När jag pluggade på juristlinjen lästes det många tvångskurser som var svåra att stå ut med av olika skäl. Skatterätt var en sådan. Alltså, skatterätt är egentligen både viktigt och intressant men känslan av att gå en universitetskurs med människor som snart ska ut och döma i viktiga mål och som samtidigt inte vet vad källskatt är gjorde det näst intill outhärdligt.
Det fanns andra besvärliga kurser också som till skillnad från skatterätt behandlades med vänster armbåge. Lärarna var ofta kufar som inte riktigt kunde göra sina ämnen rättvisa. Rättsfilosofi var ett sådant, allmän rättslära ett annat och rättshistoria ytterligare ett. Nu kan jag bli tokig av att tänka på hur lite utrymme dessa ämnen fick med tanke på hur viktiga de är och hur lite folk i gemen verkar bry sig. Det kan låta lite förmätet det där att land ska med lag byggas men det är faktiskt så det är. I Sverige dömer personer som begått brott i Sverige och vi dömer enligt svensk lag.
När jag läste någon av de där kufkurserna hade vi en föreläsning i kommunistisk rättslära. Ja, den hette faktiskt så. Jag är inte i stånd att avgöra hur seriöst menat det var men i alla fall. Då fick vi lära om rättssystem med åklagarmakt. Det innebär att åklagaren lägger fram bevisen och sedan är det upp till dig att bevisa att åklagaren har fel. Du ska alltså bevisa att du är oskyldig.
Ibland när jag läser krav på att folk ska fällas för det ena och det tredje tänker jag att det vore bra om människor kunde lite mer om grundläggande juridik och framför allt straffrätt. Begrepp som rimligt tvivel, bevisbörda, uppsåt och subjektiva respektive objektiva rekvisit är viktiga och nödvändiga att faktiskt ha koll på. Kanske ska vi ta ett snack om åklagarmakt och om hur vi ska ha det? Ska en person anses oskyldig tills motsatsen är bevisad eller ska vi ha ett nytt system? Jag anser att det är bättre att en skyldig går fri än att en oskyldig döms. Vad tycker du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar