Den första polisen jag såg i morse var en tant blå som stod vid sidan av en målad bil. Efter hundra meter en till som stod och smaskade på sin frukostmacka, därefter en farbror blå och så vidare.
Ju närmre city jag kom ju tätare stod dom.
Sällan har så många cyklister stannat vid rödljusen. Ögontjänare.
När jag cyklade hem igår hade hela vägen (cirka 1 mil) "spärrats av" med plastband. Du vet, sådan där blå-vita som det står polis på.
Skönt i och för sig, med dom där plastbanden för det tyder ju på att den där omtalade hotbilden är ganska låg. Det är väl få terrorister som låter sig stoppas av plastband.
Trafiken stod helt stilla hela vägen och mitt i allt en ambulans med blåljus och sirener. Av någon märklig anledning flyttade sig ingen åt sidan och poliserna (som det var gott om) stod bara och tittade på när ambulansen fastnade.
Ska man vara lite plump kan man oroa sig för om det blev en siffra till som kan registreras av Iraqi body count.
Över mitt hus flög helikoptrar - något som bara brukar vara fallet vid fotbollsderbyn. Kanske var det Condi som landade...
Så läser jag i tidningen att hela kalaset betalas av biståndsbudgeten. 25 miljoner som borde gått till fattigdomsbekämpning. Inte för att jag tror att Irakierna är ett rikt och lyckligt folk men jag anser helt klart att USA med allierade faktiskt måste ta ansvar för sin egen skit.
Vet du, om du vill slå näven i bordet kan du göra det idag. Du och jag och Nätverket mot krig.
I avvaktan på det vill jag säga att jag proudly present en låt till, American terrorist - Lupe Fiasco, väl bekomme!
2 kommentarer:
Men du som cyklist lyckades med att ta dig fram till jobbet, du skulle bildårarna utanför mitt fönster just nu.
:-))))
Jepp, självklart - jag tar mig fram överallt. Jag träffade dessutom på en m-tant som var benägen att börja slåss för bilfri innerstad. Välkommen i kampen sa jag!
Skicka en kommentar