Vem man än träffar på som är på väg till tandläkaren så säger dom som om dom vore helt unika "jag HAAAtar verkligen att gå till tandläkaren". Jag tror aldrig jag mött någon som säger det motsatta typ "hurra vad jag gillar att gå till tandis". Det har så klart olika orsaker. Det är obekvämt, det gör ont, man känner sig utlämnad. Ja, som sagt - skälen är många. Det tyngsta för oss vuxna brukar dock vara "det gör så förbannat ont i plånboken", det är sant.
Jag har slarvat genom åren. Det beror dels på just att det är dyrt men också på att jag är en sån där sextiotalist med massa amalgam i munnen, ditsatt av en alkoholiserad och antagligen sadistisk tandläkare på sjuttiotalet. Jag fick liksom min beskärda del då. När amalgamet nu rasar ut med ojämna mellanrum så har jag liksom inget val, då kostar det.
Det ska bli ändring på panikutryckningarna nu. Jag har nämligen anslutit mig till något som kallas frisktandvård. Under tre år kommer jag att lägga ut mer pengar på tandvård än vad jag gjort på tio år. Men, tänker väl du - ska det inte bli billigare? Jo, förvisso men nu jädrar ska jag gå i laga ordning varje år och inte behöva tänka på kostnaderna. För, visst är väl 190 kronor i månaden mindre än 6840?
3 kommentarer:
Det tog många år för mig att få förtroende för tandläkare efter att ha behandlats i skoltandvården på 60-talet.
Lustigt nog skriver Keith Richards i sin självbiografi om liknande skräckupplevelser i England i början av 50-talet. Först när tänderna började ruttna bort på honom i vuxen ålder insåg han att han måste låta en tandläkare fixa dom.
Ja, det är märkligt det där - hur många av oss som delar dom där skräckupplevelserna. Ibland undrar jag om vi är offer för skrönor allihop eller om tandläkarna verkligen var så där hemska.
Som tio-elvaåring hade jag tandställning. Jag avskydde den, men var duktig på prega in den varje dag.
Men enligt tandläkaren blev mina tänder aldrig tillräckligt raka. Så efter drygt ett år slutade jag använda tandställningen. Vid nästa tandläkarbesök, tre-fyra månader senare, fick jag höra att tänderna såg bra ut.
Än i dag tror jag inte att tandläkaren hade koll. Dessutom hade han alltid munskydd och visade aldrig sitt ansikte.
Skicka en kommentar