebymordet. Jag hörde den när den först sändes och minns att jag tyckte den var lite jobbig. Tror att jag skyddade mig själv från obehaget genom att lyssna lite slarvigt. Igår fick jag så en anledning att lyssna igen och gjorde mer ordentligt.

Det blir många känslor när man verkligen lyssnar. Det är obehagligt och jag tappar lite andan. Det är grejen med radio, det kommer så nära. Förtvivlan, oförståelsen över vad som faktiskt hänt, funderingarna över hur det överhuvudtaget kunde hända. Jag tänker på mina egna ungar i samma ålder. Jag tycker du ska lyssna. I listan som du hittar här kan du finna den nominerade dokumentären Sturebymordet. Men kom ihåg att det känns.

måndag 6 september 2010

Verklig debatt

Käkade middag med en god vän igår och vi pratade lite om tonläget i den politiska debatten. Han är inte vad jag vet partipolitiskt aktiv men däremot politiskt intresserad. Vi konstaterade gemensamt att debattnivån är väldigt låg och medias rapportering som är både snuttifierad och sensationslysten gör det inte bättre.

Ikväll hålls en kulturpolitisk debatt i Stockholm. Förhoppningsvis blir nivån på den lite högre. Varför det finns chans till det? Jo, kombattanterna kommer före debatten startar att lova varandra och ta i hand på att först och främst bemöta motståndarens bästa argument. Alltså, inte leta efter blottor och små revor i väven utan verkligen ta sig an dom större frågorna. Debatten kan avnjutas på Orionteatern och i ringhörnorna hittar du å ena sidan Timbro och å andra Tankesmedjan det osynliga.

Den tid som är kvar till valet ska jag försöka följa tipset att faktiskt lyssna och i den utsträckning jag kan göra på samma sätt som föreskrivs ovan. Jag ska bemöta det bästa argumentet min motståndare har. Jag uppmanar dig som fortfarande funderar att också kräva bättre svar av mig och andra som söker förtroende. Dom flesta svar kan förbättras genom ett "hur då?". Det vet jag som tröttnat på torftigheten i debatten.

söndag 5 september 2010

lördag 4 september 2010

Nu och då

För några veckor sedan var musikgruppen Kartellen på tapeten. Det har dom varit förut. Dom har beskyllts för samröre med Original Gangsters och jag vet inte vad. Kartellen har spelat vidare på det ryktet genom att använda bokstäverna OG på ett framträdande sätt bland annat i layout i sina videos. Samtidigt har man kraftigt tagit avstånd från ryktena genom ett uttalande i gruppens egen blogg.

Hur som helst, Kartellen har gjort en låt som heter Hälsning till högern. Det är en rå låt med en hård text. När jag spelat den i valstugan och länkat till den på Facebook har det givetvis retat högern. Kartellens låtar har fått moderata bloggare att nästan kräva censur eller åtminstone håna "lyriken". På Newesmill förs diskussionen vidare.

Själv blev jag av en kompis påmind om min egen ungdomstid, kanske dags att göra något åt rasismen och segregationen istället för att diskutera huruvida Kartellen är rumsrena:



fredag 3 september 2010

Värna vården med din röst

När det är valrörelse har man inte tid med normalt umgänge med vänner och bekanta. Det är okej för dom förstår, säger dom i alla fall. Arbetsdagarna kan ibland bli 12-13 timmar och det är inte ovanligt att man glömmer äta. Att leva på valstugegodis är ingen bra diet. Att inte hinna med att träna gör det inte lättare.

Det som är tyngst just nu är dock att min pappa verkligen blir sämre och sämre för varje dag som går och att dom är så långt borta. Om tre veckor är jag där och det ska bli väldigt skönt. Samtidigt är det bra att mamma och pappa äntligen bestämt sig för att ta del av den hjälp som finns att få.

Vi har nämligen en fantastisk vård i Sverige. Även i livets slutskede. Vi bekostar den gemensamt och alla som bor i vårt land kan få del av den. Ännu så länge. I Stockholm fick faktiskt en privat cancerklinik lägga ner för det fanns ingen efterfrågan eftersom den allmänna vården är så bra som den är. Det är detta vi måste värna, det är därför jag kör 12-13 timmar till. Det är därför varje människa som låter bli att gå och rösta är ett misslyckande. Vänder vi det inte nu så vänder vi det aldrig.

torsdag 2 september 2010

Att välja

Opinionsundersökningarna rullar på och media gör sitt bästa för att spela med i spelet har jag glädjen att vara ute i verkligheten. Dels så möter jag som fritidspolitiker människor på gator och torg och känner att vinden blåser ganska bra i ryggen. Det hänger så klart på att folk går och röstar men i övrigt känns det bra.

Igår kväll kändes det också bra. Jag blev tillsammans med sex andra partirepresentanter utfrågad av förstagångsväljare. Ett förtiotal unga hade kommit och det blev många frågor. Bostäder, jobb och skola - är någon förvånad? Samtidigt blir det lite torftigt för alla vill ju göra allt och jag blir väldigt sugen på att ifrågasätta dom andra men det finns inget utrymme när man är så många.

Det som gladde mest var ändå den enorma samstämmigheten när det gäller antirasismen. Alla kanske inte glöder lika mycket men det är tydligt att alla tar avstånd. Snart måste det dock till mer än så. En tjej i publiken sa att det är ju faktiskt skamligt att hon ska behöva ställa frågan eftersom hon är tredje generationen som bor i Sverige. Hon har så rätt! Det är skamligt.

onsdag 1 september 2010

Trygghetschock eller skattesänkarchock?

Efter att ha gått igenom dom Rödgrönas regeringsplattform lider jag plötsligt av en trygghetschock. Några av dom viktigaste skälen till det är; alla ska ha lika låg a-kasseavgift. Det innebär att när dom Rödgröna vunnit valet ska alla betala 80 kronor för sin arbetslöshetsförsäkring. Dessutom ska nivåerna upp vilket ju innebär att den som blir arbetslös faktiskt inte måste gå från hus och hem på en gång.

Är det verkligen så vi vill ha det?

Inte nog med det. Plattformen innehåller ett löfte om fler lärare i skolan och mindre grupper i förskolan FÖR ALLA. Kära nån. Det skulle ju innebära att varje barn skulle bli sett i skolan och att även barn som kanske behöver lite extra skulle kunna få det. Dessutom 30 timmars garanterad förskola för alla.

Är det verkligen så vi vill ha det?

Sedan kan man ju så klart fundera över det där med max 100 kronor i avgift för hemtjänsten och att personer över 75 ska kunna få hjälp även utan att ha direkta medicinska behov. Lite guldkant och extra trygghet på äldre dar.

Trygghetschock mot skattesänkarchock!

Hur vill du ha det?