Fotbollsliv

När jag gick sista året på gymnasiet hade min bästa vän lämnat mig för ett nytt liv i Stockholm. Själv var jag ju tvungen att härda ut ett år till i lååång väntan på att livet skulle börja igen. Det gick över förväntan. Jag gick i en ganska trevlig klass och hade många vänner i skolan i övrigt och så åkte jag ju upp till Stockholm så ofta jag kunde. En viss tristess infann sig dock så det gälde att hitta på något nytt.

Jag tror att jag var den enda av oss som egentligen var fotbollsintresserad men vi tänkte väl oss det hela som ett socialt experiment Vi bestämde oss nämligen för att bli hejarklack och valde helt enkelt det lag som låg sämst till i div. 6. Lagom till en hemmamatch hade vi bestämt ramsor, gjort plakat och så gav vi oss av.

Dröm om den förvåning som uppstod när Hallabro-Backaryd IFs gubbar släntrade in på planen och vi satte igång bergsprängaren med den låt som vi utsett till vårt tema. Självklart hade vi valt något från Rocky-filmen, det var hett då. Matchen gick och vi hejade och skrek och sjöng våra ramsor. Vi var kanske fem-sex stycken men det fanns ju inte så många att överrösta.

Så fortsatte det under säsongen och självklart blev vi fler och lärde känna laget. Vi blev till och med inbjudna till avslutningsfesten och faktum är att det blev BHIFs bästa säsong på länge. Det är tydligt att stödet betydde något både för "våra" killar men också för motståndet som förundrades över hejarklacken. Våra banderoller var konstfärdiga och som sagt, ramsorna välsnickrade.

När klacken buade ut mitt Bajen igår kom jag att tänka på BHIF, inte bara för att jag vet vad klackstöd betyder utan också för att fotbollskvalitén på Söderstadion igår påminde om den jag upplevde under hösten med BHIF.