Så blev det ännu en vaknatt. Vad är det som gör att en inte kan sova när ens unge är ute på stan. Jag menar hon är ju faktiskt vuxen i något slags numerisk tanke. 18, snart 19. Och. Jag har tjatat om det förut, jag vet att jag själv var långt ifrån hemma när jag var i hennes ålder. Sedan länge dessutom. Det går dock inte att stänga av oron. Jag ligger där och jag bestämmer mig verkligen för att inte vara arg/orolig/irriterad/sömnlös men det går inte.
Men, det blev en dag idag också även om nattsömnen var så där. Först åka med mamma till stationen för hennes transport söderut. Lång bussresa, hennes val. Hon hade som vanligt en sjuk hemlängtan och jag tycker att det är trevligt att ha henne här men också att det är fint med en egen ledig dag. Det bästa av två världar.
Så vidare till Söderstadion. Genrep med goda intentioner men dålig utdelning. Trots allt hoppas jag det blir plats för bolltrollaren Sebastian Castro Tello i årets matchtrupp. Bara att ha Castro och Kennedy på plan samtidigt är ju en fantastisk grej - om du fattar vad jag menar :) Det var många fina återseenden, kanonväder, glada miner och lite huvudbry också för den delen. Det är sex matcher kvar på söderstadion som ska innehålla både det ena och det andra. Det kan fortfarande skapas många minnen där.
Efter Söderstadion så vidare till en fotbollsmatch till. Gänget som samlas för en öl och engelsk fotboll. Det är bra människor som tål att hängas med och pratas med. Folk som inte alltid tycker som jag. Folk som ofta tycker som jag. Seger i matchen och hemfärd med glädje. I morgon ska jag skriva en mer innehållsrik blogg för då ska jag faktiskt läsa alla de där texterna som jag inte orkade/hann med idag. Nu är klockan kvart över sju och solen skiner fortfarande. Slappa i soffan - jepp, det låter som ett bra avslutningsnummer på dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar