Cykelmarodörer

Jag älskar som du säkert vet att cykla. Friheten, farten och att känna mig duktig. När jag cyklar förbi vägtullen på morgonen mår jag lite extra bra när jag ser bilarna på kö. Lätt och enkelt susar jag förbi på min röda crecent. Inte ens det faktum att man håller på att bygga om vägarna så att jag måste krångla mig fram på sina ställen gör mig sur.

Det som däremot gör mig sur är det gamla vanliga, gångtraffikanter som går rakt ut i cykelbanan utan att titta. Taxichaffisar som tror att cykelbanan är en parkeringsplats. Gubbilister som svänger rakt in framför en utan att ta någon som helst hänsyn. Folk som har stora hörlurar på sig i traffiken som gör dom onåbara för varningssignaler.

Men, det finns en kategori till. Det är cykelmarodörerna. Dom är många nu i början av terminen. Det är alla dom som landsvägscyklat under sommaren. På långa raksträckor utan annan traffik. Det är härligt men så kan man inte köra på väg till jobbet i stan. Det är fler som ska dela på utrymmet och det blir både farligt och stressigt. Markera när du ska svänga och ta det lite med ro. Jag menar inte att du måste "fincykla" men lugna ner dig - jag är ändå i kapp dig vid nästa rödljus.

Bara jag

Har inget planerat idag. Det känns oerhört konstigt. Inga planer och inga måsten. Skulle alltså kunna gå ut och lägga mig i parken med en bok. Skulle kunna spring en sväng. Eller, nej föresten - har fortfarande ont i stora rumpmuskeln så om det ska tränas så får det bli strech. Ska hålla ut åtminstone en dag till för den långsiktiga sakens skull.

Nåja, som sagt. En bok och parken. Somnade sent inatt. Inte av egen förlustelse men på grund av tonårsbarn. Klart dom måste få springa fritt. Klart mamma måste ligga vaken. Det är liksom det jobb man tagit på sig. Nykter och ordentlig kom hon hem en halvtimma före utsatt tid. Jag undrar hur mamma och pappa tänkte dom där första åren när jag hade flyttat till Stockholm. Jag var ett drygt år äldre än yngsta dottern är nu.

Jag försöker påminna mig om det så ofta jag kan. Hur levde jag och hur klarade jag mig när jag var 18? Visst, det var gropigt och stenigt ibland men det blir ju oftast folk av oss. Min äldsta frågade för några dagar sedan lite så där ursäktande om jag tyckte det var elakt att hon längtade efter att flytta hemifrån? Vad får dom allt ifrån? Det är ju det dom ska längta efter. Frihet!

Att släppa taget är det svårast som finns och att skriva dom här orden är antagligen en del av den självterapi som man måste gå igenom. Sedan tänker jag på min frihet som ska återupprättas. För kära tonårsbarn, när ni flyger ut - då flyger nog jag också en sväng. Jag älskar verkligen mina ungar och tycker dom är galet spännande men det hindrar inte att snart är det min tur!

Frihet och demokrati FTW

Sitter på jobbet och följer hur människor samlas på frihetstorget i Kairo. Det är galet hur ordnat allt går till och hur glada och lyckliga människor är. Alla sorters människor samlas för ett gemensamt mål. Otroligt spännande hur längtan efter frihet och rättvisa kan förena människor. Kravet på Mubaraks avgång är mycket tydligt.

Samtidigt är det helt makalöst hur vår utrikesminister dag ut och dag in står fast vid att inte ställa sig på folkets sida. "Dom som kräver Mubaraks avgång har inte tänkt igenom följderna" var hans budskap igår. VA? Säg det till dom hundratusentals människor som nu samlas för att gemensamt kräva demokrati. Säg det till dom tusentals politiska fångar som torterats i Egyptiska fängelser. Säg det till dom barn och gamla som svälter runt om i landet.

På Al Jazzera är rapporterna tydliga och analyserna genomtänkta. "Inga flaggor eller symboler från politiska partier eller andra grupperingar syns på torget - detta är ett folkligt uppror över alla gränser", rapporterar man med tydlig glädje och stolthet. Vi lever i den mest spännande av tider, vi får vara med om att ytterligare en del av världen reser sig som en person och kräver frihet! Det är vackert att se.

Idag kom det tråkiga nyheter från Irak, den senaste månaden har över 250 personer dödats i landet. 150 av dom var civila.....

Revolutioner

Det pågår revolutioner. I Tunisien har man kommit en bra bit på väg och flera andra länder i maghrebområdet myllrar och kokar det. Fattar du vad som händer? Hänger du med? Jag som är radiofreak tänker på alla som reportage som Cecilia Uddén sänt från området där hon berättat om bloggare som i princip riskerat både liv och lem för att säga sanningen.

Jag har rest i mellanöstern och till och med pluggat arabiska. Jag hänger med och vet en del och är ganska påläst. Men, jag ska villigt erkänna att jag inte förstod omfattningen av förtrycket, tortyren och diktaturen. Gjorde du det?

Det händer massor, samtidigt som vi snackar extremister i Sverige så pratar man frihet och folkligt uppror i dom muslimska länderna längs medelhavet. När sprider sig den folkliga kampen till nordligare breddgrader? När tar vi upp kampen för rättvisa i vårt land? Alltså, inga jämförelser i övrigt - vi lever inte i en diktatur - men nog skulle vi behöva förstå bättre och nog skulle vi kunna göra lite revolution här hemma på vår egen gata.

(PS, jag rekommenderar varmt helgens Konflikt i P1 för bättre förståelse för vad som egentligen händer i Tunisien).

Ner, ner, ner - nerför backen ner

När jag var tonåring var skateboarden ny i Sverige. Den stora hjälten var Tony Alva, en av de första som fick ett eget märke och kunde leva på att åka bräda. Det var tider det. Att åka skateboard var rebelliskt och hängde ihop med frihet. Jag kan känna samma känsla idag också, särskilt när jag ser människor åka longboard. Jag minns hur det kändes att hoppa upp på brädan och dra iväg.

För ett tag sedan mötte jag en pappa till en skateboardunge på krogen. Vi satt och snacka om ditt och datt. Han var upprörd över att kommunen inte satsade på att bygga en ordentlig skateboardpark. "Det är ju massor av ungar som åker". Visst, men jag undrar varför allt måste vara så förbannat tillrättalagt. Utan att hemfalla till "det var bättre förr" så funderar jag på var ungars entreprenörsanda tagit vägen. Vi snodde lite plank och snickrade ihop en ramp eller ett hinder. Det var ju en del av grejen. Skateboard ska väl åkas överallt, inte på inhägnande områden?

Varför då detta utfall idag? Jo, när jag läste tidningen i morse fanns det en bilaga med för en stor sportkedja som just öppnat i mitt närområde. Det var ett sammelsurium av grejer. Det fanns skor och kläder så klart. Extrapris på gevärsfodral var något oväntat för mig. Snabbtorkande handdukar för trekkingen fanns det också. Men, det som fångade mitt öga var en hopfällbar skateboardramp. Alltså, en färdigproducerad, utvikbar skateboardramp som också kunde användas som halfpipe.

Seriöst, vad är det för fel på en snodd plywoodskiva och lite plank???

Nu börjar det

Idag börjar min yngsta dotter på gymnasiet. Jag minns inte hur det var att börja gymnasiet mer än att det kändes som en lååång transportsträcka mot friheten. Min gymnasieskola låg cirka 200 meter från det högstadium som jag hade tillbringat tre år i. Det var inte så mycket att välja på utan det blev mest en fortsättning i några år till. Nu har bägge mina ungar valt gymnasium på andra sidan stan och jag tycker det är bra. Att få nya intryck och nya vänner och nya vyer kan ju aldrig vara fel. (Yngsta dotterns skola ligger dessutom ett par hundra meter från Söderstadion, det känns tryggt).

Igår var jag ute och övningskörde med min äldsta dotter. Det gick riktigt bra. Vare sig hon eller jag fick ett nervöst sammanbrott och bilen lät okej.

Dom växer upp. Dom går vidare och det gör jag också. Utrymmet växer och på något märkligt sätt känns det som att få tonåren tillbaka. Är det galet? På fredag ska jag bjuda några vänner på musslor och ale. Vi ska lyssna på gammal punk och skråla. Ett led i pånytt-födelsen? Kanske det.

On the road again

Idag är jag och ungarna på väg. Vi lyssnar på lyssnarbok (Låt den rätte komma in) och njuter av friheten som jullov/semester innebär.

Har jag tur träffar jag min gode vän från förr under min Blekingetur. Han ska tydligen också åka hem. Det vore väldigt trevligt.

Idag tycker jag att du ska njuta av låten nedan och tänka på allt vi fick och för den delen fortfarande får.

Mierda och FRA

Till att börja med fotboll. Matchen mellan Sverige - Spanien finns det ju en del att säga om. Bortsett från att sista målet var jääävligt onödigt något om individuella insatser. Det är smärtsamt men både Isaksson och Nilsson får godkänt igen...Henke var för trött och Stoor lite för rädd i början men klart godkänd fram till sista missen. Elmander kämpade och Mellberg var faktiskt nästan i gammal form. Matchen var spännande och full av kamp, `nuf said.

Det finns andra saker att fokusera på. För 10 år sedan ville Laila Frivalds införa buggning i Sverige. Hon tog då över ett förslag från Gun Hellsvik vilket gått på pumpen. Vid den tiden jobbade jag i riksdagen och slet som en tok tillsammans med några andra för att stoppa det hela. Jag var nybakad jurist och brann verkligen.

En av min bundsförvanter - och läs noga nu - var Johan Persson från folkpartiet. Ja du såg rätt, den värste höken av dem alla (näst TB) har en gång varit på den ljusa sidan. Tillsammans med folk utanför riksdagen fick vi ihop en artikel med undertecknare från alla partier. Johan skrev dock inte under, det blev istället en annan företrädare från Fp som fick den äran. Tillsammans med kritiken från lagrådet blev artikeln spiken i kistan för buggningsförslaget.

Några år senare var det dags igen. Tomas Bodström hade installerat sig på Rosenbad liksom jag hade gjort! Det var dags att för tredje gången damma av ett gammalt förslag. Det var dags för buggning och därmed dags att bygga kontakter och vässa pennor igen. Även denna gång blev det en ganska bred uppslutning även om Johan Persson nu definitivt hade hoppat över till den mörka sidan. Det blev till sist grundlagens rättighetsskydd som gav oss en liten respit. Och, även om vi misslyckats i den stora frågan, det blev till slut Beatrice Ask som fick den äran, måste jag nog säga att vi lyckats minska skadorna.

Samtidigt som detta pågick hade vi att hantera lagring av trafikdata. Om sossarna fått som de velat hade denna fråga redan varit ur världen. Det var faktiskt en annan av vänsterns reppar på RK som hittade frågan gömd i en märklig trafik-propp och undrade vad det var frågan om. I den stod det bland annat att kostnaderna skulle fördelas på telekonsumenterna. Intressant tycker jag, brottsbekämpning ska väl betalas med skattemedel. Vad jag hört är denna formulering nu tillbaka. Nå, efter nederlaget i svedala gav sig Bodström av till sina kompisar i Bryssel och drev igenom eländet där. Nu sitter högerregeringen med en utredning i knät där vi redan är försenade i förhållande till EU och plötsligt inser alla att det inte var så enkelt eller ens nödvändigt.

Vad var det jag sa!!!

Självklart skulle det kunna berättas mååånga smutsiga detaljer från maktens korridorer. Förhandlingar och maktkåthet. Den våta drömmen om total kontroll. Sossarna och högern har gjort det förut. 500 000 olagligt registrerade medborgare, inte en åtalad. Nu är det dags igen.

Här kanske det passar bra att påminna om Echelon. Kommer du ihåg den gamla godingen? Jag var på ett seminarium i Bryssel för sådär 10 år sedan om frågan och amerikanska kongressen bjöd på cocktails den kvällen! Jag var med och ordnade ett möte i riksdagen om frågan där FRA deltog men avböjde att svara på frågan om man samverkade med Echelon-länderna. Fundera lite på den.

Det som skiljer frågan om FRA från de här ovan beskrivna är att nu har både etablissemanget och folket vaknat. Storföretagen och media i helig allians med bloggosfären och demonstrationer planeras. Jag känner en strimma av hopp. Jag känner att det kan gå att välta frågan över ända, vilket är bättre än de fördröjningar vi lyckats med hittills. Jag hoppas att det finns ett par riksdagsledamöter med civilkurage.

Kom igen nu, vi behöver inte mer kontroll - vi behöver mer frihet!

Den blomstertid nu kommer

Ikväll ska min dotter på bal. Det är skolavslutning i veckan och de som slutar 9:an föräras då med en helkväll i matsalen/uppehållsrummet. Det är mat, dans till långt in på natten och en himla massa förväntningar. Jag kan bara hoppas att några av dom uppfylls. Jag vet att hon kommer att vara vacker som en dag, liksom alltid.

I alla fall, inom en kort tid - eller en lång het sommar - kommer jag att ha en dotter som går på gymnasiet och ska flyga iväg, fri som en fågel. Det är verkligen galet, jag förstår inte hur det gick till.

Så blir det dock inte för alla. Varje år vid den här tiden kommer "nyheten" att ett antal svenska flickor kommer att tillbringa sommaren - inte på rockfestival - utan med att transporteras till sina föräldrars hemländer för att begå tvångsäktenskap.

Vad är det frågan om? Hur kan det här fortsätta år efter år?

Varje år dödas ett antal svenska kvinnor. Ibland handlar det om så kallad heder och då har kvinnorna ofta annan bakgrund än svensk. Ibland mördas dom av helt andra skäl.

Nästan varje gång är det verkliga motivet dock att de är kvinnor.

Jag har haft ett kort litet samtal om så kallade burkinis. Frågan har, något förenklat, varit om det faktum att västerländska kvinnor ska fläkas ut i "herrtidningar" bygger på samma idé som idén om burkinis eller om det är religionen som styr.

Riktigt osmakligt blir det när det handlar om småflickor i string och push-up.

Så här tänker jag;

Jag är inte intresserad av om ursäkten är religion eller mode. Det handlar om huruvida kvinnor i varje givet läge ska ta ansvar för manlig sexualitet - genom att skyla sig eller genom att visa upp sig.

När min dotter ikväll har höga klackar, kort-kort och bara axlar tänker vare sig jag eller hon oroa sig för det.

Det handlar om alla människors lika värde och det handlar till slut om frihet.

Före detta

Vad gjorde du igår, på nationaldagen och allt? Själv tillbringade fredagskvällen helt fri från nationalism. Istället satt jag på en uteservering med ett par före detta och någon som snart är petad. Det fanns också en och annan som är mitt i smeten.

Tycker du att det låter kryptiskt?

Det handlar om makthavare av olika slag, sådana människor som verkligen har eller har haft makt. Det är intressant att se hur det här med att vara före detta påverkar människor. Plötsligt verkar en nästan överväldigande känsla av frihet välla fram. Kanske är det bitterhet också. Plötsligt höjs tonläget.

Makten är bekväm i sina egna skor och tar sällan chansen att prova någon annans. Självklart gäller detta inte alla, det vore ju knasigt att påstå men "ansvaret" verkar göra folk rädda att säga vad som behöver sägas. Det handlar nog inte om hyckleri utan snarare någon slags pliktkänsla.

Jag vill inte vara rädd att säga ifrån, jag vill inte vara diplomat. Jag vill vara elak och bitsk, passionerad, hård och oförsonlig.

Tvivlet fotsätter att breda ut sig...

Singelliv och trust in lust

I en artikel läser jag att den som delar kostnaderna med en sambo kan tjäna 500 000 kronor på 10 år. En halv mille alltså. Per person. Fatta vad mycket roliga saker man skulle kunna göra med dom pengarna. Resa, öppna en krog (helst i något varmare land), ideellt arbete - möjligheterna är oändliga.

Ensamstående ska betala tidning, hyra, försäkringar, el och vad det nu kan vara själva. SCB har räknat ut att en ensamstående i snitt har fasta utgifter på 14500 kronor per månad medans sammanboende har utgifter på 12500 kronor. Dessutom går vi ensamstående mer på krogen och lever i största allmänhet mer i skörlevnad (positivt eller negativt?).

Nu ser jag tre vägar att gå:

1. Arbeta för införandet av ett singelavdrag i deklarationen eller ett särskilt singelbidrag som utbetalas till oss stackare.


2. Eller så får jag ge mig ut på krogen/stan/jobbet/kvällen/klubben/resa/dans/föreningslivet/nätet eller vad det nu kan vara där man kan hitta någon att dela utgifterna med.


3. Flytta till kollektiv - borde ju innebära en ännu större besparing?
   

Hm, tål att tänkas på.

Eller så är det så att friheten är värd att lägga en slant extra på.

På tal om att lägga en extra slant och på tal om singelliv. Dagens snackis verkar vara att apoteket ska börja sälja sexleksaker. Dildos, geishakulor och annat skojsigt. Ett sätt att rädda hem lite verksamhet när Hägglund säljer ut eller bara en utökad service? En taleskvinna säger att sexuell njutning är en hälsofråga. Självklart.

Roligast var undersökningen med frågan; skulle du köpa en dildo på apoteket. Svarsalternativen Ja, Nej och Vet Inte. Men svara inte då!!!

Jag säger; heja apoteket!