De senaste somrarna har min och mina ungars semesterplanering kretsat kring diverse idrottstävlingar som vi kuskat runt till i vårt avlånga land. Gävle, Karlshamn, Uppsala, Örebro, Göteborg - jo då vi har sett några svenska städer. Så har det blivit en vecka med någon polare någonstans utan kidsen - en sån där galen vecka.
I år blir det inte en sådan sommar.
Ungarna har blivit tonåringar och lite till och känner inte längre för att "satsa" på idrottande. Barnens pappa är inte särskillt intresserad av planering, i synnerhet inte semesterplanering. Kidsen vill bara hänga med polarna.
Plötsligt är jag en "överbliven" tonårsmamma utan planer. Tjejerna är för små för att lämnas ensamma - enligt mig - och för stora för att hänga med morsan - enligt dom. Så då uppstår frågan; vad göra nu?
Är det dags att släppa taget?
Herre gud, när jag var i deras ålder var jag långt från mammas trygga famn. För all del, det blev ju folk av mig också - även om det tog lite tid.
Jag är nog inte riktigt redo ännu!
fredag 30 maj 2008
Food and liquor
En vän till mig sa en dag att det enda du kan ge andra människor för att göra dem glada är bra mat och god sprit (eller kanske tvärt om).
Jag tror han har rätt!
Jag tror han har rätt!
torsdag 29 maj 2008
En snut vid varje knut
Den första polisen jag såg i morse var en tant blå som stod vid sidan av en målad bil. Efter hundra meter en till som stod och smaskade på sin frukostmacka, därefter en farbror blå och så vidare.
Ju närmre city jag kom ju tätare stod dom.
Sällan har så många cyklister stannat vid rödljusen. Ögontjänare.
När jag cyklade hem igår hade hela vägen (cirka 1 mil) "spärrats av" med plastband. Du vet, sådan där blå-vita som det står polis på.
Skönt i och för sig, med dom där plastbanden för det tyder ju på att den där omtalade hotbilden är ganska låg. Det är väl få terrorister som låter sig stoppas av plastband.
Trafiken stod helt stilla hela vägen och mitt i allt en ambulans med blåljus och sirener. Av någon märklig anledning flyttade sig ingen åt sidan och poliserna (som det var gott om) stod bara och tittade på när ambulansen fastnade.
Ska man vara lite plump kan man oroa sig för om det blev en siffra till som kan registreras av Iraqi body count.
Över mitt hus flög helikoptrar - något som bara brukar vara fallet vid fotbollsderbyn. Kanske var det Condi som landade...
Så läser jag i tidningen att hela kalaset betalas av biståndsbudgeten. 25 miljoner som borde gått till fattigdomsbekämpning. Inte för att jag tror att Irakierna är ett rikt och lyckligt folk men jag anser helt klart att USA med allierade faktiskt måste ta ansvar för sin egen skit.
Vet du, om du vill slå näven i bordet kan du göra det idag. Du och jag och Nätverket mot krig.
I avvaktan på det vill jag säga att jag proudly present en låt till, American terrorist - Lupe Fiasco, väl bekomme!
Ju närmre city jag kom ju tätare stod dom.
Sällan har så många cyklister stannat vid rödljusen. Ögontjänare.
När jag cyklade hem igår hade hela vägen (cirka 1 mil) "spärrats av" med plastband. Du vet, sådan där blå-vita som det står polis på.
Skönt i och för sig, med dom där plastbanden för det tyder ju på att den där omtalade hotbilden är ganska låg. Det är väl få terrorister som låter sig stoppas av plastband.
Trafiken stod helt stilla hela vägen och mitt i allt en ambulans med blåljus och sirener. Av någon märklig anledning flyttade sig ingen åt sidan och poliserna (som det var gott om) stod bara och tittade på när ambulansen fastnade.
Ska man vara lite plump kan man oroa sig för om det blev en siffra till som kan registreras av Iraqi body count.
Över mitt hus flög helikoptrar - något som bara brukar vara fallet vid fotbollsderbyn. Kanske var det Condi som landade...
Så läser jag i tidningen att hela kalaset betalas av biståndsbudgeten. 25 miljoner som borde gått till fattigdomsbekämpning. Inte för att jag tror att Irakierna är ett rikt och lyckligt folk men jag anser helt klart att USA med allierade faktiskt måste ta ansvar för sin egen skit.
Vet du, om du vill slå näven i bordet kan du göra det idag. Du och jag och Nätverket mot krig.
I avvaktan på det vill jag säga att jag proudly present en låt till, American terrorist - Lupe Fiasco, väl bekomme!
onsdag 28 maj 2008
I´m afraid of americans
På vägen till mitt jobb cyklar jag förbi både Sheraton och regeringskansliet. Dessa platser blockeras för närvarande av stora betongblock på grund av alla potentater som ska besöka Irak-konferensen som börjar i morgon (förvisso i Upplands Väsby men de ska bo i stan och antagligen besöka både Rosenbad och Arvsfurstens palats).
Nu är det nämligen dags att städa upp efter ytterligare ett fruktansvärt krig. Nu är det dags att fördela köttbenen i form av maffiga byggkontrakt och annat. Nu är det dags för plundring.
Vem pratar om ockupationen? Vem pratar om de tiotusentals civila dödsoffren? Har vi inte grävt för många hål?
Nu är det nämligen dags att städa upp efter ytterligare ett fruktansvärt krig. Nu är det dags att fördela köttbenen i form av maffiga byggkontrakt och annat. Nu är det dags för plundring.
Vem pratar om ockupationen? Vem pratar om de tiotusentals civila dödsoffren? Har vi inte grävt för många hål?
tisdag 27 maj 2008
Rosé och relationer
- eller vad är det med mellanålders män?
- eller mycket snack och väääldigt lite verkstad!
I helgen var jag i Rålis. Jag åkte dit för att kolla lite boule och förhoppningsvis träffa några kompisar från förr. Så blev det också, LITE boule och så kompisar från förr.
Något det inte blev lite av dock var rosévin - och snack. Till slut var det jag och ett gäng boulesnubbar som satt kvar i baren.
Vad är det med mellanålders män? De är som läskpapper när de får snacka sex och relationer. Själv satt jag mest och kände mig som Katarina Janousch och gav mina "råd" mycket billigt.
- Hallå, jag är inte specialisten du vill ha. Jag är singel med en massa krashade relationer bakom mig. Vem är väl jag att ge råd?
- Men, det är så bra att få prata med en tjej - om min tjej. Varför vill hon inte? Varför vill hon inte tillräckligt ofta? Varför vill hon bara prata? Varför tycker hon inte det är ok med oskyddat sex när hon just varit gravid och fött barn? Varför kan hon inte använda det där raffsetet som jag gillar så mycket? Jag köpte ju det till henne. Ska vi hångla?
Nä, tror inte det va´.
Jaha, om inte annat förstår jag mer om mina egna avslutade relationer.
Ge mig en självklar människa, en människa som är klar med sig själv. Då kan jag börja snacka relationer igen.
- eller mycket snack och väääldigt lite verkstad!
I helgen var jag i Rålis. Jag åkte dit för att kolla lite boule och förhoppningsvis träffa några kompisar från förr. Så blev det också, LITE boule och så kompisar från förr.
Något det inte blev lite av dock var rosévin - och snack. Till slut var det jag och ett gäng boulesnubbar som satt kvar i baren.
Vad är det med mellanålders män? De är som läskpapper när de får snacka sex och relationer. Själv satt jag mest och kände mig som Katarina Janousch och gav mina "råd" mycket billigt.
- Hallå, jag är inte specialisten du vill ha. Jag är singel med en massa krashade relationer bakom mig. Vem är väl jag att ge råd?
- Men, det är så bra att få prata med en tjej - om min tjej. Varför vill hon inte? Varför vill hon inte tillräckligt ofta? Varför vill hon bara prata? Varför tycker hon inte det är ok med oskyddat sex när hon just varit gravid och fött barn? Varför kan hon inte använda det där raffsetet som jag gillar så mycket? Jag köpte ju det till henne. Ska vi hångla?
Nä, tror inte det va´.
Jaha, om inte annat förstår jag mer om mina egna avslutade relationer.
Ge mig en självklar människa, en människa som är klar med sig själv. Då kan jag börja snacka relationer igen.
måndag 26 maj 2008
Vi har ju (snart) ingen lokal..
I mitt kvarter finns en lokal där bland annat den lokala idrottsföreningen håller till. Lokalen ligger i en av hyresfastigheternas källare. Förr spelades det både fotboll och bandy men på grund av växthuseffekten eller något är det mest fotboll nu för tiden.
Eller fotboll, jag vet inte om det är det heller men gubbarna ses där och de drar väl iväg en boll eller två innan de får dra i sig en öl eller två. Trevligt och socialt.
I lokalen finns också pingisbord och lite annat och jag kan lova att många ungar har lajat både kvällar och helger. Självklart ordnas fester, många par har nog träffats där,
När jag gick förbi lokalen igår stod en liten tandlös pojke med ett jätteleende tillsammans med sin pappa och sträckte upp sin något opumpade boll mot Bullen. Bullen är mannen som så länge jag kan minnas varit materialförvaltare i lokalen. Självklart fixade Bullen bollen liksom han slipat skridskor till kvarterets ungar och öppnat lokalen för dem som vill in. Bullen känner alla och är helt enkelt en fantastisk vuxen att ha i krokarna.
Det är snart slut med det. När nu alla lägenheter ska ombildas till bostadsrätter är självklart denna typ av lokal helt utrotningshotade. Visa mig den bostadsrättsföreningen som till ett rimligt pris hyr ut till en förening som vår lokala idrottsklubb. Nej, det är nog ett minne blott.
Så, om inte andra argument biter. Låt bli hyresrätterna - för Bullens skull!
Eller fotboll, jag vet inte om det är det heller men gubbarna ses där och de drar väl iväg en boll eller två innan de får dra i sig en öl eller två. Trevligt och socialt.
I lokalen finns också pingisbord och lite annat och jag kan lova att många ungar har lajat både kvällar och helger. Självklart ordnas fester, många par har nog träffats där,
När jag gick förbi lokalen igår stod en liten tandlös pojke med ett jätteleende tillsammans med sin pappa och sträckte upp sin något opumpade boll mot Bullen. Bullen är mannen som så länge jag kan minnas varit materialförvaltare i lokalen. Självklart fixade Bullen bollen liksom han slipat skridskor till kvarterets ungar och öppnat lokalen för dem som vill in. Bullen känner alla och är helt enkelt en fantastisk vuxen att ha i krokarna.
Det är snart slut med det. När nu alla lägenheter ska ombildas till bostadsrätter är självklart denna typ av lokal helt utrotningshotade. Visa mig den bostadsrättsföreningen som till ett rimligt pris hyr ut till en förening som vår lokala idrottsklubb. Nej, det är nog ett minne blott.
Så, om inte andra argument biter. Låt bli hyresrätterna - för Bullens skull!
söndag 25 maj 2008
Dödligt arbete
Efter att ha tillbringat lördagskvällen i glada vänners lag med helt klart för mycket vin och en vådlig cykeltur hem i mörkret kräver dagen lite seriositet. Gick igenom veckan som gått lite grann och fann att en fråga faktiskt nästan dränkts i schlager vilket är helt oacceptabelt.
Visste du att 70 människor dör i arbetsplatsolyckor varje år. Det är en siffra som förskräcker. Att våra arbetsplatser är så farliga och att säkerhetstänket inte kommit längre är ingen rolig kunskap. Dessutom rustar regeringen ner. Det är ingen nyhet. Arbetsmiljöverket får minskade resurser - tillsynen skärs ner - och antalet utbildade skyddsombud blir färre och färre.
När tempot blir högre i arbetslivet samtidigt som kraven ökar och kontrollen minskar riskerar fler att få sätta livet till. Skyddsombudens och fackens reella möjligheter att vara med och skapa trygga arbetsplatser är snart ett minne blott.
På arbetsmiljömässan som pågick i Jönköping förra veckan blev den borgliga representanten hårt åtgången när hon försökte läxa upp de 120 skyddsombud som samlats genom att säga att de visst har en massa makt. "Ni kan faktiskt till och med stoppa arbetet om det är fara å färde - vet ni det?"
Seriöst, det är klart att dom vet, det är ju liksom deras uppgift att veta.
Jag är rädd att regeringen ser skyddsombuden som såna där otäcka fackliga aktivister som bara är ute efter att störa produktionen och bråka. Jag säger, läs på lite grann. Antalet olyckor med dödlig utgång ökar som sagt men också antalet olyckor som leder till allvarliga skador och i värsta fall invalidiserng. Om inte siffrorna fullständigt ska rusa iväg är det hög tid att göra något nu.
För övrigt utsågs på mässan också årets skyddsombud. Det blev Maja Mählinen från Kommunal som fattat beslutet att stoppa arbetet på bussarna Härryda när arbetsmiljön blev ohållbar. Grattis säger jag.
Visste du att 70 människor dör i arbetsplatsolyckor varje år. Det är en siffra som förskräcker. Att våra arbetsplatser är så farliga och att säkerhetstänket inte kommit längre är ingen rolig kunskap. Dessutom rustar regeringen ner. Det är ingen nyhet. Arbetsmiljöverket får minskade resurser - tillsynen skärs ner - och antalet utbildade skyddsombud blir färre och färre.
När tempot blir högre i arbetslivet samtidigt som kraven ökar och kontrollen minskar riskerar fler att få sätta livet till. Skyddsombudens och fackens reella möjligheter att vara med och skapa trygga arbetsplatser är snart ett minne blott.
På arbetsmiljömässan som pågick i Jönköping förra veckan blev den borgliga representanten hårt åtgången när hon försökte läxa upp de 120 skyddsombud som samlats genom att säga att de visst har en massa makt. "Ni kan faktiskt till och med stoppa arbetet om det är fara å färde - vet ni det?"
Seriöst, det är klart att dom vet, det är ju liksom deras uppgift att veta.
Jag är rädd att regeringen ser skyddsombuden som såna där otäcka fackliga aktivister som bara är ute efter att störa produktionen och bråka. Jag säger, läs på lite grann. Antalet olyckor med dödlig utgång ökar som sagt men också antalet olyckor som leder till allvarliga skador och i värsta fall invalidiserng. Om inte siffrorna fullständigt ska rusa iväg är det hög tid att göra något nu.
För övrigt utsågs på mässan också årets skyddsombud. Det blev Maja Mählinen från Kommunal som fattat beslutet att stoppa arbetet på bussarna Härryda när arbetsmiljön blev ohållbar. Grattis säger jag.
lördag 24 maj 2008
Passion
Har jag berättat om några av mina passioner? Ja, självklart eftersom jag skrivit om såväl politik som Bajen och musik. Men något litet mer innanför skinnet också kanske? Passionen är nödvändig i mitt liv och den är förhoppningsvis dramatisk, kompromisslös och hård. Det är i alla fall så jag vill att det ska vara. Självklart betyder det att jag hamnar i knepiga situationer ibland och kunde jag skylla på mitt latinska ursprung så vore väl allt gott och väl, men så är det ju nu inte. Jag har också fruktansvärt dåligt tålamod med människor som brinner för lite - en av mina sämre sidor.
Jag är en antingen-eller-människa. Har svårt att göra saker halvdant. Det betyder också att jag helst undviker tråkiga saker överhuvud taget. Ja, jag är en vuxen kvinna så jag vet ju att vissa saker bara måste blir gjorda men jag har fruktansvärt tråkigt under tiden. .
Jag tror att detta är en av orsakerna till den sömnlöshet som jag ständigt lider av. Det är så fruktansvärt tråkigt att sova och tankarna vill bara fladdra iväg på alla håll.
Kanske är passionen för skiftande saker ett sätt att hålla någon slags "missbrukarpersonlighet" på en armlängds avstånd. Andra skulle säga att det bara är en släng av mani.
Idag ska jag hur som helst ägna mig åt några av mina passioner. Strax ska jag dra på mig träningskläderna och springa en sväng. Sedan ska jag ge mig på ett försök att göra en levain. Så en tur på cykel till en park i stan för att förhoppningsvis träffa på några vänner från förr.
Några saker som jag inte ska göra för de inte står på min lista för dagens passioner; städa, shoppa och prata med dumskallar som inte tillför något till min dag.
Jag är en antingen-eller-människa. Har svårt att göra saker halvdant. Det betyder också att jag helst undviker tråkiga saker överhuvud taget. Ja, jag är en vuxen kvinna så jag vet ju att vissa saker bara måste blir gjorda men jag har fruktansvärt tråkigt under tiden. .
Jag tror att detta är en av orsakerna till den sömnlöshet som jag ständigt lider av. Det är så fruktansvärt tråkigt att sova och tankarna vill bara fladdra iväg på alla håll.
Kanske är passionen för skiftande saker ett sätt att hålla någon slags "missbrukarpersonlighet" på en armlängds avstånd. Andra skulle säga att det bara är en släng av mani.
Idag ska jag hur som helst ägna mig åt några av mina passioner. Strax ska jag dra på mig träningskläderna och springa en sväng. Sedan ska jag ge mig på ett försök att göra en levain. Så en tur på cykel till en park i stan för att förhoppningsvis träffa på några vänner från förr.
Några saker som jag inte ska göra för de inte står på min lista för dagens passioner; städa, shoppa och prata med dumskallar som inte tillför något till min dag.
fredag 23 maj 2008
Press play
Ibland känns det som om någon tryckt på slowmotion-knappen och att man inte kommer någon vart. Samtidigt rusar blodet i kroppen i dubbel hastighet och jag kan inte värja mig. Det är som en pockande basslinga som mullrar fram, med en trumma som räknar pulsens slag och förvarnar om riffet som bara måste komma. Hur det byggs upp till en formlig explosion på insidan.
Nä, det heter ju implotion. Kanske är det vad som väntar om inget händer nu.
Jag vill ha mer.
Jag vill fan i mig ha allt.
Kan någon vara vänlig och tycka på play.
Nä, det heter ju implotion. Kanske är det vad som väntar om inget händer nu.
Jag vill ha mer.
Jag vill fan i mig ha allt.
Kan någon vara vänlig och tycka på play.
torsdag 22 maj 2008
För att jag längtar så efter ljumma sommarkvällar
-eller jag känner mig lite fransk idag.
Borde kanske kommentera Champions leauge-finalen igår. Nä, inget av mina lag var med...
Kanske en kommentar till undersökningen som presenteras i stora morgontidningen som jag tror visar att singelkvinnor i mindre städer vinner (eller inte förlorar lika mycket kanske det var) särskilt om de är välutbildade...
Något om hotet mot Oskarshamns kärnkraftverk? Viktigt men nä...
Skiter i det och tar en promenad genom Paris.
Parce que je le valez bien!
Diva - dödligt intermezzo. Köpte filmen när jag var i Paris i våras. Nyutgåva - underbar, helt enkelt underbar!
Borde kanske kommentera Champions leauge-finalen igår. Nä, inget av mina lag var med...
Kanske en kommentar till undersökningen som presenteras i stora morgontidningen som jag tror visar att singelkvinnor i mindre städer vinner (eller inte förlorar lika mycket kanske det var) särskilt om de är välutbildade...
Något om hotet mot Oskarshamns kärnkraftverk? Viktigt men nä...
Skiter i det och tar en promenad genom Paris.
Parce que je le valez bien!
Diva - dödligt intermezzo. Köpte filmen när jag var i Paris i våras. Nyutgåva - underbar, helt enkelt underbar!
onsdag 21 maj 2008
Singelliv och trust in lust
I en artikel läser jag att den som delar kostnaderna med en sambo kan tjäna 500 000 kronor på 10 år. En halv mille alltså. Per person. Fatta vad mycket roliga saker man skulle kunna göra med dom pengarna. Resa, öppna en krog (helst i något varmare land), ideellt arbete - möjligheterna är oändliga.
Ensamstående ska betala tidning, hyra, försäkringar, el och vad det nu kan vara själva. SCB har räknat ut att en ensamstående i snitt har fasta utgifter på 14500 kronor per månad medans sammanboende har utgifter på 12500 kronor. Dessutom går vi ensamstående mer på krogen och lever i största allmänhet mer i skörlevnad (positivt eller negativt?).
Nu ser jag tre vägar att gå:
Ensamstående ska betala tidning, hyra, försäkringar, el och vad det nu kan vara själva. SCB har räknat ut att en ensamstående i snitt har fasta utgifter på 14500 kronor per månad medans sammanboende har utgifter på 12500 kronor. Dessutom går vi ensamstående mer på krogen och lever i största allmänhet mer i skörlevnad (positivt eller negativt?).
Nu ser jag tre vägar att gå:
- Arbeta för införandet av ett singelavdrag i deklarationen eller ett särskilt singelbidrag som utbetalas till oss stackare.
- Eller så får jag ge mig ut på krogen/stan/jobbet/kvällen/klubben/resa/dans/föreningslivet/nätet eller vad det nu kan vara där man kan hitta någon att dela utgifterna med.
- Flytta till kollektiv - borde ju innebära en ännu större besparing?
Hm, tål att tänkas på.
Eller så är det så att friheten är värd att lägga en slant extra på.
På tal om att lägga en extra slant och på tal om singelliv. Dagens snackis verkar vara att apoteket ska börja sälja sexleksaker. Dildos, geishakulor och annat skojsigt. Ett sätt att rädda hem lite verksamhet när Hägglund säljer ut eller bara en utökad service? En taleskvinna säger att sexuell njutning är en hälsofråga. Självklart.
Roligast var undersökningen med frågan; skulle du köpa en dildo på apoteket. Svarsalternativen Ja, Nej och Vet Inte. Men svara inte då!!!
Jag säger; heja apoteket!
tisdag 20 maj 2008
Svenska kulor
- eller hyckleriets verkliga ansikte!
Över 100 länder var representerade i Dublin igår när frågan om ett förbud mot klustervapen skulle diskuteras. Den svenska regeringen som företräddes av Carl Bildt (m) vill ha ett förbud - med ett litet undantag. Den svenska varianten, bombkapsel 90 ska undantas.
Allan Widman (fp) tycker att man kan kombinera ett förbud med ett undantag utan att skämmas. Det handlar om att leva upp till "tekniska krav". Det vill säga, bomberna ska döda rätt personer.
Hallå, klusterbomber dödar. Urskilningslöst och under lång tid.
Det finns inga smarta vapen, vi har sett det förut i Irak, Afganistan, Libanon, Tjetjenien.
Hallå, det går inte att ställa krav på andra länder och sen vända ryggen till, vissla en truddelutt och låtsas som ingenting.
Historien har redan dömt.
98 % av de som dödats av klustervapen är civila.
40 % är barn.
Vi har sett konsekvenserna av era förbannade bomber.
Förbjud klustervapen - oavsett nationalitet på kulorna.
Uppdatering
Idag har regeringen KU-anmälts av Hans Linde (v) för sin hantering av klustervapnen. En enig riksdag har gett regeringen i uppdrag att verka för ett totalt förbud, inget annat. Nu är det bara att hoppas att KU tar sitt uppdrag på allvar den här gången!
Över 100 länder var representerade i Dublin igår när frågan om ett förbud mot klustervapen skulle diskuteras. Den svenska regeringen som företräddes av Carl Bildt (m) vill ha ett förbud - med ett litet undantag. Den svenska varianten, bombkapsel 90 ska undantas.
Allan Widman (fp) tycker att man kan kombinera ett förbud med ett undantag utan att skämmas. Det handlar om att leva upp till "tekniska krav". Det vill säga, bomberna ska döda rätt personer.
Hallå, klusterbomber dödar. Urskilningslöst och under lång tid.
Det finns inga smarta vapen, vi har sett det förut i Irak, Afganistan, Libanon, Tjetjenien.
Hallå, det går inte att ställa krav på andra länder och sen vända ryggen till, vissla en truddelutt och låtsas som ingenting.
Historien har redan dömt.
98 % av de som dödats av klustervapen är civila.
40 % är barn.
Vi har sett konsekvenserna av era förbannade bomber.
Förbjud klustervapen - oavsett nationalitet på kulorna.
Uppdatering
Idag har regeringen KU-anmälts av Hans Linde (v) för sin hantering av klustervapnen. En enig riksdag har gett regeringen i uppdrag att verka för ett totalt förbud, inget annat. Nu är det bara att hoppas att KU tar sitt uppdrag på allvar den här gången!
måndag 19 maj 2008
Rajraj
Jag är ganska trög, i alla fall i vissa sammanhang. Jag hittade ett gammalt mess i min mobil som jag fått en sen natt på väg hem från krogen. Först idag, när jag städade mobilen, tror jag att jag förstod vad detta något kryptiska mess ville säga.
Så jag säger det här och nu, det var inte riktigt så jag menade.
Men, hur som helst. Ett tips från coachen är; ta det lugnt med messandet mitt i natten på väg hem från krogen. Det är så lätt att vara för snabb på avtryckaren. Ett mess far i väg i cyberrymden med ett innehåll som såg bra ut i första läget - svårt att ångra.
Man sitter där och har tråkigt på tunnelbanan. Helst hade man velat att kvällen skulle fortsätta vidare på en runda till. Du vet hur det är, man blir mästare på att komma på kvicka formuleringar där mitt i natten. Många mess har gått iväg med fel innehåll, till fel person, vid fel tillfälle.
Oj, om jag fick en krona för varje förfluget mess - Blondinbella kunde slänga sig i väggen med sin miljonblogg. Min och mina barns framtid hade varit säkrad.
Hur som helst, jag har slutat ha ångest över sådant. Det är slut med det. Men, jag har som du förstår svårt att tolka dolda budskap. I alla fall ibland. Här skulle det passa bra att illustrera med en låt tänker jag. The sign med Ace of base kanske? Kommer du ihåg den? Jag också så jag väljer en annan.
Så jag säger det här och nu, det var inte riktigt så jag menade.
Men, hur som helst. Ett tips från coachen är; ta det lugnt med messandet mitt i natten på väg hem från krogen. Det är så lätt att vara för snabb på avtryckaren. Ett mess far i väg i cyberrymden med ett innehåll som såg bra ut i första läget - svårt att ångra.
Man sitter där och har tråkigt på tunnelbanan. Helst hade man velat att kvällen skulle fortsätta vidare på en runda till. Du vet hur det är, man blir mästare på att komma på kvicka formuleringar där mitt i natten. Många mess har gått iväg med fel innehåll, till fel person, vid fel tillfälle.
Oj, om jag fick en krona för varje förfluget mess - Blondinbella kunde slänga sig i väggen med sin miljonblogg. Min och mina barns framtid hade varit säkrad.
Hur som helst, jag har slutat ha ångest över sådant. Det är slut med det. Men, jag har som du förstår svårt att tolka dolda budskap. I alla fall ibland. Här skulle det passa bra att illustrera med en låt tänker jag. The sign med Ace of base kanske? Kommer du ihåg den? Jag också så jag väljer en annan.
söndag 18 maj 2008
Div 3 norra Svealand
Den som känner till något om mig vet att jag verkligen gillar fotboll. Igår tittade jag till och med på en och en halv match utan något grön-vitt inslag. Att jag gillade den första var i och för sig att de blårandiga fick storstryk, den andra stod mest på i brist på annat.
Gubbar då, jo, jag är väl tillräckligt gammal för att de span som eventuellt dyker upp ska kunna betecknas som någon slags gubbar.
Fotbollsgubbar dock, numera särskilt de som spelar i div 3 norra Svealand och tror att de äger världen, har jag inte mycket till övers för.
Idag har jag varit idrottsmamma. Jag har tillbringat nio (9) timmar på en friidrottsarena i regn, blåst och pina. Eftersom jag själv mest burit runt papper, försökt att le och vara glad och faktiskt dela ut en och annan medalj ska ju inte klaga. Heder åt alla fantastiska barn och ungdomar som hoppat, sprungit och kastat.
Allt har gått kanon. Tidsprogrammet höll, funktionärerna dök upp, mackorna räckte, kaffet var varmt hela tiden, datorerna krånglade bara lite.
Tills de plötsligt var där, fotbollsgubbarna från div 3 norra Svealand.
Vi visste ju att de skulle komma. Jag borde har förberett mig på vad som skulle komma. Bara för deras skull hade vi redan tryckt ihop vår tävling och kortat programmet med en timma.
De skulle ha 45 minuter på sig att värma upp på plan, det borde väl räcka.
Yeah right, inte för spelare i div 3 norra Svealand.
Det börjar redan kl 15 (matchen startar kl 17) när gubbarna promt ska in just i det enda av sex omklädningsrum som vi använder. En av gubbarna tittar mig stint i ögonen och väser; "om ni inte flyttar er åker vi hem".
Ok säger jag, ärligt talat, jag har ett antal ungar i full färd att tävla ute på banan. Inget skulle kunna intressera mig mindre.
Så har vi två starter kvar. Bägge innehållande några av de vassaste 800 m löparna som Stockholmsområdet kan uppbringa. Båda starterna planerade som ett genrep till nästa helgs SM-tävlingar.
Då kommer gubbarna ut och börjar rumstrera runt. Mitt i loppet kör de ut båset som de ska använda som avbytarbås mitt i löparbanan. Loppet är i full gång och jag skriker självklart rakt ut för att stoppa dom.
Då smyger en av dem fram, tittar mig stint i ögonen och väser; " om 45 min ska två lag från div 3 norra Svealand spela på denna planen..."
Allt mitt eventuellt kvarvarande förtroende för fotbollsgubbar i div 3 norra Svealand flyger därmed sin kos. Spjutkast mot liten fotbollsgubbe från div 3 norra Svealand ska numera vara min favoritgren.
(Fast jag kommer att fortsätta gilla fotboll etc)
Gubbar då, jo, jag är väl tillräckligt gammal för att de span som eventuellt dyker upp ska kunna betecknas som någon slags gubbar.
Fotbollsgubbar dock, numera särskilt de som spelar i div 3 norra Svealand och tror att de äger världen, har jag inte mycket till övers för.
Idag har jag varit idrottsmamma. Jag har tillbringat nio (9) timmar på en friidrottsarena i regn, blåst och pina. Eftersom jag själv mest burit runt papper, försökt att le och vara glad och faktiskt dela ut en och annan medalj ska ju inte klaga. Heder åt alla fantastiska barn och ungdomar som hoppat, sprungit och kastat.
Allt har gått kanon. Tidsprogrammet höll, funktionärerna dök upp, mackorna räckte, kaffet var varmt hela tiden, datorerna krånglade bara lite.
Tills de plötsligt var där, fotbollsgubbarna från div 3 norra Svealand.
Vi visste ju att de skulle komma. Jag borde har förberett mig på vad som skulle komma. Bara för deras skull hade vi redan tryckt ihop vår tävling och kortat programmet med en timma.
De skulle ha 45 minuter på sig att värma upp på plan, det borde väl räcka.
Yeah right, inte för spelare i div 3 norra Svealand.
Det börjar redan kl 15 (matchen startar kl 17) när gubbarna promt ska in just i det enda av sex omklädningsrum som vi använder. En av gubbarna tittar mig stint i ögonen och väser; "om ni inte flyttar er åker vi hem".
Ok säger jag, ärligt talat, jag har ett antal ungar i full färd att tävla ute på banan. Inget skulle kunna intressera mig mindre.
Så har vi två starter kvar. Bägge innehållande några av de vassaste 800 m löparna som Stockholmsområdet kan uppbringa. Båda starterna planerade som ett genrep till nästa helgs SM-tävlingar.
Då kommer gubbarna ut och börjar rumstrera runt. Mitt i loppet kör de ut båset som de ska använda som avbytarbås mitt i löparbanan. Loppet är i full gång och jag skriker självklart rakt ut för att stoppa dom.
Då smyger en av dem fram, tittar mig stint i ögonen och väser; " om 45 min ska två lag från div 3 norra Svealand spela på denna planen..."
Allt mitt eventuellt kvarvarande förtroende för fotbollsgubbar i div 3 norra Svealand flyger därmed sin kos. Spjutkast mot liten fotbollsgubbe från div 3 norra Svealand ska numera vara min favoritgren.
(Fast jag kommer att fortsätta gilla fotboll etc)
lördag 17 maj 2008
Svenska cupen och facklig kamp
Idag spelar Hammarby mot Mjällby i Svenska cupen. Som Bleking i förskingringen borde jag kanske göra andra prioriteringar men som du säkert vet är jag Bajenflicka rakt igenom.
Jag vill trots detta uppmärksamma en sak som faktiskt är lite imponerande.
Majoriteten av de svenska fotbollsklubbarna har så klart inte fostrat någon av EM-truppens spelare, spelarna är ju trots allt bara 23 och klubbarna bra många fler.
Det finns ett gäng klubbar som fostrat en.
Det finns en klubb som fostrat två, och det är Mjällby. Både Wilhelmsson och Linderoth tog sina fösta fotbollskliv där. Lite flott tycker jag.
Idag spelas ytterligare en fotbollsmatch av rang men av en helt annan karraktär. Svenska och polska byggnadsarbetare möts i en vänskapsmatch på Sundbybergs IP kl 13. Matchen tillägnas Fair Play på arbetsmarknaden.
Jag håller på justa arbetsvillkor och Bajen!
Uppdatering
Bajen - Mjällby 5 -1
Uppdatering2
Byggnads Sverige - Byggnads Polen 1 - 2
Jag vill trots detta uppmärksamma en sak som faktiskt är lite imponerande.
Majoriteten av de svenska fotbollsklubbarna har så klart inte fostrat någon av EM-truppens spelare, spelarna är ju trots allt bara 23 och klubbarna bra många fler.
Det finns ett gäng klubbar som fostrat en.
Det finns en klubb som fostrat två, och det är Mjällby. Både Wilhelmsson och Linderoth tog sina fösta fotbollskliv där. Lite flott tycker jag.
Idag spelas ytterligare en fotbollsmatch av rang men av en helt annan karraktär. Svenska och polska byggnadsarbetare möts i en vänskapsmatch på Sundbybergs IP kl 13. Matchen tillägnas Fair Play på arbetsmarknaden.
Jag håller på justa arbetsvillkor och Bajen!
Uppdatering
Bajen - Mjällby 5 -1
Uppdatering2
Byggnads Sverige - Byggnads Polen 1 - 2
fredag 16 maj 2008
Fobier
Jag gillar verkligen inte spindlar.
Jag är inte främmande för att erkänna att jag faktiskt är lite fobisk när det gäller dessa åttabeningar. Jag kan berätta många, för andra, lustiga episoder när denna fobi har tvingat mig till märkliga handlingar.
En gång var jag på landet med en god vän. Vi skulle sova i gäststugan på gården. Just när vi skulle släcka såg jag ett långt ben som smög in vid taklisten ovanför mig. Egentligen var min vän inte mycket att hålla i handen eftersom han vid tiden var rädd för det mesta som var mindre än en ko och hade fler än två ben. (Han har bättrat sig).
Han stod dock ut med indirekt kontakt, något jag inte klarar.
Alltså, fram med dammsugaren för att suga upp alla elakingar runt taklisten. Därefter placerade vi dammsugarslangen i en väska med dragkedja, drog igen, satte dammsugaren med slangen och väskan i garderoben och - låste garderobsdörren!
Man vet ju aldrig.
Sedan gick vi in i huset och sov i vardagsrummet.
Att fobier ofta kommer sig av traumatiska händelser är ju välkänt. Den där händelsen med dammsugaren var verkligen traumatisk.
Jag gillar verkligen inte att dammsuga.
uppdatering
Funderade på varför jag skrev detta inlägg och inser nu att det beror på att jag i princip varje fredag bestämmer mig för att ha "fredagsstädning för det är så mysigt när det är klart". Jobbade under min första studenttid som städerska på Östermalm - svart så klart - och som dom fick det vill jag ha det. Men som rubriken på denna blogg antyder så är ansatsen bättre än utförandet.
uppdatering2
Myrmekiaphila neilyoungi
Somliga får en gata uppkallad efter sig, eller ett torg. Ett sätt att hedra betydande personer sedan de gått bort. Nu har Neil Young fått en spindel uppkallad efter sig. Varför???
Jag är inte främmande för att erkänna att jag faktiskt är lite fobisk när det gäller dessa åttabeningar. Jag kan berätta många, för andra, lustiga episoder när denna fobi har tvingat mig till märkliga handlingar.
En gång var jag på landet med en god vän. Vi skulle sova i gäststugan på gården. Just när vi skulle släcka såg jag ett långt ben som smög in vid taklisten ovanför mig. Egentligen var min vän inte mycket att hålla i handen eftersom han vid tiden var rädd för det mesta som var mindre än en ko och hade fler än två ben. (Han har bättrat sig).
Han stod dock ut med indirekt kontakt, något jag inte klarar.
Alltså, fram med dammsugaren för att suga upp alla elakingar runt taklisten. Därefter placerade vi dammsugarslangen i en väska med dragkedja, drog igen, satte dammsugaren med slangen och väskan i garderoben och - låste garderobsdörren!
Man vet ju aldrig.
Sedan gick vi in i huset och sov i vardagsrummet.
Att fobier ofta kommer sig av traumatiska händelser är ju välkänt. Den där händelsen med dammsugaren var verkligen traumatisk.
Jag gillar verkligen inte att dammsuga.
uppdatering
Funderade på varför jag skrev detta inlägg och inser nu att det beror på att jag i princip varje fredag bestämmer mig för att ha "fredagsstädning för det är så mysigt när det är klart". Jobbade under min första studenttid som städerska på Östermalm - svart så klart - och som dom fick det vill jag ha det. Men som rubriken på denna blogg antyder så är ansatsen bättre än utförandet.
uppdatering2
Myrmekiaphila neilyoungi
Somliga får en gata uppkallad efter sig, eller ett torg. Ett sätt att hedra betydande personer sedan de gått bort. Nu har Neil Young fått en spindel uppkallad efter sig. Varför???
torsdag 15 maj 2008
Headhunting
För några dagar sedan åt jag lunch med en god vän. Vi snackade jobb och plötsligt frågade han mig "varför skulle jag anställa dig"? Hm, ja det kan man ju fundera över, så det gjorde jag.
Jag är en kompetent och kunnig jurist i mina bästa år med sådär 10 års erfarenhet av kvalificerat juridiskt arbete (erfaren men inte fast i en fåra).
Jag är social och har lätt att knyta nätverk (alltid en tillgång med utåtriktade personer).
Bland mina starkare sidor kan nämnas att jag är kreativ och flexibel. Jag har aldrig missat en deadline (alltså stukturerad och organiserad).
Jag är oftast trevlig men jag räds ints säga vad jag tycker eller ta obekväma beslut (chefsämne).
Van att ha många bollar i luften är jag så klart, gillar både att jobba på egen hand och i team (självständig).
Tonåriga och självgående barn (ingen VAB-risk).
Mina lönekrav är förstås avhängiga erbjudandets art och arbetsvillkor (det kan bli dyrt).
Skulle jag inte bli headhuntad så får jag väl tänka om och gifta mig rikt.
Erbjudande, någon?
Jag är en kompetent och kunnig jurist i mina bästa år med sådär 10 års erfarenhet av kvalificerat juridiskt arbete (erfaren men inte fast i en fåra).
Jag är social och har lätt att knyta nätverk (alltid en tillgång med utåtriktade personer).
Bland mina starkare sidor kan nämnas att jag är kreativ och flexibel. Jag har aldrig missat en deadline (alltså stukturerad och organiserad).
Jag är oftast trevlig men jag räds ints säga vad jag tycker eller ta obekväma beslut (chefsämne).
Van att ha många bollar i luften är jag så klart, gillar både att jobba på egen hand och i team (självständig).
Tonåriga och självgående barn (ingen VAB-risk).
Mina lönekrav är förstås avhängiga erbjudandets art och arbetsvillkor (det kan bli dyrt).
Skulle jag inte bli headhuntad så får jag väl tänka om och gifta mig rikt.
Erbjudande, någon?
onsdag 14 maj 2008
Forza Bajen - för alltid!
Igår presenterades gänget som ska få oss att bita på naglarna under några veckor i sommar. (Ja, jag längtar). EM-laget, Rami Shaaban först in och jag jublar så klart. Glad är jag också för Fredrik Stoors givna plats. Självklart tycker jag Kennedy borde varit ordinarie och så saknar jag Max - helt objektivt då.
Så kom några gamla godingar som Allbäck, på väg att trappa ner i super 1:an, Ljungberg som knappast kan resa sig upp utan smärta och såklart Niclas Alexandersson och Olof Mellberg med mer erfarenhet än jag vill veta.
Slutligen släpps bomben; Henrik Larsson!!! Han är tillbaka, för vilken gång i ordningen låter vi bli att räkna.
Av någon anledning kommer jag att tänka på den kommande sommarens musikutbud. Kiss, John Fogerty och Rod Stewart.
Peace and love i Borlänge har både Nationalteatern och Sex Pistols. Dom är tillbaka, för vilken gång i ordningen låter vi bli att räkna.
Jag vet att Henke är den störste och jag tänker inte förtala Sex Pistols även om jag borde.
Nej, jag väljer istället att berätta att det finns en comeback som jag redan längtar efter. Sebastian Eguren kommer att, efter sitt stora europaäventyr, avsluta sin karriär i Bajen! I en SVT-intervju säger han att han vill att sonen ska se honom spela i den grön-vita tröjan.
Det är stort, det är vackert, det är kärlek. Eller som El Rey själv uttryckte det: Forza Bajen - siempre.
Så kom några gamla godingar som Allbäck, på väg att trappa ner i super 1:an, Ljungberg som knappast kan resa sig upp utan smärta och såklart Niclas Alexandersson och Olof Mellberg med mer erfarenhet än jag vill veta.
Slutligen släpps bomben; Henrik Larsson!!! Han är tillbaka, för vilken gång i ordningen låter vi bli att räkna.
Av någon anledning kommer jag att tänka på den kommande sommarens musikutbud. Kiss, John Fogerty och Rod Stewart.
Peace and love i Borlänge har både Nationalteatern och Sex Pistols. Dom är tillbaka, för vilken gång i ordningen låter vi bli att räkna.
Jag vet att Henke är den störste och jag tänker inte förtala Sex Pistols även om jag borde.
Nej, jag väljer istället att berätta att det finns en comeback som jag redan längtar efter. Sebastian Eguren kommer att, efter sitt stora europaäventyr, avsluta sin karriär i Bajen! I en SVT-intervju säger han att han vill att sonen ska se honom spela i den grön-vita tröjan.
Det är stort, det är vackert, det är kärlek. Eller som El Rey själv uttryckte det: Forza Bajen - siempre.
tisdag 13 maj 2008
Att cykla är nödvändigt
Några av mina bästa idéer har jag fått på cykel. Utan att skryta kan jag nog säga att jag knäckt en och en annan juridisk nöt under vådliga färder i stan. Det har gällt förhandlingar på "hög nivå" som lösts ut för att vinden blåst i håret (genom hjälmen så klart) och tankarna fått flyta fritt.
För någon dag sedan mötte jag justitieministern med cykel utanför Rosenbad. Jag säger med cykel eftersom hon inte cyklade vilket väl var bra eftersom hon inte hade hjälm, istället hade hon två SÄPO-pojkar som skydd!
Kanske är det dock dags för Bea att gränsla cykeln. Hoppa upp och ta en tur och låta tankarna flyta. Det är nämligen kris i rättsväsendet.
Det finns inte pengar till att driva mål till rättegång - brottsoffer och misstänkta gärningsmän sätts på vänt. Det går inte att vårda dömda eftersom pengarna tydligen bara räcker till "förbättrat" skalskydd - inte till innehåll innanför skalet. Samma sak gäller ungdomsvården - och regeringen vill ha hårdare tag. Häktena, sveriges största avgiftningsklinik har sett fler självmord än någonsin. Domstolarna går på knäna och polisen hemfaller till hämdaktioner mot förorten. Till råga på allt, det finns inte ens kraft att utse en ny chef för polisen.
När Nylén äntligen kommer med ett bra förslag, nämligen halvtidsfrigivning, är Beas svar att föreslå längre strafftid i stället. Dessutom ska ju polisen jaga skolkare.
Seriöst, jag kräver skärpning.
Ut och cykla med dig, Beatrice.
Du kanske kan knäcka en eller annan idé!
Om inte, fortsätt cykla!
Uppdatering
Och som av en händelse kom idag nyheten, Bengt Svensson blir ny chef över polisen. Öppen rekrytering - jo pyttsan.
För någon dag sedan mötte jag justitieministern med cykel utanför Rosenbad. Jag säger med cykel eftersom hon inte cyklade vilket väl var bra eftersom hon inte hade hjälm, istället hade hon två SÄPO-pojkar som skydd!
Kanske är det dock dags för Bea att gränsla cykeln. Hoppa upp och ta en tur och låta tankarna flyta. Det är nämligen kris i rättsväsendet.
Det finns inte pengar till att driva mål till rättegång - brottsoffer och misstänkta gärningsmän sätts på vänt. Det går inte att vårda dömda eftersom pengarna tydligen bara räcker till "förbättrat" skalskydd - inte till innehåll innanför skalet. Samma sak gäller ungdomsvården - och regeringen vill ha hårdare tag. Häktena, sveriges största avgiftningsklinik har sett fler självmord än någonsin. Domstolarna går på knäna och polisen hemfaller till hämdaktioner mot förorten. Till råga på allt, det finns inte ens kraft att utse en ny chef för polisen.
När Nylén äntligen kommer med ett bra förslag, nämligen halvtidsfrigivning, är Beas svar att föreslå längre strafftid i stället. Dessutom ska ju polisen jaga skolkare.
Seriöst, jag kräver skärpning.
Ut och cykla med dig, Beatrice.
Du kanske kan knäcka en eller annan idé!
Om inte, fortsätt cykla!
Uppdatering
Och som av en händelse kom idag nyheten, Bengt Svensson blir ny chef över polisen. Öppen rekrytering - jo pyttsan.
måndag 12 maj 2008
(Did we?) legalize it
I helgen var jag för ovanlighetens skull på systembolaget. Som solen och våren kräver gick jag förbi rose-hyllan och där hittade jag till min förvåning ett vin med smak av hallon och GRÄS.
Hm, när vinet dessutom heter Leva går det ju inte att låta bli - (även om jag inte är säker på att den Bulgariske vinproducenten tänkte på svenska).
Nu måste jag bara komma på vad som ska serveras till.
söndag 11 maj 2008
Ideellt engagemang
Idag är jag stolt över mig själv, vilket säkert är en dödssynd i sig men det struntar jag i.
Vardan då detta?
Jo, igår glömde jag ett åtagande - ett helt ideellt sådant. Och vet du vad? Ingenting har hänt. Världen har inte rasat samman, inga folkhoprer (roligt ord, är det korrekt?) demonstrerar på gator och torg och Ågren sover faktiskt fortfarande sött fast klockan är över 10.
Vad är då grejen med detta?
Jo, jag är som så många hårt uppfostrad med både Jante och andra husgudar. Lovar du något ska du hålla det och om inte jag gör det vem ska då göra det? Ja, just det. Då får väl någon annan göra det så kan jag göra något annat!
Denna sanning predikade jag för en vän som tröttnat på sitt ideella engagemang eftersom det blev för mycket tjafs och tristess. Då så! Nu gäller det att leva som jag lär.
Ideellt arbete av olika slag är nödvändigt, roligt och givande. Jag kan varmt rekomendera det. Men, det är också en plåga och ett jävla tjafsande. Att vara lite egoistisk är nödvändigt annars äts jag upp.
Idag ska jag för övrigt förbereda nästa helgs ideella evenemang, det är jag värd eftersom jag faktiskt glömde ett åtagande igår.
Lagom är bäst...
Vardan då detta?
Jo, igår glömde jag ett åtagande - ett helt ideellt sådant. Och vet du vad? Ingenting har hänt. Världen har inte rasat samman, inga folkhoprer (roligt ord, är det korrekt?) demonstrerar på gator och torg och Ågren sover faktiskt fortfarande sött fast klockan är över 10.
Vad är då grejen med detta?
Jo, jag är som så många hårt uppfostrad med både Jante och andra husgudar. Lovar du något ska du hålla det och om inte jag gör det vem ska då göra det? Ja, just det. Då får väl någon annan göra det så kan jag göra något annat!
Denna sanning predikade jag för en vän som tröttnat på sitt ideella engagemang eftersom det blev för mycket tjafs och tristess. Då så! Nu gäller det att leva som jag lär.
Ideellt arbete av olika slag är nödvändigt, roligt och givande. Jag kan varmt rekomendera det. Men, det är också en plåga och ett jävla tjafsande. Att vara lite egoistisk är nödvändigt annars äts jag upp.
Idag ska jag för övrigt förbereda nästa helgs ideella evenemang, det är jag värd eftersom jag faktiskt glömde ett åtagande igår.
Lagom är bäst...
lördag 10 maj 2008
Gangsterfasoner
Ytterligare en sen natt på stan med öl och gott sällskap. Musiken var det väl så där med och dansen inskränkte sig till lite vaggande i början på kvällen men för all del, dansa kan man ju göra någon annan gång. Jag vet nu i alla fall att långa farbrorn finns och att han har en cykel.
Jag har ofta svårt att sova efter en natt på stan. Orolig sömn som sällan blir tillräcklig, vare sig i omfattning eller kvalitet. Vid femtiden kom stora morgontidningen i brevlådan, ett välkommet avbrott i sömnlösheten som gav mig möjlighet att kika lite på vad som hänt utanför min egen värld.
I en notis läser jag att slagsmål utbröt på en köpestämma för ombildning av hyresrätter till bostadsrätter. Representanter från en konkurrerande bostadsrättsförening ansåg sig ha första tjing på de utbjudna lägenheterna.
Seriöst, nu har det väl ändå gått för långt!
Polis tillkallades och jag tycker bestämt att bostadsrättsföreningarna ska stå kostnaderna för bevakning av sina egna evenemang!
Jag har ofta svårt att sova efter en natt på stan. Orolig sömn som sällan blir tillräcklig, vare sig i omfattning eller kvalitet. Vid femtiden kom stora morgontidningen i brevlådan, ett välkommet avbrott i sömnlösheten som gav mig möjlighet att kika lite på vad som hänt utanför min egen värld.
I en notis läser jag att slagsmål utbröt på en köpestämma för ombildning av hyresrätter till bostadsrätter. Representanter från en konkurrerande bostadsrättsförening ansåg sig ha första tjing på de utbjudna lägenheterna.
Seriöst, nu har det väl ändå gått för långt!
Polis tillkallades och jag tycker bestämt att bostadsrättsföreningarna ska stå kostnaderna för bevakning av sina egna evenemang!
fredag 9 maj 2008
Nykär eller bara djävligt förbannad!
I morse vaknade jag för första gången på en vecka upp med ett mörkt moln i magen. Vet inte vad det var men redan innan jag gått upp kände jag mig irriterad. Kanske var det för att jag faktiskt skippade träningen igår kväll - men å andra sidan fixade jag ju balkongen. Kanske var det för att jag varit för uppåt för mitt eget bästa på sista tiden - men vad har väl lite jazz skadat?
Till frukostkaffet slog jag upp den stora morgontidningen. "Nyheterna" berättar att barnfattigdomen ökar i Sverige och att skolhäsovården i Stockholm riskerar nedskärningar (vilket lär drabba fattiga barn i första hand).
Vänta nu!
Skulle inte alla få 1000 extra kronor och skulle vi inte satsa på skolan???
Aaargh! Jag blir tokig!
Idag ska jag vara jurist och försöka förklara för några politikerkollegor varför det är olagligt att sälja allmännytiga hyresrätter samtidigt som man smiter från skatten!!
Aaaargh! Jag blir tokig!
Ok, det där mörka molnet har nu i text och handling (mycket högljudda Aaaargh!) fått sin förklaring. Känns det bättre? Nja, men jag vet i alla fall vilka väderkvarnar jag slåss mot. Ett steg bak, två steg fram.
Men den där konstiga rubriken då? Igår fick jag frågan om jag var nykär eftersom jag gick runt och trallade hela tiden. Nej det är jag inte, men absolut förälskad i största allmänhet. Så länge Bajen spöar Djurgårn´ och musiken fortsätter dunka vet jag att jag är en lyckligt lottad människa.
Uppdatering
På förekommen anledning, jag skriver politikerkolleger inte partikamrater, och nej - de gick inte att tala till rätta. Pengar före rätt! Överaskad? Inte jag.
Till frukostkaffet slog jag upp den stora morgontidningen. "Nyheterna" berättar att barnfattigdomen ökar i Sverige och att skolhäsovården i Stockholm riskerar nedskärningar (vilket lär drabba fattiga barn i första hand).
Vänta nu!
Skulle inte alla få 1000 extra kronor och skulle vi inte satsa på skolan???
Aaargh! Jag blir tokig!
Idag ska jag vara jurist och försöka förklara för några politikerkollegor varför det är olagligt att sälja allmännytiga hyresrätter samtidigt som man smiter från skatten!!
Aaaargh! Jag blir tokig!
Ok, det där mörka molnet har nu i text och handling (mycket högljudda Aaaargh!) fått sin förklaring. Känns det bättre? Nja, men jag vet i alla fall vilka väderkvarnar jag slåss mot. Ett steg bak, två steg fram.
Men den där konstiga rubriken då? Igår fick jag frågan om jag var nykär eftersom jag gick runt och trallade hela tiden. Nej det är jag inte, men absolut förälskad i största allmänhet. Så länge Bajen spöar Djurgårn´ och musiken fortsätter dunka vet jag att jag är en lyckligt lottad människa.
Uppdatering
På förekommen anledning, jag skriver politikerkolleger inte partikamrater, och nej - de gick inte att tala till rätta. Pengar före rätt! Överaskad? Inte jag.
torsdag 8 maj 2008
Ögon känsliga för grönt
Jag hade en gång en kkompis som gjorde ett radioreportage med titeln "ögon känsliga för grönt". Reportaget har jag hört sådär hundra gånger, efter långa varma nätter på stan. Han hade (har?)nämligen ett fantastiskt stort behov av beröm så vi lyssnade igenom hans rep gång på gång för att konstatera hur bra han var!! "Ta ett glas till så kan vi bara lyssna på den där fraseringen jag gjorde"... Det blev många glas innan vi äntligen gick vidare - åt varsit håll.
På Irland sägs man ha flera hundra ord för grönt. Jag kan intyga att nyanserna av grönt i den irländska faunan är många men det slår aldrig naturen i vårdel av världen. När jag tittar ut genom fönstret eller susar fram på cykeln bländas jag nästan av den skira, mjuka grönskan som snart ska skifta i mörkare grönt.
Kanske borde man slänga in en klutt grönt i den svenska flaggan? Ett litet streck för att markera. Kanske borde jag åka tillbaka till Irland? En liten resa för skojs skull.
När jag ändå håller på att ändra de svenska nationalsymbolerna så har jag ett förslag till ny nationalsång också. Har du ögon känsliga för grönt kan du höra mitt förslag här!
På Irland sägs man ha flera hundra ord för grönt. Jag kan intyga att nyanserna av grönt i den irländska faunan är många men det slår aldrig naturen i vårdel av världen. När jag tittar ut genom fönstret eller susar fram på cykeln bländas jag nästan av den skira, mjuka grönskan som snart ska skifta i mörkare grönt.
Kanske borde man slänga in en klutt grönt i den svenska flaggan? Ett litet streck för att markera. Kanske borde jag åka tillbaka till Irland? En liten resa för skojs skull.
När jag ändå håller på att ändra de svenska nationalsymbolerna så har jag ett förslag till ny nationalsång också. Har du ögon känsliga för grönt kan du höra mitt förslag här!
onsdag 7 maj 2008
Blandband på cykel
-eller en surkärring med hjälm
Redan under gårdagens hemfärd bestämde jag mig för att jag idag skulle skriva om alla puckade cyklister som inte lärt sig grundläggande trivselregler i trafiken. Varför är det så förbaskat svårt att ge tecken när man tänkt svänga? Liksom när jag kör bil talar jag gärna om för mina med- (eller mot-) trafikanter hur korkat de beter sig, skillnaden är att när jag cyklar så hörs det tydligt.
Nu har jag dock hittat ett bättre sätt. I morse var jag nämligen lite busig och skippade P1-morgon och dagens ”viktiga” politiska händelser på väg till jobbet. Redan vid min port pluggade jag in blandbandet i form av mp3ns egen spellista. Musiken som finns där är tonårsdöttrarnas samlade avtryck och det blev en härlig resa.
Det började med Thriller, vilket är sant eftersom jag kör förbi det som vi kallar Mordor, det vill säga Råsunda (i kväll är det derby DIF-Bajen). Sedan rullade jag vidare till Kent, Hellström, Winehouse, och något otippat Ottis Redding. På Torsgatan viskade Lupe Fiasco så förföriskt i mitt öra att jag log mot alla som försökte köra ihjäl mig.
Väl framme på jobbet hade Bob Marley följt mig den sista biten så när Håkan drog igång en ny låt i hissen på väg upp till kontoret var jag tvungen att ta ett litet danssteg.
Det blir en bra dag idag!
Redan under gårdagens hemfärd bestämde jag mig för att jag idag skulle skriva om alla puckade cyklister som inte lärt sig grundläggande trivselregler i trafiken. Varför är det så förbaskat svårt att ge tecken när man tänkt svänga? Liksom när jag kör bil talar jag gärna om för mina med- (eller mot-) trafikanter hur korkat de beter sig, skillnaden är att när jag cyklar så hörs det tydligt.
Nu har jag dock hittat ett bättre sätt. I morse var jag nämligen lite busig och skippade P1-morgon och dagens ”viktiga” politiska händelser på väg till jobbet. Redan vid min port pluggade jag in blandbandet i form av mp3ns egen spellista. Musiken som finns där är tonårsdöttrarnas samlade avtryck och det blev en härlig resa.
Det började med Thriller, vilket är sant eftersom jag kör förbi det som vi kallar Mordor, det vill säga Råsunda (i kväll är det derby DIF-Bajen). Sedan rullade jag vidare till Kent, Hellström, Winehouse, och något otippat Ottis Redding. På Torsgatan viskade Lupe Fiasco så förföriskt i mitt öra att jag log mot alla som försökte köra ihjäl mig.
Väl framme på jobbet hade Bob Marley följt mig den sista biten så när Håkan drog igång en ny låt i hissen på väg upp till kontoret var jag tvungen att ta ett litet danssteg.
Det blir en bra dag idag!
tisdag 6 maj 2008
Jag är som jag är
Är det någon som minns den gamla dängan med Monika Törnell? Min minnesbild är att texten gick ungefär så här;
Jag är som jag är
jag är sån´
När jag vill skratta skrattar jag
Jag älskar den som
älskar mig
Är det mitt fel
om det inte är densamme
jag älskar
var gång?
När jag tänker på denna text börjar vi närma oss den där känslan som jag vill känna. Pirret. Vet inte vad det är men jag känner mig upprymd, ganska hoppfull och lite nyfiken. Det går säkert över när självkänslan naggas, snart. Att vara älskvärd är nämligen en konst som jag inte övat klart på ännu, på ett bra tag.
Jag är som jag är
jag är sån´
När jag vill skratta skrattar jag
Jag älskar den som
älskar mig
Är det mitt fel
om det inte är densamme
jag älskar
var gång?
När jag tänker på denna text börjar vi närma oss den där känslan som jag vill känna. Pirret. Vet inte vad det är men jag känner mig upprymd, ganska hoppfull och lite nyfiken. Det går säkert över när självkänslan naggas, snart. Att vara älskvärd är nämligen en konst som jag inte övat klart på ännu, på ett bra tag.
måndag 5 maj 2008
Att vara lika gammal som sin mamma
För några dagar sedan var jag på fest. Det var ett hejdundrande party till 1:a majs ära. Jag går inte på så många fester nu för tiden men denna såg jag verkligen fram mot. (Det är det där med pirret som börjar vakna och som jag återkommer till med tiden). Det blev också mycket lyckat trots att jag inte var så social som jag hade tänkt mig. Faktum är att jag i princip bara pratade med en person på hela kvällen men å andra sidan snackade vi desto mer. Det var länge sedan det slank ner så många öl och det var länge sedan jag VERKLIGEN INTE VILLE GÅ HEM fast klockan närmade sig morgon.
Personen jag snackade mig igenom kvällen med var en kompis från förr. Verkligen. Första gången vi träffades var när kompisen och hans band kom till småstan för en spelning och min längtan till storstaden växte sig ännu starkare. Några år senare hade vi på olika vägar återknutit kontakterna och jag var äntligen i mitt rätta element, i storstan. Kompisen och hans band hängde med till landet en helg, men nu snarare för att klappa kor.
När de mycket tunna killarna i spretigt hår, smala jeans och skinnjackor gjorde entré hos mor och far på landet var ögonen stora. Det ska sägas till mammas och pappas försvar att de höll god min men många gånger efteråt har de undrat hur jag kunde släpa hem så konstiga människor. Sådana hade ju bara skådats på bild.
Det som slog mig under kvällen när jag VERKLIGEN INTE VILLE GÅ HEM var att det väl är si sådär 23 år sedan besöket på landet med de spretiga pojkarna ägde rum. Med tanke på att min mamma är si så där 25 år äldre än jag innebär det att jag faktiskt i princip är lika gammal som min mamma (var då). Perspektiven förskjuts och det får mig att undra; kände mamma ibland något liknande? Att hon VERKLIGEN INTE VILLE GÅ HEM.
Personen jag snackade mig igenom kvällen med var en kompis från förr. Verkligen. Första gången vi träffades var när kompisen och hans band kom till småstan för en spelning och min längtan till storstaden växte sig ännu starkare. Några år senare hade vi på olika vägar återknutit kontakterna och jag var äntligen i mitt rätta element, i storstan. Kompisen och hans band hängde med till landet en helg, men nu snarare för att klappa kor.
När de mycket tunna killarna i spretigt hår, smala jeans och skinnjackor gjorde entré hos mor och far på landet var ögonen stora. Det ska sägas till mammas och pappas försvar att de höll god min men många gånger efteråt har de undrat hur jag kunde släpa hem så konstiga människor. Sådana hade ju bara skådats på bild.
Det som slog mig under kvällen när jag VERKLIGEN INTE VILLE GÅ HEM var att det väl är si sådär 23 år sedan besöket på landet med de spretiga pojkarna ägde rum. Med tanke på att min mamma är si så där 25 år äldre än jag innebär det att jag faktiskt i princip är lika gammal som min mamma (var då). Perspektiven förskjuts och det får mig att undra; kände mamma ibland något liknande? Att hon VERKLIGEN INTE VILLE GÅ HEM.
söndag 4 maj 2008
Att börja om
Så drar vi igång, för andra gången faktiskt. Jag har nämligen just raderat mitt livs första blogginlägg. Men det kanske är lite symptomatiskt för mitt liv just nu. Söker nytt jobb, är tillbaka i löparspåret, hittar tillbaka till gamla vänner. Ja, en nygammal start helt enkelt. Det känns kanon men jag förväntar mig både ett och annat bakslag.
Det är söndag, godmorgon världen och stora morgontidningen. Kaffet är slut och nu måste besluten för dagen fattas. Det gör lite ont i hälsenan och frågan är om det är värt att ge sig ut i spåret. Är lite orolig att "gå sönder" så att det blir ett riktigt bakslag. Kanske får det vänta till kvällen så får vi se hur det känns då. Å andra sidan kanske det inte finns någon kraft kvar efter dagens Bajen-match. Usch, ständigt nervöst.
Det där med att springa. Hur har jag kunnat tillbringa så många år i träda, egentligen hela mitt liv. Jag springer inte fort och säkert inte så snyggt men attans vad jag mår bra. Några mil till så kanske man kan komma i form också. Det krävs att jag blir av med ett antal centimeter men det ska nog gå! Det är också att börja om.
Nog om detta, framöver ska jag presentera mig bättre men med tanke på att antalet läsare av detta inlägg med all sanolikhet kommer att bli mycket få så är det väl inte så bråttom...
Det är söndag, godmorgon världen och stora morgontidningen. Kaffet är slut och nu måste besluten för dagen fattas. Det gör lite ont i hälsenan och frågan är om det är värt att ge sig ut i spåret. Är lite orolig att "gå sönder" så att det blir ett riktigt bakslag. Kanske får det vänta till kvällen så får vi se hur det känns då. Å andra sidan kanske det inte finns någon kraft kvar efter dagens Bajen-match. Usch, ständigt nervöst.
Det där med att springa. Hur har jag kunnat tillbringa så många år i träda, egentligen hela mitt liv. Jag springer inte fort och säkert inte så snyggt men attans vad jag mår bra. Några mil till så kanske man kan komma i form också. Det krävs att jag blir av med ett antal centimeter men det ska nog gå! Det är också att börja om.
Nog om detta, framöver ska jag presentera mig bättre men med tanke på att antalet läsare av detta inlägg med all sanolikhet kommer att bli mycket få så är det väl inte så bråttom...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)