Lite mer om min mamma (och andra mammor)

Jag är uppvuxen i en by på landet. Ja, inte i typ urskogen men en knapp mil utanför "huvudorten". Vi hade skola, kyrka, telefonkiosk och en affär så vi var ju inte helt förvildade. Tre gånger per dag gick också bussen till stan. Det var tryggt och senare lite tråkigt och väldigt traditionellt. På morgonen lämnade papporna byn för att åka till jobbet och mammorna skickade ungarna till skolan för att sedan ta sig en morgonfika.

Det fanns två politiska partier som lockade till intresse i byn. Centern och sossarna. Men så en dag gick de bägge partierna i centralorten i klinch på ett sätt som inte gynnade byn. För att kunna ta byns parti grundades då Samhällsföreningen. Där kunde man samlas mot politikerna oavsett vilken partibok som doldes i innerfickan. Med tiden löste sig den politiska knuten men föreningen blev kvar. Den blev en festfixarorganisation och ordnade danser och fest istället för att ta politisk ställning.

Med tiden ville också mammorna i byn hitta på något så man bildade Samhällsföreningens damklubb. Damklubben träffades en kväll varannan vecka under frevändningen att man skulle handarbeta. På varje julfest satte man också upp en liten barnteater till alla andras stora glädje. Men det egentliga motivet till föreningen var dolt.

Jag minns det så väl. Den där lördagen när byn tömdes på kvinnor över 18. Det var nämligen åldersgränsen för att få åka med på Damklubbens årliga dagstur. Redan klockan åtta samlades mammorna på busshållsplatsen för avresa till något exotiskt resemål. Ibland gick resan till Helsingborg och någon gång till Jönköping. Det var nog inte målet som var viktigt utan resan.

Hemma i byn fick papporna se till att barnen togs om hand och det blev många kanelbullar och saft istället för lagad lunch. Det var spännande och roligt att ha en heldag utan kvinnor i byn som styrde och ställde.

Ännu roligare blev det när mammorna kom hem framåt kvällen. Då hade dom så klart köpt presenter för att döva sitt samvete över att ha lämnat oss barn "vind för våg". Dessutom hade det blivit ett och ett annat glas vin i plastmugg på bussen och vid lunchen så mammorna var både fnissiga och busiga.

Det var härliga tider och en trygg och lycklig tid. Det var en uppväxt på landet.

Land of the free

Igår hade vi besök från USA på jobbet. Besöket bestod av en grupp människor som reser runt för att berätta om fattigdomen i USA och den grupp som står helt utanför de redan mycket små trygghetsstystemen. Dom berättade om människor som förlorar sina hem trots att dom har två jobb. Dom berättade om alla fattiga som inte ser någon annan utväg än att ta värvning för att ge sig ut i kriget, då får dom i alla fall mat och en säng - om än i fält. Dom berättade också om den växande folkrörelse som kämpar för ekonomiska mänskliga rättigheter för alla.

Vår bild av USA är ju att landet långt där borta är möjligheternas land. I det fantastiska programmet Hollywoodfruar sa en av bimbosarna att "det går bra nu för min man kan ju köpa hus billigt på grund av krisen". Verkligheten bakom det uttalandet är att tusentals människor förlorar sina hem varje dag. Verkligehtens USA innebar att människor inte kan få vård och utbildning. Verklighetens USA är ett skriande bevis på hur det går när man släpper marknadskrafterna fria utan kontroll.

En av representanterna från PPEHCR sa igår, "egentligen vill vi säga att vi vill ha socialism men då vänder sig folk och springer". "Så, istället säger vi att vi vill ha bostäder, jobb, utbildning, sjukvård och mat för dagen, men det är ju samma sak".

Ja, så kan man se det!

2010 - trygghetens år

Härmed förutspår jag att borgarna det kommande året kommer att sluta prata pengar och börja prata trygghet. Nu går vi nämligen in i del två av individualismens tidevarv. Det är fortsättningen på strategin. När vi nu sänkt skatterna, tömt statens kassakistor och gjort oss kollektivt lite fattigare så är det nu upp till var och en.

Men det är lugnt, så länge vi har si så där 20 000 poliser och tillräckligt många människor inlåsta och om du bara håller dig på din kant så ska du se att det går bra. Du kan alltid köpa ett larm, direkt kopplat till en bevakningsfirma. Det är lugnt, du får det på avbetalning.

Det är lugnt, nu sätter vi åt dom där slappa föräldrarna som inte kan hålla ordning på sina barn. Det där att samhället har ansvar där familjen inte riktigt klarar av är liksom gammeldags. Nu är det var och en för sig. Den som inte kan simma får skylla sig själv.

Retoriken är på plats. Nu ska den bara landa hos dig och mig. Trygghet är ordet för dagen. Snart på ett flygblad i din hand, kom ihåg var du hörde det först!