På tal om abort

Sverige fick i förrgår en ny minister. En kvinna som i det privata arbetat mot rätten till fri abort. En rätt som räddat många liv och en rätt som kvinnor stridit för i årtionden. Den där lilla enkla grejen att kvinnor beslutar över sina egna kroppar och liv. Den nya ministerns inställning har lett till många diskussioner och det bästa med det är att mycket skit flutit upp till ytan. Fördelen med det är att det är enklare att bli av med skit som flyter på ytan än den som ligger på botten. Plötsligt verkar det således vara helt okej att diskutera kvinnors rätt till hälsa och abort på ett sätt som jag inte hört på länge.

Igår kväll hamnade jag i en ändlös diskussion på twitter med män som bestämt ville hävda att alla kvinnor som gör en abort mår dåligt. (Förlåt ni följare som spammades av min moteld). Det var deras fasta övertygelse att en abort alltid utan undantag är något traumatiskt. Jag vill hävda motsatsen. Självklart är det inte sällan jobbigt att göra abort. I synnerhet när det gäller efterlängtade barn och när aborten inte är ett verkligt val utan nödvändig. Ibland annars också.

Men, för många kvinnor är det en stor lättnad att göra abort. Det är en möjlighet att faktiskt själv välja och bestämma. En graviditet är inte alltid efterlängtad och det där heliga biologiska bandet till den finns inte. Den överväldigande största delen av aborter görs före vecka nio (90 %). De görs oftast för att kvinnor blivit oönskat gravida. Det kan bero på preventivmedelshaveri, det kan bero på slarv och det kan bero på ögonblickets kåthet. Det kan bero på obetänksamhet eller i värsta fall kan det bero på övergrepp.

I världen dör 800 kvinnor varje dag på grund av brist på abort- och mödravård. De dör för att de blivit gravida och inte själva får bestämma över sina liv och kroppar. Det är oerhört förmätet mot dessa kvinnor att tala om hur de borde tycka, tänka och reagera. I Sverige har vi sedan sjuttiotalet en lag som bygger på kvinnors rätt att själva välja. Jag hoppas att det innebär att vi också har rätt att känna?

Behovet av att tala om abortvård som något annat slags vård stigmatiserar kvinnor och begränsar denna rätt. Det finns ingen naturlag som säger att du måste må dåligt av att låta göra en abort. Det är okej att inte känna skuld och skam. Det är okej att inte gråta floder och deppa. Det är också okej att känna lättnad och för den delen att inte känna någonting särskilt. Ingen man, eller kvinna, ska tala om för mig hur jag ska reagera när jag fattar beslut om mitt liv och om min kropp.

Här finns mer att läsa.