måndag 11 mars 2013

REVA och MP

Det där med REVA och Miljöpartiet är en intressant fråga. Jag minns i valrörelsen 2010 alla unga som kom till valstugan och frågade, vad är den största skillnaden mellan v och mp? Jag minns alla unga som frågade om man verkligen kunde lita på mp i invandringspolitiken. 

På fråga ett svarade jag att den största skillnaden är att mp i grund och botten är ett borgerligt parti som är för vinst i välfärden och utförsäljningar. På fråga två var jag tvungen att säga nej. Det är trist men det är sant. Det var min bild av mp. Det är uppenbart att jag hade rätt. 

Nu frågar mp vad alternativet till att göra upp med regeringen om invandringspolitiken är? Den överenskommelse man har gjort och som ännu inte genomförts annat än i sina repressiva delar, är det värt det? Den överenskommelse som kritiserats av ALLA tunga organisationer på området som otillräcklig, är det värt det? Tja, alternativet skulle ju kunna vara att upprätthålla en kraftfull opposition över blockgränserna. Den opposition som fick igenom påskupproret. Den opposition som byggde sin politik på humanitetens grund. 

Om inte mp hade legitimerat REVA genom överenskommelsen hade inte REVA kunnat leva vidare. Om inte mp hade svikit den humana oppositionen hade det sett annorlunda ut för de papperslösa som idag inte vågar ta tunnelbanan för att få den vård och den omsorg som de behöver.

2 kommentarer:

Paul sa...

Historielös kritik.
Minns hur migrationspolitiken förändrades under 1991-1994, med Ny Demokrati som stödhjul åt den dåvarande borgerliga regeringen. Miljöpartiet har gjort hela skillnaden för att förhindra en motsvarande dansk utveckling med SD som stödhjul.

Under tiden tvättar Vänsterpartiet sina händer och tror på att C, FP & KD skulle fälla sin egen regering på migrationsfrågan...

Alla smutsiga detaljer sa...

Om detta är vi oense, enda sättet att upprätthålla något slags balans och slippa en total urspårning av de humanistiska värdena är att upprätthålla den blocköverskridande oppositionen. Dessutom handlar det om att ta ansvar för sin politik, inte smita undan ansvar.