Alltså, det är verkligen sant. Du är inte min typ. Alls. Kanske inte ens rätt sort. Faktiskt. Så, nu måste jag undra varför jag inte kan få vara i fred? Du stör mitt cool. Du stör min självständighet och min vana av oberoende. Du är för lik mig. Du är för obekväm. Du är för farlig och för vanlig. Du är helt enkelt inte alls min typ.
Vilken typ det nu är.
Jag har aldrig varit så mycket i fas med mig själv som nu. Jag har aldrig varit så beredd på att ta nästa steg i livet. Inte ens när jag gjorde det sist, alltså hoppade utför ett stup, var jag riktigt med på det. Då var jag så dum att jag gjorde det ändå. Men nu - nu är jag gammal nog att ta ett noga övervägt beslut och genomföra det.
Jag är ju klar med mig själv. Självklar. Jag vet ju vilken väg jag ska. Har kollat upp kartan och vet exakt vart jag är på väg. Och det var väldigt länge sedan jag behövde en kompass.
Suck, sluta störa mitt cool!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar