Prata om det!

Äntligen har det börjat pratas om barnfattigdomen. Det samma gäller bostadsbristen, dom otrygga anställningarna och för den delen den gigantiska arbetslösheten. De ökande klassklyftorna börjar ge verkliga avtryck i folks vardag och när hösten kommer blir det ännu tydligare, i alla fall i blå Stockholm. Då höjs priserna på månadskortet och dessutom priserna för att få vård.

Samtidigt är det kris i Europa. Ekonomisk kris. Det kapitalistiska systemet skakar och IMF och EMU gör allt för att lappa och laga. Som vanligt får den lilla människan som har väldigt lite betala mest. Gemensamma tillgångar ska reas ut och slumpas bort, det går aldrig att reparera.

När man hör folk intervjuvas är det tydligt att det är vänstervärderingar som genomsyrar deras krav. Förändring, rättvisa och fördelning. Den politik som den breda, gröna vänstern i Europa och Sverige står för är den politik som folk ropar efter.

Hur kan det då komma sig att det svenska Vänsterpartiet fortsätter sin nedåtgående trend? Hur kan det komma sig att trots att svaren på folks frågor finns i vänsterns förslag och budget halkar vi nu till sist under spärren i senaste opinionsmätningen?

Hörrni, vi måste prata om det! Det står en elefant i rummet...

Att välja

Opinionsundersökningarna rullar på och media gör sitt bästa för att spela med i spelet har jag glädjen att vara ute i verkligheten. Dels så möter jag som fritidspolitiker människor på gator och torg och känner att vinden blåser ganska bra i ryggen. Det hänger så klart på att folk går och röstar men i övrigt känns det bra.

Igår kväll kändes det också bra. Jag blev tillsammans med sex andra partirepresentanter utfrågad av förstagångsväljare. Ett förtiotal unga hade kommit och det blev många frågor. Bostäder, jobb och skola - är någon förvånad? Samtidigt blir det lite torftigt för alla vill ju göra allt och jag blir väldigt sugen på att ifrågasätta dom andra men det finns inget utrymme när man är så många.

Det som gladde mest var ändå den enorma samstämmigheten när det gäller antirasismen. Alla kanske inte glöder lika mycket men det är tydligt att alla tar avstånd. Snart måste det dock till mer än så. En tjej i publiken sa att det är ju faktiskt skamligt att hon ska behöva ställa frågan eftersom hon är tredje generationen som bor i Sverige. Hon har så rätt! Det är skamligt.