Pappa

Håller på och renoverar hemma. Eller, renoverar och renoverar - jag tapetserar om lite, byter  sovrum eftersom äldsta dottern nu definitivt aldrig mer kommer flytta hem så jag kan ta hennes gamla. Och för att vi behöver piffa upp lite. Får ju göra det mesta själv, eller till full kostnad, eftersom ROT-avdrag slussas direkt till egnahemsägare eller bostadsrättsägare. Lite lustigt det där att jag som bor i hyresrätt ska betala skatt för att det ska finnas utrymme för avdrag för dem som bor i andra boendeformer (ja jag vet att det inte är samma kassa men det är ändå samma pengar).

Hur som helst. Som en del av fixandet ska jag idag skruva ner två väggskåp som min pappa hängt upp. Från början var de prisskåp för äldsta dottern som tog ett hav av medaljer under en massa barndomsår. Det var mästerskap och småtävlingar om vart annat. De ligger nu nedpackade och vi funderar på vad sjutton vi ska göra med dem. Vad gör man? Kastar man? Tar man omhand? Sparar man?

Jaja, de där skåpen. Det var alltså pappa som hängde upp dem. Eller hängde upp? Nja, snarare surrade och fäste och förankrade dem. Igår gjorde jag en första besiktning, idag ska jag ge mig på hantverket. Jag undrar hur många dolda fästanordningar jag ska hitta. Han var noggrann min pappa. Han var rädd om ungarna, det fick inte finnas några risker. Så när jag skruvar ner skåpen och blir sur för att det är så svårt ska jag tänka på min pappa. Hur jag tre år efter han gick bort fortfarande saknar honom varje dag.