Vissa dagar

Ibland känner jag mig ensam mitt i allt. Bland vänner och aktiviteter och ungar och partaj och jobb och allt som händer. Tänker att det vore skönt att få ha ett pågående samtal i vardagen som ledde framåt och som handlade om viktiga och oviktiga saker. Att sakta ner. Att gnälla om jobbet. Fundera över vardagen. Och allt möjligt. Ibland.

Kanske är det bara hösten.

Rain keeps falling, rain keeps falling.

Stand by me.