Är det någon som minns den gamla dängan med Monika Törnell? Min minnesbild är att texten gick ungefär så här;
Jag är som jag är
jag är sån´
När jag vill skratta skrattar jag
Jag älskar den som
älskar mig
Är det mitt fel
om det inte är densamme
jag älskar
var gång?
När jag tänker på denna text börjar vi närma oss den där känslan som jag vill känna. Pirret. Vet inte vad det är men jag känner mig upprymd, ganska hoppfull och lite nyfiken. Det går säkert över när självkänslan naggas, snart. Att vara älskvärd är nämligen en konst som jag inte övat klart på ännu, på ett bra tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar