Irritationen

Ibland är det svårt att inte känna sig irriterad. Som när alla spelar knattefotboll, alltså springer på samma boll. Ingen tar den där oväntade löpningen och ingen breddar spelet. Det går väl an när det är just knattar som spelar fotboll men när det handlar om viktiga saker som politik och juridik är det väldigt jobbigt.

Ja, och jag pratar så klart om registren över Romer igen som i skrivande stund är uppe i tre "erkända". Klart det handlar om överskridna befogenheter och dåligt gallrade register men tro mig när jag säger att tre bara är toppen på ett isberg. Om det finns rasistiska föreställningar kring Romer hos polisen? Jodå, det gör det! Men, att titta in i polisens underrättelseregister är nog som att titta in i världens största termitstack. Eller för den delen min pappas gamla vindsföråd. "Det kan vara bra att ha" är nog ett ganska vanligt arbetssätt.

Jag tycker återigen att politiken måste ta sitt ansvar för det utrymme som man givit polisen. Självklart måste polisen ta ansvar för sina fel och brister men att politiker har mage att kräva avgångar och att vara chockade - det köper jag inte. Gör de utökade befogenheterna att spana och spara någon nytta eller är det bara fler uppgifter att hålla ordning på?

Ja, nu blev det tjatigt men jag var sur igår och jag fortsätter vara det idag. För att lätta upp stämningen slänger jag med en fin bit.