Jag pratar mycket när jag får chansen. Har massor av idéer och funderingar som liksom måste ut. Jag tröttnar lite på det ibland, att snacka, och jobbar hårt på att inte låta för mycket, faktiskt. Det beror på att jag faktiskt också försöker lyssna. Det är oerhört bra. I bästa fall kan det leda till en omprövad tanke. Det är oerhört befriande. Det kräver dock att man testar sina egna tankar. Flyger dom eller faller dom platt? Testa gärna någon gång ska du få se.
Jag tillbringar faktiskt också väldigt mycket tid i tystnad. Det är skönt. Det ger tid till eftertanke. Ibland är det inte tyst (som du vet) utan radion går. Då snurrar tankarna ändå. För några dagar sedan råkade jag till exempel lyssna på ett program om förbränningsmotorer, nu väntar jag bara på ett tillfälle att använda dessa kunskaper. Men, ibland är det bara tystnad!
Nu har jag tillbringat två dagar på konferens. En "inspirationsdag" och en kunskapsdag. Det är roligt att låta tankarna flöda och inspirationen rinna till. Igår lyssnade vi först till Gunnar Wetterberg som jag inte håller med i alla slutsatser men han är en lysande pedagog vilket fick tankarna att virvla in på skolan och skolans problem.
Sedan fick vi lyssna till Troed Troedsson som pratade och pratade och pratade. Ju mer han pratade ju mer konfunderade blev både en och annan i publiken. Så vågade någon ställa en fråga men svaret var mera prat. Ganska fascinerande att mannen lyckas hålla låda i tre timmar och få massor av frågor och samtidigt lyckas undvika varje antydan till svar. Det är en konst.
Hur som helst, teser och tankar. Alltså, inte att blanda samman med fakta. Det är befriande att låta tanken virvla vidare och det är befriande med en tystnad där tanken faktiskt kan få lite djup också. I hemmets härd är denna tystnad guld värd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar