onsdag 3 september 2014

Ett råd till 349 blivande riksdagsledamöter

Inom 10 dagar har vi vanligt folk valt 349 av oss som under de kommande fyra åren ska agera lagstiftare. De ska besluta om stort och smått och de ska debattera, lyssna och med sitt bästa förstånd upprätthålla vår rättsstat. Det är inget litet förtroende dessa människor ber om, inte minst då de faktiskt ska bestämma vad som är rätt och fel - lagligt och olagligt. Ja de ska till och med besluta om hur vi andra ska straffas om vi bryter mot de bud som de sätter upp. Jag som väljare vill gärna att ni som blir valda ska känna till några grundläggande saker om just detta så det inte blir tokigt. För mig är straffrätt ett kitt som håller ihop samhället. Så, därför några rader om straffrätt och hur det hänger ihop så ni slipper hamna i den populistiska soppan.

Straff som ni ska besluta om har flera syften. Eftersom vi vill undvika ett öga för öga samhälle är inte hämnd ett av dem. Både svensk grundlag och internationella regler säger samma sak. Lika brott ska bedömas lika, oavsett vad det enskilda offret ANSER. Straffen bygger istället på hur allvarligt brottet är i förhållande till vår  gemensamma syn på rätt och fel. Detta kan förändras över tid. Jag ska ge er ett exempel.

Under de senaste tio åren har samhällets syn på våldtäkt förändrats och det avspeglar sig i brottsbalkens 6 kapitel. Brottet har vidgats, fler saker är straffbara, det krävs inte våld eller ens hot för att ett brott ska anses begånget. Många fler handlingar är straffbara idag än för 10 år sedan. Detta till trots är straffskalan densamma. Alltså, brottet har vidgats, fler beteenden är straffbara men ändå har inte straffskalan vidgats nedåt eftersom utvidgningen av brottet bygger på att samhället ser strängare på dessa beteenden.

Så, vad betyder detta för brottsoffer? Ja, egentligen inte mer än att fler gärningsmän borde kunna dömas vilket ju borde vara bra och viktigt. Enligt det svenska systemet sysslar vi ju alltså inte med vedergällning i första hand. Det som däremot är viktigt för ett brottsoffer (om vi nu bortser från förebyggande arbete för att undvika att brott begås) är så klart polisens/åklagarens utredning och så klart domstolens bedömning av de bevis åklagaren presenterar. Att en blir rättvist och respektfullt behandlad. Detta har riksdagsledamöter också ett visst inflytande över genom att fördela resurser och stifta lagar så klart.

Straffet är inte, oavsett vilket brott som personen dömts för, vatten och bröd. Själva straffet består ofta av att vara isolerad från samhället. Syftet med straffet är dock att rehabilitera den dömde. Det vill säga när personen släpps ut från sitt straff ska hen vara lite bättre än när hen togs in. Eftersom vi vet av forskning att inlåsning under allt för långa tider är destruktivt är så kallade "hårda straff" inte bra för rehabiliteringen. Det är alltså inte ett självändamål att låsa in folk så länge som möjligt. Tänk proportionalitet, det är oftast ett bra mått. Ibland blir inlåsningen mycket lång. Ändå ska rehabilitering stå i fokus. Ju längre straff, ju svårare att rehabilitera. Viktigt att hålla i tanken.

Det finns mycket att säga om detta men detta får vara nog för idag. Om du nu blir en av de där 349 tänk då på att det finns bättre sätt att skaffa sig ett eftermäle än att bli en av populisterna. Gör något bra av de år som vi valt dig att företräda oss. Se till att göra landet och världen lite bättre. Läs på. Studera. Ta till dig forskning och vetenskap. Gå inte på magkänsla - ta ditt uppdrag på större allvar än så.

Och du, för min skull - lycka till!