Med en sådan rubrik skulle ju denna bloggpost kunna handla om vad som helst. Kanske tror du att jag tänker skriva om den senaste sexskandalen med ännu en högt uppsatt man som misstänks för våldtäkt. Men det ska jag inte. Jag nöjer mig med att konstatera att jag aldrig upphör att förvånas. Om du vill fundera vidare på frågan tycker jag du ska lyssna på inslaget med polischefen Anne-Marie Orler i P1 från i morse. Länk här.
Nej, det jag skulle prata om var mina egna kroppsliga begär och då tänker jag inte på pirret och vårkärlek och sånt utan annat. Jag tänker på träning och mat. Den senaste veckan har jag ätit dåligt vilket lett till att jag sovit dåligt vilket så klart minskar lusten till träning. Samtidigt så längtar min kropp efter att bli använd. Att få jobba med muskler till bristningsgränsen och känna den där härliga tröttheten efteråt.
I går regnade det sjukt mycket när jag skulle hem så jag lämnade cykeln på jobbet eftersom jag skulle direkt till möte. Så, slag i saken och jag tog stavarna till jobbet. En timma och 10 minuter tog det att gå i ganska rask takt med ordentlig packning (kläder och dator och vad det nu var). Kroppen blir glad och jag blir glad och det är härligt. Nu är jag hungrig och i helgen ska jag träna massor av styrka när friskis har öppet hus.
Hm, men så funderar jag ändå. När man tränar så äter man bra och så sover man bättre. När man tränar blir man starkare och god mat och sömn gör att man blir pigg. Kanske ska man fundera på vad man ska använda all energi till. Det är ju ändå vår.
2 kommentarer:
Lycklig du som är överens med din kropp om att träning är något att längta efter och villigt underkasta sig.
Jag för en ständig debatt med degklumpen under huvudet, och alltför ofta vinner majoriteten. Men inte alltid.
Alltså, jag sa väl inte vem som gick vinnande....Dialogen är ju en början :)
Skicka en kommentar