fredag 13 november 2009

Shall we overcome?

Det är som jag tror jag gnällt om tidigare väldigt jobbigt att vara tonårsmamma. Det handlar om att sätta sig själv i sista rummet men också om att ständigt våga omvärdera både åsikter och regler. Jag är ganska dålig på det och dessutom både ensam och rädd. Ja, alltså, jag har ett nätverk av människor att prata med men i besluten står man väldigt ensam.

Ibland funderar jag på att skärpa mig och släppa taget lite grann. Kanske vore det bra för alla inblandade men just då i den tanken händer det något som gör att jag omvärderar hela idén. Tänk om man kunde förklara det där med att förtjäna förtroenden på något sätt. Tänk om det vore lite enklare, varmare och gladare. Herre gud, fatta vilket ansvar man har. Kanske bygger jag just nu upp en potentiell försörjning för halva terapisverige.

Men snart ska jag bli bättre. Jag ska avläsa situationer i lugn och ro. Jag ska vara en cool mamma och jag ska klara av att vara både närvarande och lyssnande vid behov. Utan vare sig oro eller pekpinnar. Det enda jag ber om i utbyte är ett tryck på svarsknappen på mobilen när jag ringer.

Inga kommentarer: