ASD goes CSI

Det var drama i min sömniga by igår. Jag bor väldigt strategiskt till vid torget med fönster åt tre håll och igår fick jag verkligen nytta av dom. Plötsligt såg jag ett bylte som låg på marken lite undanskymt. Strax efter ett gäng människor som viftade och ringde och hipp som happ var det blåljus i form av både polis och ambulans på uppfarten.

Mannen som legat på marken åkte iväg i ambulans och strax efter gick att läsa i nättidningarna att det var fråga om en misshandel och att personen också blivit knivskuren i ryggen och att polisen letade efter två gärningsmän, en man och en kvinna. När jag tittade ut genom fönstret strax före jag skulle gå och lägga mig, nästan fyra timmar senare, var det fortfarande pådrag med poliser och hundar som spårade. Mannen måste varit illa därann tänkte jag.

I morse när jag åkte till jobbet mötte jag en bekant på väg ner i underjorden. Som den skvallertant jag är var jag tvungen att förfasa mig över det som hänt i vår lilla lugna hörna.

- Men, sa hon, det var ju min granne!
- Va, sa jag - det var värst.
- Ja, jag mötte honom och hans tjej i hissen vid halv 8.
- Nej, det är inte möjligt för just då åkte ambulansen iväg, sa jag.
- Men han blödde i handen och sa att han hade blivit knivskuren.

Snabbt räknade vi ut att det måste varit dessa två personer som polisen sökte och som var gärningsmännen. I deras fat ligger så klart att som är kända bråkstakar. Som dom goda medborgare vi är har vi nu sett till att rättvisan kan ha sin gång. Så kan arbetsdagen börja.

No mercy

Ett av samhällets ansvar är att avlasta brottsdrabbade. Det gör samhället bland annat genom att utdöma straff och sedan verkställa dom. På detta sätt behöver inte den brottsdrabbade, hans eller hennes anhöriga, betungas med ett "öga-för-öga" tänkande. Jag vet till exempel att om mina barn skulle bli utsatta för något hemskt skulle jag inte vara sen att ropa på både internering och kanske i värsta fall dödsstraff. Det är bra att samhället fattar dessa beslut så jag slipper.

På senare år har både direkta och indirekta brottsoffer givits mer och mer plats direkt och indirekt i rättsprocessen. Detta hänger ihop med att media blivit mer och mer ivriga att ge utrymme för dessa. Det är bilagor och uttalanden och öppna brev och till och med "slutpläderingar" och direktsända begravningar av våldsdödade. Jag är inte säker på att detta är till gagn för de brottsdrabbade. Debatten blir liksom inte särskilt saklig. Självklart vill den brottsdrabbade se brottslingen lida, det är mänskligt.

Till sist kommer dråpslaget; vad ska vi göra med Josef Fritzel?

Men kära nån´, lås in karln. Han är inte mentalt frisk och han ska ha vård, förmodligen resten av sitt liv.

Fakta är, om man jämför antalet anmälda våldsbrott de senaste 10 åren så har dessa ökat med 3 %, ungefär som antalet poliser. Samtidigt har antalet utdömda fängelseår fördubblats från 3000 till 6000 per år. Kan man då dra slutsatsen att hårdare straff ger färre brott? Knappast va. Jag är inte emot att man straffas men debatten får inte kantra som den gör idag. Samtidigt som straffen blir hårdare blir dessutom vägen tillbaka till samhället längre. Det är registerutdrag som gäller både för att få jobb, praktik och bostad. Vad är det för samhälle vi bygger, vad är det för samhälle vi vill ha.

Det är dags att börja tala kriminalpolitik igen.

Något är ruttet i rättstaten Sverige

Igår visades programmet som ska bevisa att Thomas Quick är oskyldig till dom mord som lagts honom till last. Jag såg själv inte programmet men ska försöka göra det i eftermiddag om jag hinner. Däremot har jag lyssnat på Hannes Råstam och hans nästan sorgsna bild av vad som hänt.

Man undrar ju! Detta är, av naturliga orsaker, ett av sveriges aboslut mest kända rättsfall. Massor av resurser har lagt ner på att utreda och lagföra. Överåklagare Christer van der Kwast har berett ärendet och kritiken är inte nådig.

Det är inte första gången van der Kwast är i blåsväder. Inte nog med att många länge varit övertygade om att Quick inte varit den skyldige när det gäller de aktuella ärendena, van der Kwast har ifrågasatts i många andra ärenden också. Minns du ärendet när van der Kwast beslutade om husrannsakan hos TV4 på grund av en krognota på några hundra? Alltså, en husrannsakan hos en medieredaktion är en allvarlig sak. Om det är sant att Quick är oskyldig kommer nog fler saker att flyta upp till ytan. I så fall är något verkligen ruttet i rättsstaten Sverige.

Att cykla är nödvändigt

Några av mina bästa idéer har jag fått på cykel. Utan att skryta kan jag nog säga att jag knäckt en och en annan juridisk nöt under vådliga färder i stan. Det har gällt förhandlingar på "hög nivå" som lösts ut för att vinden blåst i håret (genom hjälmen så klart) och tankarna fått flyta fritt.

För någon dag sedan mötte jag justitieministern med cykel utanför Rosenbad. Jag säger med cykel eftersom hon inte cyklade vilket väl var bra eftersom hon inte hade hjälm, istället hade hon två SÄPO-pojkar som skydd!

Kanske är det dock dags för Bea att gränsla cykeln. Hoppa upp och ta en tur och låta tankarna flyta. Det är nämligen kris i rättsväsendet.

Det finns inte pengar till att driva mål till rättegång - brottsoffer och misstänkta gärningsmän sätts på vänt. Det går inte att vårda dömda eftersom pengarna tydligen bara räcker till "förbättrat" skalskydd - inte till innehåll innanför skalet. Samma sak gäller ungdomsvården - och regeringen vill ha hårdare tag. Häktena, sveriges största avgiftningsklinik har sett fler självmord än någonsin. Domstolarna går på knäna och polisen hemfaller till hämdaktioner mot förorten. Till råga på allt, det finns inte ens kraft att utse en ny chef för polisen.

När Nylén äntligen kommer med ett bra förslag, nämligen halvtidsfrigivning, är Beas svar att föreslå längre strafftid i stället. Dessutom ska ju polisen jaga skolkare.

Seriöst, jag kräver skärpning.

Ut och cykla med dig, Beatrice.

Du kanske kan knäcka en eller annan idé!

Om inte, fortsätt cykla!

Uppdatering

Och som av en händelse kom idag nyheten, Bengt Svensson blir ny chef över polisen. Öppen rekrytering - jo pyttsan.