Land ska med lag byggas?

Är det någon som minns bevekelsegrunderna för varför man införde RUT-avdraget? Det handlade om att medel- och överklassen smet från skatten. Det handlade om att man hellre valde svartarbete än att följa lagen. Alltså, vi ändrar lagen för att passa dom besuttnas intressen.

Är det någon som minns bevekelsegrunderna för ROT-avdraget? Svartarbete och skattesmitare någon? Jag tycker personligen att det vore sjukt smakligt om regeringen istället för att gynna nya kök och badrum lade pengarna som man nu skyfflar ut till - ja just det - medel- och överklassen på att verkligen renovera miljonprogrammen. ROT-avdrag för allmännyttan? Men allmännyttan begår ju inga skattebrott så det går ju inte an.

Eller föresten, vi som bor i hyresrätt begår ju visst brott. Mest hela tiden. När vi inte saboterar våra lägenheter och skrämmer våra grannar (för vem vill väl ta ansvar när man inte själv äger) så säljer vi våra kontrakt svart. Det verkar i alla fall vara högerns syn på hyresrätter och i synnerhet allmännyttan.

Då tar vi fram det där lilla trollspöt, vi avskaffar skiten. Bort med hyresrätterna så försvinner svartkontrakten?

Nej kära högern, det funkar inte så. Förvisso subventionerar vi bort högerns brottslighet men när det gäller hyresrätter så är svaret ett annat. Vi behöver fler bostäder. Vi behöver fler bostäder till ett rimligt pris. Vi behöver hyresrätter, för så vill vi bo!

PS Detta är faktiskt inlägg nummer 1000, tjoho!

Vem tror på polisen

För ett antal år sedan utreddes frågan om poliser som misstänks för brott. Utredningen kom fram till att allt är frid och fröjd och det behövs inga förändringar. Det fanns en reservation, Alice Åström, som hade en annan åsikt.

Några år senare gavs ett uppdrag att ta fram ett förslag om en ny myndighet för att utreda polisen. Utredningen byggde på den reservation som Alice Åström skrivit. Polisen och åklagarna höll emot. "Vi behöver ingen ny överrock".

Så kom dråpslag på dråpslag. Det gäller både mindre utredningar och större som blattajävlarna i Malmö till Johan Liljeqvist i Göteborg. Självklart anmäls poliser oftare än andra yrkesgrupper, det ligger i arbetets natur. Samtidigt är det helt makalöst att i 60% av fallen inleds inte ens en förundersökning.

Igår gjorde en av de största motståndarna genom tiderna avbön. Få personer inom rättsväsendet har varit så emot en fristående myndighet för internutredningar som Sven-Erik Alhem. Nu har han ändrat sig! Välkommen till den ljusa sidan säger jag. Och Alice fortsätter kampen.

Gå i fängelse

Har varit i fängelse idag. Ett av alla mina nedslag i verkligheten. Jag blev väldigt glad eftersom personalen berättade om dom lyckade utslussningsalternativen som dom har tillgång till. Eftersom jag själv varit med och "ritat" på dom så känns det ju kalas att dom funkar i praktiken.

När jag lyssnar på kriminalvårdarnas berättelse om sitt tålamod och sitt lirkande så känner jag igen mig. Den utbildning som kriminalvårdarna har borde alla tonårsföräldrar också ha. Beröm, skäll, tjat, kärlek och så lite straff - hitta den perfekta blandningen så har du en laglydig medborgare och en glad tonåring.

Nåja, idag är det fredag och jag har avtjänat min jobbvecka. Imorgon ska jag på teater men i övrigt är det fullt fokus på jul. Det ska bakas och bullas och packas och så blir det lite shopping. Samlas krafter helt enkelt, hoppas du får det lika trivsamt som jag tänker ha det. Fast, vi hörs säkert under helgen.

Hur tänker ni?

Jag anser mig vara en ganska välfungerande mamma. Jag har hyfsad koll på mina ungar men jag kan inte påstå att jag vet exakt allt dom gör. Det tycker inte jag att man ska veta som förälder. Ungarna måste ha ett eget liv också. Självklart är man som förälder alltid orolig för att det ska hända något. Antingen med ungarna själva eller att dom ska hitta på något som dom inte borde. Det är jävligt svårt att vara tonårsförälder, svårt att räcka till men dom flesta av oss gör så gott vi kan.

Det finns nog föräldrar som har det mycket svårare än jag. Föräldrar som har små resurser och som kanske redan finns på samhällets skuggsida. Nu har alliansregeringen kommit på den briljanta idén att vi föräldrar ska bli betalningsskyldiga för om våra barn hittar på olagligheter. Jag menar, ve den ensamstående mamma i förorten med oregelbundna arbetstider. Ve den mamma som saknar fritids eller förskola på kvällen trots att hon måste jobba och som inte har koll på sitt barn. Det förstår väl alla att det är henne vi måste straffa.

Idag föreslår sossarna att man ska kunna ta ut föräldrapenning tills barnet är 16. Det är ett mycket bättre förslag än det strafftänkande borgarna föreslår. Jag tycker också att man skulle kunna vara hemma med sjukt barn även efter det att barnet fyllt 12. Att lämna en febrig trettonåring eller en fjortis som har ont i själen ensam hemma är plågsamt även för föräldrarna. Att ges möjlighet att närvara måste väl ändå vara ett bättre alternativ än att döma ut skadestånd?

Fysisk beröring och annan

Hade tänkt skriva om fysisk beröring idag. Sedan läste jag i tidningen att Lasse Strömstedt var död och då kände jag att jag behövde skiva om annan beröring också. Lasse och jag spelade boule ihop några gånger. Vi var med i samma klubb och blev ihopparade på något klubbmästerskap. Sedan blev det någon flaska (begrepp inom boulen) efter det. Du känner ju till Lasses historia. Jag måste säga att den gången vi spelade boule mot varandra på Långholmen var väldigt speciell. Jag kan bara tänka mig hur det måtte ha känts för honom att stå där på innegården och kasta kula.

Min bild av Lasse är att han blev mer och mer konservativ i sin inställning till både brott och straff med tiden, men det är väl inget ovanligt. Oavsett vad man tycker om Lasses inspel i dessa frågor så berörde han, utan tvekan. Lasse var en viktig del av den kriminalpolitiska debatten som saknas idag. Vi sågs på fotboll någon gång också, tillsammans med Fredrik Olsson som var med i samma klubb som jag och Lasse. Vi hade en juste veterantrippel i dessa båda herrar och så Ian Wachtmaister på det. Det blir lite tristare i debatten utan Lasse Strömstedt.

Trots detta får det nog bli något om fysik också. Jag hörde nämligen Bob Hansson på radion för några dagar sedan. Jag gillar verkligen Bob Hansson. Hans sätt att tala och hans inlevelse är sensuellt på gränsen till... ja du vet. Bob talade om just beröring. Om att kramas och att sträcka ut en hand mot en medmänniska. Han talade så där som bara han kan, så att jag blev lite knäsvag. Han konstaterade att utan fysisk beröring dör människor. Det är något att fundera kring.

Jag gillar att kramas. Inte alltid och alla, men ofta. Jag som många längtar ibland efter beröring. Att kramas och att röra vid andra människor är viktigt tror jag. Det är märkligt hur olika människor har olika inställning till beröring. En del människor har väldigt lätt att ta till fysiska åthävor på ett helt naturligt sätt. Andra skyr fysisk kontakt med okända eller halvkända som pesten.

Eller så är allt det där bara en längtan efter romans. Att få bli lite, eller hellre mycket, förälskad. Andlöst, vettlöst - men hur skulle det se ut. Jag, en mellanålders kvinna med renoveringsbehov och tonårsbarn. Nej, någon måtta får det vara.

No mercy

Ett av samhällets ansvar är att avlasta brottsdrabbade. Det gör samhället bland annat genom att utdöma straff och sedan verkställa dom. På detta sätt behöver inte den brottsdrabbade, hans eller hennes anhöriga, betungas med ett "öga-för-öga" tänkande. Jag vet till exempel att om mina barn skulle bli utsatta för något hemskt skulle jag inte vara sen att ropa på både internering och kanske i värsta fall dödsstraff. Det är bra att samhället fattar dessa beslut så jag slipper.

På senare år har både direkta och indirekta brottsoffer givits mer och mer plats direkt och indirekt i rättsprocessen. Detta hänger ihop med att media blivit mer och mer ivriga att ge utrymme för dessa. Det är bilagor och uttalanden och öppna brev och till och med "slutpläderingar" och direktsända begravningar av våldsdödade. Jag är inte säker på att detta är till gagn för de brottsdrabbade. Debatten blir liksom inte särskilt saklig. Självklart vill den brottsdrabbade se brottslingen lida, det är mänskligt.

Till sist kommer dråpslaget; vad ska vi göra med Josef Fritzel?

Men kära nån´, lås in karln. Han är inte mentalt frisk och han ska ha vård, förmodligen resten av sitt liv.

Fakta är, om man jämför antalet anmälda våldsbrott de senaste 10 åren så har dessa ökat med 3 %, ungefär som antalet poliser. Samtidigt har antalet utdömda fängelseår fördubblats från 3000 till 6000 per år. Kan man då dra slutsatsen att hårdare straff ger färre brott? Knappast va. Jag är inte emot att man straffas men debatten får inte kantra som den gör idag. Samtidigt som straffen blir hårdare blir dessutom vägen tillbaka till samhället längre. Det är registerutdrag som gäller både för att få jobb, praktik och bostad. Vad är det för samhälle vi bygger, vad är det för samhälle vi vill ha.

Det är dags att börja tala kriminalpolitik igen.

Psyko killer

Igår berättade Beatrice Ask att hon kommer att föreslå att det längsta tidsbegränsade straffet för mord ska vara 18 år. Det tycker inte jag är bra.

Jag tycker att det längsta tidsbestämda straffet ska vara 21 år. Det tycker jag är rimligt om man tar det allmänna rättsmedvetandet och korsar det med praxis av det nuvarande straffet för mord och något slags allmänprevention som kanske kan funka på någon enstaka individ (även om det är ytterst tveksamt)..

Men, det förutsätter att man avskaffar det sanslöst omoderna straffet "livstid". Det vill inte Beatrice Ask. Hon vill ha både och.

Totaltokigt tycker jag.

I julklapp vill jag ha biljett till David Byrnes konsert i mars.

Jävla ungar

När jag fick mitt första barn var jag väldigt novis. Ja, det är väl alla som får sitt första barn så klart. Min mamma, som bor 50 mil bort, fick si så där 10 telefonsamtal varje dag tills jag hittade ett annat knep. På min första (svettiga) tur på stan utan dottern gick jag till bokhandeln och köpte en manual. Det bok jag fastnade för var en bok som hette "Barn de fem första åren" och den är skriven av en kvinna vid namn Penelope Leach.

Jag gillade verkligen boken, den innehöll allt. Det var tips och råd och en liten medicinsk uppslagsbok. Jag minns framför allt två saker. Det ena var ett tips om syskonsvartsjuka som jag fick nytta av när barn nummer två kom. Tipset gick ut på att de flesta gillar bebisar, de gäller även storasyskon så det är ok att inte bli hysterisk så fort storasyskonet närmar sig den lilla. Den andra minnesbilden av boken var att den beskrev händelser och problem mycket träffsäkert och i princip alltid slutade kapitlet med påpekandet att det inte var något att oroa sig för för beteendet/händelsen/frågan var helt normal.

När jag på söndagskvällen såg dokument inifrån om Super Nannys, om diciplin i skolan mm. blev jag så glad när just Penelope Leach var en av de stora kritikerna till denna Nanny-hysteri. Programmet visar skrämmande bevis på vart vi riskerar vara på väg. Det är skamvrår, vuxna som mobbar barn och fullständig avsaknad av vetenskap och beprövad erfarenhet. Ännu mer skrämmande är det att veta att kristdemokraterna sett till att det satsats 70 miljoner på att "stärka föräldrar" det vill säga Nanny-verksamhet ute i kommunerna. Vad lögnaren Björklund hinner ställa till med vågar jag inte tänka på. Snälla du, se programmet och var med och gör motstånd, inte minst i nästa val.

Lås in dom bara

Nu ska det äntligen bli hårdare straff för dom som begår upprepade brott. Vi ska kunna utfärda förbud att besöka hela kommuner för dom som har besöksförbud. Våldtäktsbrottet ska avskaffas för att ersättas med någon slags konstruktion där den anklagade ska bevisa sig oskyldig.

Den kriminalpolitiska debatten är fattig eller lyser med sin frånvaro i vårt långa land.

Visste du att nästan alla som döms till fängelse bedöms ha rymningsrisk varför de måste sitta på låst anstalt trots att öppen skulle passat bättre? Vet du vad det kostar? Krimnalvårdskostnaderna skjuter i höjden och kostnaderna för rättsväsendet i stort skenar.

Jag vill att mina pengar ska användas bättre.

Har jag berättat att jag bytt arbetsuppgifter föresten? Numera jobbar jag med rättspolitiska frågor, by the way. Det gör för övrigt Johan Pehrson också men inte längre Camilla Lindberg. Undrar varför?