Gud och public service

Jag gillar söndagar. I alla fall när de inte föregåtts av en allt för vild lördagskväll, och vilda lördagskvällar inträffar (tyvärr) inte så ofta.

- Å andra sidan hade jag en himla trevlig lördagseftermiddag.

Nå, tillbaka till nuet, till söndagsmorgonen/förmiddagen.

Gott om tid för morgonkaffe, tidningsläsande, funderande och p1-lyssnande. Ganska ofta bakar jag, så att ungarna får nybakat när de vaknar. Brödet kräver några timmar så i det perspektivet är det bra att de sjusover så som tonåringar ska så hinner jag ta en löprunda också. Dock inte idag - det får vänta till kvällen.

Jag gillar pratradio. I mitt kök står radion ständigt på och kanalen är allt som oftast p1 (eller sportradio). Jag lyssnar på allt från Språket till trädgårdsprogram och Teologiska rummet. Alltid snappar jag upp något värt att veta.

Något som jag däremot inte gillar är söndagens direktsända gudstjänst. Jag förstår inte varför vi i vårt sekulariserade samhälle ska behöva ha dessa påprackande gudstjänster, vecka ut och vecka in.

Jag betalar licens och jag gör det gärna för jag gillar public service. Nä, inte bara gillar föresten - jag är övertygad om nödvändigheten av public service. Självklart finns det en uppsjö av program som jag undviker - Nordegren i p1 till exempel tycker jag är riktigt dåligt - men jag kan fördra att det sänds.

Det är annorlunda med gudstjänster!!! Inget av de andra programmen jag lyssnar på försöker pracka på mig en åsikt eller tro. Jag blir lika arg varje söndag. Nu sitter jag här och väntar på att bli upprörd igen. Visst jag skulle kunna stänga av radion men det räcker liksom inte.

Dags att starta en proteströrelse kanske!

Är du med?