Lek eller lära

I Svenskan finns en artikelserie som handlar om lek och lekens betydelse i olika sammanhang. Igår var det en professor emerita som berättade att i så kallad fri lek befästs dom könsroller som barn fått inpräntade från vaggan. Dåliga egenskaper som mobbning och herre på täppan-beteende utvecklas och inte sällan finns det våld med i leken.

Det kräver att vuxna faktiskt hjälper barnen att hantera den så kallade fria leken.

I denna kunskap som faktiskt bygger på såväl forskning som erfarenhet läser liberala förståsigpåare in att det handlar om att trycka in genustänkande och tvinga barnen till roller som dom inte naturligt eftersträvar. Jag fattar inte riktigt. Ena stunden kräver ni att förskolan ska vara förSKOLA och nästa stund ska man inte använda kunskap och forskning för att skapa just en miljö för lärande.

Eller, det kanske hänger ihop med Folkpartiets skolpolitik i stort. Dom gillar ju inte heller att politiken och åtgärderna bygger på dessa faktorer. Det är därför man dissar expertisen tillexempel när det gäller skolk i betygen. Det är liberal skolpolitik det. Tyckande och trams, ingen beprövad erfarenhet eller verderlagd forskning där inte.

Kärnkraft är säkrare än sex

Idag hade jag tänkt blogga om datalagring. Det har varit debatt i kammaren och i eftermiddag är det omröstning i riksdagen. Sedan blev jag varse att regeringen antagligen kommer att förlora tre omröstningar idag. Det handlar om utförsäljning av statliga bolag, förbud för transfetter och nedläggning av tingsrätter. Med datalagringen blir det fyra.

Är en regering regeringsduglig om man lägger fram förslag efter förslag som man förlorar? Eller, ska vi vara glada för att riksdagen får mer makt? I Regeringsformen står det "all makt utgår från folket och riksdagen är deras företrädare....". Eller, börjar det bli dags för att fundera på misstroende?

Nåja, det finns kanske viktigare saker än att utmana regeringsmakten just nu. I Japan är det på väg att brisera fullständigt. I Tokyo sprider sig paniken. När man lyssnar på svenska experter verkar det inte vara så farligt. Jag tror inte på er. Jag tror inte heller att det går att förvara utbränt kärnbränsle på ett säkert sätt i 100 000 år.

Jag har berättat om det där bandet jag åkte på turné med för många år sedan, nu finns dom på youtube! Denna låt passar in idag.

Var tar det slut

För tredje dagen i rad skriver jag på samma tema. Det är väl ändå inte likt mig. Hm, men ibland blir det så att kommentarer och nyheter gör att man tänker vidare. Ibland leder det faktiskt till att jag ändrar åsikt men för tillfället känner jag mig mer övertygad om min grundinställning.

Okej, det handlar alltså om Piratpartiet och integritet igen. I de två senaste dagarnas blogposter har jag ifrågasatt om man kan rösta på ett parti som inte tar ställning till frågor som exempelvis jordbruksbudget, arbetsrätt och vad det nu kan vara. Okej, ponera att jag accepterar att integritetsfrågor går utöver allt man kan tänka sig, vart leder det mig? Jo, självklart till frågan om var integriteten tar slut. För mig handlar det inte bara om integritet i form av att man ska slippa övervakning utan också om kroppslig integritet. Jag undrar därför hur Piratpartiet kommer att ställa sig i frågor som rör exempelvis sexköpslagen eller för den delen människosmuggling. Någon som vet? Lägger man ner sin röst? Tycker man att slaveri i form av prostitution är som vilket jobb som helst? Har Piratpartiet någon åsikt om tvångsgifte? Hur funderar man kring kroppslig integritet överhuvudtaget? Någon som kan svara? Piratpartiet säger på sin hemsida att man antagligen tänker välja den gröna eller den liberala gruppen, det är ju som att säga att salt och sött är samma sak.

Nä, nu till något mycket roligare. Jag tittar ut genomfönstret och ser att det ljusnar i kanterna. Efter en natts regn som gör att man antagligen inte behöver vattna gräset på Söderstadion idag tror jag att solen snart bryter fram. Jag håller hoppets fana högt och dessutom gör jag mig redo att sjunga fram spillrorna av mitt lag idag. Jepp, det ska jag - vi ses kanske där!

Liberala krokodiltårar

Jag hade inte tänkt skriva mer om FRA-omröstningen nu men jag är så förbaskat trött på dessa liberala krokodiltårar att jag inte kan låta bli. I morse var det Federly och Lindberg - igen.

- Oj, oj , oj. Stackars mej som fick ta ett så svårt beslut och rösta ja till lagen.

-Oj, oj, oj. Tänk vad duktig jag var som röstade nej fast det inte hade någon som helst betydelse.

Federly tänker jag lämna därhän men Lindberg (och för den delen Ohlsson) behöver en liten skrapa. Det är klart att det är lätt att vara rebell hemma på sin egen kammare. Det är klart det går att slinta på knappen när man VET att det inte gör någon som helst skillnad i helheten. Det faktum att ingen av dessa "liberaler" gick upp och röstförklarade hindrade aktivt att lagen stoppades och nu ska det gråtas ut i varenda morgonprogram.

Hur är det med den journalistiska integriteten då? Inte en fråga har ställts till någon i de partier som mangrant röstade emot. När man nu envisas att prata med samma människor, finns det ingen som kan fundera ut de viktiga frågorna? Jag vill veta vad som gjorde att Lindberg inte gick upp i debatten. Var det egentligen så att hon inte var intresserad av att fälla förslaget? Det verkar för mig vara den mest rimliga förklaringen. Annars gäller det att kunna höja rösten, även när det blåser lite. Faktum är nog att den där knapptryckningen inte var värd mer än en knuten näve i byxfickan.

Vill ni ha det som i Sovjet eller?

Igår inträffade något fantastiskt. I Sveriges riksdag hölls en verklig debatt. En debatt med blod svett och tårar. En debatt som faktiskt kunde betyda någonting i sak. För en gångs skull var inte allt klart när ledamöterna äntrade talarstolen utan argumenten som framfördes kunde bli avgörande.

Och som dom gjorde det. Alice Åström och Kalle Larsson höll anföranden som det brann om. Fredrik Federlys röst bröts av "rörelse" medan Annie Johansson förfalskade historia. Till slut föll "liberalerna" dock till föga och böjde sig för partipiskan. Något annat kan inte påstås. Den återremiss som just i skrivande stund klubbats igenom är bara kosmetika, ingenting förändras i sak.

Kampen måste alltså fortsätta!

I vimlet utanför riksdagshuset träffade jag på en tjänsteman från justitiedepartementet som smålog och sa´ "vad var det jag sa´"?

Jag är så glad att engagemanget som pressat etablissemanget kommer från folket. Visst, piraterna är till övervägande del unga teknikintresserade män men vid manifestationerna utanför riksdagen idag blev jag överaskad. Blandand publik, män och kvinnor, unga och gamla. Det finns en genuin oro över vad som håller på att hända.

Kanske, och detta är en verklig förhoppning, innebär detta starten på något nytt. Kanske innebär detta starten på ett folkligt uppror i fler viktiga frågor. Idag har småsaker som bolagisering av posten röstats igenom, något att fundera vidare på.

Slutligen kan jag inte låta bli att lägga med detta lilla klippet från en av mina absoluta favoriter. Har du inte sett den, se den.