Fear of the mail

Jag har ganska många mailkonton. Det är dumt för ibland hinner jag inte öppna och kolla dom. Då blir jag stressad och undviker att göra någonting åt det. Nu är det dag igen. Jag måste kolla tre konton som jag inte har öppnat på nästan två veckor. Suck.

Skulle behöva mer tid för att hinna med. Tid för fri tid och sånt. Det skulle vara så skönt att slippa detta ständiga dåliga samvete som gnager och gör att sömnen blir dålig. Jag är glad att jag är ensamstående så att jag inte dessutom blir tvungen att lägga tid på att hålla ihop. Eller?

Nåja, idag ska det som sagt ske. Förlåten ska falla. Jag vet ju av erfarenhet att när jag väl öppnat brevlådorna så känns det bättre. Stressklumpen gör mindre ont och steget blir lite lättare. Det ser jag fram emot.

Bara jobb, bara jobb bara massor utav jobb

Jobbar och sliter och får det att flyta. Styr och ställer och hoppas att saker står kvar när jag är klar. Det är ganska roligt med stress när det är på rätt sätt. Ge mig ett projekt så ska jag spinna på det, så länge tempot hålls uppe så är jag med.

Jag har dessutom fått ett nytt jobb. Jag har numera 120% anställning. Därutöver en massa uppdrag. Ska hålla fyra år till. Håll tummarna. Skynda, skynda. Lönen kommer väl någon gång, kanske inte i pengar. Men vem vet.

Oj vad stressigt det blev

Tänk vad mycket lättare det är att jobba när man har mycket att göra. Eller, det måste ju så klart vara i den omfattningen att man inte springer in i väggen men jag tror att det är ganska stor risk att man gör det även av negativ stress. Att ha för lite att göra leder nämligen också ofta till att man mår dåligt.

Det finns ju till exempel få saker som gör människor mer deppiga än arbetslöshet. Folk med litet socialt liv riskerar så klart samma sak. Inte sällan sammanfaller också dessa bägge saker. Själv är jag alltid mer stressad över att inte få något gjort alls än att det ligger saker på hög.

Att faktiskt, som min kollega uttryckte det idag, längta efter att färdigställa något man håller på med - inte för att få luta sig tillbaka utan för att kunna påbörja nästa projekt. Det är arbetsglädje och kvalitet.

Själv längtar jag efter att koka kola - det ska jag göra ikväll.

Stress, stress

Har huvudet fullt av bra bloggämnen och snitsiga formuleringar. Dom liksom bara rinner till. Tyvärr är det tvärstopp i tid och därför känns huvudet nu som det ska explodera för det börjar bli så fullt.

Varmt är det också.

Hur som helst, dessa är några tankar som skulle behöva utvecklas:

• Skuldavskrivning/lån till tredje världen. Var tog den tanken vägen nu när dom europeiska ekonomierna krisar. Är det så att vi sitter i samma båt plötsligt?
• Ekonomiska bubblor. Stater, individer, banker. Finns det egentligen någon som har stålar?
• Huvudvärk. 150 000 personer, framför allt kvinnor har utvecklat huvudvärk på grund av alvedonmissbruk. Måste man säga vad var det jag sa innan handeln plockar undan pillren från godishyllan?
• Opinionsmätningar. Vad är det för fel på vänstern?
• Olle Ljungström. Ska jag äntligen komma iväg på någon av spelningarna i sommar?

Ja, så där håller det på men som sagt tiden räcker inte till. Jag bytte ju tillbaka till mitt gamla jobb för det var för tråkigt och långsamt på det nya. Man kan inte påstå att det är långsamt här!

Nej, tillbaka till gruvan!

Oj då

Upptäckte att jag bara inte hinner blogga idag för jag har så många möten och så tänkte jag hinna äta lunch. Om du också är stressad som jag och liksom jag också "tvingas" försumma din träning. Stäng då dörren, dra upp volymen och kör i fyra minuter. Det hinner vi!

Ta det lugnt - du hinner

Vaknar med ett ryck och genast börjar tankarna rusa. Hur ska jag hinna, hur ska jag hinna? Idag ska jag baka, både knäcke och lussebullar. Jag ska tomta och så ska jag på adventsglögg till några goda vänner. Att storhandla är ett måste och så ska jag hjälpa dottern med franskan inför tisdagens avgörande prov.

Måste hinna fixa däcken på bilen också, det är hög tid och om sanningen ska fram så svämmar tvättskåpet över. Slängde ut den gamla vardagsrumsmattan igår och planerar att hinna köpa en ny. Träna? Jo, det var ett tag sedan kan man lugnt säga.

Solen skiner och himlen är blå. Det är söndag. Kanske men bara kanske kan jag lägga band på mig och luta mig tillbaka en stund till. Eller, så tar jag till ett av mina specialkort. Logistik, och liksom klarar av alltihop. Oavsett vilket så slutar dagen framför TVn och den klassiska matchen. Ha en skön söndag.

Och korven den har två

Idag är det en sån där dag du vet när det inte finns något slut på saker och ting. Har en lista med saker att göra som verkar oändlig. En bra sak är dock att ett planerat två-timmarsmöte som jag stressat för att hinna med i verkligheten går av stapeln först nästa vecka, inte idag. Jag fick liksom två timmar till godo, gratis.

Hemma är det likadant, småsaker att fixa och ordna. Lyckas stoppa in fler och fler sådana och både träning och vänner får stryka på foten allt för ofta. Tiden går hysteriskt fort när man hela tiden är på väg till nästa sak, och snart är det jul.

I morse var jag och äldsta dottern väldigt överens om att både radio och tidning var ovanligt nyhetsfattiga. Därför blir det ingen direkt nyhetsanalys idag. Däremot blev jag väldigt glad när jag såg att även Vellinge äntligen insett att det inte är anständigt att lämpa sin del av vårt gemensamma ansvar på andra. Å andra sidan blev jag beklämd när jag läste detta.

Uppdatering: är ni helt jävla dumma i huvudet?

Pust

Jag skulle behöva semester. Alltså, jag är kompledig idag och i morgon men det är inte riktigt samma sak. En riktig semester från ungar och disk och krav och tvätt och sms och jobb. En riktig semester från ekonomi som ska gå ihop och sura miner och puckade ex. En semester med en stor hög böcker, färdiglagad mat, ingen planering och gärna lite värme (fast det är inte nödvändigt). En semester från stress och att hinna med och mera stress och inte räcka till.

Tittar in i framtiden och funderar på när. Stirrar längre bort längs horisonten och försöker verkligen hitta men tji. Det finns ingen ro i sikte. Det enda jag ser är bita ihop, försöka ta en dag i taget och komma ikapp.

Gnäll? Ja för all del men det hjälper lite.

Otillräcklighet

Det gör otroligt ont när folk drar i en till den gräns att man nästan går sönder. Det gör ont att inte räcka till. Kraven är oändliga och jobbet utan ände. Ungarna som revolterar, jobbet som är för lätt och för svårt på samma gång. Det är helt enkelt inte roligt.

Statsbudget, bråk, kulturproposition, äcklig mat, "jag tänker inte komma hem", lakan som behöver vikas för att få plats i skåpet, "jävla kärring", sopa golvet, bär ut till återvinningen, motionera, handla, lokalpolitiken, styrelseuppdraget, måla om, leta efter försvunnen pappa, städa, planera, föräldramöte, var bestämd - men inte kväva.....

Alltså, det finns ju dom som går genom livet utan alla måsten. Hur gör ni?

Middagstips

Ett litet blomkålshuvud.
En bukett broccoli.
3 morötter.

Skär i mindre bitar och koka några minuter i 1 liter buljong (2 tärningar).

Lägg i en kopp (frusna) ärtor.
och en kopp kokta kikärtor.

Koka upp och låt koka 2 minuter.

Red med 2 dl mjölk (eller matlagningsgrädde) och 2 msk maisenamjöl.

Salta och peppra efter behag.

Servera med ett gott bröd och ost eller en toast.

Jag har bestämt mig!

Jag har bestämt mig, imorgon ska jag vara frisk - kosta vad det kosta vill!

I mitt hus där jag bor

Vaknade i morse av att min äldsta dotter förde lite oväsen i badrummet. Det var helt okej för det var ju dags att gå upp. Klev upp och drog ifrån gardinerna och tittade ut över mitt lilla torg. Mina grannar från huset mitt emot - hundtanterna - var redan uppe och några andra hastade uppför backen mot tunnelbanan. Skönt att jag inte har så bråttom till jobbet. Viker lite tvätt.

Frukost med öppen balkongdörr. Morgontrött dotter framför MTV i vardagsrummet. Radion på P1. Kaffebryggaren puttrar, oj den behöver verkligen kalkas av. Andra dottern och jag prasslar med varsin del av morgontidningen.

- AAArgh jag hittar inga strumpor!!!
- Har du strumpbyxor jag kan få låna.
- ...ta åtminstone en frukt....

Pang, igen med dörren. Ah, en liten lugn stund med en kopp kaffe till innan det är dags att gå.

Ut genom dörren. Låsa. Ner för trappan. Jag bor på tre trappor (utan hiss), på vägen ner möter jag yngsta på våningen under. Hon har tydligen glömt något och måste rusa hem. En dörr står öppen. Förskolebarn, pyssel, allt ska med i ryggan.

- Kom nu mamma, kom nu!

Ytterligare en trappa ner rusar den nyblivne gymnasistpojken ut genom sin dörr. Vår "vaktkatt" sitter utanför dörren och konstigt nog hinner grannpojken sätta sig på huk och klappa den innan han rusar vidare. Solen skiner och folk ler mot varandra eller stirrar stint ner i backen. Själv har jag glömt mobilen och rusar upp för trapporna igen. Väl ute på nytt har förskolefamiljen hunnit ut. Vi byter några ord, dom har varit på Mallis och varit lite sjuka men haft trevligt ändå.

Jag går genom dörrarna till T-banan för idag ska jag inte cykla, trots det fina vädret. Då snubblar lillflickan och gråter förtvivlat och jag tänker på den stress det innebär att vara heltidsarbetande småbarnsförälder och planera för snubbeltid också när man är på väg till dagis.

Alla ljud och människor i mitt hus, alla ljud och människor på vårt torg. Jag älskar att bo i stan och jag älskar allmännyttan.

Oj, oj - vilken idiot

Har det lite stressigt idag, det är vääääldigt mycket på jobbet så jag hinner inte vara så smart. Måste vara effektiv också eftersom jag ikväll ska (en av) Sveriges största kräft- och surströmmingsskiva. Cirka 10 000 personer beräknas delta. Det blir kul.

Vem som är idioten? Jo, det är Lippi - förbudskapten i Italien.

För övrigt är jag ledsen över att jag först idag blivit uppmärksammad (uppmärksammat) på Matchen. 1000 italienska fascister beräknas besöka Borås för att heja på sitt Lazio, det brunaste laget i Europa. Det skulle jag skrivit mer om

Nuet, nysset och sen

Jag måste träna på att inte stressa. Jag måste verkligen lära mig att inte måsta så mycket. När jag håller på med något så känns det som jag är på väg till något annat. Jag ska ge några exempel; i morse vaknade jag ganska sent. Jag kände att nu måste jag skynda mig så jag hinner ut och springa. Så tänkte jag till, vadå hinner - jag har väl ingen tid att passa? Så jag gav mig ut och det gick så där.

Väl hemma gjorde jag mig en fin frukost. Yoghurt med bär och knäcke med ost. Gott kaffe till det. Nå, kunde jag njuta av detta? Nej inte särskilt. Jag måste skynda mig att äta så jag hinner uppdatera hemsidan och blogga och kolla av fejan innan... Ja, innan vad? Jo, jag tänkte ge mig ut och sola lite. För en gångs skull ligga några timmar i solen, läsa en bok och njuta lite. Skynda, skynda - vadå, jag har väl ingen tid att passa? Frukosten smakade okej.

Så där är det, när jag gör något är jag på väg mot något annat. Jag måste verkligen sluta med det. Nu är det tre veckor semester kvar. Insikten har kommit efter två så kanske det finns hopp. Jag måste lära mig att leva nu och i nysset istället för i framtiden. Sluta planera, sluta stressa, sluta, sluta. Det blir aldrig bättre än nu. Nej, nu hoppar jag på cykeln och cyklar till stranden.

Hets

Så mycket att göra, så lite tid! Försöker ändå skapa lite julstämning:

Jag tror jag har sagt det förut

Gå upp gå till jobbet jobba jobba äta lunch samma sak händer i morgon gå upp.......åka trick hem och sätta sig å glo......det är inget liv det är slaveri.....

Andas, jag behöver andas.

I morgon åker jag på låååångwekend til Blekinge!

Datastress

Min dator är som jag tidigare berättat på sjukhus. Fick besked för någon dag sedan att den är på bättringsvägen och på väg hem, det känns skönt. I avvaktan på att datorn ska komma hem har jag olovligt lånat min yngstas stationära och jag undrar hur jag hade klarat att vara tonåring idag.

När jag öppnade hennes dator kommer genast ett meddelande upp att över 400 mail väntar på msn. Jag antar att det handlar om både spam och verklig post men ändå. Nu vet ju jag att tonåringar i allmänhet inte använder mail utan istället chatt eller sms, det är nog en förklaring men det stämmer ändå till eftertanke. Igår besökte jag dotterns rum samtidigt som hon var inloggad på fejan. Den lilla röda ikonen i hörnet som jag blir så glad när den dyker upp lyste ilsket och meddelade att ett 40 tal notifikationer väntade.

My god, vilket liv. Ständigt meddelande som väntar och ständig uppkoppling. Jag förstår att stressen och känslan av otillräcklighet kommer som ett brev på posten.