fredag 31 juli 2009

Det går fort utför

Efter att nästan ha levt efter straight edge-principer under sommaren har jag väldigt hastigt hamnat i ett svart hål. Två kvällar i Pride-park räcker liksom och då är det ändå två kvar. Känner mig extremt okoncentrerad idag men är väldigt glad att jag tog cykeln hem så jag piggnade till lite grann.

Igår kväll var det schlagerkväll, inte riktigt min smak men det är väldigt mycket glädje i luften. Sötast av alla var den norske Eurovisionvinnaren Rybak i sin sjömanskostym. Söt som socker. Tyvärr glömde jag som vanligt kameran men ni får tro mig på mitt ord. Ikväll är det 90-tals kväll, det kan gå hur som helst. Har ännu inte bestämt om jag ska gå, vi får se.

Fredagen bjuder också till mingel både här och där. Det är gårdsmingel vid Zinken och det traditionella cava-minglet på Götgatan. Om jag är effektiv hinner jag med bägge. Måste dock ta mig för att springa innan dess.

Föresten, jag kör en låt som jag tycker är bättre än schlager:

torsdag 30 juli 2009

Ramlar

Två nätter i rad nu har jag drömt om att jag ramlar. Ja, alltså inte faller du vet så där som man kan känna att man faller från hög höjd just när man ska somna eller i en dröm. Ingen sån där hisnande känsla alltså utan ju ramlar. Inatt tror jag att jag med ett leende reste mig upp efter att ha slagit ut en halv framtand mot en trottoarkant. Vad handlar det om.

Jag vet ju i och för sig att jag kan vara lite klumpig, eller rättare sagt lite obalanserad. För några dagar sedan snubblade jag faktiskt när jag var ute och sprang i skogen. Det uppstod inget blodvite men jag blev lite sårad när mina ungars första fråga var "såg någon dig"? Jag tycker att jag borde kunna stå på benen i sömnen åtminståne. Är du bra på att tolka drömmar? Inte jag.

Annars var det du det där med vinster i friskolor och välfärdsföretag. För mig är det en gåta att man kan jämföra utförandet med byggandet av byggnaden som tjänsten utförs i. Det är i alla fall vad replikanterna gör i dagens snabba svar till Karin Jämtin. Stå på dig Karin, du har rätt!

onsdag 29 juli 2009

Vad är det vi äter?

I morse gick jag till min lokala butik för att köpa mjölk som saknades till frukosten. Min vana trogen valde jag den ekologiska mjölken som är "standardmjölk" i min butik. Med det menar jag att den icke-ekologiska mjölken är den som står på lilla hyllan och den ekologiska är den som står i den stora vagnen på golvet. Jag brukar ofta fundera på vem som faktiskt tar beslutet att välja den ickeekologiska mjölken, för i detta fallet blir det verkligen ett beslut.

Denna tanke tog mig tillbaka några veckor till mitt besök på Gotland. Där kunde man välja på ekologisk mjölk och mjölk från Gotland. Konstigt val tyckte jag. Vi pratade om det och funderade på vad skillnaden var. Tillslut fick vi veta att den ekologiska mjölken, förutom de krav som ställs när det gäller foder och sånt antar jag, hade varit på fastlandet och vänt! Va? Då blir man lite fundersam. Samma sak kunde man se när jag var i Göteborg. Där kunde jag välja på eko-mjölk eller mjölk från västkusten. Där är kanske valet lättare för mjölken inte behövt åka lika långt antar jag men jag kan ju inte vara säker.

Jag gillar att handla ekologiskt och närproducerat. Det är inte lätt när man bor i Stockholm. Eller, visst finns det en massa ekologisk men det är väldigt ont om gårdsbutiker, egenplock och liknande. Det tycker jag är tråkigt för jag vill ha sker som smakar och ger näring. Det är roligare så.

Roligt är det också med Pridefestival. Jag blir glad att se regnbågsflaggan på bussar i Stockholm och utanför Dramaten. Jag ska dit och "jobba" snart och det ska bli kul som vanligt. Kommer du ihåg denna låten?

tisdag 28 juli 2009

Nu börjar det!

Idag skriver Karin Jämtin på DN-debatt om vinster i friskolor och så kallade välfärdföretag. Karin menar att det inte borde vara tillåtet att plocka ut vinster ur dessa. För mig är det en självklarthet men jag kan tänka mig att det blir ett ramaskri i sossepartiet, för att inte tala om i miljöpartiet. Det är som om alla dessa människor helt missat att Sverige i princip är det enda europeiska landet som tillåter att vinster plockas ut från privatskolor.

Karin Jämtins artikel är något mer än bara en artikel om friskolor och vinster. Den är också en positionering i sosseleden och en direkt uppmaning till sossekongressen. I höst står nämligen det stora avgörandet. Ska sossarna i Stockholm svänga ännu mer höger för att man tror att det är så man räddar hem mittenväljarna eller är det kärnväljarna som är räddningen.

Själv tror jag att lösningen för sossarna, inte minst i Stockholm, är att hitta tillbaka just till sina rötter. Tyvärr är jag inte säker på att det är dit man svänger. Jag vet att det finns starka krafter inom sosserörelsen som tror att räddningen ligger i att haka av "förorten" och satsa allt mot bostadsrättsomvandlande friskoleföräldrar. Dessa grupper måste så klart också känna sig hemma och välkomna men inte till priset av kärnväljarna. Dessutom tror jag att väldigt många medelklassväljare faktiskt vill se ett sammanhållet samhälle så de kommer liksom med på köpet.
Jag är glad att Karin tagit första steget, nu väntar jag spänt på motreaktionerna.

Annars ska jag gå på parkteater idag, det finns fortfarande en och annan som behöver släpas med. Under Eken på Djurgården 18.30.

måndag 27 juli 2009

Besvärjelse

Idag invigs Pride och självklart borde jag skriva några rader om det. Det finns säkert en massa att säga om väder och vind och vad vet jag. Regeringen har säkert hittat på något tok som man borde kommentera. Ni får förlåta mig men idag utbrister jag i en besvärjelse istället.



söndag 26 juli 2009

Poliser, poliser, poliser och lite bistånd

För en gångs skull är jag och DN:s Peter Wolodarski överens om åtminstone en sak. Moderaternas mål idé om att vi absolut ska ha 20 000 poliser är galet. Ett mål om 19 000 eller 28 000 likaså. I dagens DN (finns inte på nätet ännu) kommer Peter ut och håller med om vänsterns kritik mot tramset. Det är ju roligt. Målet måste väl vara att ha så många poliser som behövs och att poliserna ska göra polisarbete, inte annat.

Samtidigt jämför Wolodarski målet om 20 000 poliser med en-procents målet när det gäller bistånd. Han kallar det planekonomi och hävdar att biståndsmålet hindrar ett verkligt arbete för att minska fattigdomen. Det är helt oförståligt. En-procents målet handlar om att vi i den rika värden ska avstå en del av vår rikedom till förmån för fattiga länder. Det handlar om symboler och ett sätt att komma vidare. Det handlar om praktisk solidaritet och att betala tillbaka lite. Det är självklart inget tak men ett mål.

Nej, att blanda äpplen och päron må vara bra i mos och saft men när det kommer till politik och politiska mål blir det tokigt. Fast, det är lite roligt att moderaterna utsett Alice Åström (v) till skuggjustitieminister - kanske för att skrämmas. Ett av argumenten är att hon motsätter sig målet om 20 000 poliser. Det är inte ofta vänstern har DN på sin sida.

lördag 25 juli 2009

Sportlördag

Det är mycket Zlatan nu. Superflytten, superlönen, superövergången. Jag är glad för jag gillar både Barca och Zlatan. Det känns rätt men samtidigt lite vemodigt. Nu ska Zlatan göra succé i Barcelona några år, sedan är det över. Barcelona måste ju ändå vara slutet på vägen. Jag undrar om Zlatan tänker så, om han liksom jag känner lite vemod eller är det bara lust?

Fast, man kan ju aldrig vara säker. Igår slog Christian Ohlsson tillbaka. 17.25 i en klubbtävling i Mölndal. Öppna klubbmästerskapen, man måste bara bli glad av något sådant. Tregaro håller emot och säger att han är överaskad och varnar för att ett hopp gör ingen ny guldmedaljör.

Det är ju vansinnigt roligt med friidrott när en superstjärna plötsligt kan dyka upp på en liten klubbtävling. Jag tror att jag berättat om det förut när Mattias Sunnerborn gjorde comeback på Sundbybergs ungdomsspel i klassen flickor 10. Inte för att Sunnerborn kan jämföras med Ohlsson men ändå.




Annars är det golf på TV idag, jag tänker inte titta.

fredag 24 juli 2009

Missbruk

Okej, nu kommer ett erkännande. Jag är fast i träsket. Jag knarkar loss och blir hög som så många andra. Och, jag förser mitt begär på nätet. Det är där jag hittar mina fixar som ger mig lite ro. Jepp, så är det.

Hemnet.se har slagit sina klor i mig.

Här sitter jag med mina gröna fingrar till ingen nytta. Här sitter jag fast utan gräs under fötterna. Här sitter jag och önskar att jag hade en veranda med hammock för morgonkaffet (under tak för det regnar som vanligt). Klart det är svårt att stå emot när begäret pockar på och det är så tillgängligt

torsdag 23 juli 2009

Göran Hägglund är ond

Jag hängde som du vet i Almedalen under politikerveckan men faktum är att jag med vett och vilje missade Göran Hägglunds tal. Just den dagen som han brast ut i hat mot den så kallade kulturvänster valde jag att "praktisera" som kulturarbetare. Mitt praktiserande bestod mest i att jag bar tunga saker mellan olika spelplatser åt mer professionella kulturarbetare.

Hur som helst stod det dock klart ganska snart att Hägglund hade gjort ett utspel för "de vanliga", vad det nu är. Sådana som kulturvänstern tydligen föraktar. Jag vet inte, kanske tillhör jag inte kulturvänstern för jag känner mig ganska vanlig men jag vill gärna omfattas av begreppet. Jag tycker att det är min uppgift också att avgrundsvråla och dekonstruera och allt vad jag nu ska göra, trots eller kanske på grund av min vanlighet. Kära nån, jag har ju barn - om inte jag gör det, vem ska då göra det?

Efter Almedalen har debatten fortsatt. Jag har funderat länge på om jag inte borde spökskriva något till Newsmill-debatten. Där har bland andra Marcus Birro, som är en annan tok, uppropat till försvar för Hägglund. Men det har liksom inte blivit av. Nu känns det dock lite bättre för jag kan lugnt fortsätta min semester. Det jag ville ha sagt säger Åsa Petersen så bra på Aftonbladets ledare.

onsdag 22 juli 2009

Here we go!

Alltså, jag är hysteriskt uttråkad. Jag är oinspirerad och känner att tristessen verkligen kryper in under skinnet. Det måste verkligen hända något nu, annars blir jag galen! Kom igen, kom igen!

tisdag 21 juli 2009

Fotbollsliv

När jag gick sista året på gymnasiet hade min bästa vän lämnat mig för ett nytt liv i Stockholm. Själv var jag ju tvungen att härda ut ett år till i lååång väntan på att livet skulle börja igen. Det gick över förväntan. Jag gick i en ganska trevlig klass och hade många vänner i skolan i övrigt och så åkte jag ju upp till Stockholm så ofta jag kunde. En viss tristess infann sig dock så det gälde att hitta på något nytt.

Jag tror att jag var den enda av oss som egentligen var fotbollsintresserad men vi tänkte väl oss det hela som ett socialt experiment Vi bestämde oss nämligen för att bli hejarklack och valde helt enkelt det lag som låg sämst till i div. 6. Lagom till en hemmamatch hade vi bestämt ramsor, gjort plakat och så gav vi oss av.

Dröm om den förvåning som uppstod när Hallabro-Backaryd IFs gubbar släntrade in på planen och vi satte igång bergsprängaren med den låt som vi utsett till vårt tema. Självklart hade vi valt något från Rocky-filmen, det var hett då. Matchen gick och vi hejade och skrek och sjöng våra ramsor. Vi var kanske fem-sex stycken men det fanns ju inte så många att överrösta.

Så fortsatte det under säsongen och självklart blev vi fler och lärde känna laget. Vi blev till och med inbjudna till avslutningsfesten och faktum är att det blev BHIFs bästa säsong på länge. Det är tydligt att stödet betydde något både för "våra" killar men också för motståndet som förundrades över hejarklacken. Våra banderoller var konstfärdiga och som sagt, ramsorna välsnickrade.

När klacken buade ut mitt Bajen igår kom jag att tänka på BHIF, inte bara för att jag vet vad klackstöd betyder utan också för att fotbollskvaliténSöderstadion igår påminde om den jag upplevde under hösten med BHIF.

måndag 20 juli 2009

Lev idag

Sommar innebär ofta tid och då inte minst tid att lyssna på radio. Jag gillar ju verkligen pratradio och lyssnar gärna på det mesta förutom gudstjänster och dylikt som jag tycker borde hållas i någon annan kanal än public service. Nå, just på sommaren brukar programmet "Sommar" ofta leda till eftertanke. Någon för mig okänd eller för den delen känd person pratar ostört i en och en halv timma och det blir ofta ganska bra.

I år har dock programmet Sommar varit ovanligt platt. Det har tidigare kommenterats av bloggkamrat Jah Hollis. Jag är enig med honom. Men, så igår fick jag omvärdera denna tanke. Eftersom vädret var lite halvtaskigt (underdrift) så bestämde jag mig för att städa. Min vana trogen pluggade jag in hörlurarna och satte på radion. Som sällskap fick jag P-O Enkvist som sommarvärd. Det var ett väldigt spännande program.

Vad Enkvist pratade om egentligen är svårt att redogöra för. Musiken var kanske heller inte direkt mitt förstaval men han fångade mitt intresse. Dessutom har han en förträfflig radioröst. Inte minst gillade jag hans slutsats om meningen med livet; vi ska alla dö en dag men alla andra dagar ska vi leva. Det är värt att tänka på.

söndag 19 juli 2009

DSK

Okej, här kommer en liten historisk historia. För ganska många år sedan drabbades jag av den Den Stora Kärleken. Det var passion och jag vet inte vad. Det var enkelt då, i 20 års åldern. Det var ständigt champagne på kylning, eller ja - i alla fall mousserande vin.

Vi möttes på Röda Rummet. Ja, inte det klassiska röda rummet utan taxifiket vid Norra Bantorget. Jag vet inte hur det kom sig men vi pratade verkligen tills solen gick upp. Vi promenerade genom stan och hamnade tillslut i min lilla etta på 19 kvadrat. Där blev vi kvar tills han fyra år senare övergav mig. Det var smärtsamt och hemskt men livet antar jag. Jag var i alla fall väldigt mottaglig för vad vet jag. Mindre än en vecka efter Den Stora Kärleken lämnat landet för sitt hemland Portugal träffade jag mina barns pappa. Det var en helt annan story med mycket mindre champagne men jag antar att det var döttrarna som knackade på. Den Stora Kärleken fick också två döttrar kort där efter.

Jag har en del kvar av Den Stora kärleken. Under lång tid hade jag till exempel kontakt med hans mamma i Lissabon. Det kanske låter helt knasigt men jag och mina döttrar har till och med varit och hälsat på henne. Sedan har jag något annat kvar också och det är jazzen och bluesen. Nu fick du läsa denna story bara för att jag skulle få en ursäkt för att spela Billie för dig.

lördag 18 juli 2009

Kvinnor - en särskild sort

Ofta orkar jag inte ta mig igenom DN:s ledare på morgonen. Ofta tappar jag intresset redan efter ingress och inledningen. Hoppar till sista stycket och konstaterar att deras slutsats inte är min slutsats. Idag är vi dock överens, DN och jag. Kvinnors asylskäl måste tas på allvar, eller rättare måste tas upp överhuvud taget.

I ledaren åberopas en tjänsteman från migrationsverket. Han säger att "könsskäl" är ovanliga som asylskäl, om dom existerar är det fråga om könsstympning. Alltså, det är nu sju år sedan jag hoppade av utlänningsnämnden och detta var ett av skälen. Tänk att man inte kommit längre. Jag vet inte hur många utbildningar om kvinnors asylskäl man påstår sig ha genomfört. Vad är det som gör det så svårt?

I ledaren tar man upp asylskäl som kringskär kvinnors frihet. Det handlar om könsstympning och förtryck av olika slag. Det är så klart viktiga frågor. Jag skulle vilja lägga till att kvinnor som kommer till Sverige faktiskt inte sällan har egen politisk verksamhet som skäl. Det kan vara så att vare sig kvinnan eller myndigheten upptäcker detta. Kvinnor är så vana att behandlas som bihang till sina män att det fortsätter in i den svenska myndighetssfären. Att kvinnan är den som ser till att partisanerna har mat eller är den som smugglar dokumenten till tryckeriet är liksom bara något som sker, det är enligt miggan inga skäl. Hade inte varit för mannens "riktiga" politiska verksamhet hade ju inte kvinnan heller varit utsatt för fara.

Nej, så ser det ut i världens mest jämställda land. Visst erkänner man kvinnor som folkgrupp, men som en mindre värd sådan och att kvinnor är egna politiska varelser, fy - någon måtta får det vara.

fredag 17 juli 2009

Nuet, nysset och sen

Jag måste träna på att inte stressa. Jag måste verkligen lära mig att inte måsta så mycket. När jag håller på med något så känns det som jag är på väg till något annat. Jag ska ge några exempel; i morse vaknade jag ganska sent. Jag kände att nu måste jag skynda mig så jag hinner ut och springa. Så tänkte jag till, vadå hinner - jag har väl ingen tid att passa? Så jag gav mig ut och det gick så där.

Väl hemma gjorde jag mig en fin frukost. Yoghurt med bär och knäcke med ost. Gott kaffe till det. Nå, kunde jag njuta av detta? Nej inte särskilt. Jag måste skynda mig att äta så jag hinner uppdatera hemsidan och blogga och kolla av fejan innan... Ja, innan vad? Jo, jag tänkte ge mig ut och sola lite. För en gångs skull ligga några timmar i solen, läsa en bok och njuta lite. Skynda, skynda - vadå, jag har väl ingen tid att passa? Frukosten smakade okej.

Så där är det, när jag gör något är jag på väg mot något annat. Jag måste verkligen sluta med det. Nu är det tre veckor semester kvar. Insikten har kommit efter två så kanske det finns hopp. Jag måste lära mig att leva nu och i nysset istället för i framtiden. Sluta planera, sluta stressa, sluta, sluta. Det blir aldrig bättre än nu. Nej, nu hoppar jag på cykeln och cyklar till stranden.

torsdag 16 juli 2009

End of the road

Jaha, så var man hemma igen då. Det blev lite drygt ett dygn i Göteborg och ett antal timmar på Liseberg. Faktum är att vi tog en tur med Paddan-båten också. Det där med karuseller ligger inte för mig. Eller, det var faktiskt en underdrift - jag avskyr karuseller, så jag köpte mig en ny bok och satte mig på en bänk. Efter någon timma tog jag en promenad och sedan satte jag mig på en bänk... Liseberg har den fördelen, det finns faktiskt ställen att komma undan. Varje gång jag träffade på döttrarna i vimlet fick jag i alla fall onda ögat av yngsta. Varför? Ja det kan man fråga sig.

Nå, sedan var det äntligen dags att lämna tivolit. Utanför Skandinavium ringlade kön lång. Till vad? Jo, två timmar senare skulle insläppet till Club-Gothia öppna. Ett hysteriskt jättedisko för tonåringar från både här och där. Aha, jag förstår lockelsen men turen till Göteborg var ju till för oss tre, även om yngsta får sms ungefär var tionde minut från kompisar som också befinner sig i Göteborg. Tänk om jag hade vetat, tänk om vi hade planerat.

Nåja, även om denna blogg heter alla smutsiga detaljer får det finnas gränser även för mig när det gäller att lämna ut andra men så mycket kan jag berätta att någonstans mellan Skandinavium och Heden tröt mitt tålamod. Hur kan det vara så att man kan vara den hemskaste, elakaste människa som någonsin gått i ett par skor efter att ha spenderat nästan sju timmar på Liseberg med sina barn? Då fick jag nog och åkte tillbaka till Masthugget, packade bilen och körde hem. Någon måtta får det vara!

Som straff missar jag Bajen-matchen på Ullevi ikväll...

tisdag 14 juli 2009

På väg igen

Jepp, det är som sagt dags att lämna den ömma modern och den goda fadern igen. Igår kväll när jag var nere vid havet och tog ett sista kvällsdopp tänkte jag att mer lyx än så här blir det liksom inte. Det var jag och den yngsta dottern, 21 grader i vattnet och så bara havet och horisonten. Vi badade ganska länge och njöt av tillvaron, sedan satt vi på dom varma klipporna och såg ut över vattnet.

På väg hem plockade vi blåbär, hallon och körsbär. I trädgården finns det massor av vinbär och några jordgubbar som ännu inte blivit uppätna. Allt smakar sol och nyttigt och vitaminer. Det är inte synd om oss alls. Jag tänker att när jag kommer hem får det bli en eller annan skogsutflykt och försök att bevara lite sommar.

Nu blir det några dags roadtrip, får se om det blir något avtryck här.

måndag 13 juli 2009

En vecka senare

Så har då en vecka av semestern passerat. Jag har bara jobbat en av dessa sju dagar! En liten artikel har jag filat fram, annars har det varit lugnt. Artikeln ska ingå i en serie där olika debattörer skriver under en vecka. Artikelserien handlar om bostadsinbrott. Finns det något kontroversiellt att säga? Dagens inlägg från försäkringsbolaget IF såg ut ungefär som det vi skrev. Ja, ja - det är ju debattredaktörernas problem, inte mitt.

Annars är det dags att lämna mammas och pappas ömma famn. Det har varit en trevlig vecka men en vecka räcker absolut. Imorgon ställer vi in kosan på en tripp västerut. Vi drar till Gbg och trängs med alla Gothia-cup deltagare. Inte så genomtänkt kanske men nu är det som det är. Två dagar på Liseberg har jag lovat yngsta dottern men som väl är får jag permis på torsdag kväll för att göra något annat.

Vad kan man då göra när man får permis några timmar en torsdagskväll i Göteborg? Ja, det tål att funderas på... Nu ska jag ut och träna!

söndag 12 juli 2009

Familjekväll

Ikväll är det dags för den obligatoriska grillkvällen med familjen. Den är given varje sommar. Mamma är hysterisk för att inte alla ska få den mat dom vill ha. Jag förbereder och försöker ta det piano för jag vet att maten alltid räcker. Vi marinernar och blandar och fixar så det står härliga till, jag och mamma.

Pappas uppgift är att fylla grillen med kol, men först efter det att mamma lagt folie i botten och tvättat galler och vad det nu man ska göra. Sedan sätter mamma och jag fram grillbestick, fat och allt som kan behövas till grillen. Slutligen tar jag bilen och hämtar syster och svåger i stan.

Sedan ska det grillas, det är svågerns uppgift. Han sitter på en stol och mamma springer som en galning för att han ska ha; något att dricka, en kudde under rumpan, lagom avstånd till grillen. Jag bär ut maten, ställer fram fixar och grejar och ser till att allt finns på plats. Sedan tillbringar mamma en timma med att beklaga stackars svågern som TVINGAS grilla åt oss alla. Oj, oj stackars dig - men det är ju ingen annan som kan sköta grillen.

Sedan ska det pratas politik. Pappa som är tystlåten normalt tycker att nu börjar det bli kul. Mamma snörper på munnen och tycker att vi kan väl ha det lite trevligt istället och tala om vädret eller nåt. Syrran som liksom jag jobbar med politik tycker att politik ska man inte prata om överhuvudtaget (vi tillhör inte samma parti). Och svågern har ett hemskt dåligt ölsinne så hur han kommer in i det här vet man aldrig.

Jodå, jag gillar min familj - men den är hemskt förutsägbar.

lördag 11 juli 2009

Pride och hyfs

Jag har lämnat Bajen Fans. Jag är fortfarande Bara Bajare, Bajenflicka, Bajens vänsterflank och en massa andra saker. Jag håller helt enkelt på Bajen och jag älskar mitt lag men jag har som sagt lämnat Bajen Fans.

Varför då detta? Jo, igår kväll kom ett meddelande från föreningen där man kräver att Hammarby IF drar sig ur medverkan i Prideparaden i Stockholm. Jag mailade avsändaren för att ta reda på om kravet var beslutat i styrelsen och det var det tydligen. Ordföranden i föreningen hävdar att det inte har något med homofobi eller egentligen med själva budskapet at göra utan att man anser att Bajen ska stå utanför politiska ställningstaganden.

När jag fick höra att Bajen i år tänker gå med i paraden under Grön-Vita fanor blev jag stolt och glad. Det kändes som ett stort framsteg att två av landets största idrottsföreningar tagit ställning för acceptans och mot diskriminering (även AIK kommer att vara med). Det är lång väg att vandra innan man tagit itu med homofobi i omkädningsrum och på läktare men paraden är ett steg på vägen. Därför blev jag ledsen när jag fick mailet från Bajen Fans. Att det skulle vara fråga om politik är bara trams. Att acceptera folk som dom är, att acceptera människors sexuella läggning är nämligen inte politik. Det är vanlig hyfs!

fredag 10 juli 2009

Sverige i täten

Jodå, det brukar vara så. Bäst i klassen när det gäller att springa före. När det gäller att förhålla oss till storebror i form av EU eller USA eller vilken stormakt det nu kan vara. Vi gjorde det vid den så kallade baltulämningen under andra världskriget Vi gjorde det när vi skickade två egyptiska män i tortyrgalna militärers famn och vi har gjort det otaliga andra gånger.

Sverige vägrade länge den uiguriska fd Guantanamo-fången Abdel Hakim asyl. Det var först när domstolen fick sätta ner foten som det löste sig. Tro mig, det handlade i de föregående leden inte om något annat än politik. Det handlade om handel och det handlade om kinesiska påtryckningar för att hindra rätten att ha sin gång. Tänk, denna gång slutade det dock lyckligt.

Nu går vi före igen. Igår beslutade regeringen att lämna ut en misstänkt krigsförbrytare till Rwanda. Det kan ju vid första titten verka självklart att man ska lämna ut en sådan men när man betänker att ALLA andra europeiska länder sagt nej så kanske man ska tänka en gång till. Amnesty fördömer och saken får nu förhoppningsvis prövas i europadomstolen.

Vad kritikerna anser är inte att mannen inte ska hamna inför domstol. Men man vill se prövning i en rättvis domstol och det är tydligen bara Beatrice Ask som hittat en sådan i Rwanda. När hon dessutom i radio säger att hon tycker det är självklart att mannen ska få en lagprövning får man ju börja fundera över beslutets grund. Lagprövning betyder på juridiska att man prövar LAGEN och om den är korrekt, det har ingenting med rättslig prövning av ett brottmål att göra.

Nej, kära regeringen. Jag gillar att Sverige är framstående och tar initiativ men det här. Är det verkligen vad regeringen vill lämna efter sig, en utlämningsskandal till? Ännu ett steg bakåt för de mänskliga rättigheterna med Sverige i täten.

torsdag 9 juli 2009

Lantlig dekadens

Igår tränade jag en hel del, allt enligt plan. Först var jag ute och sprang på morgonen och så blev det lite gummiband i trädgården på det. Senare fram mot kvällskvisten när jag drog på mig träningskläder igen för dagens andra pass, det långa, kände jag att det inte var helt rätt. Det kändes som hela byn stod bakom gardinen och tittade lite snett.Så var det förstås inte men känslan kom sig nog av att här på landet springer man sig inte trött i trikåer.

Här på landet jobbar man i trädgården alternativt hugger ved eller bygger till något litet gästhus eller så. Det finns inte utrymme för sånt där trams som att ränna runt i joggingskor. Att slösa sin energi på sådant kan inte ses som annat än den yttersta dekadensen.

I och för sig; jag tror jag har berättat om hursmorsgympan som min mamma deltog i när jag var liten. Numera är den nedlagd, jag antar att det beror på att dom flesta tanterna som var med då av naturliga skäl inte orkar springa i åttor längre. Mamma spelar faktiskt badminton en gång i veckan på vintern och jag tror att en eller annan smyger iväg till stan för att träna på typ friskis - hur dekadent det än kan verka. En sak är i alla fall kvar och det är byabastun. Ikväll är det damernas kväll som alltid på torsdagar. Frågan är om jag vågar ta en joggingtur innan?

onsdag 8 juli 2009

Low-tec

Semesterns tredje dag och jag känner mig fortfarande lite uppe i varv. Är sur för jag vill ha sol och varmt men det är bara grå moln över byn. Skulle gärna lägga mig på en solvarm klippa och spana ut över havet. Förhoppningsvis om någon dag eller två.

Det går att komma ut på nätet men telefonen har ingen som helst mottagning, vilket är ganska konstigt men säkert nyttigt. Det ringer inte så ofta men att vara nåbar är som ett gift. Mitt vardagsrum, facebook verkar också ligga nere, det är lite läskigt.

Har insett att jag gillar att springa i uppförsbacke, undrar om det har något med inställning att göra eller om det bara är en anpassning till livet i allmänhet?

tisdag 7 juli 2009

Packat och klart

Böcker, träningsskor, stickning, datorn för all del och så badkläder så klart. Livet på landet hägrar och en veckas umgänge med mor och far och syster och svåger. Som vanligt ska vi klara av Tosia Bonnadan men framför allt stranden. Det är nedvarvning som gäller. Jag måste ha lite horisont för jag har viktiga saker att göra, skriva och tänka.


söndag 5 juli 2009

Fysisk beröring och annan

Hade tänkt skriva om fysisk beröring idag. Sedan läste jag i tidningen att Lasse Strömstedt var död och då kände jag att jag behövde skiva om annan beröring också. Lasse och jag spelade boule ihop några gånger. Vi var med i samma klubb och blev ihopparade på något klubbmästerskap. Sedan blev det någon flaska (begrepp inom boulen) efter det. Du känner ju till Lasses historia. Jag måste säga att den gången vi spelade boule mot varandra på Långholmen var väldigt speciell. Jag kan bara tänka mig hur det måtte ha känts för honom att stå där på innegården och kasta kula.

Min bild av Lasse är att han blev mer och mer konservativ i sin inställning till både brott och straff med tiden, men det är väl inget ovanligt. Oavsett vad man tycker om Lasses inspel i dessa frågor så berörde han, utan tvekan. Lasse var en viktig del av den kriminalpolitiska debatten som saknas idag. Vi sågs på fotboll någon gång också, tillsammans med Fredrik Olsson som var med i samma klubb som jag och Lasse. Vi hade en juste veterantrippel i dessa båda herrar och så Ian Wachtmaister på det. Det blir lite tristare i debatten utan Lasse Strömstedt.

Trots detta får det nog bli något om fysik också. Jag hörde nämligen Bob Hansson på radion för några dagar sedan. Jag gillar verkligen Bob Hansson. Hans sätt att tala och hans inlevelse är sensuellt på gränsen till... ja du vet. Bob talade om just beröring. Om att kramas och att sträcka ut en hand mot en medmänniska. Han talade så där som bara han kan, så att jag blev lite knäsvag. Han konstaterade att utan fysisk beröring dör människor. Det är något att fundera kring.

Jag gillar att kramas. Inte alltid och alla, men ofta. Jag som många längtar ibland efter beröring. Att kramas och att röra vid andra människor är viktigt tror jag. Det är märkligt hur olika människor har olika inställning till beröring. En del människor har väldigt lätt att ta till fysiska åthävor på ett helt naturligt sätt. Andra skyr fysisk kontakt med okända eller halvkända som pesten.

Eller så är allt det där bara en längtan efter romans. Att få bli lite, eller hellre mycket, förälskad. Andlöst, vettlöst - men hur skulle det se ut. Jag, en mellanålders kvinna med renoveringsbehov och tonårsbarn. Nej, någon måtta får det vara.

Hoppas du får en perfekt dag

Igår började jag som du vet om. Det känns bra och jag är redan lite starkare. Det hänger inte bara ihop med den fysiska formen för den lär jag få vänta på ett tag till utan jag känner mig redo för utmaningar. Det är nästan så att jag inte vill ha semester eftersom jag är otroligt ivrig att komma igång med förändringar. Jag fick ett samtal sent igår kväll som ingav förhoppningar om en riktigt spännande höst. Det ger lust.

Annars är jag ganska oinspirerad när det gäller bloggeri idag. Orden vill liksom inte landa riktigt som jag vill ha dom. Nu ska jag gå och köra ett styrkepass, vi hörs imorgon.

lördag 4 juli 2009

Straight edge

Idag är första dagen på årets semester. Eller, rent formellt börjar väl semestern på måndag men jag skarvar lite. Till skillnad från många (skulle jag tro) tänker jag inleda min semester med en period av straight-edge-lite. Ja, jag tänker alltså inte löpa linan ut och bli vegan och jag tänker också unna mig kaffe och vem vet vilka lockelser som kommer emellan men jag ska i alla fall må bättre.

Mitt mål är att komma tillbaka till känslan jag hade i mars, efter träningsresan men innan cykeloloyckan. Jag vill bli stark igen och känna studs i steget. Jag vill kunna få ut mer energi än jag stoppar in och jag vill må så där bra. Vad är väl då bättre än att sätta igång när det finns tid, just på semestern. Under träningsveckan i Portugal tränade jag minst tre pass om dagen. Så många blir det kanske inte nu men det ska bli fler än inget varje dag, det är säkert.

Idag har jag börjat med ett litet lätt nybörjarpass runt sjöarna. Jag kan konstatera att jag är lite bättre än när jag var som sämst men inte mycket. Dock har jag en känsla av att det går fortare nu, att komma ikapp. Ett styrkepass är avklarat och sedan blir det lite rörelse till. Jag ska ta min trogna cykel och cykla till andra sidan stan. Över broar som tar mig till Söderstadion. Idag är det dags för återstart av allsvenskan. Jag har hissat fanan på balkongen, och snart är det upp, upp och iväg.

fredag 3 juli 2009

Tillbaka till framtiden

Så är det då dags att lämna drömlivet på ön för att ta sig tillbaka till fastlandet. Det är som vanligt med de blandade känslor när man är på väg hem. Det är många tankar som dröjer sig kvar. Alla dom politiska samtalen, alla dom nattliga samtalen, alla idéer som kanske övergår från att ha framstått i rosigt skimmer till en krank blek verklighet.

Jag har mött så många människor och när jag säger mött menar jag nödvändigtvis inte att jag träffat dem för första gången men jag har faktiskt mitt i detta sammelsurium av politik och krämare fått till några riktiga möten. En del av dessa har lett till omprövade känslor. Andra har lett till stora tankar. Det viktigaste av allt är ändå att de flesta möten jag varit med om givit både glädje och inspiration.

Nu blir det några dagar eftertanke och semester. Jag vet att många tankar kommer att landa under tiden. Det ska bli skönt att få en stund utan "yttre påverkan", det ska bli skönt att få en stund med sig själv. Om jag har tur och så faller allt på plats. Och till alla er som jag har försummat, nu ska det bli ändring.

torsdag 2 juli 2009

Öka takten sista kvarten

Idag är det minst 100 grader celsius ute och då är klockan bara kvart över nio. Det kommer att bli veckans klart varmaste dag och jag ska defenitivt få tid för ett bad! Annars är dagen extremt hektisk. Först är det debatt mellan Alice Åström och Johan Persson och jag hoppas på ett ordentligt medieuppbåd. Sedan ska jag hinna gå på frysens seminarium "Du ska dö domarjävel". Alltså, tänk om man fick ha det så här jämt. En demokratitumlare med saker som händer hela tiden.

Efter en liten paus är det ikväll dags för röd-grönt mingel. Tror jag struntar i Hägglunds tal. Kvällen avslutas med en föreställning av Topboy och snack om våld och sånt. Eller slutar, det kan jag inte lova. När man är på denna ö vet man aldrig var det slutar.

Gotland är lite magiskt. Jag har smidit planer här som jag aldrig skulle gjort någon annanstans.

Jag ska bygga ett hus, har jag sagt det?

onsdag 1 juli 2009

Sömnlös i Visby

Det är svårt att sova i Visby. Jag vet inte vad det beror på för jag är väldigt trött när jag går och lägger mig. Kanske är det alla intryck, både intellektuella och andra. Igår besökte jag tre seminarier förutom allt mingel. Det var som vanligt. I panelerna var det sammanlagt 14 män och 4 kvinnor. Bara polisförbundet får godkänt med 2-2. Annars var det en sexist (Computor sweden) och en rasist (LO-seminariet).

Jaja, dagen som ligger framför mig är knappast ett oskrivet blad. Om en timma börjar det med ett frukostmöte med VM-staden Sundbyberg. Jag som sitter i kommunledningen blev mäkta förvånad igår när jag upptäckte att vi bjöd in till ett sådant så det är väl att pallra sig iväg. Annars är det idrottsseminarium, etik i småföretag, kanske något om upphovsrätt men jag vet inte - jag har lovat mig själv att ta det lite lugnt idag.

Kanske blir det där doppet av istället. Regnet hänger visserligen i luften men det brukar vara skönt med regnbad också. Jag har hittat en badkompis som jag har utmanat och det är väl det som krävs. Vi ska inte bara bada, vi ska också bygga ett hus som vi ska ha sommarkollektiv i. Vi behöver nog fler deltagare så är du sugen på kollektivliv så hör av dig. Det var en väldigt trevlig kväll igår när jag tänker efter en gång till.