lördag 31 augusti 2013

Efter After Work

Tog ett glas efter jobbet med några arbetskamrater. Eller, jag ska inte sticka under stol med att det blev ett par glas, inte ett. Nåja, det var som vanligt väldigt trevligt. Lite vin, lite snicketisnack och lite nötter. Som det ska vara. En trevlig avslutning på veckan och sedan ska man gå hem till familjen, tv-tittande, middagen. Det blir inte alltid så.

Igår tvingade jag istället ut en ganska ny kamrat för att dricka ett glas efter after work. Det var väldigt bra gjort. Ett trevligt samtal fick ersätta tv-tittandet och sedan kan man ju fundera över den där sista ölen och huruvida den var nödvändig. Det var den så klart inte men den var värd det.

Den var värd det för att den gav utrymme för mer prat. Vi pratade om livet, om relationer, om politik och pyttelite om fotboll. Vi pratade om önskemål och tankar och kanske lite om drömmar. Vi pratade om vuxna saker som vuxna människor och det är en härlig känsla. Att någon annan faktiskt säger det man sedan länge tänkt.

Idag har jag funderat vidare på en del av de samtalsämnen som flög runt i luften igår och konstaterar att jag har mer att tillägga.

torsdag 29 augusti 2013

Snabbkurs i juridiska

Oj vad dagarna går fort. En hinner ju knappast till jobbet förrän man ska hem. Lägger sista handen vid en powerpoint som jag ska använda i en utbildning nästa vecka. Jag ska utbilda 26 tolkar med 13 olika språkbakgrund i juridiska. Alltså, en snabbkurs i relevanta begrepp och lagstiftningskomplex när det gäller de områden jag jobbar med.

Det blir lite brottsbalk, främst sexualbrott och så blir det diskrimineringslagen och smittskyddslagen. Det blir lite allmänna rättsprinciper och vad jag nu kan komma på. Det blir en snabbkurs i juridik på två timmar. Skojigt ska det bli.

Men, det är massor kvar att göra och så ska jag hinna förbereda en resa till London, ha ett möte med FN-förbundet och snacka lite om ett eventuellt radioprogram. Det står aldrig stilla på mitt jobb. Tur det finns musik att lugna ner sig med.


onsdag 28 augusti 2013

Stoppa läxorna

Läser i dagens DN om att läx-rut är bra för debatten. Tillslut har frågan om läxors vara eller icke vara kommit upp på bordet i perspektivet vad de egentligen tillför? Borde inte skolan sköta undervisningen? Borde inte alla ungar ha rätt till extra studiehjälp inom ramen för skolan undervisning? Ska verkligen ungarnas resultat vara beroende av att föräldrarna har råd att anställa en privat läxhjälpreda?

Jag har skrivit om det massor av gånger. Jag tycker att läxor är skit ur så många perspektiv. Att det behövs ett ruttet miljardförslag för att folk ska fatta det är trist. Jag har tjatat om det faktum att läxorna inte bara skapar en mer ojämlik skola utan också inskränker barns rätt till fritid. För att inte tala om alla konflikter som uppstår mellan i pressade förälder/barn-relationer.Jag har debatterat denna fråga till leda och ställt frågor till mina ungars lärare, rektorer etc. Jag har frågat:

- Vilken är den pedagogiska tanken med skolans läxor?
- Funderar ni på hur mycket arbete ni lägger över på amatörpedagoger?
- Har ni någonsin satt er ner i arbetslaget och diskuterat läxor?

Jag har aldrig fått svar. Jag vet dock att det finns massor av skolor och arbetslag som tagit snacket. Funderat ur pedagogisk synvinkel hur man ska jobba med hemuppgifter respektive uppgifter som utförs i skolan. Min bild är att 95% av de skolor som tar detta snack inom kort är läxfria skolor.

Ska det verkligen behövas ett ruttet miljardförslag?

Vänsterpartiet la för några år sedan ett förslag om att skolarbete ska göras i skolan, inte dumpas över på hemmet. Det är grunden till en jämlik skola. (Och med det menar jag inte en likriktad skola utan en rättvis skola som ger ungar det dom behöver när det behöver det). Rubriken på förslaget var Förbjud läxor och det gav upphov till ett ramaskri. Nu skulle vi ha en kravlös skola, nu skulle vi flumma och utarma kunskapskraven.

Sedan dess har vi fått Björklund och hans märkliga skolpolitik. Nu tycker jag det är dags att börja ställa krav. På skolan, och på Björklund att leverera. Sedan dess har vi fått läx-rut och nu tycker DN:s ledarsida att vi behöver diskutera läxor och dess vara eller icke.

tisdag 27 augusti 2013

Orutin

Har inte riktigt ställt in mig på rutinen att skriva blogg igen. Det tar lite tid att komma in i det men när det väl blivit rutin är det som att komma in i träningsrutin. Du vet, när man inte mår riktigt bra om det inte blivit en springunda eller så. Att skriva är som vilken färdighet som helst. Det blir bättre med träning. Sedan kan en ju ha talang att förvalta eller inte, men det är en annan femma.

Nåja, idag har jag lite svårt att skriva något spirituellt, viktigt eller roligt. Det beror på att jag inte sovit särskilt gott i natt. Jag gör ju sällan det men nu är det faktiskt värre än någonsin. Jag har lite mycket att tänka på. Måste göra något åt det tror jag. Hur gör man för att sova bättre? Dags att fundera på nu 47 år senare.

Om jag ska prata om något viktigt idag får det väl vara Lundsberg. Jag tycker att det finns en viktig  lärdom. På Lundsberg gäller inte samhällets lagar. På Lundsberg gäller kamratuppfostran (mobbning) och interna regler. De misstänkta ungdomarna har inte förhörts eftersom deras målsmän inte är närvarande. Det handlar om grov misshandel, kan inte socialtjänsten respektive biträde räcka? Nu har de fått åka hem, till sina målsmän som inte kunde komma och vara med på förhören. På Lundsberg gäller inte samhällets regler och lagar. Men det är Lundsbergarna som ska styra och ställa i samhället innan du vet ordet av.

måndag 26 augusti 2013

Polisens prioriteringar


Idag är det fotboll. Det är män som spelar och lagens som möts är Hammarby IF och Falkenbergs FF. Matchen spelas på Tele2 arena och i skrivande stund är 14 000 biljetter sålda. Beräknat antal supportrar som förväntas hålla till på gästande lags läktare är enligt uppgift 35. Alltså trettiofem personer kommer att stå på bortaläktaren.

Polisen anser att denna match måste hårdbevakas. De anser att bevakningsuppdraget är så stort att det kommer kosta Hammarby nästan 90 000 kronor. För vad vet ingen och varför är också ganska svårt att förstå. Jag fattar att det inte handlar om att bevaka de 35 FFF-supportrarna utan även den något större bajen-skaran. Men ändå.

Polisen bevakar alltså gator och torg utanför arenan och skickar räkningen till Bajen (fast pengarna går till statskassan, inte till polisen). Egentligen antar jag att det handlar om att Bajen ska betala för att vissa krogar inte kan hålla sig från att överservera eller för den delen allmän ordningshållning. Det är lite konstigt och jag är som skattebetalare otroligt nyfiken på hur många Hammarby-relaterade brott polisen beivrar under de timmar insatsen pågår. Det är relevant tycker jag. Hur prioriterar polisen?

Det vore också spännande att veta hur många brott som inte beivras under samma tid. Alltså, hur tänker polisen när de väljer att lägga så här stora resurser på bevakning av ett idrottsevenemang? Någon måste någon gång ställa frågan om polisen prioriterar rätt? Vad skulle hända om polisen inte satte in några extraresurser alls vid denna match? Skulle brottsligheten öka eller minska totalt sett? Skulle de brott som polisen då hann med att ta itu med vara fler än de som man får ta hand om vid en fotbollsmatch? Jag tror det, med stor marginal.

Personligen tänker jag att Bajen och alla andra fotbollsklubbar skulle kunna använda de 90 000 kronorna bättre. Till exempel skulle det kunna startas en kampanj mot det sexualiserade språket på läktarna. Kvinnohatet och homofobin. Om jag väljer att stanna hemma är det nämligen på grund av detta, inte på grund av risken att bli utsatt för brott på gator och torg på väg till arenan. Det kan hända var som helst, och då har jag betalat skatt för att polisen ska ingripa.

söndag 25 augusti 2013

Små barn och tålamod

Alltså, små barn och tålamod är en motsägelse i sak. Är barnvakt till en liten tre, snart fyraåring. Det är ett stort jobb. Jag kan inte minnas att det var så här jobbigt när mina egna var små men det kanske det var. Den unge mannen är väldigt söt och rar och snäll men mitt tålamod är inte var det var. Han kräver ständig uppmärksamhet och ständig underhållning. Det är inte min grej. Alltså, det duger inte att sätta en iPad i händerna på ungen, man måste titta på när han spelar också.

Å andra sidan. Pojkens unga mamma har fått en lång helg ledig. Jag kan förstå att hon behöver det. Återigen, du som hängt med ett tag vet ju att den lille gossens mamma är ung och ensam utan nära anhöriga. Eller ja, det finns en "morfar" som inte ville ha med dottern att göra när hon blev gravid. Jag har försökt få ihop dem men det krävs nog hjälp från någon annan än mig.

Nåja, efter en ansträngande helg får jag känna mig god och snäll. Grabben har trots mitt bristande tålamod fått en helg med lite ombyte, lugn och lek. Mamman orkar förhoppningsvis med sin ganska tuffa vardag en stund till. Jag har erkänt förr att jag inte gillar att leka. Jag gillar att prata med barn men inte att leka. Jag avskyr att stå i parken och gunga eller sitta i sandlådan och göra sandkakor.

Idag ska vi spela fotboll. Snart, inte nu men snart. Nu tränar vi på tålamod. Snart ska vi spela fotboll.

lördag 24 augusti 2013

Demokratins väktare

Jag snicketisnackar ganska mycket på twitter, pratar med folk jag inte känner och troligtvis aldrig kommer träffa i den verkliga världen. Jag pratar mycket strunt men också mycket allvar. En del personer som jag träffat på via twitter har lärt mig massor och jag kan ju bara hoppas att de fått något av mig.

De stora snackisarna i mitt flöde är fotboll och det aktuella ämnet för dagen. Jag pratar sexualpolitik och juridik så klart men också polisfrågor ut en massa olika perspektiv. Jag pratar med poliser som för det mesta är väldigt aggressiva och ifrågasätter varför en icke-polis lägger sig i det heliga polisarbetet. Det kan man fundera på så klart men med lite tålamod tar diskussionen sig förbi den trista inledningen och jag får lära en massa nytt.

Polisfrågor tål att diskuteras. Polisen är en stor utgiftspost i statsbudgeten, det är en sak, men polisen ska också vara en garant för det demokratiska styrelseskicket. Därför är det otroligt viktigt att alla vi med demokratiska värderingar granskar och synar polisen ur varje möjlig vinkel.

Fast, det är inte lätt eftersom poliskåren i stort anser att ingen människa som inte har gjort minst 1000 fotpatrulltimmar ska ha en åsikt. (Jag hoppas du kan läsa mellan raderna här). Polisen som utgiftspost i statsbudgeten har liksom privatskolor och privat vård näst intill fri dragningsrätt på skattemedel. (Tolka med tanke på att detta är en blogg och jag målar med breda penseldrag). Alla bekymmer kan lösas med fler poliser och mer pengar.

Det är kvalificerat trams.

När man väl kommer på talefot med aktiva poliser upptäcker man snabbt att de flesta är överens om kritiken mot polisen i stort. I synnerhet de strukturella bekymren. De långa avstånden till ledningen, bristen på konpetensutveckling, frånvaron av chefer i vardagen, bristen på tekniskt stöd och så vidare. Jag tror inte varje enskild polis sitter inne med sanningen men jag tror att helheten skapar en viktig bild för att göra bättre.

Idag har vi snackat om polisens avrapporteringssystem. Under de femton år jag har pratat polis har detta varit en fråga. Jag har inte följt utvecklingen på sista tiden men när jag ställde frågan på twitter fick jag snabbt svar. Läs dessa två artiklar. Denna från 2011 och denna som är från 2013. Det oroar mig, det borde oroa dig.

(I samma andas barn även om det är en helt annan diskussion egentligen undrar jag varför ingen slagit larm om arbetsförmedlingens GDs höga mobilräkningar och resor med familjen förrän nu. Finns det ingen internkontroll i svensk statsförvaltning över huvud taget)?

fredag 23 augusti 2013

Köp en medalj

I mitt jobb träffar jag ofta spännande och intressanta människor. Människor som gör viktiga saker, är bra på det dom gör och som brinner. Som en röd tråd finns ju så klart sexet, eller rättare sagt sexualupplysningen och de sexuella rättigheterna liksom jämställdhet och hälsa.

Idag har jag till exempel haft förmånen att träffa en ung tjej som heter Cecilia. Hon driver ett projekt som heter Futebol da Forca. I Moçambique har hennes organisation startat massor av fotbollslag för tjejer. Lagen spelar inte bara fotboll utan man pratar också jämställdhet, sexuella och reproduktiva rättigheter och hälsa och så har man kul.

Cecilia är en inspirerande person och hennes projekt likaså. Igår skrev jag om hjältar som tar risker. Idag tänker jag tipsa dig om att man kan göra gott på andra sätt också. Kanske du vill bli tränare i ett lag när Futebol da Forca nu kommer till Sverige? Kanske vill du bidra på något annat sätt. Igår sa jag att vi borde ge medaljer till modiga människor som jobbat i bistånd. Idag kan du köpa en medalj för ett gott syfte.

Kolla här.

torsdag 22 augusti 2013

Tack till dig som tar risken

Det var länge sedan jag skrev ett inlägg på denna blogg. Flera månader sedan faktiskt. Idag ska jag prova och se om jag har energin att börja skriva igen. Jag känner behov av att skriva allt oftare och det blir av just idag beror på en hemsk händelse igår. En attack på fyra personer i Somalia varav tre var svenska politiker. Två av de fyra överlevde, en av dem en kvinna från Rinkeby. En lokal person dog i attacken liksom en svensk man.

Idag har jag varit på minnesstund för den svenske mannen som så tragiskt blev dödad. Han var 24 år och aktiv i både ungdomsförbund och i partiet. På minnesstunden deltog massor av ungdomar vilket så klart både var sorgligt och hoppfullt. 


De två svenska politikerna var i Somalia för att förbereda ett demokratiprojekt. De var där för att försöka skapa en bättre värd. Samtidigt lever människor i området ständigt med våldet. Vi måste orka och våga fortsätta kampen för en bättre värld, även där det är som farligast. Försvarare av mänskliga rättigheter lever farligt, vi måste fortsätta leva farligt.

Vi behöver fundera ibland, när vi skickar en välbehövlig hundralapp till någon biståndsorganisation att det är människor som ska utföra arbetet. Vi behöver ge dem en medalj lite då och då för att de tar riskerna så att vi andra slipper.