onsdag 30 december 2009

Sammanfattning

Iår har Bajen åkt ut från allsvenskan. Jag har inte fått något nytt jobb eller ens nya arbetsuppgifter och tillhörande löneförhöjning. Det blev en ganska trist sommar med dåligt väder och inga spännande resor. Mormor bröt lårbenet och är väldigt illa däran. Zlatan dumpade landslaget. Hyran har gått upp och bilens vattenpump pajade. Träningen gick åt skogen på grund av en envis virusinfektion och dessutom dras jag fortfarande med biverkningar av influensavaccinet. Inte har jag blivit sockerfri. Ungarna bråkade med varandra mer än vanligt och den ena av dom med både mig och sig själv. Regeringen avgick inte!

Totto sa det, ett riktigt skitår var det!

tisdag 29 december 2009

Anonyma tonårsföräldrar

Att vara tonårsförälder kan vara en promenad i parken. En resa med en liten sväng och ett gruskorn på backen, inte mer. Men det kan också vara en färd med många hål i vägen och väldigt dåligt vägunderhåll. En sak är nog gemensam oavsett hur väl vägen är preparerad. Tonåringar vet allt. Det finns inget dom inte har svar på och inget som dom inte kan lösa på egen hand.

Hur är det med dig? Har du kommit över tonåren eller kan du fortfarande lösa allt utan hjälp? Det kan inte jag. Jag vet att det finns massor av skuld och skam när det gäller olika typer av problem. Men, vet du vad? Det finns väldigt få människor som inte har några bekymmer alls. Om du börjar fråga i ditt närmaste nätverk efter råd och dåd så ska du se att det finns folk med både erfarenhet och resurser.

Det är okej att gnälla lite, gör du det ska du få se. Kanske är det inte så illa som du trodde. Kanske går andra igenom samma sak. Det finns både vanligt folk och det finns proffs att prata med. Man måste inte vara misslyckad för att ta hjälp. Tvärt om, det finns en styrka i att våga vara svag.

Så, jag börjar så här: hej, jag heter Alla och jag är (anonym) tonårsförälder.

måndag 28 december 2009

Renoveringsobjekt

Idag ska jag ut och shoppa. Jag ska köpa grejer för att göra sådant som jag egentligen inte ens gillar. Antagligen för att jag är ganska dålig på det. Att köpa garn är lätt liksom att köpa stenmalt mjöl direkt från kvarnen. Det är enkelt att köpa mat för att laga till något partaj för att inte tala om presenter. Jag gillar verkligen att köpa presenter.

Idag ska jag köpa måstesaker. Idag ska jag köpa sådant jag gärna skulle lämna till proffsen. Funderar på om jag kommer att ro det i land. Det är mycket jobb och jag har väntat länge, allt för länge. Lista på saker att köpa:
  • spackel
  • penslar
  • färg
  • sandpapper
  • tapetborttagare
  • bildtapet
  • tapetklister
  • och säkert något mer som gör det ännu besvärligare

Jepp, där har ni resten av mitt jullov. Trist men sant.

söndag 27 december 2009

Demokrati och handel

Jag vet inte om du minns OS i Peking. Kraven för att Kina skulle få arrangera OS var att dom mänskliga rättigheterna skulle respekteras. Debatten var skarp. Både en och annan och några till ansåg att idrottsmän och idrottskvinnor och andra borde ta sitt ansvar och stanna hemma eller åtminstånne bojkotta delar av tävlingen. Kina lovade att journalister skulle få verka fritt inför och under OS men hur det blev med det vet både du och jag. Efter OS har debatten tystnat.

Så sålde man då till slut Volvo till ett kinesiskt företag. Det största privata bilföretaget i Kina faktiskt men affären kräver så klart godkännande från den verkliga makten. Det sägs att man ska respektera dom fackliga kollektivavtal som finns och att Volvo ska leva vidare som idag. Det låter väl bra för dom som jobbar på Volvo i Göteborg men hur påverkar det arbetare i Kina?

Hörde på nyheterna i helgen att den kinesiske demokratikämpen Liu Xiaobo blivit dömd till 11 års fängelse. Hans brott sägs vara att han krävt yttrandefrihet, föreningsfrihet och mötesfrihet. Dom kinesiska makthavarna tycker inte om sådant. Jag undrar var alla ni är nu, som krävde att idrottspersonerna skulle ta sitt ansvar? Gäller inte samma krav på stora multinationella företag? Demokrati är ett hot som heter duga. Pengar är en makt som talar!

fredag 25 december 2009

Var nöjd med allt som livet ger...

Blickar ut genom fönstret. Det är grått, blött och på gränsen till lerigt. Det fnyker (dialekt för småregnar/småsnöar) och idag blir det nog inte ljust överhuvudtaget. Den fina snön som var en ynnest är nästan borta och på väderleksrapporten varnar man för oväder och dåligt väglag. Jag ska dock inte köra hem förrän imorgon. Då ska det bli lite bättre enligt det allsmäktiga SMHI.

Igår var det julafton. Det var fint men samtidigt lite tråkigt. Mormor, som jag skröt om för några dagar sedan, ramlade hemma i sin hall och bröt benet på flera ställen. Ingen rolig julafton för henne och min mamma var så klart extra ledsen. Dock blev hon väl omhändertagen men i skrivande stund har hon ännu inte blivit opererad beroende på alla akutfall på julafton. Vi håller tummarna för att hon ska pigga på sig även om konvalecensen så klart blir lång.

Pratade för övrigt med den där unga mamman som jag berättat om tidigare, du vet hon som blev utslängd av sin pappa när hon blev gravid. Hon var på väg till goda vänner för att fira jul när jag pratade med henne och till råga på allt var hon hembjuden till pappan och hans fru. Inte under själva julhelgen men i mellandagarna. Den unga mamman var glad för det för det innebär att hon får träffa sin lillebror. Glädje är olika saker för olika människor.

torsdag 24 december 2009

God Jul till alla inperfekta

När jag var liten var julen en familjeanjelägenhet. Man samlades med dom närmsta och så körde vi runt mellan farmor och mormor och somnade tillslut uttröttade. Det var fint och varmt och vi var lyckligt lottade. När jag var liten var ALLT stängt på julen. Dom som inte hade familj och några närmsta var hänvisade till Arne Weise om dom hade tur nog att ha en TV. Med en slant över kunde man kanske unna sig en landgång med jultema från Konsum.

Idag är det annorlunda. Man kan fira alternativa jular, många öppnar sina hem för ensamma grannar och andra åker till varma länder och struntar helt i traditionerna Själv gillar jag som sagt julklapparna - mer ge än få - och jag gillar pysslet. Annars är jag faktiskt, tro det eller ej, ganska otraditionell.

Jag vet samtidigt att många vill mer än dom kan och att den där Hollywoodjulen är långt borta. Jag vet att idag försöker många, framför allt kvinnor, leva upp till många myter och mycket lull lull. Andra försöker parera och se till att alla har det så bra att dom glömmer bort sig själva. För att minska julstressen och för att påminna om att vi inte är perfekta och därför inte bör förvänta oss en "perfekt" jul. Eller rättare, vi är just så perfekta som vi kan vara. En något opassande låt men ändå, GOD JUL!

onsdag 23 december 2009

Lägg ner SAAB

I skrivande stund hör jag att affären mellan Volvo och Geely är i hamn. Det var väl fint. Då är det lätt att förledas att tro att samma ska snart händer med SAAB. Jag tror inte det. Även om något företag köper SAAB med dess innehåll måste nog Trollhättan med omnejd förbereda sig på en ordentlig åktur när det gäller arbetstillfällen.

Om SAAB går i putten är det så klart tråkigt för många av dom som jobbar där. Det som dom flesta dock sörjer är nog snarare varumärket SAAB. Det står för ett Sverige som inte riktigt finns längre. Vi var en stormakt med två egna bilmärken. Hur många smånationer kan stoltsera med det. SAAB stod också för det sportiga och frigjorda. Vem förknippar idag en bil med sportighet? Och, är det någon som tror att man kan göra ett bilmärke som gått med förlust i tjugo år lönsamt igen?

Nej, jag tror att det är dags att tänka nytt nu. Det finns gott om folk som tyckt att regeringen ska gå in och rädda SAAB. Det tycker inte jag. Regeringen har dock ändå ett gigantiskt ansvar. När ett företag som sysselsatt en hel byggd läggs ner måste stora insatser till. Utbildning, investeringsstöd, möjligheter till lån, satsningar på välfärden i stort och mycket annat. Det tar säkert tio år att komma igen och ska inte folk falla igenom på vägen så måste regeringen vara uthålliga i sina satsningar. Mitt tips är att fotsätta fokusera på miljövänliga alternativ när det gäller energi. Ja, lägg ner SAAB så ska ni se att det löser sig.

tisdag 22 december 2009

Vit jul?

Det dricks en hel del i juletid, alkohol alltså. Jag har inget emot att folk tar en öl, en snaps eller för den delen några glas vin eller glögg. Det ska erkännas att jag själv gör det och dessutom har jag slagit in en eller annan kluckande klapp och lagt under granen.

Det är okej. I min närmaste familj dricks det väldigt måttligt och jag vet att ingen har problem att hantera sitt drickande. I den utvidgade familjen och bland vänner och bekanta är det annorlunda. Där finns en eller annan som dricker för mycket och där finns flera som faktiskt beslutat sig för att helt torrlägga på den fronten, av nöd tvunget.

Vuxna som dricker för mycket är tungt för ungar som borde fått uppleva en härlig julledighet. Det kan finnas många skäl till varför ungar inte tindrar. Det kan vara ekonomi, oro för olika saker eller för den delen tonårshormoner men vi kan ju hjälpas åt att bespara ungar stressen det innebär att ha föräldrar som tittar för djupt i glasen om vi kan. Folk som dessutom sätter sig bakom ratten när dom druckit - det kan jag bara inte fördra. Spela med ditt eget liv men inte med mitt eller andras!

Så, för alla som vill ha ett alkoholfritt alternativ här kommer ett recept på alkoholfri "glögg" som jag blev bjuden på för ett tag sedan:

Tag en liter starkt rooibos-te, en liter äppeljos, en kanelstång, två kryddnejlikor och en halv stjärnanis. Koka allt i sex minuter. Servera varmt. Himla gott och garanterat okej om du behöver ta bilen senare.

måndag 21 december 2009

Lika och ändå så olika

Funderar över den gågna hösten och alla "bekymmer" som yngsta dottern ställt till med. Jag ser på henne och förundras över hur hon går igenom exakt samma våndor som jag gjorde när jag var 15. Det kan liksom inte börja fort nog, det där livet som ligger inom räckhåll men samtidigt inte.

Åh, frustrationen och ilskan det innebar och alla dessa människor (vuxna) som bara ville sätta käppar i hjulet för min glädje och utveckling och mitt språng mot vuxenvärden. Suck, det var så jobbigt.

Min dotter tycker inte Stockholm är stort nog för henne. Hon tycker att större städer lockar och att Stockholm är för lantisar. Det är roligt för även den känslan kommer jag ihåg fast i mitt fall handlade det om att byta landsorten mot storstaden. Funderar på vad det var man letade efter. Var det myllret och möjligheterna eller var det anonymiteten? Båda sakerna är defenitivt bristvaror där vi befinner oss just nu, på landet. Men å andra sidan, här finns det utrymme att tänka, det borde man göra oftare.

söndag 20 december 2009

Hej mitt vinterland

Oj vad det snöar. Inte så mycket att blogga om eftersom det verkar vara samma över hela landet men det är ju så härligt och häftigt att man inte kan låta bli. Eftersom jag är på besök hos mamma och pappa får jag också lov att ta tag i skottandet. Många kubikmeter snö har jag skyfflat undan idag. Puderlätt förvisso men jag tror att det kommer att bli lite träningsvärk ändå.

Tänker på gårdagen när alla "gamlingar" kom för att fira mamma och pappa på 150:års-kalaset. Vi hade trevligt, åt och drack och skrattade. Kollade på en bild av min farmor från hennes 70:års-kalas och förundras över hur gammal hon var om man jämför. Det är inte så svårt att förstå varför vi måste börja fundera över att höja pensionsåldern. Min mormor är 88 och fortfarande pigg (om än lite gaggig).

Nu är det paus i kalasande till julafton vilket betyder tid att sticka, läsa och umgås. Främsta målet är dock att hinna tänka. Sortera tankar och låta dom flöda fritt. Kanske, men bara kanske leder det till att det också blir något genomtänkt skrivet. Vem vet?

lördag 19 december 2009

Kalas eller Alla goes private

Idag är det kalas. Mamma och pappa fyller 150 år vankar runt och är nervösa. Om några timmar kommer tjocka släkten och snön yr i luften. Det ska bli trevligt men pappa funderar på var alla skor ska få plats. Mamma bakar tårta. Ungarna har just vaknat och äter frukost.

Annars är det så klart en sorglig dag. Att vi inte fått ett nytt klimatavtal med bindande förplikelser är en katastrof. Men, det hänger på dig och mig också. Tillväxt är inte allt och vi måste, verkligen måste sluta konsumera så hysteriskt. Jag vet att det är lätt sagt och svårare gjort men nog är det väl så att västvärlden fått sitt nu.

Nåja, nog om detta idag. Nu är det som sagt party så vi koncentrerar oss på det. Nu ska ni få se.

fredag 18 december 2009

Kvantiet - kvalitet

För ovanlighetens skull ska jag använda detta blogginlägg till att gnälla på moderaterna. Idag handlar det om Filippa Reinfeldt. Man kan konstatera att vården inte var perfekt innan moderaterna tog över men nu är det riktigt illa. Antalet onödiga besök hos läkare ökar dramatiskt, kostnaderna stiger och vården för dom som verkligen behöver den blir därmed sämre.

Mest allvarligt är det för multisjuka patienter. Har du många och/eller svåra sjukdomar har doktorn inte tid att lyssna på dig för man ska klämma in så många besök som möjligt. Människor som har problem med språket råkar så klart väldigt illa ut när det ska gå så fort som möjligt.

När besöken hos läkare ökar minskar samtidigt antalet besök hos sjuksköterskor och undersköterskor. Det förebyggande arbetet tar stryk och därmed minskar folkhälsan. Jag funderar på hur svårt det kan vara att få till det egentligen. I januari ska "stockholmsmodellen" med fritt vårdval börja gälla i hela landet. Man undrar hur dom tänkte. Dyrare, sämre och i förlängningen antagligen farligt. Hm, dags att välja nytt?

torsdag 17 december 2009

Lyckans mej

Jag är verkligen lyckligt lottad, faktiskt. Jag har förvisso haft ett skitår men dom motgångar jag mött väger otroligt lätt om du jämför med folk som har det dåligt. Idag tänker jag inte på dåliga saker utan istället glädjs jag extra mycket åt att ha en pigg och rask pappa som fyller 80 år idag. Sedan han fick sin nya knäled kan inget stoppa honom.

Jag har inte bloggat om min mammas födelsedag. Hon fyllde nämligen 70 i söndags. Hon är också pigg och glad, lite gaggig ibland men det får väl vara hennes privilegium att vara det när hon nu uppnått en viss ålder.

Ja, alltså - dom flesta av mina vänner har inte den turen som jag har, och för den delen mina ungar har. Att ha bägge föräldrarna/morföräldrarna kvar, pigga och raska. Därför önskar jag både mig och dom grattis.

Nämnde jag att dom firar 50:årig bröllopsdag i april?

onsdag 16 december 2009

Julfest och grundlagen

Hade tänkt skriva ett inlägg om riksdagsledamöters roll när det gäller att skydda grundlagen. Alltså att man ibland måste stå emot tårögda argument som "vi måste skydda barnen" eller "vill du inte stoppa knarket". I dessa två exempel ligger inskränkningar i TF och YGL respektive buggning och avlyssning. Jag skulle önska att riksdagsledamöterna faktiskt funderade över sitt uppdrag lite mer.

Men, eftersom jag var på julfest med jobbet igår är jag lite trött i tanken idag så det får vara. Jag nöjer mig istället med att konstatera att jag faktiskt vann alla Singstarutmaningar (utom en men det var Nirvana så det kan jag leva med)!

tisdag 15 december 2009

Min "miljöbil" och jag

När jag åkte hem med tunnelbanan igår fastnade min blick på en reklamskylt. "Hyr en julbil för 2500 kronor" löd det lockande budskapet. Funderade på min miljöbil som står hemma i garaget med ny vattenpump, nytt oljefilter och så klart ny olja - allt fixat till det facial priset 4000 kronor. Däcken är professionellt bytta också. Garageplatsen kostar för övrigt 450 kronor i månaden.

Anledningen till att jag kallar den miljöbil är att den mest står stilla. Sedan jag köpte den för typ fem år sedan har den inte rullat jättemånga mil, typ 500 om året vilket är väldigt lite. Egentligen finns det inga miljöbilar eftersom bara tillverkningen kostar typ 30 fat olja men det är i alla fall mer miljövänligt att ha en stillastående bensindriven bil än en gasbil som rullar.

Hur som helst, nu har jag alltså börjat fundera på allvar om jag ska sälja bilen. Det är bekvämt men ack så onödigt med bil. Jag skulle spara många tusenlappar på att inte ha den. Min dotter ska ta körkort det kommande året och jag har använt det som argument för att det vore bra med bil men jag inser att jag kan köpa många lektioner åt henne för pengarna istället.

Hm, det tål att funderas på.

måndag 14 december 2009

Hon kommer med ljus

Vaknade kl 5 i morse efter några få timmars orolig sömn. Det är märkligt det där hur svår det är att sova när man har en tidig tid att passa. Jag vet ju att klockan ringer men ändå måste den kollas gång efter annan. Att vakna kl 5 var faktiskt lite onödigt tidigt men jag fick en del gjort.

Jag hann bland annat skriva en lista över måsten den kommande veckan. Åker nämligen till Blekinge redan på fredag. Väldigt tidigt för att fira jul men innan dess ska jag hinna med och fira min mamma som fyllde 70 igår och min pappa som fyller 80 på torsdag. Oj, oj - det är en del att stå i. Håll tummarna för att vädret inte blir sämre.

Varför var jag då uppe kl 5? Jo, min lilla flicka och stökiga dotter som fått mig att slita mitt hår många gånger denna höst är nämligen skolans egen ljusbärare. Hon blev alltså utsedd till skolans lucia och idag har jag fått torka en och annan tår till julsångerna. Ja, jag vet att jag är tramsig men hon var galet fin i sitt fina hår, sin lussedräkt med röda band och sin ljuskrona. Hon kom med ljus, så himla fint.

söndag 13 december 2009

Heja röd-gröna

Klart det känns hyfsat att vakna till nyheten att röd-gröna nu har 52 % i opinionen mot borgarnas dryga 40. Inte blir det sämre av att Kd de facto verkar vara på väg ut. Kanske kan verka lite elakt men jag anser verkligen inte att Kd är ett parti som bör sitta i riksdagen eftersom man inte tror på alla människors lika värde.

Men när jag tittat lite på siffrorna kommer det så klart en lite bitter eftersmak. Jag har fortfarande hoppet kvar att Sd inte kommer in, det ska fortfarande en del till. Den bittra smaken kommer också så klart av att mitt parti sackar efter. Med dagens undersökning riskerar vi att få mer högerpolitik fast jag är övertygad om att det är motsatsen vi både behöver och längtar efter.

Kanske är det dags att börja fundera över taktik nu. Tiden går och börjar bli knapp. När jag läser underökningar där människor får tala om sina hjärtefrågor och prioriteringar så står det ju vänstern i den osynliga undertexten. Men detta till trots så går det utför. Det kan ju bero på att vi helt enkelt inte kan paketera och slå in i en förpackning som lockar. Jag vill inte se en tom presskonferens till. Jag vill se action!

lördag 12 december 2009

Vad gör du idag?

Borde gått ut i solen men det blev inte av eftersom köket kallade. Har bakat en stor omgång knäckebröd som just nu står och eftertorkar i ugnen. Samtidigt har jag två olika mjuka bröd på jäsning. Dinkel/vete med oliver och ost och lantbröd med tomat/örter. Så ska jag testa att koka ketchup. Det är väl en skojig grej. Måste utveckla mig lite och inte bara koka karameller.

Ska gå på 40-årskalas i kväll, därav allt brödbak. Bröden ska bli både present och förtäring. Det finns något väldigt tillfredsställande med att ge bort sådant man gjort själv. Att veta att man bara har justa ingredienser och bra grejer. I ketchupen ska jag ha hemodlad chili och hemodlad basilika, fina grejer. Alla delar av brödet är ekologiskt utom jästen. Jag har aldrig sett ekologisk jäst, undrar varför?


fredag 11 december 2009

Bara jag

Idag har jag tagit ledigt. Känner ett oundgängligt behov av att inte ha någon tid att passa och att tillbringa lite tid med mig själv. Jag gör det för sällan, åtminstånne i praktiken. Det är inte så att jag alltid har folk omkring mig men oftast har jag något annat i tankarna. Vanligtvis någon logistisk historia med ungar, politik, missad träning, städning och ja du vet.

Eftersom jag har slitit ganska hårt med skolans tillkortakommanden på sista tiden, som du säkert förstått om du följt min blogg har jag dessutom försummat mina vänner. Familjen Slow, och då framför allt fru Slow, har fått agera jourhavande tankesorterare och andra har helt hamnat vid sidan av. Därför blev jag väldigt glad igår när jag ringde en sedan länge försummad vän som genast tackade ja till att tillbringa nyår med mig och några till. Det är så skönt med vänner som faktiskt står kvar där man ställt dom även om man går en sväng.

Vi är några vänner som har en tradition av knytkalas på nyår. Det är trevligt och festligt och massor av mat och goda drycker. Det är olika människor varje gång men stommen är den samma. Förr serverades det kalkon men den traditionen har vi lämnat. Vad det blir iår har jag ingen aning om men det löser sig nog. Detssutom är det ju så att i och med nyår så lämnar vi 2009 som jag utnämnt till det officiella skitåret och går in i 2010 - återkomstens år!

torsdag 10 december 2009

Hotet mot det genuint svenska

Jag är född och uppvuxen på den svenska landsbyggden. I min by fanns det en "samhällsförening". Syftet med den var att ta tag i sådana saker som dom konkurrerande politiska partierna inte skulle behöva träta om, det vill säga sådant som var bra för alla. Och så fixade man dans och party också så klart. Båtklubben byggde bryggor och fotbollsklubben tog hand om ungarna. Vi som inte spelade fotboll bildade olika klubbar efter behag. Vi hade filmklubb och discoklubb och badklubb och vad vet jag.

Sverige är byggt på folkrörelser. Det gäller inte bara dom här små lokala ideella rörelserna där man sluter sig samman för att se film eller bygga bryggor eller för den delen bevara ett badhus eller så. Det handlar också om en konsumentrörelse i form av KF, Folksam och OK, det handlar om sociala rörelser som R-förbunden, det handlar om idrottsrörelsen och inte minst handlar det om fackföreningsrörelsen och resten av arbetarrörelsen. Detta är folkrörelser som faktiskt byggt Sverige tillsammans med schackklubbar och kolloniföreningar.

Därför är det extremt märkligt att det är så tyst när revolutionen ovanifrån nu pågår. Regeringen lägger nu sin tredje proposition på området och det känns som man fullbordar knivhugget. I ett penndrag föreslår man nu att politikområdet "folkrörelsepolitik" byts ut mot det mer slätstrukna "en politik för det civila samhället". Semantik kan tyckas men jag hävdar att det handlar om mer än nyspråk till och med. Organisationerna i det civila samhället ska nämligen "kunna konkurrera på lika villkor om uppdrag i samhället". Det betyder i sak att folkrörelserna ska bli som vilka kommersiella aktörer som helst. Av dom ovan nämnda folkrörelserna är det några som provat den vägen, det gick inte så bra.

tisdag 8 december 2009

Människoköpare

Igår läste jag en notis om en liga av människohandlare som sålt kvinnor och barn. Polisen i Stockholm och Malmö gjorde ett gemensamt tillslag och jag antar att man fångade en och annan så kallad människohandlare och befriade en och en annan människa. Ofta beskriver man likande tillslag med uttrycket "slavliknande förhållanden", jag har lite svårt för det där uttrycket slavliknande. Människohandel är per definition slaveri, inget annat.

Det hänger ihop med att det faktiskt finns en köpare som väljer att behandla en människa, oftast en kvinna eller ett barn, som egendom. Något man kan köpa och sälja och behandla som en tingest istället för just en människa. En varelse att utöva makt över, för det är makt det handlar om och inget annat.

Jag tycker att vi bör börja prata om människoköparna nu. I det så kallade Stockholmsprogrammet som ska klubbas i december, EUs nya program för typ justitiefrågor, står det att man ska arbeta för att förebygga människohandel. Det är väl bra men när man konkretiserar det med att man ska se till att kvinnorna stannar i sina hemländer har man inte fattat någonting. Förebyggande arbete är att sätta dit människoköparna hårt. Att förebygga "lusten" att köpa andra människor. Sluta att behandla kvinnor och barn som varor och erkänn att det är slaveri det handlar om.

måndag 7 december 2009

Restresa

Men varför gjorde jag inte som jag tänkte och planerade in en tripp till solen under julledigheten? Jag är ju mellanålders och borde ha lärt mig vid det här laget. Det blir inte roligare än grått och blött, det är bara att konstatera.

Jag skulle kunna tänka mig en storstadsresa också. En långweekend till London eller Paris. Inte för att det ger så många solpoäng men i alla fall en ursäkt för att göra något annat än att flänga fram och tillbaka mellan möten och disk och vad det nu är.

Kanske ska man ha lite is i magen och vänta på tillfället, kanske finns det någon chans på en restresa efter nyår. Tänk vad skönt det skulle vara. Ryggläge och en bok, i solen, vid havet.

söndag 6 december 2009

Minareter och lärare

Jag gnäller ju lite på lärare ibland. Jag gnäller en hel del på skolan också. Jag tycker jag har fog för det eftersom det finns få människor som har ett så stort ansvar som lärare och för den delen så stora möjligheter. Jag ser lärare som gör riktigt dåliga jobb och ställer till riktigt stor skada (som till exempel läraren som under två månader inte ens såg min dotter i klassrummet) men jag ser så klart också motsatsen. Det finns massor av fantastiska lärare i vårt avlånga land. En iaktagelse är att skolan verkar generellt sett vara dåligt rustad för inividuella kriser.

Nå, vad ska man då göra. Ja - en fråga är ju så klart resurser. Alltså, det går inte ihop om kravet är att vi ska sänka skatter och samtidigt kunna ha en ordentlig välfärd kvar. Visst kan man skala bort en massa annat som kultur och fritid och gatuunderhåll och vad det nu kan vara men av någon anledning gnälls det så fort något sådant händer. Att biblioteket har böcker, att fritidsgården håller öppet och att någon sandar gångvägen på vintern tas liksom för givet.

Resurser är dock inte allt, det krävs organisation, kompetens och vilja från skolan också. När jag pratar med rektor eller någon lärare om vad jag uppmärksammat som en utifrån betraktare sluter man sig samman precis som det där gänget som ställer till problem och alltid blir syndabockar. Nu är inte det något unikt drag för skolan utan det finns verkligen fler (yrkes)grupper som skulle gynnas av mer öppenhet.

I min äldsta dotters skola läste man om andra världskriget nyligen. Det var i samband med senaste folkomröstningen i Schweiz. Dottern kom hem och berättade om att läraren brutit den vanliga undervisningen för att tala om folkomröstningen och för att visa eleverna på de paralleller man kan dra när det gäller normalisering av hat mot det okända. I min yngsta dotters skola viskade en lärare på föräldramötet när förberedelseklasserna kom på tal att om man fått välja skulle dom inte fått komma till just denna skola.

Funderar på om jag ska bli skolpolitiker eller kanske gå tillbaka till förskolan och bli lärare - det bästa jobb jag någonsin haft.

lördag 5 december 2009

Mea culpa

Idag har jag pendlat mellan skam och skuld och självförankt och annat elände. Landar i systerskap och hopp. Tack Bitterfittan airlines för en fantastisk tripp till den ljuvliga spanska solkusten.

fredag 4 december 2009

Gå i fängelse

Har varit i fängelse idag. Ett av alla mina nedslag i verkligheten. Jag blev väldigt glad eftersom personalen berättade om dom lyckade utslussningsalternativen som dom har tillgång till. Eftersom jag själv varit med och "ritat" på dom så känns det ju kalas att dom funkar i praktiken.

När jag lyssnar på kriminalvårdarnas berättelse om sitt tålamod och sitt lirkande så känner jag igen mig. Den utbildning som kriminalvårdarna har borde alla tonårsföräldrar också ha. Beröm, skäll, tjat, kärlek och så lite straff - hitta den perfekta blandningen så har du en laglydig medborgare och en glad tonåring.

Nåja, idag är det fredag och jag har avtjänat min jobbvecka. Imorgon ska jag på teater men i övrigt är det fullt fokus på jul. Det ska bakas och bullas och packas och så blir det lite shopping. Samlas krafter helt enkelt, hoppas du får det lika trivsamt som jag tänker ha det. Fast, vi hörs säkert under helgen.

torsdag 3 december 2009

Lediga lärare

I min dotters skola råder det inte alltid ordning och reda. Ett exempel är att mitt barn gick på matteundervisning i två månader men skolan hade missat att anteckna vilken grupp hon skulle gå i så hon blev oförskylt rapporterad som frånvarande. Detta innebär samtidigt att hon gått på lektioner och läraren har inte märkt att hon är där. Det är kränkande att osynliggöra ett barn på ett sådant vis.

Varannan vecka får jag en rapport om mitt barns frånvaro. (Matten har inte varit rapporterad där). På denna rapport kan jag läsa om mitt barn skolkat eller slarvat eller inte varit ombytt på idrotten eller glömt pennan eller kommit försent. Det är väl bra. Vad som däremot inte framgår är huruvida läraren varit frånvarande eller ersatts med vikarie. Det är mindre bra.

Jag har nämligen räknat ut att mitt barn, som varit sjuk en del denna höst, har missat mer undervisning på grund av frånvarande lärare än på grund av egen frånvaro. Detta till trots är det barnets frånvaro man fokuserar på. Är inte det lite märkligt. Frågan är, är skolan till för barnen eller barnen för skolan?

onsdag 2 december 2009

Våra mest utsatta

Var på studiebesök i verkligheten igår. Besökte socialpsykiatrin i en förort där en grupp besjälade människor har till yrke att till en allt för låg lön ta hand om våra allra mest utsatta. Du vet, dom där som vi förut låste in på institution men som vi i vår godhet sedan beslöt skulle få vandra bland oss andra. Det är kanske jättebra men vi glömde bort att vi också borde väva skyddsnätet därefter.

Nå, vid besöket igår fick jag lära mig ett och annat. Till exempel så har Stockholm valt att upphandla tjänsten personligt ombud. Gott och väl, det personliga ombudet ska ju vara frisrående från den övriga verksamheten så det kanske är bra. Det är bara det att den organisation som vann upphandlingen har placerat ombudet i centrala stan och dom personer i förorten som behöver hjälp lär knappast söka den i stan. Man undrar lite hur dom tänkte där.

Jag fick också lära mig att till daglig verksamhet står man inte i kö utan man "har anmält intresse". Så använder man nyspråk för att trolla bort köerna. En annan finess som den borgerliga majoriteten ordnat är att nu ska klienterna få välja utförare. Alltså, dessa människor som verkligen inte kan välja mellan aftonbladet och expressen ska nu ta ansvar för att dom får rätt hjälp. Men det är klart, dom kan ju alltid fråga sitt personliga ombud om hjälp.

Att räkna upp alla kortsiktiga dumheter som dessa stackars människor råkar ut för skulle ta många långa stycken i denna blogg. Jag nöjer mig med att konstatera att ett samhälle som inte tar hand om sina allra minsta är ett ovärdigt samhälle. Jag önskar att alla skattesänkarivrare förstod det. Förr eller senare blir vi varse, det vet jag.

tisdag 1 december 2009

Oj då

Upptäckte att jag bara inte hinner blogga idag för jag har så många möten och så tänkte jag hinna äta lunch. Om du också är stressad som jag och liksom jag också "tvingas" försumma din träning. Stäng då dörren, dra upp volymen och kör i fyra minuter. Det hinner vi!