Rasism i Sverige?

I höstas var jag på ett seminarium där en före detta anställd från Södertälje sjukhus berättade om den strukturella rasismen inom sjukvården och vad den leder till. Alltså att personer med utländsk bakgrund riskerar att få sämre vård, inte på grund av språksvårigheter utan på grund av just fördomar och rasism.

Igår läste jag den fruktansvärda nyheten att en nioårig flicka dött av blodförgiftning då hon nekats vård. Flickan var nyanländ i Sverige och var rädd för tandläkaren som skulle hjälpa henne. Tandläkaren tyckte att det blev så besvärligt eftersom hon kunde så dålig svenska att han sköt upp det (uppenbarligen) livsviktiga ingreppet.

Vi lever i Sverige, året är 2010. En liten flicka dör av blodförgiftning för att en läkare tycker att hon ska lära sig svenska innan ingreppet. Jag undrar om läkaren hört talas om tolk? Jag undrar varför man inte sövde flickan och gjorde ingreppet om hon nu var så rädd? Vad vet tandläkaren i fråga om vad flickan hade varit med om som gjorde henne så rädd?

Tandläkaren som inte behandlade jobbar kvar. Flickan är död. Sköterskan som larmade om rasism på Södertälje sjukhus är sparkad....

1500 - 5

Nu är det fem arbetsdagar kvar, sedan lämnar jag arbetsplatsen som varit min i snart 11 år. Ja, en liten tjänstledighet på några år har jag haft när jag var utlånad till regeringskansliet men annars har jag varit där jag är. Nu är det över och det är bara städningen kvar. Ja, och så ett antal möten och förväl. Konstigt.

Jag jobbar på en stor arbetsplats. Vad jag vet är vi cirka 1500 anställda. På olika enheter och i olika funktioner men det är liv och rörelse. Alla är lika viktiga. Städet, vaktpersonalen, infomänniskorna, biblioteket, friskvården, restaurangerna, posten, fiket. Ja, det är som ett eget litet mikrokosmos här inne.

Här kan man vara bullrig, glad, tyst, ledsen, ensam, i flock, kreativ eller slö. Allt beroende på dagsform. Det finns så klart en väldig massa personligheter bland dessa 1500 människor. Om inte annat finns det alltid någon att luncha med.

På min nya arbetsplats blir vi fem.

Hur blir världen jäställd utan feminism?

Vaknar tidigt och tänker mig njuta av en lång söndagsfrukost. Slår upp tidningen och möts igen av en desperat mörkerman vid namn Göran Hägglund. DN-debatt har vänligen upplåtit plats till ytterligare ett avsnitt av serien "verklighetens folk". Idag blev jag dock inte lika provocerad. Jag vet ju att det inte hjälper.

Hägglund skriver att förvisso vill KD att alla, män som kvinnor, ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Fint va? Men å andra sidan vill inte KD att samhället ska lägga sig i hur det går till.

På radio hör jag hur man diskuterar Moderaternas satsning på kvinnliga väljare. Det kommer inte att gå hem säger man. För folk är inte så intresserade. Det är jobben som är det viktiga och det är ju ingen kvinnofråga...

Men herregud, jämställdhet är väl inte heller en kvinnofråga? Visst, för att uppnå jämställdhet kommer makten att fördelas annorlunda så är det. Men det är ändå ingen kvinnofråga.

Jobben säger dom. Kan någon förklara för mig hur det ska gå till när omsorgerna försämras allt mer? När det blir svårare att hitta förskoleplats, när äldreomsorgen får mindre personal och när dagverksamheter av olika slag utarmas. Vilka blir arbetslösa och vilka kommer att göra det obetalda hemarbetet? Omsorgen privatiseras, inte så att det blir så kallade privata alternativ utan omsorgen flyttar hem igen.

Dom välfärdstjänster som idag ger människor möjligheter att vara ute och faktiskt förtjäna sitt levebröd är tjänster som kvinnor kämpat sig till. Jag har sagt det förut, dom kan tas ifrån oss utan att vi hinner blinka.

Och du Göran. Dagens unga föräldrar nöjer sig inte med din lösning, dom är modernare än så. Eller?

Hushållsnära tjänster

Läste att centern vill att vi ska kunna göra skatteavdrag för it-tjänster som hushållsnära tjänster. Vi ska alltså skattesubventionera ytterligare serviceyrken. Centern föreslår också sänkt moms på några andra tjänster som restaurangbesök och vad det nu var.

Jag måste säga att jag är tveksam. Alltså, att staten väljer att sänka momsen är väl en sak. Det innebär att man tar in mindre till staten. Att subventionera kostnaderna genom bidrag är en annan.

Så länge välfärden har stora revor och så länge lärare, sjukvårdspersonal, barnskötare, idrottsanläggningspersonal och vad det nu kan vara sägs upp, kan vi verkligen säga att vi då ska ta in mindre eller subventionera?

Nä, jag är skeptisk.

17 minuter - 7 år!

Visste du att medellivslängden mellan Stockholms innerstad och Järvafältet (Tensta/Rinkeby) skiljer med sju år. Man skulle kunna tänka sig att det skulle vara till förortens fördel eftersom nedsmutsningen och stressen är så mycket större i stan men så är det så klart inte.

Det skiljer alltså sju år! Jag hörde någonstans att det skiljer sju år mellan Sverige och Jordanien. Jag vet inte om det är sant men oavsett det så tycker jag att det är väldigt märkligt att en resa som tar 17 minuter med tunnelbanan gör en sådan skillnad

Läste i Metro idag att arbetslöheten på latte-söder har gått ner med 10 % den senaste mandatperioden. I samma artikel läste jag att arbetelösheten på Järva är över 50 %. Alltså, skulle inte den här regeringen bekämpa utanförskapet? Skulle inte den här regeringen minska segregationen? Kan någon förklara för mig hur det går till att bekämpa utanförskap och segregation samtidigt som man ökar klyftorna?

Ack Sundbyberg

Igår kväll när jag gick och lade mig var det snöstorm. Det var inställda tåg och det var trafikkaos. Igår rasade tak in i parti och minut. Idag har jag vårkänslor. Idag var det ljust när jag gick hemifrån och snön börjar faktiskt ge med sig. Det spritter lite i kroppen och kanske kanske kan cykelsäsongen komma igång inom kort.

Och, samtidigt som jag skriver dessa ord börjar snön vräka ner igen. Nä, jag vägrar ge upp hoppet. Nästa vecka går tunnelbanekortet ut - det finns ingen lag på att man ska köpa nytt.

I avvaktan på våren vill jag att du ska lyssna på en låt om min hembyggd. Den kom förra veckan och jag har väntat på att kunna dela med mig. Vassego.

Det drar ihop sig

Alltså, det drar ihop sig på många sätt nu. Jag tittar ut genom fönstret och känner hur stormen rullar in där långt bortifrån. Pratade med föräldrarna i Blekinge som nu har 1,5 meter höga vallar. Min pappa är 80 och min mamma 70 år, och bägge säger att detta är den näst värsta vintern genom tiderna. Nåja, har man ingen vinter får man ingen vår.

Annat som drar ihop sig är sportsäsongerna. Bandyn drar igång efter VM-träda. Jag säger inte dom där orden du vet SM-g... men jag drömmer om det. Hockeyn kör utomhusmatch på fredag, funderar på att gå. I handbollen är det kanske mer kampen mot fogden än kampen på planen som engagerar just nu tyvärr. Den stora begivenheten är dock att det äntligen är dags för fotboll. På lördag drar försäsongen igång för mina grön-vita. Förra året gick jag på alla försäsongsmatcher och det hjälpte ju inte försöker jag trösta mig med eftersom jag kommer att missa lördagens matcher.

Så drar det ihop sig med jobbytet. Det är väl lika bra att jag slutar vara kryptisk och berättar vart jag ska ta vägen. Jag ska hit.