Pratade med en ung person som berättade att de inte hade haft vikarie för en lärare som varit sjuk under en längre tid. Funderade vidare på det där ett tag. Det handlar om en gymnasieelev och som de facto varit utan lärare i över två månader. Det är lång tid av en gymnasieelevs dyrbara tid. Om hen själv hade varit frånvarande under samma tid hade eleven fått sitt studiemedel indraget, det är ingen tvekan om det.
Dessutom, skolan har ju fått betalt för att tillhandahålla undervisning. Dessa pengar skramlar runt där på botten av skattkistan. När terminen är slut så ligger de kvar och väntar på att ägaren ska plocka ut dem. Ju färre vikarier ju mer vinst. Bäst är så klart att se till att lärarna är friska men saker händer som man inte kan påverka.
Vad som är värst är dock som sagt bristen på undervisning. De tre korta år som är gymnasiet är inte sällan avgörande för framtiden. De som inte fixar det på egen hand kommer att få ta igen det senare. På komux kanske. Med studielån troligtvis. Det sociala kontrakt som vi skrivit i Sverige blir mindre och mindre värt. Tanken på att vi inte skulle kunna falla igenom togs ifrån oss för länge sedan. Att vi inte heller ska ha rätt till fri utbildning, det är så sorgligt. Så många av våra barn kommer att göra just det, falla igenom. Och vi kommer få betala på så många sätt. Tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar