Våga säga emot

Igår kväll, när omfattningen av tragedin i Norge ännu inte stod klar, tillbringade jag mycket tid till att kommentera statusrader på Facebook där folk vräkte ur sig rasism och främlingsfientlighet. I några fall ledde det till att jag tog bort personerna ifråga som vänner. Dock inte utan att först ifrågasätta om dom verkligen stod för sina hatuttryck.

Det är ett löfte jag avgivit, att aldrig tolerera rasism.

Det är närmre oss än vi tror. Att högt uppsatta sverigedemokrater hyllat saker som den misstänkte mördaren skrivit om det dom kallar islamisering och mångkulturalism är ingen chock för mig. Inte så att jag tror att var och varannan sverigedemokrat skulle bete sig på samma sätt men hatet och propagandan dom sprider är farlig.

Jag blev tipsad om denna blogg idag, läs den - det borde alla göra.

Även om jag själv inte är Socialdemokrat vill jag också tacka för den outtrötliga kamp som ni fört mot rasism och intolerans. Den har kostat er mycket, nu måste kampen fortsätta. Vi står bredvid er.

Olof Palme

Idag är det 25 år sedan Olof Palme blev mördad. Du som är gammal nog, kommer du ihåg vad du gjorde den kvällen? Jag tror dom flesta gör det. Samtidigt är det otroligt att det faktiskt fortfarande ligger en ton av misstro och hån i rösten när vissa pratar om Palme. I vilket annat land skulle det vara möjligt att tala om en mördad statsminister så som det på sina ställen talas om Palme.

Var han för tydlig?

Jag vet ju att Palme inte alltid var den där hjälten många vill göra honom till. Men nog kan man konstatera att han hade en linje som han följde och en kompass som gällde alla människors lika värde. Han var en antirasist av stora mått i en tid när det inte var självklart. Det är något som ingen kan betvivla. Det är en sak som är säker.

När jag blev politiskt aktiv i tonåren så blev jag sosse, vi stod i kö till debatterna på den tiden. Det var Palme och Boman som högg varandra i strupen och dom hade en idé och en tanke. Det fanns en känsla av samhörighet.

Jag vet att du hört den förrut men den är värd att lyssna på igen:

Finns det några kompetenta kvinnor där ute?

Läste i Aftonbladet om sossarnas ledarvånda. Jag tänker inte kommentera sakfrågan utan mer artikeln i sig. Karin Pettersson säger att dom manliga maktstrukturerna som "avsatte" Mona Sahlin nu belönas. Sedan lyfter Pettersson fram sina egna tre ledarkandidater, självklart tre män.

Förtjänster och nackdelar omnämns och kanske ett eller annat ord om vad dom kan tillföra. Längst ner i artikeln nämner Pettersson två kvinnor vid namn, dom avfärdas snabbt. Den ena för att hon inte kan hålla ihop partiet och den andra för att hon inte har kapacitet. Kapacitet till vad? Damberg, Pagrotsky och Sundström har alltså allt det som Sommerstad och Palm inte har?

I kommunen där jag bor har vi åtta partier i fullmäktige. Åtta partier med varsin gruppledare. Alla dessa gruppledare är män. Vi har också ett gäng politiska sekreterare, dom flesta kvinnor. Hoppsan, en tillfällighet kanske?

Nåja, nu ska kommunen inom kort rekrytera en ny kommundirektör. Mitt parti har då framfört vikten av att denna person faktiskt är en kvinna, det behövs i den struktur som råder. "Men", invänder några - "vi ska väl i första hand leta efter en kompetent person?" Men självklart! Jag utgår från att det finns flera kandidater och att alla kandidater är kompetenta. Bland dom ska vi förorda kvinnor. Hur svårt kan det egentligen vara att förstå.

Bekännelser

Igår var jag på Älvsjö-mässan och hälsade på. Där pågår den stora s-kongressen. Stort och pampigt är det när stora partiet ska kongressa. Jag minns min första s-märkta kongress. Det var SSU-kongressen -80 i Stockholms folkets hus. Jag var 14 och vald som ombud. Ja, det är mitt mörka förflutna.

Faktum är att det inte bara var min första kongress, det var också mitt livs första huvudstadsbesök. Som sydlänning var det vanligare att åka till Köpenhamn på den tiden. Stockholm var liksom på fel håll. Jag minns att jag tyckte tunnelbanan var läskig och att jag tog sikte på affären 10:an för att hitta hem till hotellet. Det var lika smart som att idag säga att "hotellet ligger vid seven eleven".

Hur som helst, jag begick kongress och det var en bra skola. Jag minns förberedelserna, konspirationerna, uppgörelserna mellan delegationerna, röstköpen, bjudmiddagarna och allt möjligt. Det var nervöst att som 14:åring gå upp på scenen i Stockholms folkets hus och hålla anförande inför hundratals åhörare och däribland både Gunnar Sträng och Olof Palme. Jag hann med ytterligare en innan min karriär i det stora partiet var över och jag skulle inte vilja ha det ogjort.

Stoppa Nazismen

Idag är det 10 år sedan Björn Söderberg dödades av nazister. Han dödades på grund av sitt politiska engagemang och på grund av sitt engagemang mot nazism och rasism. Det pratas inte så mycket om det nazistiska och rasistiska våldet trots att det sticker upp sitt fula tryne både här och där, och allt oftare.

Jag har som du vet lovat att alltid säga ifrån när någon säger något rasistist. Det är inte så svårt som man tror men det kan vara lite slitigt. Om vi var fler som bestämde oss skulle var och en av oss behöva slita mindre.

Jag undrar så vad det är som får dessa människor att tro att de är bättre än andra. Jag undrar så vad dom tror ger dom rätten att kränka, misshandla och till och med döda. Jag förstår så klart att det handlar om rädsla och mindervärdeskomplex. Jag förstår att dessa människor är så små, så små. Men ändå, det är så extremt.

Nästa år är det val, då kan vi visa en gång till att vi står emot. Olof Palmes tal kan spelas upp hur många gånger som helst, det säger det mesta.

Linje två

Här mina vänner kommer en riktig bekännelse.

Under folkomröstningskampanjen om kärnkraft 1980 var jag varm anhängare av linje två. Jag höll tal och lyssnade på Palme som var som en hel rock-show där han drog fram i stora arenor (i mitt fall i gympasalen på den lokala gymnasieskolan - den enda arenan i stan stor nog för honom).

Jag var 14 år.

Avveckla med förnuft, sicket trams!

Då var jag för ung för att rösta men inte för ung för att ha en åsikt. Jag var SSU:are och led av att vara på samma sida som folkpartisterna. Men, det var häftigt så det räckte att trycka Palmes hand. Vi vann men jädrar vad vi förlorade.

Idag förstår jag bättre. Om vi inte avvecklar fossila bränslen kommer heller inte dom förnyelsebara att utvecklas. På alla dessa år har dessutom ingen klurat ut hur man ska göra kärnkraften säker eller hur man ska ta omhand avfallet. Ingen talar om uranbrytningen som det stora problem det är. Jag kan bara hoppas att centern spricker mitt i tu liksom kristdemokraterna. Att dom spricker som ett troll man tar ut i solen eller som Three mile island 1979 eller som Ignalina en dag i april 1986...

Inga nazister på våra gator

Idag är det dags för den där förhatliga dagen igen. Den dagen då nazister och andra främlingsfientliga betvingar och våldtar en sovstad strax utanför Stockholm. Gud vad jag hatar dom, det gör folket i Salem också. Ja, jag vet att man inte ska hata folks åsikter men det handlar inte bara om det. Dom begränsar folks rörelsefrihet och dom skapar rädsla. Jo, jag hatar dom.

Dom senaste åren har nazister dödat och hotat massor av människor. Dom har sprängt bilar i luften och satt eld på lägenheter. Det är verkligt och det är farligt. Jag vet att vi måste ha demonstrationsfrihet och yttrandefrihet i en demokrati men jag vet också att bägge dessa rättigheter måste ha gränser. Jag vill inte förbjuda vare sig organisationerna eller åsikterna men jag vill att rättsamhället sätter gränser och tar frågan på allvar. Så har det inte varit hittills.

Är det så att grupperna som hotas inte är tillräckligt skyddsvärda? Vet du, det är inte bara svartskallar, homosar och afa-aktivister som är i farozonen. Det handlar om dig och mig och den demokrati som byggts upp för vår skull. Det handlar om fackföreningsfolk och det handlar om barn. Sätt ner foten nu och säg nej till främlingsfientlighet nu. Jag lovade mig själv att aldrig tiga när någon uttrycker sig främlingsfientligt, det lever jag efter i min vardag - ge dig själv samma löfte, jag lovar det känns bra.



Det går att göra motstånd på ett värdigt sätt, jag tänker göra det och jag hoppas du kommer också.

Kan du inte vara med idag eller vill göra ännu mer, stöd dom som gör skillnad varje dag.

Eller så kan du vara med och begränsa nazisternas härjningar här.