Idag inträder då officiellt hösten. Det kan kännas lite sorgset, vemodigt men som alltid också nystartshärligt. Faktum är att utanför mitt fönster ser jag för första gången i år guldgula ränder i den gröna björken. I twitter-feeden rasar sorgen över den svunna sommaren.
Jag är inte lagd åt det svårmodiga hållet. Jag har aldrig drabbats av höstdepp. Det svåraste är att tvinga in kroppen i täckande kläder och framför allt fötterna i trånga skor.
Jag har en enorm lust att röja. En fantastisk känsla för att ta ett skåp i taget och bara slänga sak efter pryl efter grej. Det är fantastiskt vad mycket skit som finns där i varje vrå och hur mycket plats dom kan frammanas genom att våga göra sig av med barlasten.
Det är nu det ska ske. Det ska bli rent och luftigt, ljust och fräscht - mitt i mörkret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar