Vad jag gör på jobbet?

Var tar dagarna vägen

Ibland förstår jag inte var dagarna tar vägen. Klockan är halv tio på kvällen och jag sitter med benen utsträckta på soffan. Jobb och annat har rullat på under dagen och så var den förbi. Svårt att fatta hur det går till men poff så är det förbi.

Nu är det lite småstressigt om kvällen också. Har varit och tränat, det var skönt även om hälsenan inte riktigt hänger med. Har dock sprungit och hoppat i regnet och njutningen när man duschat och fått lite mat är obeskrivlig. Härligt.

Stressigt är det dock för att jag måste packa. Ska åka en sväng till London. Först jobb två dagar och sedan skoj över helgen. Yngsta dottern kommer på fredag kväll och så ska vi göra stan. Lite annorlunda att åka med en av döttrarna och inte den andra. Det var väldigt länge sedan men som sagt, roligt. ska det bli.

Nåja, det blir tyst på bloggen fyra dagar igen. Åter på måndag. Då kanske Vickan och Danne fått sitt barn så vi kan snacka kungayra contra republik. Hörs då.

Vi kör en låt va? Drömmer om sommartider

Träning, träning, träning

Igår var jag ute och sprang. Det var halt och blött men eftersom jag hade fått ny låtlista i mobilen kunde jag inte låta bli. Med små "nätta" steg joggade jag som Bambi på hal is och det får jag betala för idag. Hälsenan  tackar mig inte. Ändå är jag så sugen på att ge mig ut igen, helst på en gång. Det är fyra veckor kvar till mitt lopp, kan inte vänta!

Efter joggingturen var det dags för ett träningspass inomhus. Styrka, styrka, styrka. Det är så roligt att träna. Det är så roligt att köra slut på sig själv och vår träningsgrupp är så duktig. Vi peppar varandra och det känns riktigt bra.

Konstaterar också att den fjantiga sjukgymnastiken med enkilosvikter gjorde mer skada än nytta. Efter att ha vågat köra med tyngre kelltebells och hantlar, armhävningar och annat känns det bättre i armarna än på länge.

Nu är det vår, nu är det träning, nu är det dags!

Oa hela natten

Jag bor i ett hus med fyra våningar. Jag bor högst upp tillsammans med mina två tonårsdöttrar. Under mig bor en annan familj med två tonårsflickor och även därunder bor det tonåringar. Längs ner bor ett par som är väldigt gamla och näst in till döva.

En sådan uppställning inger risk för att det kan bli lite högljutt ibland. Det är inget konstigt med det. Som tonåring letar man så klart efter tillfällen att få överträda sina gränser och låtsas att man är lite mer vuxen än man är. Den äldsta tjejen i våningen under oss har just börjat på gymnasiet. Genom alla år har hon tillbringat helgerna på landet med föräldrarna och lillasyrran. Den tiden är över nu. Igår var det fest - igen. Det är visserligen ett par månader sedan jag fick be dom dämpa sig (vid 4.30-tiden den gången, jag är en ganska tollerant granne). Igår fick jag nog redan vid ett-tiden.

Tur var väl det.

När jag väl kom ner och ringde på dörren möttes jag av en tårögd och mycket liten flicka som inte hade styr över partajet. Det vällde in tonåringar och hur dom fick plats fattar jag knappast. Några av dem var så bullriga att det skakade i huset. Spritstanken var tung. Jag lovade tjejen att vara stand-by om det behövdes och tio minuter senare plingade det på dörren och jag fick rycka ut.

Det var inte lätt att få ut grabbarna och jag tror alla i huset vaknade. Flera av grannarna kom också ut för att erbjuda hjälp. Det känns tryggt att folk i huset bryr sig. Nu hör jag hur det börjar vaknas till liv i våningen under. Tror det finns en tjej med ganska mycket ånger i kroppen idag. Jag är dock glad att jag fick hjälpa till. Det är ett så gott betyg som något.

Bloggpaus - det gick så där

Har nu haft bloggpaus i en vecka. Ingen verkar ha saknat mig så det finns ju ingen mening att fortsätta - pausa. Det blir lite som Magnus Uggla skrev på sin tid. "Varför ska man ta livet av sig när man ändå inte får höra snacket efteråt"? Nä, alltid kan man provocera någon genom att fortsätta.

Idag har jag annars haft spännande twitterdiskussioner. Jag har snackat med ledarskribent från Aftonbladet som hävdade att sossarnas förslag när det gäller utförsäljningar skulle stoppa Carema. Jag tror jag lyckades få honom att medge att så inte är fallet. Han tycker fortfarande förslaget som ligger är bra men det stoppar inte riskkapitalbolagen.

Sedan snackade jag med Södermalspolisen om "olaga demonstrationer". De hävdade att det fanns ett dylikt brott vilket så klart inte är sant. De gav också med sig. Katsching, två diskussioner vunna.

Försökte så inleda ett prat med smittskyddsinstitutets chef om smittskyddslagen. Sämre lycka där. Det blev ingen vidare diskussion men två av tre är väl ändå okej.

Nåja, nu är vi "up and running" igen. Snart är det vår. Träningen går bra och fotbollspremiären är inte jättelångt borta. Så, vi hörs - kanske rent av i morgon.

Att lugga en flintskallig

Läser i DN en rubrik om krisen i Grekland. "Tålamodet på väg att ta slut med Grekland". I artikeln framgår att Grekland ska tvingas pressa löner och pensioner ytterligare för att få del av Tysklands, Frankrikes och för den delen Sveriges godhet via så kallade nödlån. Minimilöner ska sänkas till 600 euro och pensioner med 35 %. Alltså, unga och gamla ska skramla ihop till kapitalismens kris. Bankernas vinster ska räddas till varje pris.

Idag är det generalstrejk i Grekland. Jag tror att rubriken borde skrivas "Grekernas tålamod är på väg att ta slut". När människor behöver tre jobb för att klara sin försörjning samtidigt som arbetslösheten skjuter i höjden. Barn lämnas till barnhem för att föräldrar inte kan försörja dem. Undernärda barn svimmar i skolan och att betala elräkningen är en dröm för många. Då tappar Mekozy tålamodet. Då vill EU pressa ut lite till.

Igår kväll var jag på ett politiskt möte. Det var Jonas Sjöstedt som talade. 180 personer kom för att lyssna, det ger lite hopp. Jonas konstaterade att beskrivningen av krisen i Grekland är att "förskoleläraren har levt över sina tillgångar. Det är så orimligt. Vanligt folk tvingas dagligen till förnedringens brant för att stå tillsvars för en kris som inte är deras. Det skapar en social oro. I värsta fall gynnar det dom nationalistiska krafterna.

Det behövs en annan politik nu. En politik för människor. Inte för kapitalet.