tisdag 17 november 2009

Barnets århundrade

På fredag fyller barnkonventionen 20 år. Sverige var ett av de första länderna att underteckna konventionen, som vanligt bäst i klassen - på pappret. För något avtryck i svensk lag ger liksom inte barnkonventionen. Ja, det är klart att vi säger att barnets bästa ska komma i främsta rummet och vi hävdar bestämt att barn inte får agas.

Samtidigt ser vuxna barn bli slagna varje dag utan att göra något åt det. Det gäller inte minst personal i skolan som VET vad som händer i hemmet och väljer att titta bort. Samtidigt sanktionerar svenska myndigheter att apatiska barn utvisas. Samtidigt förvägras barn i Sverige både vård och utbildning. I andra änden av tråden finns nanny-jourer och "ett fall för Louise". Ingen vetenskap och ingen beprövad erfarenhet där inte.

Efter Nürnberg-rättegångarna startade en rörelse för att se till att de hemskheter som utspelades under andra världskriget inte skulle kunna ske igen. En del av detta handlade om att se till att barn respekterades som människor och fick möjlighet att utvecklas till självständiga individer Att inte bara lära sig att lyda order. Idag hörde jag någon som sa, ni vuxna är inte intresserade av oss barn utan bara hur ni ska göra oss till lyckade vuxna i framtiden. Det är värt att fundera över.

För övrigt är det dags att göra barnkonventionen till svensk lag!

4 kommentarer:

Mikael K sa...

Det är skandal att konventionen inte är lag.

Eva Nygren sa...

Vad menar du med att svenska barn förvägras vård och utbildning? Jag fattar heller inte det där med att barn blir slagna varje dag och så gör skolan ingenting.

Alla smutsiga detaljer sa...

Eva, jag skrev barn i Sverige - inte svenska barn. Jag tänker på gömda barn och barn som söker asyl.
När det gäller barn som utsätts för misshandel så handlar det om barn som berättat för skolan att det pågår misshandel i hemmet och där lärarna ser bort, det handlar om lärare som undviker att ringa hem till föräldrar för att dom vet att om bus kommer fram så blir det stryk. Det handlar om skolledare som sanktionerar att deras lärare beter sig på detta sätt. Det är dokumenterat och allt för vanligt. http://kultur.blogs.com/kultur/2007/05/evin_rubar_gr_d.html

Eva Nygren sa...

OK, då förstår jag bättre, fast jag kan bli rätt trött på det fokus som läggs på det man INTE gör i skolan när det är så mycket som görs, just av det slag du nämner. Det är komplicerat med sekretessen i skolan men det är mycket som sker som handlar om att både se och skydda barn. Av begripliga skäl kommer det inte fram i offentligheten.