Polisen igen!

Läste på text-TV att polisen inte längre ska utreda sig själv. Rubriken lyder till och med "Polisbrott ska utredas externt". Men, va tänkte jag - ska det äntligen bli av? Läser vidare. "Poliser som misstänks för brott ska inte längre utredas av den egna myndigheten". "Utredningarna flyttas istället till en fristående del inom Rikspolisstyrelsen".

Okej, det betyder i klartext at utredningsansvaret när det gäller poliser som misstänks för brott ligger hos? Ja, just det! Polismyndigheten!

Jag undrar verkligen vad det är som gör att det är så omöjligt för statsmakterna att fatta att det enda sättet att få ett verkligt förtroende för dessa utredningar är att lägga dom utanför polismyndigheten. Alltså, det enda sättet!

Vem tror på polisen

För ett antal år sedan utreddes frågan om poliser som misstänks för brott. Utredningen kom fram till att allt är frid och fröjd och det behövs inga förändringar. Det fanns en reservation, Alice Åström, som hade en annan åsikt.

Några år senare gavs ett uppdrag att ta fram ett förslag om en ny myndighet för att utreda polisen. Utredningen byggde på den reservation som Alice Åström skrivit. Polisen och åklagarna höll emot. "Vi behöver ingen ny överrock".

Så kom dråpslag på dråpslag. Det gäller både mindre utredningar och större som blattajävlarna i Malmö till Johan Liljeqvist i Göteborg. Självklart anmäls poliser oftare än andra yrkesgrupper, det ligger i arbetets natur. Samtidigt är det helt makalöst att i 60% av fallen inleds inte ens en förundersökning.

Igår gjorde en av de största motståndarna genom tiderna avbön. Få personer inom rättsväsendet har varit så emot en fristående myndighet för internutredningar som Sven-Erik Alhem. Nu har han ändrat sig! Välkommen till den ljusa sidan säger jag. Och Alice fortsätter kampen.

Polis, polis potatismos

Vet inte om du lyssnade på nyheterna igår? Jag tänker på reportaget om den unge mannen som dödades i samband med ett polisingripande i Göteborg. Om du inte gjorde det vill jag rekommendera dig att göra det, du hittar reportaget här. Så blossar då debatten om polisens internutredningar upp igen. Det händer gång på gång och svaret blir det samma varje gång. Åklagaren tittar på ärendet en gång till och när mediestormen lagt sig tonar ärendet bort i dimman.

Som sagt det här är inte första gången frågan diskuterats. Vi har haft Osmo Vallo- ärendet och vi har haft en uppsjö av ärenden sedan baseboll-ligans dagar. Sverige har kritiserats av både Europarådet och Europadomstolen. Minst en gång per år kör kvällstidningarna artikelserier om "Poliserna som begår brott, privat eller i tjänsten" och år efter år konstateras i undersökningar att förtroendet för polisen sjunker.

Jag fattar inte varför man inte åtminstone kan ordna så att polisens internutredningar skiljs åt från den ordinarie polisverksamheten. Jag hörde på radion både igår och idag att man vill lägga internutredningarna som en central enhet under rikspolisstyrelsen. Men varför då??? Vad skulle det göra för skillnad. Det finns ett färdigutrett förslag som är bra och som bara ligger i en byrålåda hos Beatrice Ask och väntar. Sätt det i sjön. Vad väntar ni på, vad är ni rädda för???

Val och valfrihet

Idag är det val på Irland - igen. Det handlar om det där förbaskade Lissabonfördraget som irländarna liksom fransmännen och holländarna sa nej till. I Frankrike och Holland har man redan tvingat fram ett ja ändå men irländarna är kvar. Som vi alla vet räcker det inte med ett nej, för blir det ett nej ska det lockas och pockas och skrämmas och vad vet jag. Jag hoppas att irländarna står på sig men det verkar inte så, hur som helst håller jag en tumme.

Idag är det val i Danmark. Ja, det är IOK som ska välja vilken stad (och därmed vilket land) som ska bli OS-arrangör 2016. Det är miljardbelopp som läggs ner på marknadsföring av städerna som kan komma ifråga och det är bevakning och fulspel och mutor. När inte bara den amerikanska presidenten lägger sig i utan också Oprah Winfery, då fattar man att det är allvar. Jag håller på Rio, så nu vet ni det.

Offentlighet och sekretess

Såg i helgen att Beatrice Ask reagerar på uppgifterna om att det finns bilder och andra delar av förundersökningen av det så kallade Arbogamålet på nätet. Jag hoppas att hon reagerar med ryggmärgen och sedan kommer till sans.

Sjävlklart är det förskräckligt att någon finner nöje i att lägga upp denna typ av info på nätet. Det är kanske ännu mer märkligt att någon vill titta på det. När makabra bilder och texter publiceras i Aftonbladet eller Expressen tittar i alla fall jag gärna åt andra håller, jag finner inget nöje i eller behov av den typen av "information".

Samtidigt vill jag starkt ifrågasätta om det är rätt väg att gå att så fort någon utnyttjar sina rättigheter extensivt så ska vi ändra lagen. Jag funderar på om frågan om Osmo Vallo någonsin hade kommit till allmänhetens kännedom om vi inte hade haft rätt att ta del av förunderökningen? Jag funderar också på om vi går mot ett samhälle av mindre insyn, riskerar vi då inte samtidigt kontrollmekanismer som är nödvändiga för demokrati? Jag vill kunna ha insyn i vad polisen håller på med, vad politiker håller på med och vad andra offentliga instanser gör.

Mer insyn, inte mindre och tänk efter vilka konsekvenser eventuella lagändringar får. Det är handlingskraft att kunna stå emot, inte bara flyta med.